sånt jag ser

jag mår ju verkligen inte bra just nu, så är det. särskilt inte när det redan tidigt på morgonen är så varmt att man smäller av, redan innan man sticker ut näsan. det är fullständigt vidrigt.

men jag har ju hund, så jag lär ju ut regelbundet, vare sig jag har lust eller ej. så runt 8-ish idag gick vi ut, i förhoppningen om att det inte skulle ha hunnit bli skitvarmt. ack så jag bedrog mig, för det var redan skitvarmt. och jag menar verkligen - skitvarmt.

bilden här ovanför är tagen på andra sidan gatan, vid skogskanten. hyresvärden dumpar diverse skräp, byggmaterial osv däruppe. det är där många - kanske t o m de allra flesta, av mina bilder på just sånt här, är fotograferade.

jag tänkte att jag skulle visa hur det ser ut i ett större utsnitt, eftersom jag går in väldigt nära, använder rätt tighta utsnitt och favoriserar detaljer framför helheter.

här är en (av flera fotograferade) bilder från den där stora högen med plattor. det här är ju, i mitt tycke, en mycket roligare bild, än miljöbilden ovan. den ovan är mest där för att visa vad det är jag har att välja och vraka från, när det gäller att plocka bilder. bakom plattkaoset och den prydliga högen med plattor finns en liten byggnad. den tillhör fastighetsskötarna, och jag vet faktiskt inte vad de har däri. det är inte heller min business, så jag bryr mig inte så mycket. 

jag kunde inte heller låta bli att bara prova rörelseoskärpa på den här typen av struktur, i stället för blommor. jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om det än, men det är iaf inte jättehemskt.

det jag verkligen gillar med såna här ställen att det alltid finns någon slags balans, ordning i kaoset, att finna. det gäller bara att titta och faktiskt se, i stället för att bara svepa med blicken och tycka att det är trist med sån röra i ett bostadsområde.

på den väggen hittade jag den här bilden (ovan). solen låg fortfarande så pass lågt att det blev väldigt fina skuggspel lite här och var. det här, med löven, tyckte jag var superfint. 

till höger om väggen här ovanför hittade jag följande två bilder.

.. vi var på just det här stället en relativt lång stund, i värmen. sen gick vi vidare, och hittade några andra småkul bilder - bland annat vid grillplatsen på gården utanför mitt hus. 

nu ska jag fortsätta svära och lida i värmen uppe på tredje våningen i ett stenhus utan skugga. titta och njut om ni behagar, så länge. 😎

diverse önskad oskärpa och tankar

mitt dygn har rullat i väldigt sakta mak sedan det blev såhär varmt i förra veckan. jag hade en inplanerad grej i helgen där jag behövde vara vaken dagtid, så jag sköt fram dygnet med ett par timmar i taget, för att kunna vara social. men alltså, det här med värmen.. den tar kål på mig. i lördags fick jag spatt och spader, och bestämde mig för att boka av min sociala träff, och vrida tillbaka dygnet så jag kan sova bort värmen. fi satan i helvete, vad dåligt jag mår av det här. igår när jag vaknat/duschat satt jag och grinade innan jag gick ut med hunden, för att det är varmt - precis exakt överallt. 

det är inte kul.

jag tog med mig kameran när jag gick ut med hunden för några timmar sedan. det var precis, exakt innan soluppgången, så det var något för mörkt för att få ordentlig skärpa om man nu ville ha det. men eftersom jag ändå ägnar mig åt medveten rörelseoskärpa osv, så struntade jag i det. dagens lilla fotoäventyr fick gå ut på att skifta mellan en slutartid på 1/60 och 10. trots att jag fotograferat såpass länge som jag har, så var det länge sen jag engagerade mig särdeles i att fotografera med något annat än P - ja, jag är jättelat och superbekväm. 😅 det brukar bli bra ändå.

men idag var det faktiskt kul att engagera sig lite mer. jag lär mig mycket på att göra iaf nånting annorlunda mot vad jag brukar göra. 

en sak som slog mig när jag traskade runt med min uttråkade hund som tycker att jag är supertråkig när jag stannar vartannat steg för att fotografera (trots att han själv gör samma sak med allt som luktar på backen), är det här med sanning/verklighet i fotografi. jag har skrivit lite kort om det förut, och det är ett ämne jag planerar att skriva en bok om förr eller senare.

tankar som kommer att dyka upp i den boken är skillnaden mellan sanning och verklighet, igenkänning och associationer, och lite mer åt det hållet.

