Sticans Fotoblogg

En fotoamatörs betraktelser om bilder och sånt

Återblick sjätte delen

Nu skall jag fortsätta att  berätta om mitt liv med mina kameror och datorer, men det kan vara en omöjlig uppgift, för mitt största problem är att försöka minnas årtal  på datortillbehör och kameror när dom köptes och när dom blivit utbytta samt att leta efter bilder på dom.  Sedan är det så att  jag inte alltid kan utrycka mig så väl som jag önskar, men ni förstår säkert vad jag menar, så med mycket envishet så fortsätter jag nu  med nästa avsnitt. 

Året är 1998 och här är kortversionen om när datorn kom in i mitt liv. Under flera år var jag motståndare till datorer för jag såg inget vettigt användningsområde för en sådan, men tänk hur fel jag hade, och idag skulle det vara svårt att vara utan. Så till slut föll jag för trycket och vi köpte en IBM-dator med Windows 95. Det var inte den häftigaste datorn utan en ganska ordinär sådan. Bildskärmen var 17 tum (tror jag) och hårddisken på endast 3 gigabyte, och med ett telefonmodem på 56 k-bit. så var den inte så snabb att surfa med heller. Detta var någon gång under 1998, och jag tror datorn hette IBM-Aptiva. 

Tyvärr så har jag inte hittat någon bättre bild av vår första dator än den här, den är delvis dold bakom en skrivbords lampa och en halvöppen dörr.

 

 Till datorn köppte vi även en skrivare och det blev en HP kontorsskrivare för hemmabruk,  HP Deskjet 895 cxi Printer. Nu började jag att fundera lite på att datorköpet kanske inte var så dumt ändå, för jag hade läst i en tidskrift som hette "Photodo" av fotojournalisten  Lars Kjellberg där han beskrev det digitala mörkrummet. Det gick väl i stort sätt ut på att man kunde med digitaltekniken framställa bilder nära nog lika bra som i ett vanligt mörkrum. Tidskrifterna Photodo har jag inte kvar längre, men senare fick jag  den här artikeln från Lenas dotter Christin.

       

I många år drömde jag om att inreda ett mörkrum i garaget, som är avdelat med en vägg så det fanns alla möjligheter att inreda det till ett mörkrum, men det blev inte så utan det fick bli en liten verkstad istället. Men när jag läste den här artikeln så tändes ett  hopp om ett digitalt mörkrum istället.

 Men för att kunna scanna bilder behövdes en scanner, det blev så småningom en HP Photosmart S20. Nu kunde jag börja scanna in bilder från både dia och neg samt påsiktsbilder max 10x15 cm. Nu var mitt digitala mörkrum nästan klart för att tas i bruk.  men det fattades ett bildbehandlingsprogram också, och jag hade hört talas om ett program som hette Adobe Photo De Luxe 2.0 och det införskaffades också. Det var med dagens mått ett mycket enkelt program, men det dög åt  mig som inte visste bättre, jag kunde nu börja bildbehandla och skriva ut bilder.       

                    

Här nedan är en bild på Daisie som är bland dom första bilder jag scannade in från ett dia och skrev ut med HP-skrivaren(som hade endast 3 färger + svart) och den är utskriven på vanligt akvarellpapper enligt ett tips från Lars Kjellberg. Han experimenterade en del med att bestryka pappret med någon emulsion, men det gjorde inte jag, och bortsett från skavankerna så har bilden klarat sig ganska bra efter 11 år.  Bilden är ganska brusig och i bildens högra kant är det lodräta linjer, om detta berodde på scannern eller skrivaren skall jag låta vara osagt.

Den scannade kopian är fotograferad med Lumix LX3. Orginalet är nog taget med Nikon F 801

Men det skulle snart visa sig att skrivaren inte riktigt höll måttet för att skriva ut bilder utan det var nödvändigt att så småningom skaffa en riktig fotoskrivare. Även om Lena och jag  kommer överens om det mesta så beslöt vi oss för att vi måste ha var sin dator. Så det blev både en ny dator och en ny skrivare. När det gäller datorn så föll valet åter på IBM Aptiva den här hade 6 gigabite hårddisk,Windows 98  och bildskärmen var på 19 tum, skrivaren blev den här gången en Epson Stylus Photo 700. Min HP scanner blev senare utbytt mot en Epson Perfection 1640SU Photo 2001.

