cosplay

cosplay. ett riktigt nördigt intresse, om det inte framgår av bilderna i det här inlägget. 😅 

cosplay är något man ägnar sig åt om/när man är ett superstort fan av något väldigt specifikt, ofta relaterat till rollspel, bordsspel, böcker/filmer/tv-serier med tema fantasy/sci-fi, eller liknande. cosplay innebär att man återskapar en outfit från en favoritkaraktär i.. well, whatever det nu är man fastnat för, i sitt nörderi. 😄

och jag säger nörderi, med the outmost respect. även om jag själv aldrig skulle komma på tanken att ägna mig åt cosplay, så tycker jag att det kan vara väldigt häftigt.

det här är faktiskt mitt ex och hans sambo. vi har pratat om att göra det här i säkert 1½ år, men det är först nu det faktiskt blev av. jag är OTROLIGT glad att vi fick arslet ur, och gjorde det här. det var vansinnigt kul, om än extremt jobbigt med solen. vi höll oss i skuggan hela tiden, men ibland hamnade jag i solen - och jag är så ljuskänslig att jag inte ser ett endaste skit, trots mörkaste solglasögonen. 🤦‍♀️

det som var klurigt med dagens fotografering var framför allt att försöka ha koll på vilken sorts poseringar som funkar med den här karaktären. de berättade lite om den för mig, men med minne som en guldfisk av sånt som inte är intressant för mig personligen, har jag glömt det mesta. jag vet att det handlar om eld och magi, men det är ungefär det enda jag kommer ihåg. 😂

på det stora hela tycker jag ändå att jag lyckades få till det rätt bra. näh, nu ljuger jag. faktum är att jag är vansinnigt nöjd. exets sambo är väldigt ovan vid att bli fotograferad och tycker att det är jättesvårt att veta hur hon "ska se ut". och så kan det ju vara. en del har ju väldigt lätt att modella, medan det är lite svårare för andra. men som det lät på henne så var hon också väldigt nöjd med bilderna, och då blir jag ju såklart ännu mer nöjd.

boyo, hunden, kollapsade nästan på en gång när vi kom hem. han fick såklart följa med, eftersom jag tycker att han förtjänar lite äventyr, han med.

för att återvända och fortsätta kommentera det där med solen; shit, vad.. well, för det första - vad svårt det är att se ordentligt i ett ljus som studsar omkring och gör nåt jätteskumt med allt som är i skugga, och som, om jag behövde stå ute i solen, slog rätt in i objektivet så att exponeringen ser HUR jävla skum ut som helst. det gick att åtärda, men alltså... drygt av bara h*****e. och alldeles, alldeles för skarpt och ljust och äckligt för att ens låtsas fundera på att fotografera i direkt solljus.

USCH!!!

ja, och så det där med att vara ljuskänslig. trots att jag har de mörkaste solglasögonen från optikern, så gick jag ändå runt och kisade rätt rejält bakom dem. jag ser dock inte nåt i sökaren med dem på, så då skjuter jag ned dem på näsan. men då bländas jag av solen i stället, särskilt om den lyser in från sidan. 🤦‍♀️

ja, men ni hör ju hur gnällig jag låter. 😅

bortsett från ljuset, så har jag och boyo (och mina modeller, såklart) haft en riktigt, riktigt bra dag. det är alltid roligt att träffa dem, och jag gillar att fotografera annat än helt vanliga porträtt (även om det är roligt också, ibland).

sen kan jag ju bara konstatera att jag är oerhört tacksam för bra programvara för bildbehandlingen. jag använder uteslutande photoshop, och kan inte tänka mig att använda något annat. jag vet att många använder lightroom, och jag har testat - men jag gillar det inte, av nån skum, okänd anledning. photoshop rockar hårt, så är det. 🤗 älskar att det går att rädda knepiga exponeringar (som några stycken från idag), och att det går att göra så mycket, med så lite. 

.. och här är dagens sista bild!

nu ska jag dela bilder på några andra ställen, sen ska jag ta ut min hund, och sen ska jag.. antingen gå och sova, eller så ska jag göra nåt annat.

den som lever får se.