men - om det tänker jag skriva ett inlägg på min egen blogg, och inte just precis exakt nu. jag känner ett behov av att göra lite annat innan det är dags att sova bort dagens värme.

hence; enjoy dagens bildskörd. 🙏🏻🤗📷

ett enda träd (rookie mistakes)

bilderna i det här inlägget är fotograferade av samma träd. ett endaste träd, och nedhugget är det inte särskilt högt (kanske 1,5 meter över backen). jag måste erkänna att jag känner mig lite fånigt nöjd med dagens bildskörd, som skedde på en alldeles för varm, kort hundpromenad för några timmar sedan. det hade dock redan hunnit bli rejält varmt, och både jag och hunden är värmeintoleranta, såååå... 

det här trädet står längs en av våra promenadsträckor, och jag har med all största sannolikhet fotograferat det tidigare. men det stod där och var fint, så både trädet och hunden fick leva med att vi stod där en stund.

jag tänker på det ibland, det här med hur man fotograferar som newbie, och när man fotograferat under en längre tid. nu är det ju länge sen, men jag vill minnas att min fotolärare när jag gick min grundläggande fotoutbildning, gav oss uppgiften att fotografera EN sak, men från olika håll, olika perspektiv osv. om inte annat är det en uppgift jag själv gärna använder mig av, om jag ska lära ut.

jag tycker att det är en uppgift som har rätt många fördelar. dels får man träna på att gå nära, så att man fotograferar det som är intressant utan att ta med halva världen runtomkring. dels hjälper det en att lära sig att man ibland kan tjäna på att ta ett steg åt ena eller andra hållet, kanske backa ett halvt steg - eller kliva fram ett par centimeter. 

i min erfarenhet är det ett vanligt rookie mistake, just detta. man tar antingen EN bild på sitt motiv, från ett håll, eller så tar man många, fortfarande från samma håll. man tänker inte på att det går att röra sig runtomkring, och man har inte tränat ögat på att SE. 

för att inte tala om att man får träna sig på att SE. att hitta olika bilder i ett och samma motiv kan vara lite klurigt, men det kan också vara väldigt spännande. ibland, om jag hittar något jag vill fotografera, kan jag få stå en stund innan jag hittar rätt. vissa gånger kan det till och med bli så att jag går därifrån utan, bara för att jag just den gången inte hittade rätt. det känns i hela kroppen när bilden sitter som en smäck i sökaren. jag ser det redan innan jag lyft kameran, och då känns det som att jag "satt mig" i bilden.

så även om det blev en kort promenad med hunden på tidiga förmiddagen, så är jag ändå rätt nöjd. trodde inte det skulle bli något idag, trots att jag tog med kameran. men - där stod det och väntade, och jag fick en hel rad kul bilder på en och samma plats. 

nästa promenad blir ännu kortare, för då kommer det att vara skitvarmt ute, sådär på riktigt. jag erkänner glatt och villigt att jag är glad att värmen inte håller i sig så länge. det är mest bara plågsamt, både för mig och mina djur.

men; det här inlägget är inte till för att gnälla på sommarvärme, utan för att berätta att jag hittade några bilder trots att jag inte trodde att jag skulle. :)

om roland barthes

jag tog med mig kameran när jag gick ut med hunden för ett par timmar sen. hade nån slags plan, som genast ändrades när vi kom ut. det slutade med att vi gick en sväng runt kvarteret, och jag tänkte att ser jag nån bild som vill bli plockad, så gör jag det. annars låter jag bli.

det föll sig så att jag valde att till största delen fotografera sådant som är likadant. alltså; typ, mönster. på ett eller annat vis, iaf. 

men - jag tänkte att jag skulle skriva om roland barthes, så ni får se bilderna som orelaterad illustration till det. :D

nu har jag läst ut de två böcker jag har av barthes - camera lucida, och bildens retorik. jag har läst camera lucida förut, men det är så orimligt länge sen att det var läge att friska upp minnet lite.

min spontana tanke är - herregud, vad tråkig han är. 

jag tycker att camera lucida är bättre än bildens retorik, men det spelar ingen roll - båda böckerna är tråkiga i vilket fall. det märks oerhört tydligt att han egentligen är lingvist. min kopia av camera lucida är på engelska. jag har ett rätt stort och bra ordförråd på engelska (jag läser mycket på engelska, ser serier och filmer på engelska, lyssnar nästan uteslutande på musik med engelsk text osv), men SHIT pommes frites, vilka ord det finns med. och bildens retorik ska vi inte ens prata om - min bok är på svenska, och det är vansinnigt många ord jag ALDRIG har hört, i hela mitt liv. 

