Sticans Fotoblogg

En fotoamatörs betraktelser om bilder och sånt

Fortsättning på "Det skall vi fira kanske"

 

En händelse som jag glömde i mitt förra blogginlägg var min vän och bardomskamrat Ralf:s bortgång. Vi var som sagt barndomsvänner och även skolkamrater. Efter skolan så började vi jobba och på fritiden höll vi ihop och gick på jazzkonserer och bio det var väl de nöjen som var populärast. Så var det fram till 1955 när vi ryckte in i "lumpen", Ralf i flottan och jag hamnade på I:1 i Sörentorp. 

 När vi efter "lumpen" åter sågs så började vi jobba tillsammans på Folkans Teater på kvällarna, och någon gång i början av 60-talet gifte sig  Ralf  och ett år senare blev det min tur, därmed så förlorade vi sporadiskt  kontakten, kanske berodde det delvis på att Ralf flyttade till Linköping. Men jag och min dåvarande fru hälsade på några gånger men det blev mer och mer sällan vi sågs.

För ungefär tre år sedan så såg jag en annons på en internetsida att man kan söka sina skolkamrater på en site som heter Stay Friends och där såg jag Ralfs namn. Efter en tid så fick vi kontakt med varandra på telefon och den kontakten varade till kort före Ralf´s bortgång. Han berättade för mig om sitt stora intresse för sjön och han hade en stor motorbåt som vi skulle ha åkt ut med, men det kom sjukdommar som satte stopp för de planerna.

Ralf kom att betyda mycket för mig under Lenas sjukdomstid, han gav tröst och hopp, för han visste av egen erfarenhet hur det var, genom att han själv fick  en svår cancersjukdom och lyckades  med läkarnas hjälp på Radiumhemmet med tuffa cellgiftsbehandlingar leva ytterligare tio år. Men i början av 2011 så blev Ralf sjuk igen och låg inlaggd på Radiumhemmet för behandling och fick även genomgå en svår operation som dessvärre inte hjälpte.

Saknaden efter Ralf är förståss stor för han blev en sorts livlina för mig som jag kunde prata med om det mesta.

Ralfs aska ströddes ut i Stockholms skärgård.

Sommaren gör sitt intåg i Lindesberg och Doglas och husse har bytt till sommarkostym

Stig-och-Doglas-sommaren-2011

Massor av Prästkragar växer som ogräs, men ett vackert ogräs tycker jag. 

I början av juni så fick vi besök av goda vänner från Täby som stöttat mig under tiden efter Lenas bortgång. De bjöd mig bland annat på en golfrunda under våren 2010 och jag ville förståss gärna bjuda tillbaka, och så blev det i juni i år.

Vi träffades på Lindesbergs Golfbana där jag blev bjuden på Lunch och sedan spelade vi en golfrond.

Efter golfrundan så åkte vi hem till mig och efter en läskande öl på altanen så installerade mina gäster sig.

Sedan blev det dags för mat och jag hade bestämt att det skulle bli grillat, men jag har aldrig varit bra på att grilla så Bernt erbjöd sig att både fixa marinad och sköta grillen.

På menyn var det grillad entrecõte med pomes frittes och bernaisesås och en grönsallad, till detta drack vi "Marquès de Arienzo" en hyfsad Rioja.

 Bernt  grillar och Saga tittar på

Här sitter  Annki-Bernt-Sandra-och-Saga -och avnjuter resultatet. det kanske skall tilläggas att jag fick också äta men för tillfället så var jag bakom kameran.

Doglas trivdes naturligtvis också med Sagas sällskap och Saga är en Dvärgsnaucher som är jämngammal med Doglas.

Doglas i sommar kostym, vi har hittat en "frissa" här i Lindesberg som kan trimma Doglas

Någon vecka efter midsommr så fick vi besök av Lenas dotter Christin och en väninna till henne Marina och de stannade ett dygn. Doglas blev överlycklig att åter få träffa Christin. Bilderna har jag koverterat till svartvita på grund av dålig färgkvalitet.

Christin 2011

Här en bild på en mycket glad  Marina efter middagen, som åter igen blev grillad entrecôte , och den här gången så var Martina grillmästare.