Mitt kombinerade arbetsrum och sovrum som det såg ut år 2001-2002 med IBM dator, Epson Stylus Photo 700 och Epson Perfection 1640SU Photo, det såg ungefär likadant ut 1999 med undantag av scannern som då var HP S20 

Mitt digitala mörkrum 2002 taget med Olympus Camedia C-720  

Nu började jag fatta lite av hur det hela fungerade och det här enkla Photoshop-programmet bytes snart ut mot det något mer avancerade Photoshop 4.0, och jag gick en kurs, som Medborgarskolan anordnade, för att få lära mig lite mer. Det var i och för sig en bra kurs för dom som inte hade någon erfarenhet alls och bra för andra som fick lära sig att arbeta med lager.

     

Det här programmet visade sig vara fullt med buggar för det krachade flera gånger när jag bearbetade bilder så jag tröttnade på det och skaffade istället Photoshop Elements 2.0 som i och för sig var mycket enklare men defenitivt pålitligare. När jag köpte en ny scanner Epson Perfection 1640SU Photo så följde det med en version av PS 5.0, en s.k." limited edition". Men  vid ett tillfälle så fick jag låna en ny PS 7.0 som jag testade, och den versionen hade utvecklats ännu mer, så jag beslöt att skaffa ett  sådant program.

                                

Bilden på Cedric nedan är från 1999 och bildbehandlad i PS Elements 2.0

Bilden på Drabo nedan är från 1987 och bild behandlad i PS 7.0  Höstbild-från-Drabo-1985

Höstbild-från-Drabo-1985

Datorer är ju inte några evighetsmaskiner och det var inte IBM-datorn heller utan den blev också utbytt efter ett par år, p.g.a. att den var långsam och att utrymmet på hårddisken började ta slut.  Det fanns en liten datorbutik i Täby Centrum där jag hittade min nästa dator som hade 41 GB hårddisk, en snabbare processor och Windows XP. detta var i slutet av 2001. men telefonmodemet fungerade dåligt och ibland inte alls och detta berodde på ett fel i moderkortet. Det fanns ju garanti på datorn, så jag lämnade in den för att dom skulle åtgärda felet, det gjorde dom efter 14 dagar fick jag tillbaka datorn. Men med tiden så lärde jag mig att mecka med datorn själv, för det tar avsevärt mycket kortare tid.

2002 blev jag så trött på telefonmodemet som tog en fruktansvärd tid varje gång man skulle ut på nätet och jag tog kontakt med Tele2 som då var vår nätleverantör och undrade om dom kunde erbjuda något snabbare än 56 kb. Jo dom hade ett bredband som hade en hastighet på c:a 500 kb. Det lät ju ganska bra tyckte jag som inte visste bättre, och jag tecknade ett bredbandsavtal med Tele2,  men det skulle visa sig att höjningen på nästan 10 ggr. inte var så mycket bättre, men det fick duga tillsvidare.

Samma år så köpte jag min första digitalkamera en Olympus Camedia C-720 Ultra Zoom. Den hade 3 mega pixlar och 10 ggr. Zoom. Med ett så långt zoomobjektiv skulle det varit bra med bildstabilisator, men det fick jag klara mig utan. "Olympusen" hade 1,5 tum skärm  och 114000 pixel. I dag har min Nikon D90 en 3 tum skärm och 960000pixel. 

 

Ett guldäpple taget med Olympus Camedia C-720

Nu blev det en ny period i det fotografiska, men det som var "Olympusens" svaghet var att den var ju så lååångsam, både när det gälde uppstarten och i tagningsögonblicket. Man skulle ha en hel del tålamod och lite tur om det fastnade något objekt (som rörde på sig) på minneskortet. Stillastående motiv som blommor t.ex gick ju utmärkt att fota. Min tanke var att "Olympusen" skulle vara ett komplement till min Nikonutrustning, men det blev nog så att Nikonkameran fick vila ett tag för det var ju ganska kul att fota digitalt.

