miljöombyte

jag tog med mig hunden och kameran ner på stan idag. vi har alla (inklusive kameran) bara gått runt här hemma hela sommaren, och jag tyckte vi kunde behöva ett miljöombyte. min hund gillar inte att åka buss eller bil, så vi åker framför allt buss lite då och då så att han ska komma ihåg att det är ok. det går sådär. han föddes som stor, häftig schäfer, men det är ingen som har berättat det för honom. han är en stor, smält mjölkchoklad som är skitlöjlig när det gäller vissa saker. #facepalm

jag hade två mål idag, varav jag lyckades med det ena. jag ville fotografera i, på och ifrån ett av parkeringshusen nere på stan. det är rätt ruffig miljö, vilket jag gillar. utöver det ville jag också till vissa delar av stan där jag i princip aldrig har varit. jag är nästan aldrig på stan numer, till skillnad från när jag var tonåring. men den delen av dagens äventyr gick lite sisådär. jag har köpt nya skor, och fötterna är extremt ovana - tror inte jag behöver säga så mycket mer än så. 

ljusförhållandena i parkeringshuset var väldigt varierande, så det blev ett himla fipplande med slutartider - och iso, faktiskt. en viss slutartid blir rejält underexponerad på 200 iso, men funkar bra på 640 iso. 

vi växlade mellan två våningar i p-huset. först åkte vi upp till våning 5, därefter våning 8. det är många år sedan jag fotograferade i och från den här miljön. det var faktiskt himla kul. våningarna är öppna såtillvida att det inte finns fönster, men de lufthål som är, är såpass små och smala att ingen tar sig ut. de är däremot rätt kul att fotografera igenom. det blir en automatisk inramning som jag är rätt förtjust i.

sen är det ju lite kul att fotografera från ett fågelperspektiv, ned på gatan. jag fotograferade faktiskt lite folk i rörelse, men tyckte inte att det var så mycket att spara på så de fick flytta till papperskorgen.

just i p-huset fanns det drösvis med roliga detaljer. ovan och under är varianter på samma grej. har ingen aning om vad du tycker, men jag gillar dem en hel del, faktiskt.

det finns också en del utbyggnader ut mot gatan, på vissa ställen, våningen/arna under. här är taket på en sådan (ovan). jag känner mig lite överdrivet förtjust i plåten, faktiskt.

den här bilden är ett alldeles ypperligt exempel på hur ett fotografi INTE visar verkligheten. verkligheten såg nämligen inte alls ut såhär. den var till exempel mycket större och mer omfattande än den här bilden antyder och visar. 

jag noterar med viss fascination och förtjusning att det inte verkar spela nån särdeles roll VAD det är jag fotograferar. mitt seende verkar fungera på samma vis, oavsett vad som befinner sig framför kameran. 

ytterligare en detaljbild jag blev väldigt förtjust i redan vid exponeringen.

medan vi ändå befann oss på hög höjd, passade jag på att försöka få ihop några vybilder. det gick också sisådär - den här ovan blev helt ok, men det beror nog på att den mer eller mindre bara innehåller tak. miljöbilder eller större utsnitt är verkligen inte min starka sida.

men såhär tycker jag ändå att det kan funka. 

och här kommer några få bilder från marknivå, innan mina fötter gav upp och ville hem. 

bilder från en kort hundpromenad

den här bilden såg jag redan i sökaren att den satt som en smäck.

dagens bildskörd blev inte alls som jag hade tänkt mig. gick ut med hund och kamera med.. inte den tydligaste av planer, men det var iaf tänkt att det skulle bli någon slags promenad. men inte ens 100 meter bort träffade vi på en granne några hus ner på gatan, och så blev vi stående rätt länge. jag och hunden tog sällskap med nämnda granne när han skulle hem, varpå vi sprang på en kompis till mig och hennes syster, och så blev det ytterligare långt prat. 

och när vi väl hade pratat klart för dagen, var jag så otroligt trött i fötterna att det blev en ytterst kort promenad. vi tog oss till skräpet uppe vid skogskanten igen, och där hittade jag de här bilderna. 

