oväntade bildskatter

vädret kan vara missvisande, när man tittar på det inifrån. innan jag gick ut med hunden tittade jag ut genom köksfönstret, och såg flera personer med långärmat på sig. givetvis trodde jag att det kanske kunde vara svalt nog att gå en lite längre promenad, så jag tog med mig hilda när vi gick ut.

ack, så jag bedrog mig. först kändes det hyfsat ok, men efter bara några meter märkte jag att det var alldeles för varmt för både mig och hunden. på den korta sträcka vi gick trodde jag inte att jag skulle hitta några bilder som jag inte plockat förut.

men kanske 100 - 150 meter hemifrån gick vi igenom nån pytteliten, rätt gullig liten parkliknande miljö - och där fanns de. bilderna. 

och faktum är att det var länge sen jag kände mig så nöjd med just den här typen av bilder. jag hittade bilder på två träd sammanlagt, och det första av dem hade flest. jag hade säkert kunnat hitta fler om jag ansträngt mig, men det VAR varmt, kvavt och i största allmänhet jävligt äckligt.

det jag hoppas på med just den här serien, från er sida, är att ni kan se rytmen, musiken, viktfördelningen osv. det handlar alltid väldigt lite om motiv för mig, och mer om hur jag kan fördela det jag ser över bildytan på ett sätt som - well, som sitter som en smäck, helt enkelt.

hur jag ser den där rytmen, musiken, viktfördelningen osv?

well. det är ju den där inre bildytan jag kan applicera på verkligheten som är så effektiv. den, och de former jag ser. ofta handlar det ju om hur ytor spelar mot och med varandra, hur former skapar dragningskraft åt endera hållet, hur saker är tunga eller lätta i relation till något annat osv. 

och vet ni, det är så himla roligt när man får till helt oväntade bilder av det här slaget, när hjärnan befinner sig i ett konstant tillstånd av överkokthet. jag blir så glad helt för min egen skull, utan förhoppningar om att nån annan ska gilla det här. JAG gör ju det, och det räcker faktiskt. 🙏

för många, många år sen skrev jag en status på facebook. jag har inte hittat den igen, trots att jag aktivt letar hela tiden (i mina minnen), men poängen med den var iaf att - det jag älskar med svartvitt fotografi är hur ljuset smyger sig runt motivet, hur gråskalan ser ut, hur frånvaron av färg tillåter känslan i fotografiet att framträda på ett helt annat vis. den statusen var sann då, och den är lika sann nu. jag verkligen älskar svartvitt. så är det bara.

för övrigt, om ni orkar hänga med i mina tankesvängar, så kan jag säga att jag är alldeles otroligt nöjd med min canon eos 5d mark III. vilken arbetshäst! 😮 jag tror faktiskt, helt ärligt, att jag skulle vara fullt nöjd med att ha en just sådan i resten av mitt liv. man ska aldrig säga aldrig, men alltså - ÅH, vad jag gillar den!

det finns tre saker specifikt, som jag tycker är så otroligt mycket bättre än i 5d originalet; tonomfånget är otroligt mycket bättre, att jag kan använda så oerhört mycket högre ISO-tal (skillnaden är extrem), och att jag kan dubbelexponera. detta är de tre saker som gör att jag tycker att jag kan ha mycket, mycket roligare i mitt fotograferande med originalet i just 5d-serien.

så ja. jag känner mig sådär lite löjligt nöjd med dagens bildskatter, faktiskt. trots att jag inte använt vare sig extremt högt iso eller dubbelexponering. idag räckte det alldeles utmärkt bra med den här supertjusiga gråskalan, kontrasterna och allt det andra. 🤗✨🙏

cosplay

cosplay. ett riktigt nördigt intresse, om det inte framgår av bilderna i det här inlägget. 😅 

cosplay är något man ägnar sig åt om/när man är ett superstort fan av något väldigt specifikt, ofta relaterat till rollspel, bordsspel, böcker/filmer/tv-serier med tema fantasy/sci-fi, eller liknande. cosplay innebär att man återskapar en outfit från en favoritkaraktär i.. well, whatever det nu är man fastnat för, i sitt nörderi. 😄

och jag säger nörderi, med the outmost respect. även om jag själv aldrig skulle komma på tanken att ägna mig åt cosplay, så tycker jag att det kan vara väldigt häftigt.