I augusti tog livet slut för vår lilla Cedric och han blev 18 år, och vi saknade honom väldigt mycket.

2003 köpte jag ett uppgraderingspaket från Komplett Data som bestod av moderkort snabbare processor och mer internminne. Nu fick jag lite mer fart på datorn för bildfilerna från "Olympusen" tog mycket  mer datorkraft än vad jag trodde. En ny Epsonskrivare blev det också en A3+ skrivare Epson Stylus Photo 1270 som hade fått mycket goda omdömmen. Bredbandsproblemet fortsatte, och jag läste om att det skulle gå att uppgradera till 8 eller 24 Mb. Men Tele2 kunde inte erbjuda detta eftersom vår telestation var Telias, och samarbetet mellan Telia och Tele2 var ganska frostigt.

Under året togs det mycket bilder med "Olympusen", framför allt på sommaren då vi åkte på en semesterresa till Karlstad och gjorde en skärgårdsutflykt till Norröra.  Men även vinterbilder från både början och slutet av året.

Året därpå kom en ny liten familjemedlem till oss från Borlänge och han heter Doglas och här är han 10 veckor. Doglas är en hund av rasen Griffon Bruxellois och matchvikten ligger i dag på 4,5 kg.

Doglas i mattes famn 2004 Olympus Camedia C-720 Ultra Zoom

2004  blev det dags att byta till en ny Nikon D70, jag hade tittat och funderat länge på en Nikon D100, men när D70:an kom så slog jag till. Men det var lång väntetid, säkert ett par månader, och jag var tvungen att köpa ett paket med ett Sigma 18-50 mm. 3,5 4,5. Det gjorde i och för sig ingenting för jag hade andra Nikkorobjektiv som jag varierade med. Nikon D70 var blixtsnabb jämfört med Olympus C-720, och det behövdes om jag skall kunna ta några bilder på Doglas.

Här är det full fart på Doglas Nikon D70 Obj. 28-105 1:3,5-4,5 Full-fart-på-Doglas 2004

Det blev mycket bilder första året med Nikon D70 och det blev nog mycket hundbilder. Men jag försökte även att rikta kameran mot något annat ibland.

Det är återigen dags att runda av med en sammanfattning av denna blogg. Under dom här fem åren har datorn  och mina första digitalkameror Olympus  och Nikon  gjort sin entré och blivit en ny  milstolpe inom fotografin för mig. Följande fem år blir en vidareutveckling med lite nya investeringar både med kameror, objektiv och datortillbehör. Men det får jag återkomma till i nästa blogg.

Med en önskan om ett riktigt Gott Nytt År

Stig

 

 

 

 

 

 

 

Postat 2009-12-27 23:18 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Återblick femte delen

 

Det är 1991 och året börjar med en födelsedag, Giovanna fyller ett år och det firas med ett stort kalas hemma i Aspudden.

Här är det koncentration  som gäller Nikon 801 35-135 mm. Kodak Ektachrome

Eller se världen från den ljusa sidan Nikon 801 35-135 mm. Kodak Ektachrome

Vintern och våren "gick på i ullstruporna" om uttrycket tillåts, med arbete och åter arbete. Mitt dagliga värv bestod i arbete med hissar. Det låter kanhända inte så speciellt märkvärdigt, och det är det inte heller. Ofta var det ett tungt, smutsigt och stressigt arbete,  men det var ett jobb att försörja sig på. För precis 50 år sedan(1959)  började jag i den här branchen, på ett företag som heter Kone Hissar. Men tyvärr så har jag inte dokumenterat det med så mycket bilder. Det är ju stor synd och skam men jag tog några bilder i samband med en fotokurs där det gällde att fotografera sin vardag.

