övningsrunda, dubbelexponering

hilda fick följa med ut idag också, när jag och hunden tog en promenad som en kort bit går jäms med järnvägen. ni har sett många bilder därifrån tidigar, men idag har jag roat mig drottningslikt med just dubbelexponeringar, eftersom det är "nytt" för mig - åtminstone nytt med digitalkamera.

det här är alltså andra gången jag dubbelexponerar, och jag märker skillnad bara sen igår. idag funderade jag lite mer på vad som funkar ihop. det ni ser här i inlägget är kanske 1/5 av de exponeringar jag gjorde (tror jag landade på 27 eller så, innan jag slängde några av dem). 

det jag noterat hittills är följande;

jag tycker inte nödvändigtvis att det är svårt. däremot är det lite pilligt, tidskrävande och omständigt. jag har ställt in kameran på kontinuerliga dubbelexponeringar, så jag slipper hålla på och gräva i menyn mellan varje. men det behöver ändå planeras på NÅT sätt. nu är jag hyfsat intuitiv i mitt fotograferande, och jag har dessutom det där hyfsat bra bildminnet. det gör att det inte är jättesvårt att komma ihåg hur första exponeringen låg i sökaren, och hur jag kan placera nästa för att det ska funka.

i'll say this; det funkar inte alltid. det är därför det inte är så många bilder idag. det här är de by far bästa från dagens äventyr, de andra.. well, de funkar, men är inte på nåt som helst vis skitbra. 😅

jag har med hjälp av chatgpt konstaterat att jag inte kan se live hur en dubbelexponering ser ut - jag kan se den direkt efteråt, men inte under tiden. min gissning är att många tycker att det är hjälpsamt att kunna se medan man håller på, men jag har bestämt mig för att jag inte nödvändigtvis vill ha det visuella stödet. jag tycker att det är lite småkul att se hur det blev, efteråt.

plus att - övning ger färdighet. nu har jag två fotograferingar av det här slaget bakom mig. det gör mig tillräckligt (förhoppningsvis) trygg och modig för att ge mig av ner till kopparlunden inom någon dag för att testa hur det ser ut och blir där. 

det jag för övrigt gillar med chatgpt i just här fallet är att jag får veta HUR dubbelexponeringen funkar, HUR kameran bär sig åt när den lägger ihop exponeringarna, VAD jag kan tänka på när jag gör det här - just i fråga om vad som tränger sig framåt, vad som sjunker bakåt osv. som jag förstår det, är det ljusa partier som slår ut mörkare partier. jag måste testa mer innan jag kan säga att jag fattar helt och fullt, men det var ungefär så chatgpt sade, iaf. 😄

på det stora hela tycker jag att det här är en rätt kul teknik, faktiskt. den påminner lite om icm, fast inte riktigt, på så vis att den - beroende på hur man bär sig åt, förskjuter verkligheten ett snäpp eller fler. och eftersom jag råkar gilla sånt, så tycker jag att det är intressant att testa.

sen kan jag inte svara på om det här är något jag kommer att ägna mig åt som konstant - det tror jag inte. men det känns kul att ha det som ett verktyg av fler, när det gäller olika uttryck.

det jag tror att jag gillar mest är att.. mitt bildspråk verkar inte förlora något på det här. snarare tvärtom. inte att det nödvändigtvis blir bättre, men det får ytterligare ett lager som KAN göra det intressant. det gör det inte nödvändigtvis eller automatiskt, men det KAN.

