Hur bra är "jpeg direkt ur kameran"?
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av fotografisk teknik, och jag ser ofta "bilden" redan innan jag tar den. Då måste jag veta hur jag ska exponera, välja utsnitt och kanske framförallt måste jag kunna lita på att "negativet", alltså bildfilen, funkar. Resten handlar om att plocka fram den via dator, redigering, photoshop, lightroom, silver efx och allt vad det heter. Därför måste utgångspunkten vara en så redigerar bildfil som möjligt. I alla fall för mig.
Att övergå från analogi fotografi, mörkrum etc till digital fotografi var därför en stor besvikelse till en början; vart tog negativets nyanser vägen?, och vilken kass detaljåtergiving! Så upplevde jag det till en början. Tills jag skaffade vettiga kameror som funkade som "riktiga" kameror men framförallt tills mina begåvade fotokompisar talade om skillnaden mellan "jpeg direkt ur kameran" och att plåta i raw.
Av någon anledning anser vissa dock att jpeg är ett rakare och mer dokumentärt sätt att förhålla sig till fotografisk bild. Det har nästan kommit att bli som ett adelsmärke; - Kolla här, det är jpeg direkt ur kameran....
Min kloke och synnerligen begåvade fotografkompis Alf Johansson har svar på nästan alla fotografi-tekniska frågor. Förutom hans begåvning när det kommer till att ta intressanta och starka BILDER, så är han alltid en källa till kunskap om såväl analog som digital bildteknik. Han kan pedagogiskt och enkelt förklara vad som är skillnaden mellan jpeg och raw, och vilka möjligheter och begränsningar det handlar om. Utan att gå in på de tekniska skillnaderna är det för mig som skillnaden mellan att lyssna till musik uppspelad från ett kasettband och jämfört med en levande konsert där jpeg-bilden tveklöst är kassetten.
Lite triggad av detta tog jag därför tre bilder i morse med avsikten att visa skillnaden. Det är alltså samma bild i jpeg och raw. Jpeg-bilderna är "direkt ur kameran", öppnade i photoshop, auto allting och därefter omvandlade till svartvitt. Färg ger jag mig inte på eftersom jag är en till 99% svartvitt-fotograf. Samma bilder, fast framkallade i raw, inte särskilt noggrant, men med lite fix i högdagrarna och exponeringen och därefter sparade i jpeg-format finns med som jämförelse. Skillnaderna är markanta. Särskilt när det kommer till nyanser, exponeringsomfång och detaljer i mörka och ljusa partier.
Varsågoda, här är resultatet. Som för mig är solklart; raw gäller. "jpeg direkt ur kameran" är inte seriöst helt enkelt. Om man mot förmodan inte vill ha en tekniskt dålig svartvit bild vill säga. Och det kan det naturligtvis finnas skäl till, även om det normalt inte intresserar mig....
jpeg utan bearbetning
Samma bildfil, framkallad i raw men sparad som jpeg
jpeg utan bearbetning
Samma bildfil, framkallad i raw men sparad som jpeg
jpeg utan bearbetning
Samma bildfil, framkallad i raw men sparad som jpeg







Ungefär så har jag också uppfattat det. Som om det skulle vara med ”äkta”med jpeg. Det enda äkta - och du håller säkert med mig, är en bild som berör. Teknik är alltid underorndnad.
Med vänlig hälsning,/per-erik
Och med tanke på att mjukvara som Lightroom eller CaptureOne hanterar råfiler precis lika enkelt som jpeggar, begriper jag inte varför man alls använder jpeg från kameran (om man nu inte vill skicka ut den direkt på Internet via WiFi i kameran...).
Men nu har jag Fuji, och Fuji är känt att göra enastående jpeg-filer.
Och enligt egna tester så stämmer det. Men självklart måste man redigera jpeg-filerna för att det ska bli optimalt. Och när jag gjort det och jämfört med redigerade raw-filer, så blir det i stort sett oavgjort. Ofta med fördel jpeg.
