sista testet, nu då

ok, gott folk - det här får helt enkelt lov att vara sista testrundan med bildredigeringen. nu orkar jag inte hålla på längre. 😅 såsom min skärm är inställd just nu, såsom den står på skrivbordet osv, så ser de här bilderna helt ok ut för mig. jag får helt enkelt bita ihop och hoppas att det ser någotsånär vettigt ut hos er andra också. 

de här bilderna fotograferades nu på morgonen när jag och hunden var ute en sväng medan tvättmaskinen gick. häpnadsväckande hur olika vädret/temperaturen kan vara från en dag till en annan. det blåser rätt rejält, så fönster och balkongdörr står öppna för att vädra ut värmen inomhus.

ni vet, allt det här "skräpet" som ligger uppe vid skogskanten på andra sidan gatan där jag bor - nu har det landat nya grejer där. exempelvis bilden här ovanför; diverse plattor som prytt backen nånstans. plus en massa asfalt som brutits upp från nånstans på gatan. jag har ju svårt att låta bli att gå dit, så är det. men det finns ju vansinnigt många bilder som bara ligger där och väntar. det vore ju oerhört egoistiskt av mig att INTE gå dit, kan jag tycka.

bilden här ovanför är svårredigerad, oavsett om man har en välkalibrerad skärm eller inte. tegelväggen är gul, och bortsett från att jag inte gillar gult öht så är det en svårredigerad färg. när man gör sina bilder svartvita blir den så oerhört grå, och vill man ha nån som helst kontrast i den så blir allt annat jätteskumt - och det ser ni också att det har blivit här, särskilt på trägrejen längst till höger. det kommer en bild till med den här tegelväggen lite längre ner, och det är samma fenomen där.

men alltså, ni ser ju själva. det går ju liksom inte att passera såna här ställen. eller; JAG kan inte, iaf. det är stört omöjligt. 

jag tror att det här (ovan) är min favoritbild från idag. jag tar mig friheten att tycka så, trots att det är asfalt som jag rent generellt tycker är rätt svårt att fotografera. det kommer nån till asfaltsbild, och då ser ni förhoppningsvis vad jag menar. jag gillar struktur, men asfalt har så vansinnigt mycket av det, och när solen ligger på i en viss vinkel blir det så extremt grovt att till och med jag tycker att det blir alldeles för hårt.

men den här är skitkul ändå, trots att det är asfalt. 🤗

här är för övrigt ytterligare en struktur som blir lite för mycket för min smak. det är ju som det är - jag kan ju inte byta ut den mot vit betong bara för att jag gillar det mer, men det här har också en tendens att bli så oerhört grov och kontrastrik på ett sätt som jag personligen inte nödvändigtvis tycker är skitsnyggt.

den här bilden, däremot, gillar jag. 

mer asfalt, och den här bilden existerar därför att jag såg ett fågelhuvud i den här gropen, och kunde inte riktigt låta bli att ta med mig den hem.

och ännu mer asfalt (näst sista). ni ser ju själva; när solen ligger på blir det skuggor av knottrorna i asfalten, och så ser det jättehårt ut. den här gillar jag pga skuggan till vänster, men asfalten i sig... well.

en till på nämnda stenplattor. jag gillar såna här. jag är oerhört förtjust i strukturen och hur gråskalan ser ut när man gör svartvitt av det. plus att när det ligger och skräpar på det här viset som detta gör, så finns det verkligen huuuuur många bilder som helst av alla vinklar och former. hur kul som helst!

här har vi en till bild på den där gula tegelväggen. även här blir det väldigt stora kontraster mot det svarta räcket till vänster. jag tycker att det är skitdrygt att fotografera gula prylar - västerås slotts innergård är också knallgul. usch!

här är dagens sista bild - också asfalt. skuggan, tro det eller ej, kommer från ett ungt, tunt träd som har stöttepelare som håller upp det. skuggan såg så kul ut att jag inte kunde låta den ligga utan att bli plockad. 

