Sticans Fotoblogg

En fotoamatörs betraktelser om bilder och sånt

Vanja bor inte här längre

 "Vår" lilla solstråle bor inte här längre. I går kom de och hämtade hem henne. Vanja hade bott här hos oss i nästan ett år nu, den 26 juli 2009 flyttade hon in här och har under det gångna året varit en liten glädjespridare med sitt livliga temperament. Men Doglas är kanske inte av samma åsikt, han har fått se hur hon tagit över hans leksaker och liggplatser. Det är svårt att veta om han överhuvudtaget känner någon saknad, för det märks inte på honom ännu.

Lena och Vanja i Borlänge i juli 2009

Vanja-nyss-hemkommen-från-Borlänge-2009 

Vanja nyss hemkommen till Vallatorp från Borlänge den 26 juli 2009

Vanja och Doglas lekte mycket och här har de dragkamp i trädgården 2009

Porträtt på Vanja 2009

I går var jag tvungen att besöka Arninge Djursjukhus igen för att hon hade fått något problem med luftrören och andningen för hon fick ibland svårt att andas normalt. En veterinär undersökte henne men kunde inte hitta något påtagligt fel utan förslog att göra en grundligare undersökning av luftvägarna, men då måste hon sövas. Vi kom överens om att jag skulle kontakta ägaren först och sedan återkomma.

Lena var mycket fäst vid Vanja och det var säkert ömsesidigt här en bild från januari 2010

 Sagt och gjort, jag ringde till Borlänge och informerade  ägaren om vad veterinären sagt och föreslagit. Då kom beskedet att de hämtar hem Vanja och därmed upphör "fodervärdsavtalet" med mig(avtalet var egentligen mellan Lena och ägaren). Det var naturligtvis ett hårt slag för mig som vid några tillfällen bett att få köpa henne, men Vanja var för värdefull för att säljas enligt ägaren. Hon skall antagligen paras i framtiden och få valpar som kan säljas. 

  

Vanja i Soffan januari 2010

Porträttstudie på Vanja vintern 2010

Vårpromenad med Doglas och Vanja 2010

Doglas och Vanja vid vinbärsbuskarna sommaren 2010

Vanja har under det här året vuxit upp och blivit en mycket snygg liten tik, så jag förstår att ägaren vill utnytja det för sina syften som uppfödare. Men för min del så är det bara sorgligt och det blir ett stort litet tomrum här efter henne. Nu återstår bara att tacka för den här tiden och önska att hon får det bra i Borlänge.

Vanja vid äppelträdet i juli 2010

I helgen så var jag i Lindesberg och hälsade på min dotter Susanne, och på söndagen så åkte vi runt och tittade på en del hus som jag har sett på hemnet.se, en bostadshemsida där många mäklare har sina annonser. Vi passade även på att titta runt lite i stan.

Lindesbergs kyrka en söndagmorgon 2010

Kungsgatan i Lindesberg en söndagmorgon 2010

I min förra blogg berättade jag att jag nu bestämt att sälja huset, och jag har kontaktat en mäklare som vi skall träffa i början av augusti. Sedan började jag att leta på "nätet" efter någonstans att bosätta mig och valet blev Lindesberg. Varför Lindesberg undrar ni kanske ?  Jo av två skäl, det ena är att min dotter Susanne bor här, och det andra är att jag kan få ett ganska bra hus till en överkommlig summa pengar. Att skaffa något nytt i Stockholmstrakten är inte att tänka på, för prisbilden är sådan att det räcker inte mina slantar till.

Nu har jag inte så mycket mer att tillägga för den här gången och livet får gå vidare utan Vanja.

Ha det gott.

Stig

Postat 2010-07-20 23:57 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Vår sista sommar

 Sommaren 2009 blev vår sista sommar tillsammans och det blev inte så mycket bilder tagna på grund av att jag drabbades av en hjärtinfarkt som tyvärr gjorde mig mindre aktiv med kameran för en tid. Men några bilder blev det ändå och här är några som jag inte publicerat tidigare. 