med tanke på hur vi bombarderas av fotografi numer, framför allt i media och sociala medier, är det lätt (även för oss som fotograferar, tror jag) att tänka att fotografi är lika gammalt som alla andra konstformer, men så är det ju faktiskt inte. det är inte ens 200 år sedan det första fotografiet någonsin, skapades. mycket vatten har visserligen runnit under broarna sedan dess, men som konstform är fotografi fortfarande rätt ung.

och jag tänker att även om roland barthes levde, verkade och skrev under ett århundrade som de flesta som finns här på fotosidan har upplevt, så har fotografiet som fenomen, som uttryck osv, ändå förändrats en hel del.

från mitt perspektiv, som är född bara några år innan barthes dog. känns hans grepp om bildanalys ganska naivt. jag tror inte att det var det - då, men nu, nästan 50 år senare, känns hans grepp om bildanalysen rätt tom. åtminstone för mig. man behöver inte göra en psykoanalys på ett fotografi, men för mig är det viktigt med annat, än det som barthes skriver om. 

en del saker köper jag - men endast som ett första steg in i en analys. och jag tycker att det åtminstone på vissa sätt kan jämföras med panofskys tankar om ikonologi (igenkänning i ett konstverk man betraktar), men likt panofsky verkar det inte komma så jättemycket längre än så. hans studium känns mest som att svara på frågan "gillar jag det här eller ej", och punktum verkar inte vara mer än något i det fotografi man betraktar som sticker ut och retar ögat på den person som tittar. (studium och punktum). 

sen tycker jag också att barthes är alldeles otroligt omständig i sina texter. han tar enormt lång tid på sig att nå nån slags poäng, vilket gör att jag har svårt att ta mig vidare i texten - jag tröttnar, helt enkelt.

nu läser jag ju vidare ändå, men det skall erkännas att delar av texterna har jag mest skummat igenom.

det finns lite andra olika saker jag reagerar på, men min misstanke är att det beror på just det faktum att roland barthes levde under en annan tid än jag, och fotografiet då var inte samma sak som det är nu.

barthes verkar, rent generellt, vara av åsikten att ett fotografi på något sätt skulle vara.. well, diskussionerna han för är långrandiga, men han verkar söka efter någon slags sanning i fotografiet, och ha åsikten att alla fotografier på något sätt är samma sak (fast ändå inte, eftersom han tar upp hur han söker essensen av sin döda mamma i gamla fotografier, men även pornografiskt fotografi). 

jag tror inte att barthes och hans metoder är någonting jag kommer att använda mig av själv, och inte heller något jag kommer att anstränga mig särdeles för att föra vidare. jag är visserligen glad att jag har böckerna, och nu dessutom har läst dem - men eftersom jag själv har ett annat förhållningssätt till, och närmar mig fotografi - både som fotograf och teoretiker, så känner jag inte nödvändigtvis att barthes har så mycket att tillföra, rent praktiskt.

jag valde att läsa de här böckerna nu (jag har andra böcker att läsa också), eftersom jag planerar att skriva ihop nån slags skrift till mina passionista-medlemmar om just bildanalys. jag har åtminstone 3 - 4 böcker till att trycka i mig. john berger är med på den listan, liksom james elkins. jag har också ett par till nya böcker, där jag inte kommer ihåg vad författarna heter (och är för lat för att vända mig om och kolla), som ska läsas. 

dock; eftersom mina medlemmar är rätt så novis inom fotografi rent generellt, så kommer det inte att bli en skrift som behandlar fototeori ur något akademiskt perspektiv. jag funderar på om jag ska ta upp några författare (glömde att jag kanske måste läsa om ett par böcker av susan sontag också), men sedan lämna det för att ägna mig åt hur en fotograf analyserar andra fotografers bilder, för att lära sig språket, och framför allt, utveckla sitt eget fotograferande.

och då handlar det ju mer om fototeknik, val man gör som fotograf när man står där med kameran, komposition, ljus, korn, färg vs svartvitt, osv.