om ni ser några konstigheter i bildbehandlingen av dessa, let me know. annars kommer jag att låta det vara som det är för tillfället. 

nytt test - fortsatt assistans efterfrågas

jag har stundvis ägnat mig åt att försöka få ordning på skärmen, men än så länge har jag inte lyckats nämnvärt. det finns lite olika saker jag tänker mig att jag ska göra, varav minst en kräver en person som har tillgång till kalibrator-tingestar. jag känner tack och lov en sån person, och hoppas få hjälp därifrån inom kort (vad det nu betyder).

det här är några bilder jag tog på förmiddagen idag. vädret var skitvarmt och äckligt, och bitvis väldigt soligt. jag har gjort en återställning till fabriksinställningarna på skärmen, för att jag ville testa och se hur det ser ut. 

jag tror att jag tycker att de här bilderna ser bättre ut än de jag visade igår/förrgår. inte helt kanonbra än, men bättre. vad tycker ni?

det är tusan så krångligt, detta. det är så länge sen jag höll på med sånt här att jag mer eller mindre har glömt bort hur man gör. jag har försökt med inställningarna utifrån crimsons kalibrera-din-skärm-sida jag fick en länk till igår, men jag får verkligen inte till det. det är bilderna med rutor på, som skiter sig - jag ser bara två av fyra. eller, jag ser en tredje, men det är så svagt att det egentligen inte är att SE, utan ana. 

dock; trägen vinner. så är det. jag gillar den här skärmen jättemycket i övrigt, och vill gärna kunna använda den. 

en annan sak jag överväger att göra är att flytta tillbaka kontoret till köket. det är långt ifrån ultimat, men alltså.. jag bor i en dåligt planerad tvåa, jag har många utrymmeskrävande intressen (böcker, bl a), jag har redan valt bort både soffa och två, och kanske måste jag ha datorn i köket så att skärmen kan komma ner på bordsnivå. nu står den ovanpå baslådan till mina högtalare, och det är väldigt tydligt att skärmen visar olika beroende på vart jag befinner mig i höjd och vart jag har kropp/huvud i relation till skärmen. 

men hörrni, hur tycker ni att det ser ut nu? ser det bättre eller sämre ut? vad skulle ni säga behövs utifrån detta, för att det ska se ut som mina bilder brukar göra?

en sak som slog mig om bilderna från igår/förrgår är att jag ägnat mig åt att exponera lite annorlunda än jag brukar. under en längre period har jag fotograferat utifrån bländarsiffror, men nu har jag bytt till slutartider. det innebär att bilderna ofta blir underexponerade med.. well, jag låter ju kameran ställa in allt själv, men jag skulle tippa på ett par steg, iaf. det gör rätt stor skillnad på hur bildredigering och slutresultat blir. därför fotograferade jag idag på bländare i stället, som tidigare, bara för att det skulle vara lättare att redigera och att få det så nära mina bilder såsom de historiskt sett mest ut som.

den här sista bilden upplever jag själv som lite grå. av nån anledning kändes den krånglig att få bättre högdagrar i, men jag kanske var lat. jag vet inte. 😅

oavsett vilket, hörrni, så uppskattar jag all respons jag kan få. jag vägrar acceptera att behöva leta rätt på en skarvsladd till min gamla skärm bara för att den här inte funkar till bildbehandling. det SKA gå. 

#envissomengnu

fotografi vs verklighet

här är, min för tillfället extremt skitdryga skärm till trots, lite diverse bilder jag plockat under min datorlösa vecka. jag litar inte ett dugg på skärmen, när det gäller att visa min redigering korrekt, så jag hoppas på lite överseende om bilderna ser skumma ut.

här ovan, en bild på min hund boyo. 

idag när jag var ute med boyo (och kameran i släptåg) så såg jag en potentiell bild som jag inte tog, eftersom jag har så oerhört stor respekt för andra personers ägodelar, vilket inkluderar staket in till deras tomter, osv. när jag såg den, så slog det mig helt plötsligt att fotografi inte är verklighet.