jag måste fundera över det här med skärpan. när jag tittar på mina råfiler, både i utforskaren och i bridge, så ser de skarpa ut. så fort jag öppnar dem i camera raw, däremot, så ser skärpan helt annorlunda ut. ni ser ju själva på bilden här ovanför; den är alldeles för oskarp för att ens vara i närheten av att ha någon som helst form av skärpa.

vet inte om det kanske beror på mitt objektiv. det har, som allt annat tekniskt, ett helt eget liv och alldeles egna åsikter om hur saker och ting ska fungera. vi är inte alltid överens.

här saknas det också tillräcklig skärpa för att vara ett digitalt objektiv. så jävla störigt. det vore en sak om slutartiderna var ngt längre så att jag inte kan hålla kameran still, men här pratar vi om minst 1/60, oftare 1/100. man tycker att det inte skulle behöva bli såhär oskarpt.

på den här tycker jag att det finns rätt bra skärpa på det främre blocket, men det är nästan mer ett undantag än skicklighet.

här finns det lite krispig skärpa på grenen bakom det oskarpa blocket i förgrunden.

ännu mer oskärpa. yay! *ljuger mig knallblå i nyllet*

ett annat alternativ, om det inte har med objektivet att göra, är att det är jag som ser illa. jag har ju glasögon, men jag tycker att det är svårare att se MED dem i sökaren, än utan.

på den här bilden ovan ligger skärpan ganska nära, men inte tillräckligt för att jag ska tycka att den faktiskt är skarp. 

alltså, det här är vansinnigt irriterande.

inte är det mycket bättre här heller.

blesh.

jag har en av flera i rad, knepig dag idag. det är inte mycket som fungerar eller blir som det är tänkt. det är oerhört frustrerande. tur att det finns fler dagar, där saker kan funka bättre.

fotografi vs verklighet

här är, min för tillfället extremt skitdryga skärm till trots, lite diverse bilder jag plockat under min datorlösa vecka. jag litar inte ett dugg på skärmen, när det gäller att visa min redigering korrekt, så jag hoppas på lite överseende om bilderna ser skumma ut.

här ovan, en bild på min hund boyo. 

idag när jag var ute med boyo (och kameran i släptåg) så såg jag en potentiell bild som jag inte tog, eftersom jag har så oerhört stor respekt för andra personers ägodelar, vilket inkluderar staket in till deras tomter, osv. när jag såg den, så slog det mig helt plötsligt att fotografi inte är verklighet.

frågan om vad fotografi ÄR, har ju debatterats.. förmodligen ända sen det uppfanns. många äro de teoretiker som gnuggat sina hjärnceller och kommit med diverse olika teorier, som för dem själva troligen är helt sanna - kanske t o m den enda sanningen.

jag har inte mycket till övers för "den enda sanningen". det finns olika perspektiv, och var och en får anta de perspektiv som fungerar med den man är. 

dock; för mig är fotografi inte samma sak som verklighet.

det finns många skäl till det, men jag tror att av de främsta skälen är - utsnittet. när vi fotograferar väljer vi EN del av verkligheten. EN del av verkligheten kan inte representera HELA verkligheten. EN del av verkligheten avbildas dessutom genom en maskin - kameran. alltså är presentationen beroende och begränsad till maskinens förmåga. lägg till det att det slutgiltiga resultatet också är begränsat till fotografens förmåga.

det här beskrivs bland annat av vilém flusser. både han och john berger känns betydligt modernare än roland barthes, men ingen av dem är fotografer (även om john berger förmodligen är det mer än flusser, och berger dessutom samarbetade i rätt hög utsträckning med en kvinnlig fotograf jag glömt namnet på).

för mig är det en fördel att själv fotografera när jag tänker teori, och tvärtom. jag tycker att man vinner enormt mycket på att kunna tänka omkring fotografi från minst två håll. 

men för att återgå till det där med verkligheten;

jag kan verkligen förstå att det är lätt att uppfatta ett fotografi som verklighet. men verkligheten är oändlig, ett fotografi är det inte. bara en sån grej borde ju rimligtvis få vem som helst att fatta att ett fotografi aldrig kan vara eller representera verkligheten.