återvändandet

jag (och hunden) har inte varit uppe i råbyskogen på länge (förutom en gång, för inte så länge sen). två skäl till det; vi går extremt sällan upp sommartid, pga att det blir för varmt, och för att jag är så fruktansvärt ormrädd och folk säger att det finns huggormar däruppe. jag har aldrig sett nån, men man vet aldrig. och jag vill inte att varken jag eller boyo ska bli ormbitna.

men idag gick vi faktiskt upp dit. temperaturen var alldeles lagom, och ljuset var dessutom jättefint. under tiden vi var däruppe började det bli för mörkt på sina ställen (det hade kanske blivit bättre om jag ändrat iso, men jag hade faktiskt ingen lust med det), så på slutet är det mer oskärpa än jag ville (eftersom dagens aktiviteter INTE var icm).

men jag kan leva med det. det mesta blev iaf tillräckligt skarpt för att jag ska känna mig hyfsat nöjd. och skogen står ju faktiskt kvar där den står, och jag kan gå dit precis när som helst.

jag har för övrigt börjat fundera på ytterligare en fortsättningskurs, på den kurs jag höll förra hösten. den jag funderar på nu skulle i så fall handla om framför allt bildskapande, i motsats till avbildning av verkligheten. det jag inte riktigt har kommit fram till är hur tusan man ska lägga upp en sån kurs. i slutänden kommer jag nog på ett bra koncept, men än så länge har det inte klickat till. 😅

men det vore roligt att hålla en sån kurs. särskilt eftersom det är vad jag själv tycker är roligast. nån skrev i en kommentar nånstans att det är svårt att se VAD det är jag fotograferar, eftersom jag gärna går rätt nära. själv tycker jag ju att det är minst hela poängen med det hela. 😄 man tänker och ser olika, och jag gillar ju ett mer poetiskt fotograferande. så är det.

om nån har förslag på upplägg och innehåll tar jag emot det med öppna armar. just för ögonblicket kan jag nämligen inte komma på en enda vettig ingång, sådär på rak arm.

dock så tror jag att SYMBOLIK behöver finnas med på ett eller annat sätt. inte nödvändigtvis som att fotografera kors eller annat, utan mer som tanke att ha med sig. jag har reflekterat över det ett antal gånger, visserligen mest gällande film/tv-serier och skådespeleri, men faktum är att åtminstone jag, säkert du också, ser en sak och relaterar det till en annan. så och med fotografi, tänker jag. återigen; åtminstone för min egen del.

visuell storytelling är en annan sak att ha med i bakhuvudet, om man ska ägna sig åt bildskapande, mer än återgivning av verkligheten. det är två helt skilda ting, åtminstone i mitt huvud. 

och på tal om bildskapande - bilden ovan återger MIN verklighet av att det där är trollmors käpp som hon hankar sig fram med, över trädrötter, stenar, kottar osv, i skogen. det var så tydligt, där den stod. 🙏

och här har vi dagens sista bild, med den där oönskade oskärpan jag ogillar. men; jag tycker att den funkar ändå. 

jag är på det stora hela rätt nöjd med dagens bildskörd, faktiskt. 🤗

hundpromenad åt ett annat håll

även om jag tycker att vi har många bra promenadstråk runtomkring, här där jag bor, blir det lätt så att man ofta går på ett ungefär samma, med mindre variationer. 

idag gick vi en promenadsträcka det var länge sen vi gick. eller, egentligen inte - vi gick där för ett kort tag sen. men innan dess är det flera år sen. 

dagen till ära började det regna.

idag hade jag bestämt mig för att så långt det var möjligt, enbart fokusera på min medvetna rörelseoskärpa (ICM, som jag börjar lära mig att det heter på engelska). det smet med nån enstaka bild med skärpa också, men faktiskt lyckades jag hålla fokus på mitt testprojekt.

jag upphör inte att fascineras över hur kul jag tycker att det här är. det blir ju nåt helt annat än jag är van vid, och möjligheterna för hur jag vill presentera bilderna känns oändliga. sitter och funderar lite över den saken, och jag ska försöka hitta på nåt vettigt att göra.

och med vettigt menar jag ett sätt där jag kan förstärka den känsla åtminstone jag vill komma åt. sen om den som tittar upplever samma sak återstår att se. 😅

om det är någon som undrar över iso och slutartider, så ligger dagens bildskörd på 400 iso, och slutartider om ungefär 1/20 - 1/25. -ish, iaf. det verkar vara ungefär där jag tycker att det blir bäst = inte ALLTFÖR mycket oskärpa.