Min son Peter kom och hjälpte mig att demontera ett skärmtak ovanför alltanen för att vi skulle komma åt att måla takfoten som antagligen inte hade målats på många år.

Peter skruvar fast skärmtaket juli 2011

  Stilstudie av Peter på skärmtaket luli 2011.

Någon månad senare så kom det en hagelskur som formligen perforerade det nymonterade skärmtaket så det var bara att riva ned igen köpa ett nytt och montera till baka. Men detta finns inte några bilder på.

Överraskningen på mogonen den 9 sep massor av hagel både på altanen och på gräsmattan, 

Lite senare under sommaren  så blev jag bjuden till en vän i Hedemora och det blev ett trevligt avbrott, så Doglas och jag packade och for i väg.

Det är inte så långt till Hedemora härifrån c:a 13 mil så det tar knappa 2 timmar att köra.

Stugan i Hedemora ligger vackert inbäddad i grönskan ett stycke från allfarvägen inte så långt från Stjärnsund, en gammal bruksort i Dalarna. Till Stjärnsund åkte vi ibland för att handla eller också till Långshyttan.

Brandstation på Stjärnsunds Bruk

Vi gick promenader med hundarna i de vackra omgivingarna och här har vi kommit till en badplats  som ligger vid en å som sammanbinder två sjöar. Här är min vän Britt med Kaj och Doglas.

En dag så åker vi Högbo Bruk som ligger strax norr om Sandviken. Under hela resan dit så blir himlen allt svartare och lagom när vi når Sandviken så brakar det loss med ett riktigt åskoväder. Vi stannar till ett tag tills ovädret upphör och fortsätter sedan till Högbo.

Blåsvarta moln över Högbo när vi vandrar runt ett tag och dricker en kopp kaffe, men det pågår inte några aktiviteter där det och det är ganska folktomt så vi återvänder till Hedemora igen.

En damm bland annat i Högbo

 I augusti fyllde min son Peter 50 år och då uppvaktade vi honom med pengar, en kratta och en gräsväxt som skulle symboliskt vara starten till en framtida gräsmatta. Peter med sambo Jaquline och fem hundar bor i ett nybyggt hus i närheten av Nykvarn.

Här lagas varmrätten till  

Här börjar gästerna förse sig av bufèn 

 

Här  öppnar Peter presenter

Senare under hösten så bestämde Britt och jag att ha en liten kräftsupè hos Britt i Hedemora och det blev en trevlig tillställning med alla tillbehör.

Dukat och klart med alla tillbehör som hör till.

Här är det glada miner som synes, men vi hade nog tjuvstartat i köket med någon drink före maten.

Det här var i början av september och vi har nu bestämt att ta en "time out" för ett tag. Det känns lite deprimerande men om vi inte är på samma våglängd så är det kanske det bästa för stunden.

I slutet av september så fiade jag min sjuttiofemte födelsedag tillsammans med Susanne och Annika med kaffe och äppelpaj som Susanne hade med sig. Det blev en stillsam tillställning för födelsedagen inföll på en måndag.

Men i oktober så samlades mina barn här Peter, Susanne och Heléne och då  kunde jag  bjuda på middag som inte blev grillat den här gången. Det blev istället en Porterstek med sås och potatis, svartvinbärsgelé och en god sallad. Tråkigt nog så togs inga bilder av kalaset.

Första året här i Lindesberg är nu till ända och trädgården och naturen har börjat varva ned för att ta igen sig. Men för mig och Doglas går livet vidare, och firandet skedde ganska stillsamt med en god middag och ett par glas vin.

Ett äppelträd i höstgul prakt, det finns ytterligare ett äppelträd och ett plommonträd, och alla har burit massor av frukt i år.

Loppholmsbron den 3 nov 2011 i  16 9 format.

Gryningsljus från vardagsrummet den 9 nov 2011

Ja då är det dags att runda av den här bildkavalkaden. Det har varit ett axplock av det som hänt  under vårt första år här, och som alltid så kan man inte få med allt. Bristen på bilder har inte gjort saken bättre, så därför har urvalet blivit något begränsat. Glömska är ett annat bekymmer, som jag redan skrev om i början, så finns det säkert en del som har fallit i glömska. Men det får jag i så fall kanske leva med.