det här är faktiskt mitt ex och hans sambo. vi har pratat om att göra det här i säkert 1½ år, men det är först nu det faktiskt blev av. jag är OTROLIGT glad att vi fick arslet ur, och gjorde det här. det var vansinnigt kul, om än extremt jobbigt med solen. vi höll oss i skuggan hela tiden, men ibland hamnade jag i solen - och jag är så ljuskänslig att jag inte ser ett endaste skit, trots mörkaste solglasögonen. 🤦‍♀️

det som var klurigt med dagens fotografering var framför allt att försöka ha koll på vilken sorts poseringar som funkar med den här karaktären. de berättade lite om den för mig, men med minne som en guldfisk av sånt som inte är intressant för mig personligen, har jag glömt det mesta. jag vet att det handlar om eld och magi, men det är ungefär det enda jag kommer ihåg. 😂

på det stora hela tycker jag ändå att jag lyckades få till det rätt bra. näh, nu ljuger jag. faktum är att jag är vansinnigt nöjd. exets sambo är väldigt ovan vid att bli fotograferad och tycker att det är jättesvårt att veta hur hon "ska se ut". och så kan det ju vara. en del har ju väldigt lätt att modella, medan det är lite svårare för andra. men som det lät på henne så var hon också väldigt nöjd med bilderna, och då blir jag ju såklart ännu mer nöjd.

boyo, hunden, kollapsade nästan på en gång när vi kom hem. han fick såklart följa med, eftersom jag tycker att han förtjänar lite äventyr, han med.

för att återvända och fortsätta kommentera det där med solen; shit, vad.. well, för det första - vad svårt det är att se ordentligt i ett ljus som studsar omkring och gör nåt jätteskumt med allt som är i skugga, och som, om jag behövde stå ute i solen, slog rätt in i objektivet så att exponeringen ser HUR jävla skum ut som helst. det gick att åtärda, men alltså... drygt av bara h*****e. och alldeles, alldeles för skarpt och ljust och äckligt för att ens låtsas fundera på att fotografera i direkt solljus.

USCH!!!

ja, och så det där med att vara ljuskänslig. trots att jag har de mörkaste solglasögonen från optikern, så gick jag ändå runt och kisade rätt rejält bakom dem. jag ser dock inte nåt i sökaren med dem på, så då skjuter jag ned dem på näsan. men då bländas jag av solen i stället, särskilt om den lyser in från sidan. 🤦‍♀️

ja, men ni hör ju hur gnällig jag låter. 😅

bortsett från ljuset, så har jag och boyo (och mina modeller, såklart) haft en riktigt, riktigt bra dag. det är alltid roligt att träffa dem, och jag gillar att fotografera annat än helt vanliga porträtt (även om det är roligt också, ibland).

sen kan jag ju bara konstatera att jag är oerhört tacksam för bra programvara för bildbehandlingen. jag använder uteslutande photoshop, och kan inte tänka mig att använda något annat. jag vet att många använder lightroom, och jag har testat - men jag gillar det inte, av nån skum, okänd anledning. photoshop rockar hårt, så är det. 🤗 älskar att det går att rädda knepiga exponeringar (som några stycken från idag), och att det går att göra så mycket, med så lite. 

.. och här är dagens sista bild!

nu ska jag dela bilder på några andra ställen, sen ska jag ta ut min hund, och sen ska jag.. antingen gå och sova, eller så ska jag göra nåt annat.

den som lever får se.

det man FÅR visa 🙏

med en viss typ av bilder behöver man ha modellens godkännande för att öht kunna visa omvärlden vad man har gjort. det här är väldigt nära den sortens bilder. dagens fotografering har ÄNTLIGEN hänt - ungefär 25 år efter att jag fotograferade den här snubben första, och enda gången hittills.

tack och lov har han inga som helst problem med att bilder av honom cirkulerar. han är själv fotograf, men ägnar sig åt konsertfoto (rock, metal, goth osv) i stället för den visuella poesi jag själv sysslar med. han är väldigt duktig på att fotografera konserter - det är alltid roligt att se när han visar bilder.

det blev lite mindre bdsm än jag tänkt mig, och lite mer.. nånting annat 😄 men det gör verkligen ingenting. den här personen är väldigt lätt att fotografera; han liksom gör allt på egen hand. väldigt praktiskt. 

vi var nere i ett av mina favoritområden här i stan - anrika kopparlunden, som dignar av vad jag kallar tegelporr och höga järnstaket. det är ett alldeles otroligt vackert ställe med en miljö som går att använda till alla möjliga projekt. till exempel detta. 