vid något tillfälle tänker jag ta med mig hunden och kameran ned på stan igen, tror jag. den gången ska jag, tror jag, hålla mig på backen och försöka fotografera folk i rörelse. 

i och för sig. nu när jag tänker närmare på saken skulle jag lika gärna kunna gå bort till ica vid nån passande tid på dagen, när det är mycket folk som rör sig där. miljön i sig är faktiskt inte skitviktig - jag ser allt det här som ett testande och utforskande, inte som bilder att smälla upp på en vägg nånstans (eller göra något annat seriöst och viktigt av).

en sak som känns både kul och intressant är att det inte verkar spela någon roll att bilderna är oskarpa - jag kan fotografera precis som jag gör i vanliga fall, oskärpan är bara ett extra lager. jag känner inte att jag måste göra något annorlunda, bara för att jag väljer rörelseoskärpa.

jag måste faktiskt erkänna att det är jäkligt kul att göra det här. trots att jag har fotograferat i såpass många år, är detta något jag aldrig valt att utforska tidigare. det är oerhört glädjande att hitta något som känns nytt och intressant, med stort utrymme att göra något kul med. 

bilden ovan är den sista bilden med rörelseoskärpa från dagens äventyr. bilderna nedan är helt vanliga och skarpa där de ska vara det. 🤗 men jag gillar dem så mycket att de faktiskt fick lov att vara med, de också. 🙏

varför man gör som man gör

idag när jag var ute med hunden traskade vi ner till lögarängen, som inte ligger jättelångt härifrån. eller, EGENTLIGEN gör det inte det - men när man har trasiga fötter på det viset jag har, så kan det vissa gånger kännas jävligt långt. så var det idag, och jag har suttit och vilat fötterna i flera timmar sen vi kom hem.

nog om det.

på promenaden så gick jag och funderade litegrand på varför jag väljer att fotografera vissa saker. minns, från fotokursen för ett år sen, när en deltagare tyckte det kändes tradigt att fotografera löv och annat, för vad skulle hen med det till. typ.

och näh, det kan man ju undra. 

själv tycker jag dock att det finns många svar på den frågan. dels är löv och andra, små detaljer, oerhört behändiga att träna vissa saker på. går man en kurs för mig får man ju t ex lära sig att se geometriska former, riktningar och annat. det är rätt smidigt att träna på små saker, och därefter gå över till större och större prylar/situationer. 

för min egen del.. det tänkte jag också på när jag gick där. faktiskt så är det flera här på fotosidan som kommenterat just att jag väljer rätt trista motiv, men att det blir så fint i vilket fall.

och det är lite av poängen med det, för mig. det finns så många som fotograferar superläckra miljöer, och bilderna blir jättefina. men det är inte så svårt att ta fina bilder på läckra miljöer, det ger sig själv, mer eller mindre. 

jag gillar det där med att hitta det vackra i det alldagliga, ibland till och med fula. det tilltalar mig oerhört. skönheten i det kan bestå av många saker. det kan vara ett väldigt vackert ljus på ett material som de flesta kanske inte tycker är skitsnyggt (typ; betong, rostig plåt eller liknande). det kan vara, som på två bilder härunder, mönster i en bräda eller löv/annat som ligger på backen och i sig skapar en trevlig balans/komposition.

sen finns det ju sånt jag antingen vet redan innan jag går hemifrån att om jag gör si eller så på den specifika platsen, så kommer det att bli en bra bild. så var fallet med bilden nedan - jag visste redan innan att jag ville gå dit och ta en sån här bild. har ett par till alternativ, men det här är den jag gillade bäst.

bilden härunder är väldigt vanlig bland västeråsare. på ungefär samma sätt som att troligtvis varenda kotte som bor i västerås vid ett eller annat tillfälle har tagit en bild av svartån där den går rätt genom stan. ALLA tar den, och ALLA bilder ser mer eller mindre likadana ut. 

men jag kunde inte riktigt låta bli idag, faktiskt. jag brukar undvika det just därför, men idag gick det inte. 😅

ett annat mål med dagens promenad var att fotografera vatten. i brist på elbafärjan som slutade gå för i år, för flera veckor sen, får man nöja sig med att gå längs vattenkanten och försöka få till nåt kul. det blev många bilder, och tror att över hälften av dem åkte raka vägen ner i skräpkorgen när jag gick igenom bildskörden från idag. men några blev helt ok. jag har ju en liten plan med bland annat vattenbilder, så jag försöker ta tillfällena i akt när de dyker upp. tror inte att jag kommer att använda några jag tar just nu, men övning ger färdighet...