Från början(hösten 1959) så bestod arbetet i att montera hissar i bostadshus, på sjukhus, i skolor, på olika industrier, i kontorsfastigheter, på hotell,  i kyrkor och i tunnelbanan. Det finns säkert andra byggnader som också har fått en hiss installerad av mig, och ibland var arbetsplatserna långt utanför Stockholm. En hel del  arbetsgivare har jag arbetat hos, t.ex. Kone, ASEA- GRAHAM, Otis och Thyssen,  en tid hade jag en egen firma. Men de sista åren jobbade jag med servicearbete, vilket innebar underhåll,  felsökning och reparation av hissar, och detta höll jag på med till jag gick i pension.

Det är kanske ett bra uppslag till ett särskildt kapitel i min tillbakablick, att bilddokumentera mina forna arbetsplatser. Kanske bara i Stockholm med omnejd till att börja med, för jag har monterat hissar från Luleå i norr till Värnamo i söder. Tanken är lite lockande att göra en ny tidsresa med en modern kamera. Vi får ta oss en funderare på saken. 

Under vintern köpte jag ett nytt zomobjektiv Nikkor 80-200mm. 1:2,8 hos min fotohandlare Facil Foto. Ambitionen var naturligtvis att kunna ta lite bra närbilder, och det lyckades väl ibland. Men jag upptäckte att det var ingen lätt uppgift att handhålla kamera och objektiv. En annan sak var att det saknades stativfäste på objektivet, så jag blev tvungen att montera kamerahuset på stativet och då ville "ekipaget" gärna sjunka eftersom det blev väldigt framtungt.

                

 Sedan blev det midsommar och Lena och jag åkte till Rönninge By, en gård här i Täby, som ligger naturskönt vid Rönningesjön, och där firar man midsommar på traditionsenligt vis. Fotografen nedan i bildens högersida var en välkänd Täbyfotograf Gustav Hansson. Han har haft utställningar här i Täby och han gav även ut en bok om Täby1986 "Natur i Täby". Gustav Hansson blev 85 år.

 I början av juli så åkte Henrik (som är Lenas son) och jag, till Kebnekaisefjällen för en veckas semester.

Vy över Kebnekaise och Tolpagorni från sjön Ladjojaure 1991  Nikon  801 Obj. 35-135 mm. Kodak Ektachrome

Vi startar från Nikkaluokta och vandringen går fram till sjön Ladjojaure där vi åker båt några kilometer, för att sedan fortsätta till fots igen fram till Kebnekaise fjällstation.

En vandring upp genom Tarfalladalen ger lön för mödan med vackra och mäktiga glaciärbilder.

Henrik ville som tack för resan till Kebne förära mig boken "Mitt Lappland" av den välkände fjällfotografen Sven Hörnell. Det var ett verkligt praktverk med så fantastiska bilder så jag köpte en bok till av Sven Hörnell, "Subarktiskt land".

  

Året därpå hade jag anmält mig till en naturfotokurs i Kall bakom Åreskutan, men så blev min pappa sjuk, han fick en stroke och blev förlamad i höger sida. Så det blev att avbeställa den resan. Han hamnade så småningom på Dalens Sjukhus där han skulle rehabilitera sig. Det innebar en del extra arbete för mig att hjälpa mina föräldrar.

 Men istället tänkte vi prova att bo på STF:s vandrarhem under semestern, så vi åkte vi till Öland , Glasriket och sedan till Skåne. På Öland så bodde vi först i Böda. Sedan fortsatte vi till Orrefors där vi besökte en del glasbruk. Vi drog vidare via Blekinge och Asarum  till Backåkra i södra Skåne. 

 

I Glasriket reste vi runt bland glasbruken och gjorde ett och annat fynd både på Orrefors, Kosta och Älghult. Bl.a. snygga wiskeyglas, aromglas och vackra konstglas.

  

Under sensommaren blir vi medlemmar i Åkersberga Golfklubb, och vi börjar om igen efter några års uppehåll. En del förändringar hade skett sen vi senast spelade så vi fick börja med att ta ett "Grönt Kort" .  Det blev inte så mycket bilder tagna p.g.a. en massa golflektioner. Men högtidliga händelser blev trots det dokumenterade.