jag vet inte om medlemmarna kommer att vara intresserade av det här. :D jag menar; bildanalys låter ju lite småtråkigt. men jag hoppas att de intresserar sig för det, iaf litegrand. jag tror att de flesta av dem skulle tjäna på att lära sig åtminstone nån slags grundläggande kunskap om det. språket, framför allt - det är ju alltid kul att kunna prata om fotografi med andra intresserade, och förstå vad de menar när de kläcker ur sig diverse fototermer på löpande band.

och med det sagt har jag inte så mycket mer att säga om roland barthes eller bildanalys just för ögonblicket. de här sista bilderna tog jag på väg upp genom trapphuset, när vi kom in. solen ligger på den sidan, från soluppgång och några timmar framåt. jag tänker ibland att jag ska fotografera där, men glömmer det alltid.

och här kommer dagens sista. mycket nytta och nöje - hoppas du inte dog av tristess, av att läsa om roland barthes. :)

betong och lite växtlighet

tog med mig kameran när jag var ute med hunden idag. jätteskumt väder var det - när solen var framme; skitvarmt. när solen gick i moln och det kom byvindar - skitkallt. och på min balkong var det verkligen kallt. jag står vid balkongdörren när jag röker, så.. 

äsch. well, vädret är rätt ointressant. :)

det som var kul idag var att jag bestämde mig för att INTE gå upp i skogen. jag känner mig ganska mätt på skogsbilder just nu, så jag försöker hitta lite annat att fotografera i stället. idag bestämde jag mig för att viadukter skulle bli dagens motiv.

det finns tre viadukter close-by, som kändes lagom att ta sig an. de ligger inom lämpligt avstånd, särskilt när man har en hund som är värmekänslig (jag med, och det var varmare än jag trott). nu är det ju ingen större skillnad på viadukter, men jag gillar att fotografera i flera ändå. alltid är det nåt som skiljer, och om jag glömde att fotografera en viss sak i den förra, kan jag göra det i den jag är i nu.

det jag verkligen gillar är att det är så oerhört lätt att hitta geometriska former. de bara ÄR ju där, de ligger verkligen bara och väntar på att nån ska förbarma sig och fotografera dem, så att de kan stoltsera med hur snygga de är.

sen är jag förstås också väldigt förtjust i texturen i betong och liknande material. i ärlighetens namn; jag föredrar hur det ser ut i typ betongsuggor - den här är så oerhört gropig och "prickig". men jag gillar det ändå. det blir fortfarande bra på bild, vilket är vad jag är ute efter.

kuriosa: för nån dag sen kom jag att tänka på den gången jag hade en mindre utställning (en "för"-utställning av bilder som skulle ställas ut senare). det var en besökare där - en äldre man, om jag inte missminner mig.. han tittade på en av bilderna, vände sig till mig och sade "sådär kan man ju inte komponera ett fotografi", varpå jag sade "jo, för jag gjorde ju det där". 

haha, så jäkla underhållande. och han var verkligen upprörd! :o och även om det var länge sen och jag inte minns exakt hur bilden såg ut, så vet jag att jag var väldigt nöjd med den. det var då rakt inget fel på den kompositionen. :D 

den här bilden är jag jätteförtjust i. den var väldigt knepigt exponerad, men jag tycker att jag lyckades hyfsat bra med att få den snygg. det är främst taket jag är förtjust i, jag gillar hur ljuset reflekteras.

den här fågeln såg jag på väg hem. det är sällan (om nånsin, faktiskt) jag har lyckats få en sån här bild, men idag hände det. det är inte nån skithäftig bild, men jag tycker att den är lite gullig, om inte annat.

sen råkade jag hitta lite växtlighet också, på vägen. det här var så fint att jag inte kunde låta bli. det blåste rätt rejält när jag var på just det här stället, så det blev rätt många bilder. var osäker på om jag skulle få något som var någotsånär skarpt, och jag tycker att jag lyckades rätt väl, faktiskt.

de här två sista bilderna har jag väntat på att ta. på kortsidan av huset där jag bor står de. jag är ingen tulpan-älskare, men just de här är rätt coola, faktiskt. den ovan är så mörkt röd att den i vissa ljus ser svart ut. den andra är kritvit. 

när jag redigerade bilderna kom jag på att dessa två bilder är ett exemplariskt tillfälle att höra om mina Passionista-medlemmar (fd kursdeltagare) kan förklara varför den vita tulpanen har fått så mörk bakgrund, medan den mörka tulpanen har en mycket ljusare bakgrund. 

på det stora hela känner jag mig faktiskt rätt nöjd med dagens bildskörd, trots att jag är både trött och groggy.