Den 11 juni åkte vi till Nykvarn för att uppvakta Giovanna på hennes studentmottagning.

Giovanna den 11 juni 2009

Lena låter sig väl smaka av den goda buffén på Giovannas studentmottagning

Midsommarafton firades här hemma tillsammans med Lenas dotter Christin. Först så satt vi  utomhus men det började regna så vi flyttade kalaset inomhus istället, och det gick ju bra det också.

Säg skål till fotografen, här serverades sill och potatis och en liten stänkare till.

På Midsommardagen tog vi en familjepromenad i Hagbyskogen

I slutet av juni  åkte jag själv in till Stockholm för att köpa en genomsiktssökare till min Lumix LX3 , det blev en Voigtländer som inhandlades på LP-foto och sedan fortsatte jag för att ta lite bilder från olika delar av stan.

Under min promenad genom det sommarvackra Stockholm så började jag känna av det som senare visade sig vara en hjärtinfarkt, en svidande känsla i bröstet och andfåddhet. Men jag avfärdade det med att det berodde nog på dålig kondition.

 Så småningom hamnade  jag på Monteliusvägen, som ligger ovanför Söder Mälarstrand, där  tog jag bilder till denna panoramabild.

 

Panorama över Riddarfjärden från Monteliusvägen på Söder i Stockholm 2009. För ungefär sex sju år tidigare så tog jag ett liknande panorama i sällskap med Lena.

Här blickar Lena ut över Riddarfjärden från Monteliusvägen på Söder i Stockholm 2003

 

Den 2 juli för ett år sedan tog jag några bilder på Lena när hon fick sin cytostatikabehandling. Då tyckte hon inte om att jag tog de bilderna men i dag är jag glad att jag ändå tog dem för de är ett sorts bild och tidsdokument över hur vår tillvaro såg ut då.  En gång i veckan i ett halvårs tid åkte vi till Danderyds Sjukhus för att få denna behandling.

På väg från Lenas behandling stötte vi på den här gamla godingen en Dodge Pickup från 1935. Efter den behandlingen så återstod två till och de förlades till Radiumhemmet på Karolinska Sjukhuset i Solna.

Vi promenerade ofta i omgivningarna runt Vallatorp, och här plockar Lena blåbär i Hagbyskogen och Doglas tittar på.

Här utanför Radiumhemmet i Solna sitter jag och Doglas  och väntar på Lena medan hon får sin sista cytostatikabehandling. De två sista behandlingarna fick lov att utföras här på grund av semestrar på Danderyd. Efter Lenas operation på Huddinge sjukhus hösten 2008, så kom vi att hamna här för information om efterbehandling med cytostatika, men huvuddelen av behandlingarna utfördes sedan på Danderyds sjukhus. Under hela behandlingsperioden så mådde Lena väldigt bra, och hade i stort sett inga biverkningar av cytostatikan. Så vi trodde att nu var krisen över och att läkarna hade fått bort eventuella metastaser.

I slutet av juli så åkte vi till Borlänge för att hämta hem en hundvalp, en liten tik, som skulle bli sällskapsdam till Doglas, och hon fick namnet Vanja. Från början var jag tveksam till att skaffa en hund till, jag tyckte att det räckte bra med Doglas. Men jag utsattes för en del övertalning från både Lena och hennes dotter Christin, och till slut så kapitulerade jag.

Vi fick inte köpa henne utan vi fick ta henne på ett så kallat foderavtal, vilket innebär att vi får låna henne under fem år mot att vi står för mat och veterinärkostnader. sedan skulle hon bli vår. Ägaren har däremot rätt att para henne kanske två gånger under femårsperioden.

Här är det första mötet mellan Doglas och Vanja i Borlänge

 

Och här bekantar sig Lena och Vanja med varandra i Borlänge

Vi återvände hem igen med Vanja och jag kände mig trött och hade ont i bröstet så på måndagmorgon ringde jag till Sjukvårdsupplysningen och talade om hur jag kände mig. Det blev ganska uppenbart att jag måste ta mig till Danderyds akutmottagning snarast möjligt. Där vidtogs alla möjliga undersökningar och efter en kranskärlsröntgen där det konstaterades att det var stopp i tre kärl så skickades jag till Thoraxkliniken på Karolinska i Solna för operation. Dagen efter så gjordes en så kallad "Bypass Operation".

