En tur till Järleån

 I söndags så åkte Margaret och jag till Naturreservatet Järleån som ligger i Nora kommun, och då hade jag med mig min Nikon D7200 och ett Nikkor 18/200 mm. Samtidigt så provade jag min nya bärrem, en Peak Design Slide, och det var en ny upplevelse att bära kameran på, så den kan jag rekommendera. Min egentliga avsikt var att rekognosera, för jag hade läst att det skall finnas Strömstare där. Något fågelliv upptäckte jag inte men det kanske kommer. Jag tog ganska många bilder och här är några av dem.

Margaret med hundarna vid Järleån 1 januari 2017

Järleån 1 januari 2017

En del av Långforsen i Järleån 1 januari 2017

Långforsen i Järleån 1 januari 2017

Har nu haft min Tamron 150/600 mm. 1:5-6,3 i en dryg månad och jag har inte varit helt nöjd med resultatet alla gånger, för det har varit lite si och så med skärpan. Det kan man ju skylla på att bildstabiliseringen kanske inte fungerar till 100 %. Sedan tyckte jag att det blev onödigt höga ISO-tal, jag lade märke till det första gången när jag lyckades ta en bild på en Talgoxe vid fågelautomaten.

Testar Tamron (2016-11-23) på en Talgoxe vid fröautomaten 1/160 sek. F/6,3 ISO-1250 

I måndags så var det alldeles klart när Dennis och jag tog vår kvällspromenad, och nymånen lyste så klart att jag plockade fram kameran och Tamronobjektivet och tog en serie bilder men det var ingen som jag tyckte var OK.

Nymåne den 2 januari 2017 på stativ 1/1000 sek. F/6,3  ISO-8000

Två dagar senare den 4 januari 2017. Nymåne  Handhållen 1/1000 sek. F/8 ISO-1000. Felet med de höga ISO-talen var att jag hade ställt känsligheten på max. Som vanligt så är det nog bra att läsa på i  menyn och bruksanvisningen. Nu är det ändrat till max 1000 ISO, och resultatet blev mycket bättre med en skarpare bild. Båda bilderna är något beskurna, ingen annan justering.

Tack Jan Ehrsson för tipset om en bättre bärrem. 

Det var allt för tillfället.

Ha det gott

Stig

Sista resan till Kebne

Sex år efter min första resa till Kebnekaise så blev det dags igen och denna gången med min svärson Thomas som är gift med min yngsta dotter Heléne.

Under våren var Thomas, Heléne och deras son Martin på besök hos mig och Lena, efter middagen så visade jag bilder från första resan till Kebne och Thomas blev intresserad och undrade om jag kunde tänka mig att resa igen till Kebne med honom. Det kunde jag naturligtvis, för Kebnekaises sydtopp och jag hade ett ouppklarat möte, så jag svarade ja. 

Eftersom det snart blir fulltecknat på Kebnekaises fjällstation så ringde jag och bokade in oss i början av juli. Sedan var det dags att se över utrustningen igen, och med tanke på mina ömtåliga fötter så tänkte jag investera i ett par kängor i stället, och Thomas hade en kompis som jobbade i en sportaffär på Kungsgatan i Stockholm så dit åkte vi och inhandlade ett par Salomon. Från början hade jag tänkt mig ett par Lundhags Kängor, men efter en diskussion med försäljaren så blev det Salomon, och kängorna kändes sköna i affären och jag provgick hemma med dem så det var nog OK.

     Salomon Känga                          Micro Nikkor 60 mm. 1: 2 8 

            Kodachrome 200                         Haglöv-ryggsäck 60 liter

För övrigt så blev det samma utrustning som resan 1991 med ett undantag jag hade skaffat mig ett  Makroobjektiv, Micro-Nikkor 60 mm. 1:2,8, några rullar Kodachrome, och min Haglöv-ryggsäck. Men kameran var laddad med Negativ film Fuji 24x36 HG 400 ASA så bilderna i början är skannade från Fujinegativ. En del är kanske inte vad jag hade hoppats på, men efter att ha suttit i en negativpärm i 19 år så får jag vara nöjd. Vad Kodachromefilmen beträffar så är jag inte säker på om det är 200 eller 400 ASA.

Den sista juni åkte vi igen från Stockholm till Kiruna med tåg och det var en lika trevlig resa som 1991.

Thomas som är en glad och utåtriktad kille var ett trevligt resesällskap, här sitter han i vår tågkupé på väg till Kiruna som på natten blev sovkupé. Men vi tillbringade större delen av kvällen och en bit in på natten i restaurangvagnen. Vi kom att dela kupé med en kille som skulle vandra i Sarek och han hade naturligtvis en del att berätta om sina tidigare besök i Sarek.

