sluttampen av hösten

jag gör mitt bästa för att vila, men den här veckan går det rätt mycket tid till att producera främst armband och örhängen, så att jag har något att sälja på söndag. utöver det, har mitt dygn rullat ytterligare ett par varv. idag är jag rätt trött i skallen, skall erkännas.

trots det tog jag mig upp i skogen med hunden. det var trögt att hitta bilder idag. jag liksom såg dem inte, på det där viset som jag brukar. vi gick inte skitlångt, men jag fotograferade mer än jag trodde. resultatet blev lite si och så. som vanligt, just nu, en hel del oskärpa, vilket känns lite trist.

just idag verkade jag vilja öva mig på mer oreda i bildytan, än jag normalt attraheras av. bilden ovan är en av de få bilder jag tyckte blev någotsånär, av just den sorten. i vanliga fall föredrar jag ju enkelt och tydligt när det gäller linjer - ordning och reda (eftersom jag inte är så ordningsam annars :D ).

jag längtar till nästa vecka, när allt jag har åtagit mig är färdigt. det här är nog första dagen där jag känner att det faktiskt börjar bli jobbigt. särskilt det här med dygnsrytmen. den som inte varit med om detta förstår nog inte hur jobbigt det är att inte ha kontroll över hur, när och varför man (vill) sova. jag har en störd dygnsrytm i vanliga fall också, men normalt sett så är den stabil. så instabil som den är nu, har den varit i runt ett halvår.

men. även om jag är trött och stressad, så är jag ändå glad att jag och hunden tog oss upp i skogen, och att jag tog med mig kameran. det är lustigt, ändå, hur jag går där såpass ofta med kameran, och ändå hittar nya grejer att fotografera varje gång.

och med tanke på att hösten väldigt, väldigt snart är slut, gäller det att passa på - trots att ljuset är så oerhört svagt. sista biten, på väg hem, fick jag ta fram blixten, men till och med den hjälpte only so far.

bilden här ovanför är fotograferad vid de fällda träden jag berättat om tidigare. ni har sett just den här, fast från andra hållet.

den här bilden roffade jag åt mig på väg upp till skogen. för att komma dit behöver man gå en stig genom ett mindre skogsparti, och där finns det ett par träd som växer mer eller mindre ihop nere vid rötterna. det finns mycket kul att fotografera just där, om man har lust.

bilden här ovanför gillar jag på grund av droppformen grenen har. jag tycker att det är jättefint. tog en till, men närmare, och av de två blev det här favoriten.

jag känner mig lite småtråkig som inte skriver mer ingående om hur jag tänker, just idag. men jag orkar fan inte. min skalle är helt slut. mer spännande inlägg får helt enkelt vänta tills jag har tagit mig igenom de närmaste dagarna och varit iväg på julmarknaden i sala (och förhoppningsvis sålt en del smycken).

haha, det får mig iofs att tänka på att jag känner mig lyckligt lottad. jag har ett mindre projekt jag ska fotografera under vintern (egentligen fler), och det jag tänkt fotografera har stått i ett av mina källarförråd. var ner för ett tag sen och skulle ta upp den, men lyckades inte få upp hänglåset. för ett par dagar sen gick jag ner igen, och tursamt nog var det inte fel nyckel, utan jag kom in. well, det är en sanning med modifikation, eftersom förrådet är proppfullt med skräp. men - jag fick tag i det jag skulle ha, alltså känner jag mig lyckligt lottad. :) förr eller senare kommer ni att få se vad det är - lovar! =)

men inte idag.

nödvändig vila

bilderna i det här inlägget är sedan ca 10 dagar sen, när jag tog en skogspromenad med hunden. några av dem är sånt jag såg, som får mig att tänka på helt andra saker än de faktiskt är. stenblocken får mig som vanligt att tänka att det bor troll och annat i alla småhålor som bildas när de lutar sig mot varandra.

här ser jag någon som fallit handlöst, troligen djupt berusad, över en trädrot. där kan hen gott ligga och sova ruset av sig. :D

och det här är någon slags blandning mellan björn och älg.

det här är... well, jag vet inte riktigt vad, faktiskt, men det är ju tydligt att det finns en överkropp, ett huvud, axlar och två armar som sträcker sig framåt. det är iaf så jag ser det.