dessutom; ett fotografi har alltid ett perspektiv. det innebär att det finns rätt många val som liksom ingår i det här fotografiet. val av kamera, objektiv, slutartid, bländare, filmval (back in the old days), hur man beskär och komponerar redan vid fotograferingen, hur man bildbehandlar, oavsett om det är analogt eller digitalt, med mer. 

det finns liksom ingenting naturligt med ett fotografi, om och när man tänker så.

något jag däremot TYCKER att fotografi är, är användbart. 

fotografi går att använda till så oerhört mycket. jag tror att det är därför jag ibland kan tycka att de äldre teoretikerna är lite naiva. för dem var nog fotografi något helt annat än det är för mig, och säkert många fler med mig. fotografiet, och i dess sällskap, rörlig film, har ju utvecklats enormt sedan 1839. det går ju liksom inte riktigt att jämföra.

jag menar, hur många olika sorters fotografi har vi inte idag? porträtt. sport. natur. astro. nyheter. skolfoto. reklam. that's just the beginning, liksom.

för att inte tala om hur olika stilar och skolor det finns, numer. herregud, redan för 25 år sen när jag precis börjat jobba som porträtt och bröllopsfotograf, fanns det oändligt många olika sätt att fotografera på. traditionellt, lifestyle (som jag själv gillade en hel del, särskilt för bröllop), "lite häftigt", osv. och vad allt det där betyder, beror förstås på vem som vill ha det och vem som fotograferar.

idag verkar det här med bröllopsfotografering och gravidfotografering vara något HELT annat än när jag var aktiv. det är sagokänsla, grådassigt och möjligen aningens underexponerat, lite lägre färgmättnad, osv. det är absolut kul att tiderna förändras, men jag är inte säker på att jag själv skulle vilja ha den typen av bröllopsbilder (så det är ju tur att jag inte står på tur att gifta mig).

sen är det naturligtvis också skillnad på ett medvetet fotograferande, oavsett om det är en rejält skicklig fotograf eller en amatör, samt fullständigt planlöst fotograferande som landar i sociala medier. ni vet; bilder på dagens lunch/middag, osv. söta kattungar där bilden beskrivs som "great photography", trots att det inte alls är "great photography", utan faktiskt urkasst fotografi, trots den söta kattungen.

för mig personligen är fotografi ett uttrycksmedel. det går, av uppenbara skäl (att vi alla är olika, har olika intressen osv) att uttrycka sig på många sätt. kameran, mörkrummet och datorn är de hjälpmedel som krävs, oavsett om vi använder mörkrum/dator själva eller lämnar bort det jobbet till nån annan. 

jag tror inte att någon skulle kunna få mig att bli övertygad om att fotografi är samma sak som verkligheten (för att återigen återgå till det). jag kanske är färgad av mitt eget sätt att fotografera, men när jag gick där med boyo och kameran, så var min spontana tanke att - bilden jag såg och inte tog, inte är något som särskilt många skulle se eller ens reflektera över. och om de gjorde det, skulle kanske inte särskilt många tycka att det var vare sig intressant eller fint.

jag ska skriva mer om både john berger och vilém flusser, men det får bli en annan dag.

här är resten av bilderna från veckan (idag, faktiskt).

sånt jag ser

jag mår ju verkligen inte bra just nu, så är det. särskilt inte när det redan tidigt på morgonen är så varmt att man smäller av, redan innan man sticker ut näsan. det är fullständigt vidrigt.

men jag har ju hund, så jag lär ju ut regelbundet, vare sig jag har lust eller ej. så runt 8-ish idag gick vi ut, i förhoppningen om att det inte skulle ha hunnit bli skitvarmt. ack så jag bedrog mig, för det var redan skitvarmt. och jag menar verkligen - skitvarmt.

bilden här ovanför är tagen på andra sidan gatan, vid skogskanten. hyresvärden dumpar diverse skräp, byggmaterial osv däruppe. det är där många - kanske t o m de allra flesta, av mina bilder på just sånt här, är fotograferade.

