Anna 1977-2024
Om sorg
Min frus dotter (min styvdotter) Anna var hos oss i somras. Vi gjorde som vanligt några utflykter till ställen där vi varit förut, bl a Adelsö och Vaxholm. Hon och hennes mamma letade svamp i Grimsta naturreservat med ringa framgång. Men det blev i alla fall lite svamp till middagarna. Annars var hon ute och gick, ibland i flera timmar. I början av september åkte hon hem till Montreal igen. Gemenskapen förflyttade sig till videosamtal på Skype. Nästan dagligen. I fredags, dagen före Allhelgonadagen ringde det på Skype mitt i middagen. En av Annas vänner ringde och berättade att han hittat Anna död i lägenheten. Han hade ringt ambulans men personalen konstaterade att hon redan var död.
Vi är chockade förstås. Vi kan inte sätta ord på hur det känns. Livliga Anna finns inte mer.
I augusti förra året hade jag en porträttsession med henne i Konsthallen ABC. Här är en bild från det tillfället.
Genom åren har jag tagit ganska många bilder på Anna då hon besökt oss. De blir dyrbara minnen att titta på och minnas de tillfällen vi var tillsammans.
Eders Hängivne


Hälsningar Lena
Tack, Lena. Ja, internet är fantastiskt för att hålla kontakt med våra kära. Vi använder Skype så att vi kan se varandra. Det är nästan som att träffas och prata hemma.
Hej Thomas,
vi kör våra möten via Zoom, varannan lördag. Då kan vi även se varandra. Det är viktigt tycker jag.
Hälsningar Lena
Det är bra. Fortsätt med det.
beklagar - det måste vara ett oerhört hårt slag.
jag känner att jag inte har några bra ord att säga, annat än - vad skönt det ändå måste kännas att ha gjort den porträttfotograferingen (och alla andra gånger du fotograferat henne). sådana minnen är bra att ha, när det tragiska inträffat.
hoppas att du, och framför allt din fru, återhämtar er efter den här förlusten. jag kan inte ens föreställa mig.
Tack, Malinka. Det behövs inte så många ord. Bilder blir kära minnen med tiden. Och visstä var det oväntat. Det kommer att ta ett tag att komma över det.
Mvh Bengt
Tack, Bengt.
Tack, Peter. Ja, det var verkligen en chock.
/Thomas
Tack, Thomas.
Jag och min fru förlorade vår äldsta dotter för tre år sedan och jag tycker fortfarande det är tungt. Hon var också född 1977 och min styvdotter som jag levt med sedan hon var 3 år. Hon finns fortfarande i mina tankar varje dag.
Jag har känt Anna sedan jag besökte Moskva 2001. Vi har träffat henne varje år utom under pandemin. Några år i början kom hon två gånger, sommar och jul medan hon fortfarande bodde i Moskva. Saknaden är stor.
/Affe
Tack, Alf. Vi gör så gott vi kan.
/per-erik
Tack Per-Erik. Det är en chock. Jag har känt henne sen 2000. Då var hon 23. 24 år har vi haft tillsammans, mer än halva hennes liv.
Kurt
Tack, Kurt. Vi gör så gott vi kan.
Hoppas ni kan stötta varandra i detta.
Och glädjas över att ni i alla fall träffades alldeles nyss.
Ja, en chock var det. Det känns overkligt. Man fungerar inte riktigt som vanligt. Så här en vecka efteråt går allt fortfarande på spatrlåga. Som väl är har min fru sin bror där borta. Han sköter det mesta av det praktiska.
Tack, Hans. Sorgen dröjer sig kvar...