    Golfbilder 1992

Den 30 augusti kommer Martin till världen , och morfar tar några bilder med kameran.

Martin kanske 9 dagar gammal Nikon F 801 35-135 mm. Kodak Ektachrome

Det finns  inget att berätta om några nya kameraköp t.ex.  jag ligger lite lågt för tillfället. Nu är det golfklubbor och bollar som har prioritet. Men jag ligger inte på latsidan när det gäller fotografering, men det blir mest bilder på barbarnen nu.

År 1993 fyller min pappa 80 år och det firas på en liten resturang i Hammarbyhöjden inte långt från mina föräldrars bostad, och jag får äran att fota hela tillställningen. Det blir en del bra bilder men dom i likhet med många andra foton ligger nedpackat i kartonger. Det är först nu som jag får ändan ur vagnen så att säga och gör något av dom.

Pappas 80-årsdag Nikon F 801 35-135 mm. Kodak Ektachrome  

 

  Detta är dom sista bilderna på mina föräldrar under hösten 1993.

Senare under hösten blir min mamma sjuk, och på Trettondagsafton den 5 januari 1994 avlider hon av en hjärtinfarkt. En månad senare den 12 februari så dör min pappa efter en lång tids sjukdom . Det blev plötsligt väldigt tomt när båda föräldrarna går bort med så kort mellanrum. Nu får jag och min bror mycket att ta i tu med. Lägenheten skall tömmas och bouppteckningar skall upprättas. Men allting går bra, och i en byrålåda hittade jag en massa foton från min och mina föräldrars ungdom.

 Nu 15 år senare har jag börjat gå igenom alla foton, och det finns inte några negativ sparade, men bilderna är uteslutande svartvita och håller ganska bra kvalitet.

 I april 1994 så kom Julia till världen, det är Lenas första barnbarn och det blev naturligtvis mycket roligt för oss.  

Nikon F801 35-135 mm. Kodak Gold

1995 och 1996 spelar vi mycket golf och jag reser på en golfresa till Algarve i Portugal. Det är Åkersberga Golfklubbs seniorer som arrangerar den resan och jag hinner ta några bilder vid ett besök på Sagres.

Sagres klippor 1996 Nikon F801 35-135 mm. Kodak GoldSagres-Algarve-1996

Fiskare på Sagres klippor 1996 Nikon F801 35-135 mm. Kodak GoldSagres-Portugal-1996

Senare under 1996 byter jag golfklubb till Arninge GK som ligger väldigt naturskönt vid Ullnasjön i Täby. Det innebar rent praktiskt att vi fick en mycket kortare väg till klubben. Lena hade gjort bytet något år tidigare.  

Nästa år1997, präglas väl främst av två saker,det ena är  att jag och min svärson Thomas under våren bestämde att åka till Kebnekaise, och i början  av juli drog vi iväg samma rutt som jag gjorde 1991. Vi stannade en vecka och gjorde dagsutflykter från Kebnekaise fjällstation till Tarfalla och ett försök att nå toppen från den "Västra leden", samt några andra utflykter i omgivningarna. På kvällarna åt vi och drack gott på den trevliga resturangen som finns på anläggningen.

Kebnekaisemasivet  från Tarfalladalen 1997 Nikon F 801 35-135 mm. Kodachrome 200.Kebnekaise-1997

Tarfallasjön och Kebnepakteglaciären i bakgrunden Kebnepakte Kaskasatjåkka 2076 m.ö.h. Nikon F 801 35-135 mm. Kodachrome 200Panorama av Kebnepakkteglaciären 1997 jpg

Det andra var att jag gick i pension fr.o.m. den första juli. Det kändes liksom att bara gå på semester till att börja med, men när det gått fem veckor så började jag inse att nu fanns det inget jobb att återvända till. Faktiskt så började hjärnan att fundera om det var så här jag hade tänkt mig. Lena hon återvände naturligtvis till sitt arbete, medan jag satt kvar vid frukostbordet och kunde äntligen få läsa färdigt morgontidningen. Dagarna fortsatte i allmänhet ute på golfbanan där träffade jag fler lediga gubbar, och vi spelade några hål (oftast 18) och satt sedan på klubbresturangen och diskuterade dagens rond.

