gotik i västerås

västerås är faktiskt en rätt trist stad, på många sätt. city är överlag urtråkigt. kommunen har en stark tendens att göra sig av med gamla, fina byggnader och bygga nytt, skitfult i stället. ni vet, det vanliga.

men det finns faktiskt ställen som går att göra roliga saker med. jag gillar ju, som bekant, både gotik och det groteska. och jag upphör inte att fascineras över att det är fullt möjligt att fotografera gotiskt här i stan, utan större besvär.

jag tog med mig hund och hilda ner på stan medan tvättmaskinerna gick i morse. det är nog ett par dagar sen jag bestämde mig för att vi skulle ta oss iväg just idag, oavsett väder. det var givetvis stark, äcklig sol idag igen, så mycket har blivit i motljus. himlen var blå, vilket gör att den inte blir kritvit i bild. 

det finns vissa saker jag dras till i just den här miljön. detta är fotograferat utanför/i närheten av västerås slott, och i vasaparken. svartån går där, dessutom. jag attraheras oerhört av gatlyktorna just här, de är bland de vackrare i hela västerås. men också av teglet, där det forsar i svartån, de här tornliknande prylarna på taket av tegelbyggnaden. och när man fotograferar/bildbehandlar som jag gör, blir det lätt gotiskt.

i don't mind.

resten av bilderna får ni titta på utan vidare kommentarer från mig. jag kan dock säga att jag känner mig väldigt nöjd med dagens bildskörd. 🙏

enjoy!

olika miljöer ger olika resultat

jag har haft ett par dagar där dygnet och sömnen har jävlats en hel del, så idag är jag vad jag kallar "trött-bakis"; trött, seg, faktiskt riktigt låg jämfört med hur jag brukar vara. därför hade jag egentligen inte alls lust att gå ut med hunden, men har man en gång skaffat sig hund är det bara att ge sig ut vare sig man vill eller ej.

hilda fick följa med, särskilt eftersom det när vi var ute för en gångs skull var moln och inget direkt solsken.

vi gick en promenadsträcka vi gått många gånger, och ni har sett otaliga bilder därifrån. idag är, tror jag, andra gången jag använder just dubbelexponeringar på den här sträckan. noterade en sak idag som känns både intressant och relevant, åtminstone för mig.

dubbelexponeringar fungerar olika i olika miljöer.

jag tycker  t ex att dubbelexponeringar funkar bättre i den här miljön, än de gör nere i kopparlunden - och är jag ändå väldigt förtjust i just de bilderna därifrån.

skillnaden är, tror jag, att det som finns tillgängligt här är lättare att sortera, att få ordning på i båda exponeringarna. i kopparlunden är det både material, former, riktningar osv, som ska komponeras ihop på nåt vettigt sätt. det blir lättare TUNGT, därnere.

.. och i den här miljön blir det inte lika "tungt", iaf upplever jag det så. 

jag kommer att fortsätta dubbelexponera och troligen använda icm också, nere i kopparlunden tills jag känner mig klar där. jag ger det 1 - 3 fototillfällen till, sen tänker jag nog anse mig färdig där inför det här projektet, iaf.

i bilden ovan, och bilden under, ser ni samma grenformation - jag blev så förtjust i hur den är formad och riktad att jag inte kunde låta att ta två bilder. fördelen är ju att det är dubbelexponeringar, så det blir inte samma bild. har svårt att bestämma mig för vilken jag gillar mest, dock.

men vet ni, jag tror att jag är lite för trött för att ha nåt mer vettigt att säga just nu. därför lämnar jag er med dagens sista exponeringar, utan vidare kommentarer från min sida.

enjoy! 🙂

jag kan också (dubbelexponera)!

så. 

chatgpt är väldigt smidig att använda. jag är som känt rätt lat och bekväm av mig på många vis. att sitta och leta i en användarhandbok för en kamera tillhör inte mina favoritsysslor. alltså frågade jag chatgpt om jag kan göra dubbelexponeringar med min canon eos 5d mark III - och tro på fan, det kan jag tydligen! 😮

det tog mig nån vecka innan jag fick arslet ur, men idag fick jag med mig både hund och hilda upp i råbyskogen här i västerås. jag tillägnade hela promenaden till enbart dubbelexponeringar, och resultatet blev.. blandat. 😅

rent generellt är nog mina spontana tankar ungefär såhär; jag förstår att det säkert är många som använder dubbelexponering som en effekt. efter bara den här första testrundan har jag konstaterat att jag inte kommer att använda det just som effekt, utan som ett extra lager av verklighet, ett sätt att bygga ut den verklighet som redan finns, eller att till och med skapa en förskjutning av verkligheten som gör det lite obehagligt/jobbigt för ögat att vila på.

ingen av bilderna i det här inlägget bör ses på något som helst vis som mästerverk eller "färdiga" bilder. det här är ett rent experiment från min sida, för att se hur det fungerar, hur det ser ut, vad jag behöver tänka på, osv. till min stora glädje märker jag att mitt bildseende inte försvinner, utan håller sig som vanligt - bara i en lite rörigare form än vanligt. 

en teknisk grej jag reflekterade över; jag har ju en canon eos 5d mark III - alltså har jag ingen utfällbar bildskärm. av det skälet kan jag inte se föregående exponering och hur det ser ut när jag ska göra exponering nr 2. det kan man ju tycka gör saker lite klurigare - men faktum är att jag tycker att det funkade hyfsat bra ändå. jag har rätt bra bildminne, och jag mer eller mindre känner i kroppen vart nr 2 ska ta vägen, för att det ska funka. jag menar det inte som att jag är perfekt, men det underlättar - även om alla dubbelexponeringar jag gjorde idag, blev långt ifrån bra. 