Thomas står framför Stadshuset i Kiruna som snart kanske är ett minne blott, jag vet inte vad som kommer att hända med byggnaden, kanske monterar man ned klocktornet för att återmontera det vid ett nytt Stadshus.

Thomas i busskön till Nikkaluokta

Framme i Nikkaluokta Thomas justerar remmarna på ryggsäcken

Nu så är vi på väg till Båtlänningen där skall vi åka med en båt på sjön Ladtjojaure c:a 6 km. så det sparar en del steg

Thomas går på bron över Tjeurajokka

Väntan på båten vid Ladtjojaure

 Här är båten som förde oss över Ladtjojaure och turen tog ungefär en halvtimme.

Leden till Kebnekaise Fjällstation och den var bitvis ganska stenig att gå.

Väl framme på Kebnekaise Fjällstation  så installerade vi oss på vårt rum, och efter middag på restaurangen så blev det dags att sova.

Efter en god nattsömn och frukost i restaurangen,  så blev det dags för lite rekognosering och vi laddade ryggsäckarna med  lunchmat och gav oss iväg i ett dimmigt landskap och man såg inte skymten av några fjälltoppar som vi gjorde dagen innan.

På förmiddagen så var det ett dimmigt landskap som mötte oss i Kebnekaise 

Thomas står på bron över Kittelbäcken och vi pratade med ett par som skulle vidare mot Singi

Vy över Ladtjovagge och molnen hängde lågt över dalen i Kebnekaise, vi fortsatte vår tur ned i dalen och hamnade nedanför Savotjåkka där en del stora stenblock hade rasat ned.

Här står Thomas i sprickan på ett jätteblock i Ladtjovagge som någon gång i det förflutna lossnat från bergväggen på fjället Savotjåkka.

Utsikt mot Savotjåkka från Kebnekaise fjällstation, och nu börjar man se topparna på bergen, man kan också se rasbranten med klippblock, och det pågår en ständig erosion genom vatten och kyla.

Nästa dag valde vi att ta en tur till Tarfala, och här har vi kommit fram till  Tarfalajåkka som brusar mäktigt på grund av mycket smältvatten. Kebnetjåkka lilltopp med sina 1531 m.ö.h  syns till vänster.

I början går vi genom ganska tät vide och här fanns det gott om mygg, men efter ett tag så blir vi av med både vide och mygg men möts av dimmorna som ligger lågt över Tarfaladalen.

Dimmorna börjar lätta i Tarfaladalen

Tarfalajaure är nästan täckt av is, för 6 år sedan så var sjön helt isfri,  vi träffade stugvärden på Tarfalastugan och han hade en annan uppfattning för han påstod att sjön aldrig var isfri någon gång. Det var inte lönt att diskutera med honom vidare, men bilderna jag tog 1991 visar att det inte fanns någon is på sjön. I bakgrunden syns Kaskasatjåkka 2076 m.ö.h. 

Det var dags för lite lunch vid Tarfalasjön och det blev något från Blå Bands delikatesser igen.

Isranunkel eller fjällsippa på Tarfala, jag tror att jag använde mitt makroobjektiv här för det blev en skaplig skärpa på blommorna, det har jag inte lyckats med tidigare.

Det var inte något stort utbud av djur och växter under vår vistelse på Kebnekaise men en liten fjäril av okänd art fångade jag på bild i alla fall. Efter lunchuppehållet så var det dags att vandra tillbaka till fjällstationen.

På väg ned från Tarfala

Plötsligt så var dimmor och moln borta och vi kunde se sydtoppen på Kebnekaise mot en knallblå himmel. Det är väl ganska typiskt hur vädret i fjällvärlden kan slå om från en minut till en annan.    

Av två bilder sammanfogade jag ett panorama över Kebnekaisemasivet som jag publicerade för 8 år sedan i mina landskapsbilder.

Efter att vi beundrat det vackra landskapet så fortsätter vi vår vandring nedför Tarfalavagge

Utsikten från vårt sovrumsfönster på Kebnekaise talade bara om att det var regnigt och disigt så vår planering att försöka ta oss upp på Kebnekaises sydtopp grusades, men om vi väntade ett tag så kanske  det blev bättre väder.

Tidsfördriv på Kebnekaise i väntan på bättre väder. Efter vår långa frukost så gjorde vi oss i ordning . Vi hade planerat att gå västra leden eftersom den östra inte var rekommenderad att gå utan ledare.