frågan om vad fotografi ÄR, har ju debatterats.. förmodligen ända sen det uppfanns. många äro de teoretiker som gnuggat sina hjärnceller och kommit med diverse olika teorier, som för dem själva troligen är helt sanna - kanske t o m den enda sanningen.

jag har inte mycket till övers för "den enda sanningen". det finns olika perspektiv, och var och en får anta de perspektiv som fungerar med den man är. 

dock; för mig är fotografi inte samma sak som verklighet.

det finns många skäl till det, men jag tror att av de främsta skälen är - utsnittet. när vi fotograferar väljer vi EN del av verkligheten. EN del av verkligheten kan inte representera HELA verkligheten. EN del av verkligheten avbildas dessutom genom en maskin - kameran. alltså är presentationen beroende och begränsad till maskinens förmåga. lägg till det att det slutgiltiga resultatet också är begränsat till fotografens förmåga.

det här beskrivs bland annat av vilém flusser. både han och john berger känns betydligt modernare än roland barthes, men ingen av dem är fotografer (även om john berger förmodligen är det mer än flusser, och berger dessutom samarbetade i rätt hög utsträckning med en kvinnlig fotograf jag glömt namnet på).

för mig är det en fördel att själv fotografera när jag tänker teori, och tvärtom. jag tycker att man vinner enormt mycket på att kunna tänka omkring fotografi från minst två håll. 

men för att återgå till det där med verkligheten;

jag kan verkligen förstå att det är lätt att uppfatta ett fotografi som verklighet. men verkligheten är oändlig, ett fotografi är det inte. bara en sån grej borde ju rimligtvis få vem som helst att fatta att ett fotografi aldrig kan vara eller representera verkligheten.

dessutom; ett fotografi har alltid ett perspektiv. det innebär att det finns rätt många val som liksom ingår i det här fotografiet. val av kamera, objektiv, slutartid, bländare, filmval (back in the old days), hur man beskär och komponerar redan vid fotograferingen, hur man bildbehandlar, oavsett om det är analogt eller digitalt, med mer. 

det finns liksom ingenting naturligt med ett fotografi, om och när man tänker så.

något jag däremot TYCKER att fotografi är, är användbart. 

fotografi går att använda till så oerhört mycket. jag tror att det är därför jag ibland kan tycka att de äldre teoretikerna är lite naiva. för dem var nog fotografi något helt annat än det är för mig, och säkert många fler med mig. fotografiet, och i dess sällskap, rörlig film, har ju utvecklats enormt sedan 1839. det går ju liksom inte riktigt att jämföra.

jag menar, hur många olika sorters fotografi har vi inte idag? porträtt. sport. natur. astro. nyheter. skolfoto. reklam. that's just the beginning, liksom.

för att inte tala om hur olika stilar och skolor det finns, numer. herregud, redan för 25 år sen när jag precis börjat jobba som porträtt och bröllopsfotograf, fanns det oändligt många olika sätt att fotografera på. traditionellt, lifestyle (som jag själv gillade en hel del, särskilt för bröllop), "lite häftigt", osv. och vad allt det där betyder, beror förstås på vem som vill ha det och vem som fotograferar.

idag verkar det här med bröllopsfotografering och gravidfotografering vara något HELT annat än när jag var aktiv. det är sagokänsla, grådassigt och möjligen aningens underexponerat, lite lägre färgmättnad, osv. det är absolut kul att tiderna förändras, men jag är inte säker på att jag själv skulle vilja ha den typen av bröllopsbilder (så det är ju tur att jag inte står på tur att gifta mig).

sen är det naturligtvis också skillnad på ett medvetet fotograferande, oavsett om det är en rejält skicklig fotograf eller en amatör, samt fullständigt planlöst fotograferande som landar i sociala medier. ni vet; bilder på dagens lunch/middag, osv. söta kattungar där bilden beskrivs som "great photography", trots att det inte alls är "great photography", utan faktiskt urkasst fotografi, trots den söta kattungen.