 Men sedan kom vintern och då inställde sig frågan. Vad gör jag nu då? Har man ett litet hus så finns det ju alltid något att göra, men det mesta är nog sådant som skall göras utvändigt. Men förutom att handla,  laga mat och städa, som jag nu blivit anförtrodd att göra, så blev det en massa tid över.  Då kom jag på att försöka mig på att måla akvarell, men jag insåg snart att det var ganska svårt, så jag behövde nog förkovra mig kanske med någon kurs om det skulle bli något bra med måleriet.  Men någon kurs har inte blivit av ännu, så man kan gott säga att jag givit upp det nu.

Det är nog dags för en avrundning av det här avsnittet,  för nu är vi framme i slutet av 1997 och dom följade åren präglas framför allt av mycket golfspel och engagemang i klubben. Men det fotograferas också, men kanske något mindre nu än tidigare. I mitt föregående avsnitt utlovade jag att berätta om när datorn kom in i min värld och det digitala mörkrummet tog plats. Tyvärr så fick det inte plats nu men jag återkommer förhoppningsvis med det i nästa avsnitt före jul hoppas jag.

Ha det gott

Stig

 

Postat 2009-12-16 14:30 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Återblick fjärde delen

Hej igen.Nu är det dags igen för en fortsättning på min fotografiska minnesresa. En släkting som har varit inne och läst och tittat på mina bloggar undrade om jag höll på att skriva  mina memoarer. Det var en väldigt bra fråga, jag tänkte nog inte så från början, men genom bilderna minns man rätt mycket av sitt förflutna, så på något vis är det kanske riktigt.   

Som ni säkert har lagt märke till så har jag en förkärlek till fotocollage, och det  ser kanske inte så proffsigt ut, men jag ser det mer på ett praktist sätt. På ett collage får jag plats med 4-10 bilder. och många av bilderna finns redan här på fotosidan.se/member/view.htm? under olika album,  men det finns en del nytt material också( men det är egentligen gammalt). I ett tidigare inlägg så berättade jag att allt fotomaterial är inscannat med "Epson Perfection 4990 Photo" tillsmmans med "Vuescan" scannerprogram. Resultatet blir mycket bra tycker jag.

                         

På våren 1988 anmälde jag mig till en fotokurs igen, och den här gången var det en mörkrumskurs. Kurslokalerna var åter igen på Repslagargatan och antalet lektioner var 10-12  ggr. Kurs-och handledaren hette Astrid Frisvoll (tror jag).  Det var en hel del teori med hemuppgifter och redovisning samt mycket praktiskt mörkrumsarbete. Sammanfattat så var det en mycket lärorik kurs, men som jag har aldrig haft någon praktisk nytta av. Men jag hade visioner om att inreda ett mörkrum, men det blev bara en dröm.  Nu har det väl inte så stor betydelse längre, och det lilla jag fotgraferar i svartvitt kan jag skicka in till Crimson för framkallning.

En tidskrift som jag prenumererade på under många år var Kodaks "Små Korn", och den var gratis, men i och med digitalteknikens entré och minskad försäljning av film, så lade man ned tidskriften. Men istället  så införskaffade jag lite ny literatur i ämnet , Lars Kjellbergs "Avancerad svartvitteknik" och en bok som jag gärna använder som vägledning är Ulf Sjöstedts "Den fotografiska bilden"  

                

Vad som mer hände under året var att jag fotograferade ganska mycket med min Mamiya och det blev mest blommor och växter.

 Men även en del  landskapsbilder,  önskade att jag tagit lite mer av den varan, men jag tror att det finns en del oinramad film kvar att kika och ta reda på. 