ett av skälen till att jag slutade jobba med just porträtt och bröllopsfotograferingar, har att göra med slentrian. man hittar ett visst antal poser som man använder till mer eller mindre ALLA fotograferingar. folk säger att de vill ha unika bilder, men alltså.. det blir det i princip aldrig. som fotograf vet man vad som funkar, och så kör man på det för att det ska gå snabbt och effektivt. 

i längden blir det faktiskt rätt tråkigt.

just därför är det kul att göra sånt här, lite emellanåt. just den här människan är rätt teatralisk i sitt uttryck - jag antar att det blir så när man befinner sig i rock/metal/goth-musikvärlden. det är på gott och ont. det gör ju att hans personliga uttryck är lätt att få fram, men också att det ibland kan kännas något överdrivet. 

just nu är jag dock väldigt tacksam för att det är en liten paus tills det börjar hända grejer igen. helgen och veckan upp tills nu har varit med händelserik och intensiv än jag egentligen fixar. är helt slut i skallen - både jag och hunden, faktiskt. nu behöver vi vila lite, båda två, innan vi är fit for fight igen. 😅

det här är nog den "normalaste" bilden i hela serien. 😆

det här är en av mina favoriter (jag har flera).

av någon anledning gillar jag den här trappen. förra året fotograferade jag två brudpar (dubbelbröllop; mor och dotter gifte sig med sina respektive) i den. väldigt kul att den går att använda till så olika grejer. just när vi stod här gick det förbi några gymnasiekillar som frågade vad vi höll på med, och om de behövde ringa polisen (med tanke på repet). 😂

hunden fick följa med - även han förtjänar att komma ut och bort från alla tråkiga promenadstråk vi gått under sommaren. eftersom han och min modell såklart blev bästisar inom loppet av en tusendels sekund, fick han också vara med och modella.

jag gissar att jag inte är ensam om att tycka att rök kan vara väldigt sexigt. jag röker visserligen själv, så jag är givetvis rätt partisk. men jag tycker ändå att det kan vara väldigt sensuellt med just rök, oavsett vad man tycker om rökning som grej.

sista kursträffen på porträttkursen

idag var äntligen sista kursträffen i porträttkursen. eller, äntligen och äntligen.. beror ju på vad man lägger i det. det är skönt, såtillvida att mängden stressfaktorer har minskat, vilket är otroligt skönt. sen är det trist, eftersom jag gillar att tillbringa mina söndagar med den här gruppen.

men. nu är kursen slut, och jag har fotograferat alla idag närvarande deltagare. två uteblev för att umgås med barnbarn, och även om det är trist för oss andra, så är det ju faktiskt viktigt, det med.

under ungefär två timmar fotograferade jag sex personer, varav två är gifta, så jag tog några bilder på dem tillsammans också.

och jag måste säga att jag är över förväntan supernöjd. igår kväll och idag på förmiddagen, innan jag och hunden tog oss iväg, var jag så vansinnigt stressad. fi fan, vad drygt det är. det kändes som att det inte alls skulle bli bra. jag hade inte alls nån känsla för hur det skulle bli. medan jag höll på kände jag mig också tom, och i största allmänhet inte alls på topp - fast bättre. iaf lite bättre.

men när jag kom hem och faktiskt började titta ordentligt, och redigera.. alltså, shit, vad nöjd jag är. och det är SÅ kul att vara så nöjd!!!

sammanlagt gjorde jag i ordning 40 bilder på deltagarna, och laddade upp i vår fb-grupp. det här inlägget skulle aldrig ta slut om jag visade alla bilderna, så ni får nöja er med ett litet urval. 

extra kul känns det, eftersom jag inte hade särskilt lång tid med varje person. jag ägnade runt 15 minuter med varje deltagare, och ändå hann jag få bilder på ALLA som jag känner mig lite sådär löjligt nöjd med. då känns det rätt bra i kroppen, faktiskt. 

nu är det bara två grejer kvar på min stress-lista, och båda de grejerna ska göras nu i veckan. jag känner mig faktiskt lite mindre stressad, men jag längtar tills ALLT ligger bakom mig. då tänker jag låta bli att ge mig ut (förutom med hunden, förstås) på ett tag, och bara låta min stress plana ut, så att jag kan fungera på vad som är "normalt" för mig.

men för tillfället tar jag mig friheten att vara skitnöjd. verkligen supernöjd. och det är SÅ kul.