för mig personligen är fotografi ett uttrycksmedel. det går, av uppenbara skäl (att vi alla är olika, har olika intressen osv) att uttrycka sig på många sätt. kameran, mörkrummet och datorn är de hjälpmedel som krävs, oavsett om vi använder mörkrum/dator själva eller lämnar bort det jobbet till nån annan. 

jag tror inte att någon skulle kunna få mig att bli övertygad om att fotografi är samma sak som verkligheten (för att återigen återgå till det). jag kanske är färgad av mitt eget sätt att fotografera, men när jag gick där med boyo och kameran, så var min spontana tanke att - bilden jag såg och inte tog, inte är något som särskilt många skulle se eller ens reflektera över. och om de gjorde det, skulle kanske inte särskilt många tycka att det var vare sig intressant eller fint.

jag ska skriva mer om både john berger och vilém flusser, men det får bli en annan dag.

här är resten av bilderna från veckan (idag, faktiskt).

back in business - nästan, iaf

jag har, sedan igår, min "nya" dator. den är köpt via refurbed, om det är nån som känner igen det. vid ankomst och installation var hela datorn på tyska, vilket var ett litet äventyr. men nu tror jag att allt är på svenska, vilket är en klar fördel eftersom jag inte kan tyska - alls.

det som är lite spännande just nu (inte nödvändigtvis på ett bra sätt) är a) projektet att se om allt från gamla hårddisken går att rädda kvarstår, jag behöver hjälp med det pga ingen aning hur man gör samt har inte verktygen att göra det, b) att jag behöver hitta en skärmsladd som fungerar mellan min gamla skärm och datorn. den jag har funkar inte, och det behövs en skarvsladd - jag är inte alls helt säker på hur/vad, osv, men fram tills detta är åstadkommet, sitter jag på en mycket mindre skärm med jätteskumma färger, kontraster osv. 

hence; det kanske inte blir jättemycket från min sida som visas under den närmaste veckan eller så. bilden här ovan ser inte skitsnygg ut på min skärm, och jag har inte den blekaste aning om hur den ser ut på era skärmar. troligtvis behöver jag skämmas, fast det tänker jag inte göra med tanke på vad jag har att jobba med. det är verkligen inte mitt fel, liksom. 😅

i övrigt kan jag skvallra om att jag under den här datorlösa veckan har läst det jag tyckte var intressant i boken "understanding a photograph" av john berger, samt att jag börjat läsa vilém flusser; boken där han skriver om en filosofi omkring fotografi. båda är mycket intressanta på olika vis, och jag tänkte skriva mer om båda två (samt några till) allt eftersom.

men för tillfället ville jag mest gratulera mig själv till att vara här (online, mest av allt) igen. såna här äventyr tillhör inte mina favoritsysselsättningar, så det är skönt att åtminstone vara på rätt sida, även om allt inte är 100% än.

på återskrivande, gott folk. 🙏

club passionista på elbafärjan

idag var det dags för club passionistas första, faktiska, fysiska, ute-i-verkligheten-aktivitet. vi har haft några teamsmöten tidigare, men nu var det RL som gällde. dagens aktivitet var; en rundtur på elbafärjan i västerås. det tar knappt en timme, och man passerar tre ställen där färjan stannar för att släppa av och på folk. supermysigt.

hunden fick faktiskt inte följa med idag. jag velade in i det allra, allra sista, men landade i att det var alldeles för varmt för honom. han mår inte alls bra när det är såhär varmt, och även om det hade funkat på väg DIT, skulle det bli (och blev!) alldeles för varmt på väg hem.

oavsett vilket; jag hade ingen direkt plan när jag väl kom dit, och när färjan avgick. jag visste att jag ville testa fler bilder som den här ovanför. under tiden vi var ute på vattnet passade jag också på att fotografera lite annat; stadsvyer över västerås, t ex. men alltså, jag märker ju att jag inte tycker att det är skitkul. faktum är att jag blir alldeles otroligt uttråkad av den typen av fotografering, och fotografier. andra kan göra sånt och det blir bra, men när jag ska göra sånt blir det bara tråkigt. 