.. och för mig är det här poseidon. möjligtvis med ett huvud som en tupp.

...

i söndags var för övrigt sista kurstillfället med utställning. det var otroligt kul att se deltagarnas bilder på papper - jag hoppas att de var nöjda, för det ska de vara. efteråt blev det en snabbis hem för att hämta hunden, så han också fick vara med på efter-kursen-fikat på stans trevligaste fik.

och nu kommer jag att behöva vila en hel del, känner jag. förra veckan bestod av runt 5 - 6 dagar när jag var vaken runt 20 - 22 timmar per dygn, för att sedan sova runt 10 timmar. senast från igår (söndag) till idag (i praktiken tisdag, men fortfarande måndag för mig). jag är helt slut. och jag behöver vila, för nästa söndag ska jag till sala och delta på julmarknad, för att förhoppningsvis göra mig av med en del halsband, armband och örhängen jag har gjort. håll tummarna, jag behöver få in pengar.

men för tillfället - lugn och ro, för att stressa ner och av. så få måsten som möjligt, så få saker att förhålla mig till som möjligt. så är livet när man inte har någon stresstolerans kvar.

fotografiska övningar

eftersom det är så många år sen jag var aktiv här på fotosidan, vet ni inte om det - men jag har ägnat oerhört många år åt att INTE fotografera porträtt särskilt ofta, och i stället ägnat mig åt att fotografera framför allt natur. och när jag säger natur, menar jag inte natur sådär som man tänker sig "naturfotografi", utan natur utifrån mitt barndoms-jags förkärlek för magiska varelser som bor i skogen.

det har alltså blivit många detaljbilder, ofta och gärna på träd, löv, trädrötter och så vidare. det är i mångt och mycket det jag har byggt mitt bildspråk på - och jag är dessutom väldigt förtjust i det. ovanpå det, tycker jag också att jag är rätt bra på det.

men nu när jag hittat tillbaka hit, märker jag till viss del ett skifte i vad jag letar efter när jag går upp i skogen med hunden. det är en skog jag fotograferat väldigt, väldigt mycket i, och medan jag är lite smålöjligt förtjust i nämnda trädrötter, löv osv, så har jag länge tänkt att jag skulle behöva öva mig på att fotografera lite större vyer. och med större vyer menar jag inte-närbilder. :D

det finns iofs flera saker jag behöver öva mig på. en sådan sak är att göra fotografier med starka färger till svartvitt, utan att det blir alltför rörigt. hösten är bland det vackraste jag vet, men höstlöven som gör sig så bra i just färg, har en tendens att bli lite väl kontrastrika i svartvitt. för mig blir det lätt ett gytter av grått, svart och vitt, och jag tycker ibland att det kan vara svårt att se vad tusan det ÄR, just för att det är så gyttrigt. 

så jag har börjat ägna mig åt lite annat än närbilderna som jag är så förtjust i. min grundtanke är fortfarande densamme - det har med skogsmagi att göra, med hemliga stigar, att förfölja och bli förföljd, att smyga och inte bli sedd, osv, att göra. den enda skillnaden är att jag nu försöker hitta utsnitt som innefattar lite mer miljö än jag är van vid.

skogsdrottningens höstkrona

jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om mina ansträngningar ännu. det ser rätt ok ut, men jag tror att jag behöver öva betydligt mer innan jag kan säga att jag är helt bekväm med det jag gör.

i övrigt kan jag säga att jag är helt slut i både skallen och kroppen sen gårdagens äventyr. det är nackdelen med att ha den där icke-befintliga stresstoleransen. det går åt absurda mängder energi att ta sig iväg på minsta äventyr.

fast jag ska erkänna att jag HAR fått en nytändning på just porträtt. jag pratade med en av tjejerna jag ska fotografera i morgon (en av mina bästa väninnor), och sade att det här är liksom bara början.. hädanefter får man leva med att stå modell vid min minsta nyck. :D :D :D

men tills i morgon så får både ni och jag titta på de här bilderna. och det gör ju faktiskt inte ont, det heller. även om det är ovant att välja bort detaljbilderna till fördel för större scenerier, så tycker jag ändå att det är helt ok att titta på. om inte annat hoppas jag att det kommer att utveckla mitt bildspråk och mitt sätt att se utanför detaljerna en aning, och då är det ju inte bortkastad tid.