jag tänkte att jag skulle visa hur det ser ut i ett större utsnitt, eftersom jag går in väldigt nära, använder rätt tighta utsnitt och favoriserar detaljer framför helheter.

här är en (av flera fotograferade) bilder från den där stora högen med plattor. det här är ju, i mitt tycke, en mycket roligare bild, än miljöbilden ovan. den ovan är mest där för att visa vad det är jag har att välja och vraka från, när det gäller att plocka bilder. bakom plattkaoset och den prydliga högen med plattor finns en liten byggnad. den tillhör fastighetsskötarna, och jag vet faktiskt inte vad de har däri. det är inte heller min business, så jag bryr mig inte så mycket. 

jag kunde inte heller låta bli att bara prova rörelseoskärpa på den här typen av struktur, i stället för blommor. jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om det än, men det är iaf inte jättehemskt.

det jag verkligen gillar med såna här ställen att det alltid finns någon slags balans, ordning i kaoset, att finna. det gäller bara att titta och faktiskt se, i stället för att bara svepa med blicken och tycka att det är trist med sån röra i ett bostadsområde.

på den väggen hittade jag den här bilden (ovan). solen låg fortfarande så pass lågt att det blev väldigt fina skuggspel lite här och var. det här, med löven, tyckte jag var superfint. 

till höger om väggen här ovanför hittade jag följande två bilder.

.. vi var på just det här stället en relativt lång stund, i värmen. sen gick vi vidare, och hittade några andra småkul bilder - bland annat vid grillplatsen på gården utanför mitt hus. 

nu ska jag fortsätta svära och lida i värmen uppe på tredje våningen i ett stenhus utan skugga. titta och njut om ni behagar, så länge. 😎

diverse önskad oskärpa och tankar

mitt dygn har rullat i väldigt sakta mak sedan det blev såhär varmt i förra veckan. jag hade en inplanerad grej i helgen där jag behövde vara vaken dagtid, så jag sköt fram dygnet med ett par timmar i taget, för att kunna vara social. men alltså, det här med värmen.. den tar kål på mig. i lördags fick jag spatt och spader, och bestämde mig för att boka av min sociala träff, och vrida tillbaka dygnet så jag kan sova bort värmen. fi satan i helvete, vad dåligt jag mår av det här. igår när jag vaknat/duschat satt jag och grinade innan jag gick ut med hunden, för att det är varmt - precis exakt överallt. 

det är inte kul.

jag tog med mig kameran när jag gick ut med hunden för några timmar sedan. det var precis, exakt innan soluppgången, så det var något för mörkt för att få ordentlig skärpa om man nu ville ha det. men eftersom jag ändå ägnar mig åt medveten rörelseoskärpa osv, så struntade jag i det. dagens lilla fotoäventyr fick gå ut på att skifta mellan en slutartid på 1/60 och 10. trots att jag fotograferat såpass länge som jag har, så var det länge sen jag engagerade mig särdeles i att fotografera med något annat än P - ja, jag är jättelat och superbekväm. 😅 det brukar bli bra ändå.

men idag var det faktiskt kul att engagera sig lite mer. jag lär mig mycket på att göra iaf nånting annorlunda mot vad jag brukar göra. 

en sak som slog mig när jag traskade runt med min uttråkade hund som tycker att jag är supertråkig när jag stannar vartannat steg för att fotografera (trots att han själv gör samma sak med allt som luktar på backen), är det här med sanning/verklighet i fotografi. jag har skrivit lite kort om det förut, och det är ett ämne jag planerar att skriva en bok om förr eller senare.

tankar som kommer att dyka upp i den boken är skillnaden mellan sanning och verklighet, igenkänning och associationer, och lite mer åt det hållet.

men - om det tänker jag skriva ett inlägg på min egen blogg, och inte just precis exakt nu. jag känner ett behov av att göra lite annat innan det är dags att sova bort dagens värme.

hence; enjoy dagens bildskörd. 🙏🏻🤗📷