Men det går inte alltid som man planerar, vi gav oss iväg trots det dåliga vädret och det gick väl ganska bra till en början. Men vi måste ha läst kartan fel för vi klättrade upp för en rasbrant och jag insåg att vi hade hamnat totalt ur kurs, så vi stannade och kokade lite kaffe, och plötsligt försvann dimman och jag såg att vi befann oss rakt nedanför en glaciär, och där skulle vi inte vara

Då insåg jag att den här vägen var totalt fel så det var bara att retirera och ge upp försöket att nå sydtoppen den här gången, så vi började att gå tillbaka till fjällstationen, jag sade till Thomas att det blir fler tillfällen, men inte på den här resan för nästa dag skulle vi åka hem, och när vi kommit till baka så bokade jag en helikoptertransport till Nikkaluokta.

På kvällen åt vi middag på restaurangen och sedan var det dags för lite nattsömn. 

Efter frukost så var det dags att packa och göra oss klara för avfärd, här står Thomas utanför  "Gorni" som  vårt boende hette på Kebnekaise fjällstation 1997

En sista bild från vårt boende på Gorni mot Singi sedan promenad ner till helikoptern som flyger oss till Nikkaluokta  

Bilder från helikopterflygningen till Nikkaluokta 1997

Efter ankomst till Nikkaluokta så blev buss till Kiruna och där blev det en tids väntan på att tåget mot Stockholm skulle avgå så vi tog en tur på stan och nu kunde vi inte klaga på vädret.

 Annorlunda skyltar stöter man på ibland och här är en Parkeringsplats för sparkstöttingar i Kiruna. Så småningom blev det dags att kliva på tåget och det avgick säkert på utsatt tid och vi gick väl efter ett tag till restaurangvagnen när det var dags för middag, och vi gjorde kanske en liten sammanfattning av dagarna på Kebnekaise över ett par pilsner till sena natten.

Här står vi under ett strömavbrott på tågresan mot Stockholm 1997

När vi så småningom vaknade på morgonen så stod tåget stilla på en plats som heter Nyland i Ångermanland  och det hade det tydligen gjort en längre tid, för problemet var att det var strömlöst någonstans längre söder ut.

Men efter några timmar så fortsatte vi vår resa mot Stockholm. Thomas hade ringt sin far som har sommarställe i Hälsingland så Thomas klev av vid någon lämplig station så hans far kom och hämtade honom där.

Men jag fortsatte ensam mot Stockholm och Täby och var väl hemma några timmar senare än beräknat. Men vad gör det borta bra men det var skönt att komma hem igen.

Min Rubrik var "Sista resan till Kebne, och så blev det fast jag hade tankar på att göra någon mer resa till fjällvärlden t.ex. en vandring från Abisko till Kebnekaise eller något annat resmål. Men det kom annat emellan, min hustru ville att vi skulle börja spela golf igen, så småningom blev det så , då kom mina fjälldrömmar att hamna på undantag.

Utsikt över Golfbanan Parque de Floresta i Portugal från terrassen på mitt rum 

Det blev istället några golfresor till Portugal, Italien och Spanien, men de är dåligt bilddokumenterade, det är svårt att både spela och samtidigt ta bilder, jag har provat men det går inget vidare, så där har jag inte något att blogga om. 

Det var allt för den här gången

Ha det Gott

Stig

Återblick sjätte delen

Nu skall jag fortsätta att  berätta om mitt liv med mina kameror och datorer, men det kan vara en omöjlig uppgift, för mitt största problem är att försöka minnas årtal  på datortillbehör och kameror när dom köptes och när dom blivit utbytta samt att leta efter bilder på dom.  Sedan är det så att  jag inte alltid kan utrycka mig så väl som jag önskar, men ni förstår säkert vad jag menar, så med mycket envishet så fortsätter jag nu  med nästa avsnitt. 

Året är 1998 och här är kortversionen om när datorn kom in i mitt liv. Under flera år var jag motståndare till datorer för jag såg inget vettigt användningsområde för en sådan, men tänk hur fel jag hade, och idag skulle det vara svårt att vara utan. Så till slut föll jag för trycket och vi köpte en IBM-dator med Windows 95. Det var inte den häftigaste datorn utan en ganska ordinär sådan. Bildskärmen var 17 tum (tror jag) och hårddisken på endast 3 gigabyte, och med ett telefonmodem på 56 k-bit. så var den inte så snabb att surfa med heller. Detta var någon gång under 1998, och jag tror datorn hette IBM-Aptiva. 

Tyvärr så har jag inte hittat någon bättre bild av vår första dator än den här, den är delvis dold bakom en skrivbords lampa och en halvöppen dörr.

