Den riktiga bokreleasen

I VÄNTAN PÅ BESKED - flyktingar berättar. Så heter min och Doris Dahlins bok som vi "releasade" på Bokmässan i Göteborg i slutet av september. Den rönte viss uppmärksamhet och lyckades tränga sig igenom sorlet i den mässa som närmast är att likna vid en blandning av folkmängden på IKEA en lönehelg och med en luft och en ljudnivå som en större hundutställning.

Lugnare och mer på riktigt var det på biblioteket i Härnösand nu i veckan. Eftersom boken handlar om asylsökande i den lilla staden var många av dem som vi berättar om i boken närvarande. Jag hade gjort ett gäng kopior i 50x70 cm och hängt upp på väggarna. När jag och Doris läste högt ur boken såg jag ett och annat vått öga och flera igenkännande nickanden. Det blev en fin kväll av samtal, leenden, boksignering och kramar. Och naturligtvis ville alla fotografera med sin mobiler. Jag skickade runt min lilla kompaktkamera och här är några av bilderna av mig och Doris och några som genom sina berättelser gjort boken möjlig;

Men en person som saknades var Rafic från Bangladesh. Han kom som flykting till Härnösand för två år sedan, förstod inte ett ord av vårt språk, gick till biblioteket, plockade ut boken "Kärleken"av Theodor Kallifatides, mest på måfå. Med hjälp av två lexikon började han så arbetet med att lära sig svenska. Det tog sin tid men jag lovar att han pratar bättre svenska än både du och jag. Under de två åren läste han ALLT av Kallifatides och när vi dessutom förstod att han har en högskoleexamen i datateknologi bakom sig så tänkte Doris och jag att han naturligtvis skulle få uppehållstillstånd, jobb och en framtid i vårt avlånga land. Men så blev det inte. Istället togs han för några veckor sedan till en anläggning utanför Gävle i väntan på utvisning. Där sitter han än om han inte redan har utvisats. Migrationsverket ger inga besked....

Det enda som kommer att finnas kvar av Rafic är en förstoring ur en sida i boken. Det är mitt porträtt där Rafic håller i den första bok - "Kärleken", som han läste på svenska. Porträttet, med en text ur vår bok, kommer att hänga på den plats på biblioteket i Härnösand där han brukade sitta med sina böcker. Som ett minne av honom och den gången han kom som asylsökande flykting till Sverige efter en militärkupp i sitt hemland. Den gången som Sverige visade sig från sin mest oresonliga sida.

Jag kommer aldrig att glömma honom.

Boken, utgiven av Libris förlag, går att beställa på nätet, www.adlibris.com eller www.bokus.com

Rafic

./.

Min fotografiska brist

 Det är bara att erkänna; Jag har aldrig kunnat använda blixt på ett kreativt sätt, har aldrig lärt mig. De få gånger jag försökt har det blivit allt annat än bra.

På Christer Strömholms fotoskola fanns två linjer. Den ena var dokumentär/reportage-linjen där jag gick. Där handlade det om om Tri-X, Leica, Nikon F, D-76 och Agfa Brovira och framförallt att behärska det naturliga ljuset i mer eller mindre omöjliga situationer. Den andra linjen var reklamfotografi i studio. Där satte jag aldrig min fot eftersom den linjen antogs vara alltför kommersiellt inriktad, vilket var väldigt fult i början på 70-talet. Tiderna var sådana och jag har med åren insett att blixtfotografi är en allvarlig brist i min fotografiska bildning. Resten - det naturliga ljuset, kan jag nog hantera. Det är s a s det enda jag gjort fotografiskt med mer eller mindre framgång.

I somras när jag låg däckad efter en stroke började jag läsa om och titta närmare på bilder där blixtljuset varit den dominerande ljuskällan. Efter att ha förstått lite mer köpte jag en lättare blixtutrustning. En Godox AD200 och några ljusformare. Det är moderna grejer, TTL och HSS med radiosynk, enkelt och smidigt att hantera. På grund av min nuvarande relativt begränsande fysiska rörlighet har jag därför så smått börja "blixtra" och funnit en ny fotografisk stig. Vi får se vart det tar vägen. Om inte annat lär jag mig så sakteliga något nytt och det kan aldrig vara fel.....

Första bilden efter min stroke

 Idag tog jag på mig ett fotojobb, ett uppdrag. Det tillhör ovanligheterna eftersom jag inte söker beställningsjobb, har aldrig gjort. Konstigt kan tyckas, lite snobbigt t o m. Men sanningen är att jag har fullt upp med mina egna bilder och projekt. Min kärlek till stillbilden vill jag därför hålla för mig själv.Kanske är jag också lite nervös över förväntningarna från en beställare. Men idag gjorde jag ändå ett "knäck", två författarporträtt för en pressrelease från ett förlag för en ny bok.

Stressigt, trycka av några exponeringar på en kaffekvart i en orekad miljö. Precis de förutsättningar man inte vill ha. Men jag såg det som en utmaning eftersom jag sedan tre månader knallar omkring med en rollator efter en stroke. Höger hand och höger arm är i ett visset skick, även om det långsamt blir bättre. Därför tänkte jag att det vore väl faan om det inte skulle gå. Och det gick. Förläggaren bläddrade igenom bilderna på kameraskärmen och var uppenbart förtjust. Jag tyckte väl sådär. Det får duga som man säger. Skarpt och fint. Efter lite photoshop blir det mesta bra.

Men det kändes ändå bara som"bruksbilder". Inte som de bilder jag själv gillar, inte som de bilder jag själv tar.

Men när själva plåtningen var klar lutade sig en av författarna mot en vägg och slöt ögonen. DÄR såg jag bilden. Den lilla Fuji-kameran runt halsen gjorde jobbet på en 30-dels sekund. I min högra hand dessutom.

Sedan gav jag mig iväg, stödd på rollatorn, tog 4:ans buss hem till Södermalm och "framkallade" bilden. 

Kanske är det trots allt inte slutplåtat för min del, tänkte jag, trots den smäll som stroken inneburit. Tänkte också på den tjeckiske fotografen Josef Sudek som förlorade sin högra arm i första världskriget men likväl gick omkring i Prag och Paris och plåtade med en gigantisk storformatskamera. Han tog bilder som tillhör några av den fotografiska historiens finaste verk.

"Allt går bara man vill", som min farmor brukade säga....

Samma dag

Igår torsdag. En märklig dag. 
Samma förmiddag som jag äntligen fick första exet av min och Doris Dahlins bok om flyktigar i en norrländsk kommun gav också polisen i Göteborg demonstrationstillstånd till den öppet nazistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen.

Tillståndet avser dagarna då Bokmässan sker i Göteborg i slutet av september. Dagarna då vår bok officiellt släpps.
Boken - "I väntan på besked"  (utges av Libris förlag) handlar om några av de människoöden vi mött under ett år, människor som flytt för sina liv och som nu sitter i väntan på förläggningar. Den handlar om djupa livserfarenheter, ödmjukhet, humor, rädsla och styrka.

Nordiska Motståndsrörelsens demonstrationer i Göteborg kommer att vara ett direkt angrepp på allt vad vår bok handlar om; det civila samhället och rätten att få vara - och bli behandlad som, en människa.

STROKE-_6

 Det kvällas på rehabhemmet. Några bilder på padden påminner mig om den skog vi skulle ha vandrat i denna sommar. Det får bli en annan sommar. Imorgon får jag nöja mig med att kunna spreta med högerhandens fingrar på handterapin. Gott så.