det här med bildspråk

det är skillnad på bildseende, bildkomposition och bildspråk. de ligger förvisso väldigt nära varandra, och det ena är beroende av det andra och det tredje, utan inbördes rangordning.

men det är skillnad - iaf som jag ser det.

bildseende handlar ju om att se i bild. för mig är det medfött - jag tänker i bild, så att se bilder som ligger och väntar är inte ett problem för mig. visst blir bildseendet mer aktivt när jag väljer att fotografera mycket. men det finns alltid där.

bildkomposition handlar ju om att möblera det man ser, innanför bildkanterna. det är i mångt och mycket en träningssak. man kanske inte är skitbra på det när man tar upp kameran första, andra, tredje eller sjuttonde gången, men medvetenhet och övning ger erfarenhet, och till slut sitter det.

bildspråk handlar, åtminstone för mig, om vad man vill säga med sina fotografier, och hur man uttrycker det. i min värld är det oerhört starkt kopplat till vem man är som person och vad som är viktigt för en. alla vi som fotograferar, väljer ju t ex mer eller mindre olika motiv. varför väljer vi just de motiv vi gör? hur fotograferar vi dem? vad inkluderar och exkluderar vi? vad framhäver vi, och vad låter vi sjunka undan i bilden?

när jag var barn älskade jag tanken på tomtar, vättar, troll och annat skrymt i skogen. mina farföräldrar hade en sommarstuga som var omgiven av skog. där lekte jag mycket, och överallt i diverse håligheter i både träd, under stenar, mellan grenar osv, såg jag små bostäder för alla magiska varelser som barn tror på. idag är jag ju uppenbarligen inte ett barn längre, och även om jag inte nödvändigtvis tror på tomtar, troll, vättar mm längre, så tror jag på magi - på ett annat vis, bara.

jag minns mycket väl när jag började fotografera som jag gör idag. skulle tippa på att det är runt 20 år sedan. jag var klar med mitt porträttfotograferande som yrkesverksam, och började fotografera helt för min egen skull i stället. av någon anledning fick jag för mig att jag ville fotografera träd, och så bestämde jag mig för att jag skulle göra det ur ett skogsmagiskt perspektiv. det vill säga; det blev många detaljer på träd, håligheter under stenar och allt det där jag upplevde som barn.

som person är jag rätt otillgänglig, och många anklagar mig för att vara både spännande och mystisk. :D inte vet jag om det stämmer, men det finns vissa ord som jag gillar och i hyfsat stor utsträckning identifierar mig. ord såsom hemlig, undangömd, dunkel, förgänglig, och ett antal liknande uttryck. jag har alltid, ända sen jag var barn, varit intresserad av framför allt vampyrer, och som vuxen, naturromantik, gotik (både medeltidens gotiska kyrkor, samt 1800-talets gotiska berättelser, och fotografi från samma period), art grotesque (de flesta konstnärliga uttryck). sånt färgar av sig i hur och vad man ser.

i bilden här ovan, ser jag t ex en älvas slängkappa som hänger på tork. alla bilder i det här inlägget (hittills) är fotograferade idag, och jag tog flera på löv som låg ovanpå granris. de flesta av dem såg jag som små sängar som någon slags granféer lägger sina barn i för att sova.

...

sen förstår jag ju att ni som betraktar mina bilder, inte tolkar dem på samma sätt. :D underligt vore väl om ni gjorde det. vi alla ser, förstår och tolkar allt vi ser på olika sätt, utifrån vilka vi är. vid tillfälle ska jag faktiskt skriva ett inlägg om den saken också, eftersom jag planerar att skriva en bok om det (arbetstitel: sanningen att säga).

men för att återgå till bildspråk - det är inte något jag bedömer att man kan lära ut. det är något som växer fram över tid. eftersom det är så länge sen jag började fotografera själv, måste jag erkänna att jag inte riktigt minns hur det funkade för mig då. men jag ser på mina kursdeltagare att de redan från början har varsina sätt att se - det som händer under kursen är att det förfinas lite i uttryck, och det kommer att fortsätta utkristallisera sig, allt eftersom de fotograferar mer och mer. det är väldigt roligt att se.

men nu tror jag att det får bli en bild till, sen får det här inlägget vara färdigskrivet. :D