Exakt så! LO
Håller med, Jpeg med Fuji X är så pass bra att de i de flesta fall går att redigera utan problem. Använder du dessutom Inställning Classic Crome kan du även få så pass bra filer att de i princip går att används direkt. Kameran gör mycket av det jobb du själv gör i lightroom och PS. Även svartvitinställningen Acros fungerar bra med Fuji, men där får jag ofta fixa till mellandagerkontrasten efteråt lite grand. Med Fuji X kan du dessutom välja att spara filerna i både jpeg och raw samtidigt. Blir du inte nöjd med resultatet från jpeg-filen, kan du prova med raw-filen istället. Man behöver alltså inte välja vid t.ex gatufoto, där bilden inte kan tas två ggr efter varandra. Menden möjligheten måste väl fler tillverkare erbjuda?
Men jag kan personligen inte förstå hur man kan vilja välja bort fler möjligheter att få till den bild man vill ha, som man ju gör med jpeg...där ju information redan är borttagen.
Med rätt kamera behöver du inte välja, den sparar samma skott både som jpeg och raw.
Nils, jag tror att man kan spara bägge samtidigt i mer eller mindre alla kameror som hanterar raw. :)
Jamen då gör man väl det? Såvida inte minneskapaciteten sätter gränser vid stora bildserier, eller kameran inte hinner spara filerna tillräckligt snabbt och därmed ställer till problem (läste om det i nån test här på fotosidan nyligen gällande nån viss kamera).
Jovisst kan man spara i både raw och jpeg om man vill...vad jag ville belysa med min kommentar var att huruvida man väljer raw eller jpeg kan bero på fler faktorer...
Men att försöka diskutera detta med jpg-fundamentalister är ungefär lika fruktbart som att försöka spela pingis med en golfklubba. ;) Vill man inte förstå att det kommer påverka möjligheterna om man redan i kameran kastar bort den absoluta majoriteten av bildinformationen så vill man inte. :)
Då gör du tvärt om med gitarrer då?
"Att ställa in sig i ledet" gör man väl om man låter någon annan bestämma över hur ens filer skall se ut och/eller vilken information som skall kastas eller inte? Eller annorlunda uttryckt: Att låta kameratillverkaren bestämma mer över slutresultatet av mina bilder är väl om något att ställa in mig i ledet.
Att sämre är bättre får man givetvis tycka, men man bör nog acceptera att andra ser just sämre som sämre.
Om jag var dålig på att hantera den.
Om jag inte behärskade Photoshop eller likvärdiga program.
Om jag hellre köpte en ny kamera i s f att åtgärda dator- och programproblemet så skulle jag övertyga mig själv att kameran är bättre på att använda informationen i "RAW-bilden" än jag själv. Men jag skulle nog akta mig för att övertyga andra om kvalitén i min slutsats...
Om inte om funnits hade jag vunnit alla segeltävlingar.
Trevlig helg!
Inte snack bra köra RAW rakt över. Hoppas mina kompisar, Björkbom och Vervaart läser och begrundar
MVH
Bengt-Åke
Raw är överlägset i sig ingen tvekan om det, men varför inte undersöka det som går att göra med en jpeg bild.
Klokt Bengt. Jag återkommer.
Trevlig helg/per-erik
Endelig - det kunne jeg ikke have skrevet bedre. Det kan man nemmelig i mit kamera Fuji X100F.
Mvh. Erik/DK
De filmlika resultaten blir ännu bättre genom en plugg från en justerad raw-fil.
Jämförelsen med negativ grundar sig i att raw-filen innehåller all information som sensorn registrerade på samma sätt som negativet innehåller all information som registrerades på filmen.
Vad som är bäst eller liknar från film framtagna bilder, det kan nog mera handla om tycke och smak än vad som i realiteten är bäst när det gäller att få ett filmlikt korn. Personligen har jag aldrig sett en digitalt fotad bild med en kornstruktur som liknar film tillräckligt bra, före det att jag såg bilder som tagits med Acros inställning. Där har Fuji hittat något som jag tror många kan tänkas försöka efterlikna framöver, både direkt i kameran och i pluggar/ program. Men vill man inte ha det utseendet så använder man givetvis något annat.
