cutting edge erotica

det här är ett mindre projekt jag gjorde för runt 12 - 13 år sen. det ställdes ut - dels på erotiska museet i stockholm (sommarutställning i trädgård - jättemysigt!), dels i samband med pride här i västerås.

temat för projektet är uppenbarligen sex - eller, åtminstone relaterat till sex. jag tar upp den kvinnligt dominanta delen av bdsm, som kallas just Femdom (female domination). oftast när man pratar om eller tänker på bdsm, så handlar det om dominanta kvinnor i läderkjol, korsett, stilettklackar, håret i en piska mitt uppe på huvudet, läderkeps och ett ridspö i handen, eller så handlar det om kvinnor i maiden outfits, händerna bakbundna, sittandes på knä med blicken i marken, bredvid en karl som håller henne i ett tunt läderkoppel som sitter fast i ett sk slavhalsband.

ungefär så ser fördomarna ut.

oavsett om det handlar om kvinnors dominans, eller mäns dominans, är bildmaterialet ofta ur männens perspektiv och fantasier. kvinnor inom bdsm-världen tenderar att objektifieras i ungefär lika hög utsträckning som i andra sammanhang.

det är det främsta skälet till att jag ville göra det här projektet. för att visa att det finns ett kvinnligt perspektiv som inte har så mycket med kön och sex att göra. bdsm är ett oerhört stort paraply, där det inte ska förnekas att stora delar av det relaterar till sex på ett eller annat sätt. men vad det egentligen handlar om är ett maktutbyte. där en person lämnar över kontrollen och makten över sig själv, till en annan person för si och så lång tid. för vissa handlar det om sessioner på en eller ett par timmar. för andra handlar det om att överlåta all kontroll åt sin partner på heltid.

för vissa ger det sexuell njutning att antingen överlämna, eller ta kontrollen. för andra ger det ett liknande utlopp fast på den mentala eller känslomässiga sidan. för somliga är det ett sätt att hantera trauman, medan andra inte har något annat än ett behov av att utöva eller släppa kontrollen. mängden så kallade kinks är lika mångsidig som det finns individer som utövar det här i praktiken.

i stället för att kvinnan ska ses genom mannens ögon, är hela poängen med det här projektet att visa vad en dominant kvinna vill ha av en undergiven man (eller kvinna, för den delen, beroende på preferenser).

gemensamt för de allra flesta relationer under bdsm-paraplyet är de extremt starka band som formas mellan två personer. att ge bort kontrollen och makten över sig själv och det egna livet kräver tillit bortom vad vanligt folk kan föreställa sig. att ta emot den gåvan, som det faktiskt är, är ett extremt stort ansvar.

det många utanför bdsm-scenen missar är att ALLT som försiggår där, föregås av långa, ingående samtal om behov, önskemål, vad man gillar/inte gillar, vad man har för fasta gränser, vad man kan tänka sig att prova, osv. ingenting görs innan det här har diskuterats ingående och alla parter är ok med vad man kommit överens om.

det är extremt viktigt att göra det här, för att undvika misstag och/eller övergrepp av misstag.

anledningen till att det är så oerhört viktigt med all den här kommunikationen, är att inte göra skada. det kan låta motsägelsefullt, eftersom hela poängen med bdsm är just maktförskjutningen - och "våldet". sadism och masochism är ju en stor del av bdsm-scenen. en sadist gillar att göra illa någon annan, och en masochist gillar att ta emot smärta.

projektet innehåller några fler bilder än jag visar här, men jag har medvetet valt bort dem eftersom nån enstaka visar ett manligt könsorgan, och andra som kan upplevas som något mer provocerande än det som visas här ovanför.

bdsm är ett mycket intressant fenomen, och mycket av det som händer där borde göras även inom "vanilj-världen" = allt som är utanför bdsm. frågan om just kommunikation och samtycke är något som omvärlden skulle tjäna på att lära sig mer om.