Någon dag senare kom Lena på besök och hon hade med sig min nesesär, min Lumix LX3 och mina tofflor.

 

Första bilden blev lite skakig på Lena av en ganska darrhänt fotograf på Thorax 

Självporträtt på en något uppsvälld fotograf på Thorax, det hade samlats en massa vätska i kroppen efter operationen så jag hade gått upp över tio kilo .

Min son Peter och hans dotter Giovanna besöker mig på Thorax

Min rehabilitering tog drygt tre månader från operationenvarav två veckor på ett patienthotell på Danderyds sjukhus. Patienthotellet ligger i direkt anslutning till Danderyds sjukhus, och där fick jag och ett antal andra hjärtopererade gubbar bo i eget rum och med tillgång till läkare, sjuksjöterska, sjukgymnast, dietist och kurator. Varje morgon efter frukost så hade vi morgongympa med sjukgymnasten. Efter en stunds vila så gick vi på en promenad i sjukhusparken med sjukgymnasten.

Förberedda på en promenad med sjukgymnasten, och som synes så var vi även förberedda på lite regn, och vi blev genomblöta trots regnkapporna.

 

Här går vi tillbaka genom kulverten mellan Danderyds sjukhus och Patienthotellet, efter promenaden.

 Man kan kanske tro att sommaren slutade här, men det gjorde den inte riktigt. Efter några veckor på sjukhus så återvände jag hem men i ett bedrövligt tillstånd. Ganska snart så började jag försöka fota igen och det blev några bilder på Vanja och Doglas ute i trädgården. 

 

Doglas och Vanja i trädgården 

En olycka kommer sällan ensam heter det, och Vanja har under några veckor varit sjuk, så vi har varit hos veterinär för undersökning och där konstaterade man att hon hade fått så kallad "kennelhosta", som kan liknas med influensa på mäniska. Nu mår hon bra igen men nu vill uppfödaren(ägaren) ha tillbaka henne.

I mitt förra blogginlägg talade jag om att jag hade bokat en tid hos en kurator. Nu har jag varit där och hade ett timslångt samtal med henne, och det gav mer än jag först trodde att det skulle göra. Vi kom att prata dels om sorgearbetet och om min bostadssituation. Att sorgen tar sin tid det förstår jag kanske lite bättre nu, för hon förklarade att de tre månader som gått sedan Lena gick bort är bara början. Det kommer med all säkerhet att kanske ta minst ett år innan jag kan helt lämna det bakom mig.

När det gäller min bostadssituation så bekräftade hon egentligen bara mina egna funderingar om att sälja huset och skaffa mig något nytt och inte dra på mig en låneskuld som jag kanske inte klarar av. Nu har jag tänkt över situationen och bestämt mig för att sälja huset. Det blir med all säkerhet en jobbig tid det också men det kanske får mig att tänka på en ny framtid i en ny bostad. Var det blir någonstans vet jag inte ännu men det skall säkert ordna sig.

Denna bloggen blev till skillnad mot de tidigare lite längre, men jag kände ett behov av att skriva av mig, det kanske beror på att jag var i kontakt med en kurator som öppnade ögonen på mig.

Vår sista sommar blev trots allt en fin sommar med många ljusa minnen som jag kommer att bära med mig, vart jag nu än tar vägen, så finns de på hårddisken i form av bilder som jag kan plocka fram när jag känner för det.

Här är en sådan minnesbild av Lena när vi ser ut över Sagres klippor i Portugal det var någon gång i juli 1982

Nu har jag skrivit färdigt för den här gången, men det kommer säkert en ny bloggpost om någon vecka.

Ha det gott

Stig

 

 

 

 

Postat 2010-07-08 00:32 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Innehållskategorier