flera flugor i en smäll

den första flugan är att gårdagens porträttkursträff var den näst sista. helt jävla otroligt. den här kursen har liksom rusat förbi i tusentals km/sekund. och samtidigt känns det som en livstid sen första träffen. fattar inte hur det är möjligt, men så är det.

gårdagens kursträff handlade efter önskemål om lite mer formella porträtt - alltså, såna man tar när man är på lite finare fester där folk är finklädda, typ bröllop, dop osv. personligen tycker jag att såna bilder är sjukligt tråkiga, men jag kan också förstå viljan att ta bättre sådana. för vissa är det ju viktiga bilder att ha kvar - alla måste ju inte (som jag) tycka att det är skittråkigt. :D

fluga nummer två handlar om lyktor som hänger på väggar. vi var nere vid västerås slott igår, inne på slottsgården där det är väldigt gula väggar. jag gillar inte det (har fotograferat många brudpar där), men deltagarna ville vara där, så då var vi det. ^^

om man bortser från att bilden här ovan är mer oskarp än jag tycker är ok, så är den del av fluga nummer tre. jag är rätt förtjust i diverse olika gatulyktor och andra just lyktor. dessa hängde lite här och var inne på slottsgården och jag kunde inte låta bli att fotografera dem. de hänger ofta relativt nära fönster, vilket ger en del intressanta möjligheter att skapa kul motsättningar i en bild.

det var väldigt mycket skarp sol, och vissa delar av slottsgården var kraftigt belysta. det blev väldigt fina skuggor på väggarna från de här lyktorna. jag gillar skuggspelen som uppstår, och lykta + skugga i kombination ger intressanta former som förtjänar att bli fotograferade. och är det så att man tycker att man vill öva på bildkomposition så är det också ett alldeles ypperligt tillfälle att göra det. jag gillar ju att göra vad åtminstone jag tycker är rätt enkla bilder när det gäller motiv/innehåll, men där kompositionen, formspråket, bildspråket osv, är det intressanta. 

det åtminstone jag tycker är intressant i den här serien på vad man kan se som rätt prosaiskt innehåll, är kompositionen. du behöver inte alls se/uppleva samma sak som jag, men för mig handlar det jättemycket om tyngdpunkter, balans, stretande linjer, konflikt i tyngd osv. det torde vara uppenbart att jag är rätt förtjust i det. :D

en sak jag tycker är skitdrygt med de här gula väggarna är att jag tycker det är svårt att bildredigera så att det blir snyggt i svartvitt. i färg är det mest bara en stor, gul sörja av lite olika nyanser, och det färgar av sig på ALLT. ställ en människa mot en gul vägg så ser människan sjuk och döende ut - gulsticket är liksom inte att leka med. om nån har nåt bra tips gällande att göra bilder med starka gulstick till svartvitt utan att det ser knepigt - enlighten me. :) 

för att återgå till porträttkursen; nästa söndag är sista tillfället. det är jätteskumt. den gången är det min tur att jobba arslet av mig - jag ska nämligen fotografera alla kursdeltagare en och en, så att de får stå modell för nån som fotograferat mycket porträtt. det ska bli vansinnigt kul, faktiskt. särskilt som vi har ett gift par med i gruppen - dem har jag tänkt fotografera tillsammans. en annan deltagare (äldre man) har sin dotter på besök från usa, och det kan nog tänkas bli ett par bilder på dem tillsammans också, om dottern följer med.

oh, och jag kan ju också passa på att berätta lite om vad JAG har lärt mig på den här porträttkursen. när jag skrev ihop den förutsatte jag att deltagarna hade förmågan att tänka själva och ta ett eller flera steg utifrån instruktioner. det visade sig inte riktigt vara så, utan genom kursens gång har jag märkt att de behöver väldigt tydliga, ingående och detaljerade instruktioner för vad jag vill att de ska göra. jag menar inte det här på ett dumförklarande sätt, utan bara - alla är vi individer och behöver olika saker för att lära oss.

men trots det, tycker jag ändå att de har tagit sig väldigt långt under kursen. jag märker ju att tio veckor inte ens är i närheten av att täcka allt som skulle behöva täckas. därför kommer det nog att bli en kortare helgkurs i höst, där vi försöker knyta ihop så mycket vi kan. vi får se hur det går med det. 

tror att jag har fått med de flesta smällda flugorna i det här inlägget. :D om inte, får jag skriva mer en annan dag.