 Till datorn köppte vi även en skrivare och det blev en HP kontorsskrivare för hemmabruk,  HP Deskjet 895 cxi Printer. Nu började jag att fundera lite på att datorköpet kanske inte var så dumt ändå, för jag hade läst i en tidskrift som hette "Photodo" av fotojournalisten  Lars Kjellberg där han beskrev det digitala mörkrummet. Det gick väl i stort sätt ut på att man kunde med digitaltekniken framställa bilder nära nog lika bra som i ett vanligt mörkrum. Tidskrifterna Photodo har jag inte kvar längre, men senare fick jag  den här artikeln från Lenas dotter Christin.

I många år drömde jag om att inreda ett mörkrum i garaget, som är avdelat med en vägg så det fanns alla möjligheter att inreda det till ett mörkrum, men det blev inte så utan det fick bli en liten verkstad istället. Men när jag läste den här artikeln så tändes ett  hopp om ett digitalt mörkrum istället.

 Men för att kunna scanna bilder behövdes en scanner, det blev så småningom en HP Photosmart S20. Nu kunde jag börja scanna in bilder från både dia och neg samt påsiktsbilder max 10x15 cm. Nu var mitt digitala mörkrum nästan klart för att tas i bruk.  men det fattades ett bildbehandlingsprogram också, och jag hade hört talas om ett program som hette Adobe Photo De Luxe 2.0 och det införskaffades också. Det var med dagens mått ett mycket enkelt program, men det dög åt  mig som inte visste bättre, jag kunde nu börja bildbehandla och skriva ut bilder.       

Här nedan är en bild på Daisie som är bland dom första bilder jag scannade in från ett dia och skrev ut med HP-skrivaren(som hade endast 3 färger + svart) och den är utskriven på vanligt akvarellpapper enligt ett tips från Lars Kjellberg. Han experimenterade en del med att bestryka pappret med någon emulsion, men det gjorde inte jag, och bortsett från skavankerna så har bilden klarat sig ganska bra efter 11 år.  Bilden är ganska brusig och i bildens högra kant är det lodräta linjer, om detta berodde på scannern eller skrivaren skall jag låta vara osagt.

Den scannade kopian är fotograferad med Lumix LX3. Orginalet är nog taget med Nikon F 801

Men det skulle snart visa sig att skrivaren inte riktigt höll måttet för att skriva ut bilder utan det var nödvändigt att så småningom skaffa en riktig fotoskrivare. Även om Lena och jag  kommer överens om det mesta så beslöt vi oss för att vi måste ha var sin dator. Så det blev både en ny dator och en ny skrivare. När det gäller datorn så föll valet åter på IBM Aptiva den här hade 6 gigabite hårddisk,Windows 98  och bildskärmen var på 19 tum, skrivaren blev den här gången en Epson Stylus Photo 700. Min HP scanner blev senare utbytt mot en Epson Perfection 1640SU Photo 2001.

Mitt kombinerade arbetsrum och sovrum som det såg ut år 2001-2002 med IBM dator, Epson Stylus Photo 700 och Epson Perfection 1640SU Photo, det såg ungefär likadant ut 1999 med undantag av scannern som då var HP S20 

Mitt digitala mörkrum 2002 taget med Olympus Camedia C-720  

Nu började jag fatta lite av hur det hela fungerade och det här enkla Photoshop-programmet bytes snart ut mot det något mer avancerade Photoshop 4.0, och jag gick en kurs, som Medborgarskolan anordnade, för att få lära mig lite mer. Det var i och för sig en bra kurs för dom som inte hade någon erfarenhet alls och bra för andra som fick lära sig att arbeta med lager.

Det här programmet visade sig vara fullt med buggar för det krachade flera gånger när jag bearbetade bilder så jag tröttnade på det och skaffade istället Photoshop Elements 2.0 som i och för sig var mycket enklare men defenitivt pålitligare. När jag köpte en ny scanner Epson Perfection 1640SU Photo så följde det med en version av PS 5.0, en s.k." limited edition". Men  vid ett tillfälle så fick jag låna en ny PS 7.0 som jag testade, och den versionen hade utvecklats ännu mer, så jag beslöt att skaffa ett  sådant program.

Bilden på Cedric nedan är från 1999 och bildbehandlad i PS Elements 2.0

Bilden på Drabo nedan är från 1987 och bild behandlad i PS 7.0  

Datorer är ju inte några evighetsmaskiner och det var inte IBM-datorn heller utan den blev också utbytt efter ett par år, p.g.a. att den var långsam och att utrymmet på hårddisken började ta slut.  Det fanns en liten datorbutik i Täby Centrum där jag hittade min nästa dator som hade 41 GB hårddisk, en snabbare processor och Windows XP. detta var i slutet av 2001. men telefonmodemet fungerade dåligt och ibland inte alls och detta berodde på ett fel i moderkortet. Det fanns ju garanti på datorn, så jag lämnade in den för att dom skulle åtgärda felet, det gjorde dom efter 14 dagar fick jag tillbaka datorn. Men med tiden så lärde jag mig att mecka med datorn själv, för det tar avsevärt mycket kortare tid.