Ha det gott.

Stig

  

Postat 2011-11-10 00:00 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Det skall vi fira kanske. Del Ett

 Det är inte så ofta som jag hör av mig numera, mitt bloggande har mer eller mindre upphört, och det beror nog mer på  oförmåga än lust. För det saknas ju inte händelser i vardagen, det händer saker varje dag, även här i Lindesberg. Men jag kommer aldrig till skott med att skriva, fast jag kommer ändå att hålla kontakten med FS även om det inte blir så ofta.

Sedan så har jag väl inte varit så flitig med kameran på sista tiden heller.  I början så hängde kameran runt halsen varje dag som Doglas och jag gick på våra promenader. Men senare så "glömde" jag att ta med den mer eller mindre avsiktligt. Fast det har nog tagits en del bilder ändå under året och dem skall jag försöka att visa här.

Gubbarna med vindrufs

 Nu i november så har Doglas och jag bott här i ett år. Är det något som är värt att fira? Ja kanske det. Det har väl varit ett ganska händelserikt år med nytt hus, nya miljöer, nya intryck och nya grannar.

Men jag längtar trots allt tillbaka till Täby, fortfarande. Att flytta tillbaka är förståss inte möjligt att genomföra, så vi får nog vackert stanna här till dödagar. Hur lång tid tar det innan man acklimatiserar sig? Det kanske tar ett år till, men vi har det väl ganska bra här ändå, vi bor bra och pensionen kommer regelbundet. Så vad klagar jag för?

Under det gångna året så har vi sett en smått fantastsk trädgård växa upp, och det har väl kanske inte alltid varit av godo, för är man som jag inte särskildt trädgårdsintresserad så växer den bokstavligt talat över huvudet på mig.

Men Doglas trivs för här finns det utrymme för spring och lek.

Men innan våren som synns på bilderna ovan så genomled vi en låååång vinter med massor av snö. Det blev massor av snöskottning och min rygg värkte i flera dagar efteråt.

Men visst var det vackert att se på genom vardagsrumsfönstret.

Doglas och jag trotsade vinterkylan  och gick på kortare och längre promenader beroende på hur kallt det var, och ibland så dök det upp något trevligt fotomotiv, för i början så tog jag faktiskt med kameran varje dag.

Vinterpromenad efter Lindesjön 

Om man fortsätter promenaden så hamnar man vi den lilla ån som rinner genom Lindesberg och den erbjuder ocksä några fina motiv.

Baksidan av Lindesbergs kyrka

 Men efter den långa snörika vintern så kom äntligen våren. Då tog Doglas och jag en promenad för att besiktiga tomten och det började knoppas lite över allt med Snödroppar och Scilla och andra vårblommor.

Snödroppar  

Sedan började fruktträden att blomma och det var mycket vackert.

Plomonblommor

Ett annat vårtecken var att det kom en cirkus till stan.

Cirkus Viktoria på besök i Lindesberg.

Bakluckeloppis i Lindesberg blev ett trevligt lördagsnöje där man säkert kan göra fina fynd.

Rådhuset i Lindesberg.

Bron till Lopphomen i försommargrönska

En lördag morgon upptäckte vi på vår promenad att det kom mycket gamla "jänkare" till stan och det visades att det skulle bli en bilutställning och senare s.k. "crusing" genom stan.

 En Impala kanske.

Här en mycket välvårdad Cadilac från Californien.

En av de snyggaste bilarna, kanske en Ford 34:a tror jag, och många passerade förbi hemma hos mig så vi hade "parkettplats" kan man säga.

Sommaren kom och när min dotter Susanne hade semester så tog hon med mig på ett par utflykter bland annat till Nora som inte ligger så långt härifrån.

Där besökte vi en antikmarknad som tydligen turnerar runt i Sverige på somrarna.

Antikmarknaden i Nora

Sablar va mycke gammalt det finns.

Vårt-hus-i-Lindesberg i juni-2011

Det blev mer att berätta än vad jag trodde, så det får bli ett avsnitt till för det var fler händelser som inträffade under sommaren och hösten så jag återkommer med del två av"Det skall vi fira kanske" så småningom.

Ha det gott

Stig

 

Postat 2011-11-04 00:15 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Innehållskategorier