 

Det blev nog en del kattbilder också och det hade med tiden blivit fler katter, vilket får tillskrivas min livskamrat Lena för nu hade vi fyra katter Cedric, Daisie, Leslie och Zo Nobel. Av någon anledning så blev det bortglömt i mitt förra blogginlägg. Men detta är ett resultat av att jag fotograferade med svartvit film emellanåt. Men det finns mycket i färg också både i mellan-och småbildsformat

Lena en sommarkväll 1988 med Mamiya 645 80 mm. och Kodak Ektachrome  

Under 1989 häder nog inte så mycket utom att det fotograferas en del jag fortsätter att ta bilder med Mamiyan och försöker att ta några porträtt på mina föräldrar när dom kom på besök en vacker sensommardag.

Mamma på besök i Vallatorp1989  med  Mamiya 645 80mm. 1:2,8  och Kodak Ektachrome

Pappa på besök i Vallatorp1989  med Mamiya 645 80mm. 1:2,8  och Kodak Ektachrome

  I november 1989 gifter vi oss och bilden tas av vigselförrättaren i Täby Komunalhus, och som man kanske räknat ut så har vi firat 20 år tillsammans.

 

I början av 1990 kommer det första barnbarnet till världen, och det var ju  stort ögonblick att för första gången bli farfar,  det blev en flicka och hon heter Giovanna. Det är klart att hon blev ju ett mycket kärt motiv under lång tid, och tiden har gått så fort, i dag är hon 19 år.

Giovanna en vecka gammal 1990 Nikon 501 obj. 35-135 mm. Kodak Ektachrome

Min Mamma och Giovanna 1990Nikon 501 obj. 35-135 mm. Kodak Ektachrome

Senare under året stod jag återigen inför ett kamerabyte och det blev en uppgradering till Nikon F801 som väl blev lite snabbare, både när det gäller slutaren som gick ned till fantastiska 1/8000 dels sekund och 3,3 bilder/sek., men även autofokusmotorn gick betydligt snabbare. En annan stor fördel var den s.k. "higheyepoint" sökaren som gjorde det enklare att se hela bilden i sökaren för oss som bar glasögon. Ja det finns säkert många andra nyheter som jag för ögonblicket inte minns. Till kameran köpte jag även en Nikkor 50 mm. 1:1,4

I september reste vi till Turkiet på behövliga två veckors semester. Vi kom till en semesteranläggning som ligger någon kilometer utanför Alanya. Det är en mycket stor anläggning och allt var mycket välordnat. Lägenheten var för självhushåll men vi åt ibland på hotellets mycket fina resturang, och det fanns verkligen mycket att välja på av den Turkiska buffén. Dagarna tillbringades antingen på hotellets egen strand eller vid polen.

Vid några tillfällen åkte vi in till Alanya för att shoppa och bara strosa runt och insupa atmosfären. Att ta sig till Staden kunde ske på flera sätt, antingen med taxi vilket är ganska billigt eller också med en Dolmus som är en minibuss som stannar var som helst efter vägen och det är ännu billigare. Om man inte vill gå förståss för det kostar bara svett.

 Under vår vistelse i Turkiet så gjorde vi en tvådagarsresa till Pamukkale. Pamukkale kallas också för "Bomullsfästningen" på grund av dess vita färg. Den vita kalkstenen bildas av kalkrikt vatten som strömmar upp från underjorden. Vattnet faller ner över en 100 meter lång klippvägg och på vägen formas små terrasser av vita kalkavlagringar. Vi passade även på att besöka den antika staden Hierapolis och drottning Kleopatras egen bassäng. Därefter besökte vi en mattfabrik där man kunde se hur Turkiska mattor framställdes. Det var mycket unga flickor som satt och knöt dessa mattor.   

 

Det här avsnittet blev lite längre än jag trodde från början så jag  jag sparar  fortsättningen till nästa avsnitt, som då kommer att handla om två resor till Kebnekaise en resa till Portugal och en resa till Öland och Skåne. Det kommer också att handla om datorns entré och kanske om min första digitalkamera.

Ha det gott./Stig

                                                                                                                                                                                              

 

 

 

Postat 2009-12-03 23:28 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Innehållskategorier