Det som registrerades på filmen vid en viss exponering, kan få helt olika utseende, och detaljer kan t.om helt försvinna (eller bli omöjliga att få fram i slutbilden) beroende på hur du framkallar filmen. Framkallar du för mycket så blir högdagrarna så täta att det filmen registrerade där vid exponeringen, helt försvinner. Ett negativ går inte jämföra med en rawfil. Jag skulle istället vilja jämföra rawfilen med den exponerade och oframkallade filmen, inte det framkallade negativet som ju kan ges väldigt olika utseenden beroende på hur du önskar ha slutbilden. Rawfilen däremot, kan bara påverkas genom exponeringen, precis som den oframkallade filmen. Det färdiga Negativet är ett steg ytterligare, där du efter dina önskemål påverkar det som registrerats i silveremulsionen.
Nils, har du själv testat att fixa till en raw-fil för att sedan konvertera den i till exempel Silver EFEX välja acros och därefter skrivit ut den och jämfört med en fil från en bra skanner (alltså en skanner som ger ett resultat motsvarande det du får från förstoringsapparaten) från samma film utskriven?
Visst kan du kalla det oframkallat negativ om du vill, men det du ser i en raw-konverterare är ju alltid den avmosaikiferade (vet inte om det finns något svenskt ord demosaicing) bilden alltså filen där man räknat om den till "riktiga" färger. Men om du själv använder en raw-konverterare (vilken som helst) så måste du väl sett detta redan? Bilden du ser är ju jämföra med ett fotografiskt dia med mycket bättre do (om du vill), den icke avmosaikifierade bilden är ju mer att jämställa med ett negativ eftersom den kräver att räknas om innan den blir användbar, det är ju just dessa omräkningsalgoritmer som skiljer olika kameror från varandra och som gör att raw-filerna är olika från olika kameror.
Ursäkta mig, nu blir det alldeles för komplicerat för en tekniskt ointresserad som mig. Har inga bra svar annat än att jag vet att känslan betyder så mycket mera i en bild, än vilken metod som används för att åstadkomma bildresultatet. Tekniken har idag kommit så långt att vi får utmärkta resultat även från jpeg- filer. Jag kan utan att överdriva påstå att en jpeg fil från den kamera jag fotograferar med kan användas till att få bildresultatet som är tekniskt överlägsna de bilder jag kan få fram med traditionell mellanformatsfilm. Raw är inget av nöden tvunget, men det blir givetvis inte sämre om man behärskar verktygen. I svåra ljussituationer är det säkert överlägset jpeg, men är man nöjd med resultaten och det även går ganska bra att sälja bilder tagna i jpeg (t.om mobilkamerabilder) kan det väl knappast vara något att klaga på?
Det som är prylen är att raw inte är ett dugg svårare eller alls bökigt, du som gillar bild och verkligen jobbat hårt i mörkrummet kommer att älska det. Det är därför jag försöker övertyga dig om att komma igång, och det är inte mer komplicerat än vad man själv väljer. Vill du inte jobba med filen så gör du inte det utan konverterar den rakt av. Sedan kan du göra allt från att bara justera ljus och kontrast till att plocka ut all information i hög och lågdagrar som du själv vill ha den plus dodge och burn om du vill och du kommer att märka hur mycket mer det finns att plocka ur filen, dessutom finns alltid originalet kvar orört. :)
Jag kommer lära mig detta, var så säker. Har inget emot raw och har sparat det mesta jag fotat sen i somras även som raw- filer. Men mina jpeg har blivit så pass bra (även efter redigering) att jag har svårt att tänka mig att de ska kunna bli mer än marginellt bättre för ögat, med raw som urgångspunkt? De bilder jag skickat för utskrift ser väldigt bra ut på papper. Och jag har stora krav vad gäller det.
Det är ju trots allt bara en teknikfråga även sm jag medvetet kanske spetsade till i fomuleringarna.
En sak kanske inte rktigt förstods av alla; samtliga jpeg-bilder är öppnade i photoshop och därefter via PS menyer både autoexponerade, autokonttasterade plus autofärgade. Till sist koverterade via PS till svartvitt. Någon manuell justering har alltså inte skett. Jag vet att det går att göta lite mer med jpeg manuellt men långt ifrån vad jag kan göra i raw.
Summa summarum: var och en blir lycklig på sin fason. Det enda verkligt viktiga är bildera man tar. Fortsätt plåta!
Med vänlig hälsning,/per-erik åström
/Håkan
Tack Håkan!
Med vänlig hälsning,/per-erik