Bröderna på barriären - om Mikael Wahlbergs fotografi

”Hemlöshet är ett extremt uttryck för den ojämlikhet som finns i samhället. Samhällen med djupare ekonomiska klyftor har en högre andel hemlösa än samhällen med en högre grad av jämlikhet”                 

 Så skrev socialläkaren Gunnar Ågren på 70-talet.

 Jag vandrade omkring på PLANKET i Vitabergs-parken i helgen som var. Såg mäktiga bilder, enastående i vissa fall, en del bara bra och några som inte gjorde det minsta lilla intryck.

 Men så kom jag fram till den gamle SAFTRA-fotografen Mikael Wahlberg där han satt framför sin meter med bilder av Stockholms hemlösa på 70-talet.

Bilderna knockade mig och jag kastades tillbaka till mitt eget tidiga 70-tal då jag anträdde Stockholm och Christer Strömholms Fotoskola.

Stan- och Södermalm där jag hamnade – var helt annorlunda då. Överallt såg man de hemlösa äldre männen i parkerna och i klungor utanför Systembolagen. Illa medfarna av livets törnar.

Tidiga mornar kunde man se dom på väg mot de ölschapp som sedan länge är omvandlade till finkrogar och chica cafeér.

Och Gud vet varifrån dom kom och vart dom tog vägen sedan ungkarlshotellen stängde och revs för att ge plats för nya bostadsrättsbyggen i den obönhörliga gentrifieringens namn.

De flesta av de människor Mikaels bilder berättar har naturligtvis gått ur tiden.

Kanske var det därför Mikael Wahlbergs bilder grep mig så starkt.

Det är bilder om dem vars historia aldrig berättades.

Jag köper Mikaels bok ”Bröderna på  barriären – möten med hemlösa på 70-talet”, en enastående och samtidigt påträngande bok. Det är nästan så man känna lukten av fimpar, piss och T-röd i bilderna.

Det slår mig att den sortens fotografi som Mikael Wahlberg gjorde på 70-talet nästan inte görs idag. Inte för att inte det finns miljöer och människor i utkanten, utan för att det fotografiska drivet är ett annat.

Varför?

För att det sociala engagemanget har tynat bort? Eller för att vi fotografer är så rädda om den senaste digitala kameran att vi inte vågar utsätta oss och inte vill skita ner oss i bokstavlig mening? Eller för att vi inte längre bryr oss om hur våra medmänniskor har det?

Men Mikael Wahlberg gjorde det. Han gick så nära det gick, han vågade utsatta sig och han kom hem med bilder som förtjänar att ta till sig och lära sig av. Både som fotograf och människa.

Mikael Wahlbergs arbete förtjänar därför att uppmärksammas.

 Vill du skaffa dig boken? – kontakta Mikael Wahlberg direkt – han finns på Facebook: https://www.facebook.com/mikael.wahlberg.773

./.

 PS. Bilden av den dragspelande mannen tog jag 1972. Tyckte den fungerade som ingång i det här blogginlägget. DS

Mer av mina bilder: www.fyrafotografer.se

2019-08-23 16:32   Bob Bovin

Hej,
Sådana fotografer finns nästan inte alls i dagens skildring av samhället.
Dagens klyftor blir allt vidare och vi ser många äldre här i vår stad som samlar tomburkar i soptunnorna.
Man undrar om stadsministern ser detta.
Bra att du tar upp detta
Bob

Svar från per-erik åström 2019-08-23 17:25

Hej Bob.
Nää, knappast att regeringen ser klyftorna längre. Dom har ju fullt upp med att sänka värnskatten för de redan rika, värnskatten osv...

Med vänlig hälsning/per-erik

2019-08-23 18:52   Dubbelolle

Håller med, otroligt starka bilder! Hälsn, LO

Svar från per-erik åström 2019-08-24 08:14

Tack Lars Olov. Stadsmuseet i Stockholm borde göra något av hans material.
Med vänlig hälsning/per-erik

2019-08-23 20:43   light

Bild 1 har jag sett förut, och jag tycker mycket om den. Men den här versionen är väl rätt mycket beskuren?

Nog finns det en del som fotar i såna miljöer också idag, jag kom tex genast att tänka på Mikael Good som postar inlägg här ibland.

Svar från per-erik åström 2019-08-24 08:15

Mikael Good är lysande!
Med vänlig hälsning/per-erik

2019-08-23 21:20   mombasa

Ja med lite skammens rodnad på kinderna, missade jag verkligen Mikael Wahlbergs bilder på Planket. Ja, uppenbarligen. Får ta skadan igen och försöka beställa en bok.
Ja, varför tas det inte så mycket sådana här bilder längre. Eller snarare, varför saknas det fotografer som vill berätta om detta? Bra fråga, som man säger. En del tänker kanske att det måste till nåt slags wallraffande. Eller är det så att det behövs en lång tid av utvecklande av en tillit mellan fotograf och objekt. Tom Ahland kan den konsten men han är inte fotograf. Svår fråga som leder vidare mot nya frågeställningar.
/ Gunnar S
PS. Den dragspelande mannen är en bild med flera dimensioner. Mycket bra.

Svar från per-erik åström 2019-08-24 08:17

Precis som du skriver handlar det om tillit. Tid och bländare etc är sekundärt.
Tror Mikael Wahlberg skulle uppskatta en kontakt.
/per -erik