2002 blev jag så trött på telefonmodemet som tog en fruktansvärd tid varje gång man skulle ut på nätet och jag tog kontakt med Tele2 som då var vår nätleverantör och undrade om dom kunde erbjuda något snabbare än 56 kb. Jo dom hade ett bredband som hade en hastighet på c:a 500 kb. Det lät ju ganska bra tyckte jag som inte visste bättre, och jag tecknade ett bredbandsavtal med Tele2,  men det skulle visa sig att höjningen på nästan 10 ggr. inte var så mycket bättre, men det fick duga tillsvidare.

Samma år så köpte jag min första digitalkamera en Olympus Camedia C-720 Ultra Zoom. Den hade 3 mega pixlar och 10 ggr. Zoom. Med ett så långt zoomobjektiv skulle det varit bra med bildstabilisator, men det fick jag klara mig utan. "Olympusen" hade 1,5 tum skärm  och 114000 pixel. I dag har min Nikon D90 en 3 tum skärm och 960000pixel. 

Ett guldäpple taget med Olympus Camedia C-720

Nu blev det en ny period i det fotografiska, men det som var "Olympusens" svaghet var att den var ju så lååångsam, både när det gälde uppstarten och i tagningsögonblicket. Man skulle ha en hel del tålamod och lite tur om det fastnade något objekt (som rörde på sig) på minneskortet. Stillastående motiv som blommor t.ex gick ju utmärkt att fota. Min tanke var att "Olympusen" skulle vara ett komplement till min Nikonutrustning, men det blev nog så att Nikonkameran fick vila ett tag för det var ju ganska kul att fota digitalt.

I augusti tog livet slut för vår lilla Cedric och han blev 18 år, och vi saknade honom väldigt mycket.

2003 köpte jag ett uppgraderingspaket från Komplett Data som bestod av moderkort snabbare processor och mer internminne. Nu fick jag lite mer fart på datorn för bildfilerna från "Olympusen" tog mycket  mer datorkraft än vad jag trodde. En ny Epsonskrivare blev det också en A3+ skrivare Epson Stylus Photo 1270 som hade fått mycket goda omdömmen. Bredbandsproblemet fortsatte, och jag läste om att det skulle gå att uppgradera till 8 eller 24 Mb. Men Tele2 kunde inte erbjuda detta eftersom vår telestation var Telias, och samarbetet mellan Telia och Tele2 var ganska frostigt.

Under året togs det mycket bilder med "Olympusen", framför allt på sommaren då vi åkte på en semesterresa till Karlstad och gjorde en skärgårdsutflykt till Norröra.  Men även vinterbilder från både början och slutet av året.

Året därpå kom en ny liten familjemedlem till oss från Borlänge och han heter Doglas och här är han 10 veckor. Doglas är en hund av rasen Griffon Bruxellois och matchvikten ligger i dag på 4,5 kg.

Doglas i mattes famn 2004 Olympus Camedia C-720 Ultra Zoom

2004  blev det dags att byta till en ny Nikon D70, jag hade tittat och funderat länge på en Nikon D100, men när D70:an kom så slog jag till. Men det var lång väntetid, säkert ett par månader, och jag var tvungen att köpa ett paket med ett Sigma 18-50 mm. 3,5 4,5. Det gjorde i och för sig ingenting för jag hade andra Nikkorobjektiv som jag varierade med. Nikon D70 var blixtsnabb jämfört med Olympus C-720, och det behövdes om jag skall kunna ta några bilder på Doglas.

Här är det full fart på Doglas Nikon D70 Obj. 28-105 1:3,5-4,5

Det blev mycket bilder första året med Nikon D70 och det blev nog mycket hundbilder. Men jag försökte även att rikta kameran mot något annat ibland.

Det är återigen dags att runda av med en sammanfattning av denna blogg. Under dom här fem åren har datorn  och mina första digitalkameror Olympus  och Nikon  gjort sin entré och blivit en ny  milstolpe inom fotografin för mig. Följande fem år blir en vidareutveckling med lite nya investeringar både med kameror, objektiv och datortillbehör. Men det får jag återkomma till i nästa blogg.

Med en önskan om ett riktigt Gott Nytt År

Stig