och här ska ni få se en kraftigt dämpad FÄRGmättnad - det tillhör ju inte vanligheterna, så passa på och njut om det är så att ni gillar den. 😄 för min del handlade det mest om att jag gillade hur den högra trädtoppen sträcker sig mot den andra på vänsterkanten. 

här har vi ju ett sånt där bra exempel på sånt som många kanske inte ens skulle se, för att det är så vardagligt. det är en kort, liten trappa utanför ett hyreshus, på väg ned mot lögarängen. jag har passerat den förut, många gånger, men idag SÅG jag den - och den var alldeles strålande vacker just idag.

så. jag gillar att se det vackra där det inte är uppenbart. för mig är det betydligt roligare och mer givande, än att leta rätt på det mest slående ställe jag kan hitta och fotografera där. 🙏

tursamt är det

en av de allra största fördelarna med att inte jobba som fotograf (ta betalt för att fotografera åt andra) är att man har all tid och allt utrymme i världen att TESTA grejer. 

just nu är jag oerhört tacksam för just det, faktiskt.

det gör ju nämligen att jag kan ägna mig åt det som roar mig just nu. och det har faktiskt förändrats en aning. eller, expanderat, kanske jag ska säga.

jag har svårt att föreställa mig att jag skulle överge mina barndomsföreställningar om sagor och magi. det är trots allt fortfarande en stor del av mitt liv, fast på lite andra sätt, numer.

men eftersom jag nu har gett mig in på det här med medveten rörelseoskärpa, så har jag ju upptäckt hur kul det är. och det är verkligen glädjande att jag har tid och möjlighet att ägna mig åt det (även om hunden tycker att jag är sjukligt tråkig emellanåt).

idag när vi gick ut hade jag faktiskt en plan. jag hade tänkt att vi skulle traska ner till lögarängen, men så fort vi klev utanför porten insåg jag att vi inte alls skulle gå dit. det var nämligen fruktansvärt varmt och kvavt. det var väldigt irriterande på många sätt och vis. det slutade med att vi gick en kortare promenad, men stannade på ungefär vart femte steg eller så (ungefär som när hunden ska lukta på allt).

jag måste faktiskt erkänna att jag har blivit väldigt förtjust i det här sättet att se och fotografera. det tilltalar mig oerhört, även om jag förstår att alla nog inte gillar det.

det jag ägnar mig åt just nu är att utforska hur resultatet blir när jag fotograferar på vissa slutartider och rör kameran samtidigt. det blir lite olika när jag rör den i höjdled vs sidled. jag tror att jag föredrar sidled. 

sen är det ju väldigt svårt att veta hur nånting blir förrän man kommer hem och kan se bilderna större på datorn. jag förstår verkligen varför jag aldrig testade på det här i någon större utsträckning när jag lärde mig fotografera (analogt = kostsamt).

allt från idag är inte rörelseoskärpa. vi gick längs järnvägen, och det fanns väldigt många bilder som låg och väntade på mig. alla ville inte vara oskarpa, och who am i to force something onto a photograph in waiting!? 😄

det enda jag tyckte var riktigt drygt idag, utöver den oväntade värmen, var ljuset. jag verkar vilja gå till järnvägen just när solen ligger på från fel håll, så det blir väldigt mycket motljus. jag har inget emot hur bilderna blir - tvärtom. men ibland kan det ju vara kul att fotografera i ett vettigt ljus, bara som omväxling.

en annan sak jag lär mig, för övrigt - som är kopplat till det här med slutartider, är just hur mycket rörelseoskärpa jag själv gillar. när oskärpan är så bred att man knappt ser vad det föreställer, tycker jag att det är alldeles för mycket. det finns ett par, tre bilder av det slaget i det här inlägget; du ser nog själv vilka det är. 

jag är rätt trött och groggy, så jag tror att jag lämnar er att titta på resten av bilderna helt utan fler kommentarer från min sida. jag har faktiskt ett flertal favoriter bland de här bilderna; är förvånansvärt nöjd. 🙏