det här är faktiskt något jag ska ta med mig ner till kopparlunden och testa där. vi får se när det blir av - kanske att jag vill testköra en eller ett par gånger till här i krokarna, så jag får lite känsla för hur det funkar. en gång = ingen gång. två gånger - två gånger. tre gånger = mer vana.

så. jag vill framföra ett litet väl riktat tack till både sameul och tommy (von knorring) som visat just dubbelexponeringar på sistone, och därmed väckte minnet av att det är möjligt och dessutom kan vara kul, och därmed också lusten att testa själv efter.. well, runt 25 år, eller så. 😅

dagens sista bild härunder!

jag har träffat samuel!

det är kul, det här med att lära känna folk online. en del klickar man med på det viset att det vore kul att faktiskt träffas. så är fallet med samuel, och idag har jag träffat både honom och hans fru, eftersom de tillbringar ett par dagar på stans coolaste hotell. 

tursamt nog finns det ett ställe med silos strax bredvid, så vi tog med oss kameror - och min hund, som också fick följa med.

det var rätt länge sen jag fotograferade just silos, på det här viset. det finns ett par stycken när man går ner till lögarängen från mig, men där kommer man inte så nära. här bara stod de helt fritt och var alldeles ståtliga, helt av sig själva. och jag upphör aldrig att fascineras över hur otroligt vackert jag tycker att betong är. ljus tenderar att falla så oerhört vackert på betong, och det blir så jättevackra övergångar mellan ljus och mörker.

det var rätt skarpt, hårt solsken ute idag, vilket jag personligen inte är jätteförtjust i. till dess fördel blir det ju onekligen skuggor från precis exakt allt, vilket är väldigt användbart när man fotograferar som jag (och samuel, för den delen) gör. 

en annan sak som händer när man fotograferar såsom jag gör, är att verkligheten ser lite annorlunda ut. såsom det såg ut när vi gick runt på det här stället, är naturligtvis inte hur jag presenterar det. världen är ju t ex inte svartvitt (om man inte råkar vara färgblind, såklart). inte heller är verkligheten avgränsad på det vis den är i ett fotografi.

här kommer för övrigt ett antal bilder med just kul skuggor, för den som gillar sånt.

det var faktiskt rejält lyxigt att traska runt på det här stället. det fanns bilder tamejfan överallt. vissa ställen, mer än andra. det var vinklar och vrår, skuggor, former och annat som verkligen tiggde och bad om att bli fotograferade.

och ni ser ju själva - väggarna är ju så jävla vackra att det är synd om dem. 😅

sen fanns det ju annat än skuggspel också. 

men som ni ser, hade jag svårt att låta bli skuggorna. det var svårt att INTE fotografera skuggor, eftersom de fanns överallt. svårt att undkomma när solen låg på, såsom den gjorde.

det var oerhört trevligt att träffa samuel och hans fru. jag gillar sånt - det är kul att faktiskt träffa folk man kommer överens med, särskilt när det är folk som ser/fotograferar på ett sätt som påminner om mitt eget. 

dörren här ovanför fanns faktiskt inte vid silosarna. den fanns på väg tillbaka till bussen, mitt i en sådär snygg tegelvägg som jag är så förtjust i. jag var lite rädd att min och boyos (hundens) reflektion skulle synas i glaset, men jag tror vi klarade oss. 😄

sista bilden från dagens bildskörd! 

tack för idag, samuel - vi får se när vi träffas igen! 🙏

kopparlunden, igen.

det här var en något knepig fotografering. jag har tänkt i flera dagar att det är dags att ta mig ner till kopparlunden igen, med både hund och hilda. det har inte blivit av, eftersom jag varit väldigt trött senaste veckan eller så - och troligen kommer att fortsätta vara det ett tag till.

men eftersom smhi påstår att det ska regna en hel del nån vecka framöver, kändes det som en bra idé att ta sig iväg idag, även om jag känner mig något avtrubbad.

det var lika jävla drygt ljus ute idag som sist - skarpt, äckligt solsken. den enda fördelen med det är att det ger skarpa skuggor som kan vara kul att leka med. det finns en eller ett par bilder längre ner som är lite småroliga av det anledningen.

det känns märkligt att traska runt därnere, med kamera, numer. förr var det så uppenbart vad jag skulle fotografera, men det är inte längre så. det finns bilder jag tagit ett stort antal gånger, och jag känner mig enormt mätt på just den typen av fotografier. alltså behöver jag titta efter annat. det är inte alls lätt, kan jag upplysa om. särskilt inte när man känner sig trött, avtrubbad och halvblind på grund av nämnda, äckliga sol som envisas med att lysa rätt in i ögonen trots solglasögon. 

jag har inte bestämt mig för vad jag tycker om de är bilderna, än. jag är inte alls säker på att jag är jätteförtjust i dem - men då är jag å andra sidan fortfarande både trött och smått groggy. det kanske känns annorlunda i morrn - det skulle inte vara första gången, isf.

jag ser på tiden att jag behöver öppna upp ett teams-möte för mina passionistamedlemmar som ska vara med och ställa ut i höst. därför lämnar jag er med resten av dagens bildskörd utan kommentarer från mig.

enjoy! 🤗