.. och för att vara specifik med VART bilderna är tagna - just bilden här ovan är fotograferad precis utanför min port. det här är en trapp ned till källarnivå, och jag har fotograferat den många gånger, oftast från ungefär samma ställe som nu. fast den här gången med ytterligare en exponering ovanpå, som är fotograferad rakt framifrån trappen, rätt nedåt. jag tyckte den blev rätt kul, faktiskt. 🙏

snö och slask

de tre första bilderna tog jag häromdagen, men glömde bort att stoppa in dem i ett inlägg, så här är de övriga två - längre ner kommer bilder från idag.

här under är ett gäng bilder från idag - snösituationen ser något annorlunda ut. det har varit plusgrader ett par dagar, så det är numer snöslask och stora, tunga snöhögar typ överallt. jag gillar ingetdera. är dessutom fruktansvärt vansinnigt trött idag. berättar mer om den tröttheten en annan dag - tills vidare; enjoy snöslasket.

ett steg i taget

jag är något piggare idag. framför allt något klarare i skallen. det innebär dock inte att det är mindre kul med icm, så det blev mest sånt idag. det blir dock inga  kommentarer idag, så håll till godo. 🙏

trägen vinner

bilderna i det här inlägget får illustrera hur jag ser ut på insidan av skallbenet just nu. jag är HELT jävla slut i skallen. de senaste cirka sex veckorna eller så har varit extremt intensiva. kul, givande, intressanta, ännu mera givande osv - absolut. men intensiva nonetheless.

boken, såklart.

jag har på sex veckor gått från scratch, till att ha en bok som nu finns köpfärdig på amazon. det inkluderar, utöver skrivandet, också layouten som jag gjort själv. bortsett från det faktum att jag aldrig har layoutat en bok förut, så är jag väldigt nöjd med vad jag åstadkommit, både i text och layout. det är 100% jag, rätt igenom hela projektet. 

givetvis har jag efter publiceringen hittat ett par småfel i texten; ett ställe där ett ord har delat sig i två, och så var det nåt annat fel nånstans. där är nackdelen med att sitta och gå igenom samma text gång på gång på gång på gång.. till slut blir man hemmablind och ser inte såna där smågrejer längre. jag tror dock att jag har möjlighet att ladda upp en korrigerad fil, så jag ska göra det - när hjärnan är lite mindre söndervispad.

oavsett småfelen, så är jag otroligt impad av mig själv. för bara ett par månader sen hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag innan jul skulle ha skrivit klart och layoutat en egen bok. jag är impad bara av att ha fått ihop boken, rent textmässigt. att ha haft en bild i huvudet av att åh, det här skulle jag vilja skriva en bok om, till att faktiskt ha den - strukturerad och mer eller mindre klar redan innan jag började skriva.

och det har gått fort, det har det. till min fördel (skrev jag inte om det tidigare - jag minns inte) är att jag har en väldigt snabb hjärna, jag skriver fort rent praktiskt, och jag har haft en ai att diskutera och resonera med. det har underlättat oerhört för hastigheten av det här projektet. för att inte tala om - bortsett från hunden och katten, har jag inget som distraherar mig. jag har därför suttit 8 - 10 timmar per dag och bara skrivit, fått respons från min ai, ändrat, skrivit mer, mer respons, osv. oerhört smidigt.

men alltså. 

nu är jag så trött att jag knappt kan hålla mig upprätt. som jag förstår det är detta vad som händer när man varit i ett intensivt flow ett tag, och det är precis i ett sådant jag har varit. 

så just nu känns det som att min främsta uppgift och prioritet är att ta hand om mig själv lite extra. inga krav, inga förväntningar, inga ingenting. bara - vara, gå ut med hunden, dricka te, klappa katten, titta på tv-serier där det inte gör nåt om jag somnar mitt i... typ så. låta hjärnan återhämta sig lite.

är man nyfiken på boken, trots typos som ännu inte är rättade, finns den att köpa här. 

pausmusik

just nu fotograferar jag inte så jättemycket, eftersom det är så intensivt med bokprojektet. men idag tog jag faktiskt med mig kameran ut när jag gick ut i regnet med hunden. jag hade ingen som helst plan, utan bara plockade bilder där de fanns. det blev inte jättemånga, men var trevligt ändå.

det som kändes kul just idag var att titta igenom och redigera. jag noterade att jag föredrar (i mitt eget fotograferande) diagonaler framför linjer som leder rätt bakåt, in i bildytan. det finns exempel på båda delarna här nedan.

men; nu ska jag återgå till bokprojektet så jag kommer nånstans. 

enjoy! 🙏