en sak som slog mig när jag stod där med kameran i högsta hugg, var det här med hur verkligheten ser ut/upplevs, versus hur ett fotografi ser ut, vad det förmedlar i fråga om "sanning" osv. för om man tittar på bilderna i det här inlägget finns det INGENTING som säger något om att det var en rejält varm, blåsig dag med glitter i vattnet, drösvis med båtar ute och åkte, att vattnet är mer brunt än blått, osv. och det slog mig (även om jag vet det sen länge) att som fotografer kan vi verkligen styra hur vi vill att andra ska uppfatta, förstå och tolka våra bilder.

nu blandar jag bilder hejvilt, men titta på bilderna med massiv rörelseoskärpa på vattnet. när jag stod där med kameran såg det naturligtvis inte ut såsom jag väljer att presentera just de bilderna. det är ett aktivt val jag har gjort, eftersom jag vill uttrycka något helt annat än den soliga, skitvarma, dryga, äckliga dag det har varit idag.

i praktiken innebär det att jag har lärt mig saker idag. till exempel har jag lärt mig att jag är på mitt allra bästa när jag fotograferar sådant jag på ett eller annat vis engagerar mig i. miljöbilderna och detaljbilderna på diverse från idag är rätt ointressanta, medan de oskarpa bilderna på vatten i rörelse är vad som talar allra mest - iaf för mig. 

det fick mig också att tänka ännu en gång på hur kul det skulle vara att göra en utställning. jag har ställt ut rätt lite, och det jag har ställt ut var väldigt länge sen. det vore kul att göra det igen. jag har flera bra idéer som skulle funka ypperligt till just det. den jag tänker på som mest aktuell handlar om.. eller, äsch - jag behåller det för mig själv, tills vidare. 

jag tror inte att jag med ord kan uttrycka just hur mycket jag älskar att fotografera. jag tror att jag eventuellt har nämnt vid ett eller annat tillfälle att det är min absolut största passion, och det är milt uttryckt. det här är det absolut bästa jag vet. och jag är så otroligt tacksam över att jag beslutat mig för att inte fotografera mot betalning. det ger mig alla möjligheter att göra det JAG vill, vilket är något jag uppskattar oerhört.

jag tror att det jag verkligen älskar mest med fotografi är att det ger mig precis ALLT jag behöver. det praktiska, bildskapande seendet och faktiska fotograferandet är liksom bara en enda del av det. utöver det, särskilt eftersom jag är rätt nördig på teori osv, så ger det mig möjlighet att expandera min tankevärld, och den är gigantisk alldeles av sig själv. jag kan alltså vara kreativ, filosofisk, vetgirig, idébaserad osv, så mycket jag orkar, enbart för att jag fotograferar.

och för att göra ett litet avbrott i min hyllning till fotografi som fenomen 😅 så kan jag också berätta att det i min värld finns en del nackdelar med att fotografera från något som är i rörelse. det kan vara svårt att hinna med att få vettiga bilder, därför att läget/perspektivet förändras precis hela tiden, och ett ögonblick går förlorat väldigt fort när det är så. det kan också vara svårt att få till skärpa ibland när det går fort. särskilt när man har ett objektiv som är lite småmuppigt, och när det är så ljust att man (läs; jag) kan ha svårt att se i sökaren hur tusan det ser ut, skärpa osv.

med allt det sagt, ska jag ta och börja göra kväller. är rejält trött, och längtar tills vi är förbi den här förbannade värmeböljan. men snart, så. snart kommer jag att kunna tänka igen, ha ork att göra annat än sitta och svära pga av värmen, och att faktiskt GÖRA saker.

jag lämnar er för dagen med en sista bild, som åtminstone i mina ögon i väldigt hög grad uttrycker det jag känner inför vatten som element. vad det innebär för mig kan jag berätta om en annan dag.