det är som sagt var ett gäng år sen jag fotograferade det här projektet. det var väldigt roligt och oerhört givande på alla sätt möjliga, och fler därtill. jag har flera av bilderna på väggen i mitt vardagsrum, och några andra ska jag skänka till erotiska muséet i stockholm.

och som slutkläm på detta; jag sökte projektstöd från min kommun när jag gjorde det här. kommittén som tar beslut var, efter vad jag förstod, ytterst tveksamma eftersom de ansåg att ämnet var alltför provocerande. det är något jag tycker är väldigt synd - i princip alla människor ägnar sig ju åt sex. alla måste inte gilla allt, men respekt för att andra gillar det jag inte gillar, är ju trevligt.

och som sista slutkläm; jag hoppas att jag väckt en tanke om att bdsm är mer än porr och våld. :)

porträttkurs i västerås

nu ville jag mest bara berätta att porträttkursen som går av stapeln i vår, nu finns ute på ABF's hemsida. kursen går i västerås, för den som undrar.

här kan man läsa mer, och anmäla sig.

det här med konstruktiv kritik

facebook har ju alla möjliga och omöjliga grupper, även med fotografi som huvudämne. jag gick med i en för ett litet tag sen. till att börja med verkade den helt ok. ända fram till den dag jag scrollade förbi en bild på ett brudpar, och fotografen hade skrivit om sin bild att bröllop inte är något hen egentligen ägnar sig åt, men gör ibland för att testa gränser, pusha sig själv osv.

helt legitimt skäl, kan jag tycka.

men det fanns en kommentar som var rent ut sagt otrevlig. kommentatorn - en medelålders vit, svensk, förmodligen cis-man, anmärkte på allt möjligt, på ett sätt som åtminstone jag tycker är rent ut sagt onödigt. enligt honom var bilden underexponerad, horisonten var sned, och en hel drös andra saker han tyckte var rent ut sagt fel. hade jag fått den kommentaren hade jag blivit rätt ledsen.

så.

jag svarade. jag skrev att jag inte höll med den här medelålders, vita, förmodade cis-mannen för fem öre. jag fortsatte med tips mestadels riktade till fotografen (jag erkänner att det kanske var min miss att inte vara tydligare med det), om hur man kan göra en annan gång. just den här bilden är ju liksom redan fotograferad, även om det givetvis går att göra vissa förändringar genom bildredigering. jag gjorde också mitt bästa för att vara så enkel och tydlig som möjligt i hur jag framförde mina tips, eftersom jag inte visste hur mycket kunskap fotografen har - och för att jag tycker att det är bättre att vara tydlig och trevlig, än gnällig och otrevlig.

svaret jag fick på det, från nämnda svenska, medelålders, troliga cis-man, var att jag var otrevlig och oförskämd. jag gissar att han kände sig kränkt, av någon skum, okänd anledning. min nästa gissning är att han kände sig kränkt för att jag är kvinna, och hade en annan åsikt. han är ju äldre än mig, och man, dessutom. jag borde troligtvis veta hut.

det är en stor, fet, fläskig #facepalm på detta fenomen.

jag gick faktiskt ur den gruppen. jag har varken tid eller lust att hantera lättkränkta, vita medelålders män som inte kan hantera att kvinnor har andra åsikter. så är det bara. och det där med att bli anklagad för att vara otrevlig och oförskämd.. man kan säga mycket om mig, men man kan INTE säga att jag är varken otrevlig eller oförskämd. tvärtom - jag lägger rätt mycket energi på att vara diplomatisk, framför allt när det handlar om att ge kritik.

...

vilket leder mig in här på fotosidan.

det är många år sen jag hängde här. tror jag var nånstans mellan 22 - 25, kanske lite äldre. det är i runda slängar, ungefär 20 år sen jag var aktiv här - give or take ett par år hit eller dit.

på den tiden var bildkritik stort här. det fanns särskilda grupper för just bildkritik - allt från nybörjare till de med stor kunskap och erfarenhet. det var riktigt givande att lägga ut bilder i grupper då.

nu har jag varit här i ungefär en månad, sen jag kom tillbaka. jag har lagt ut relativt många bilder i olika grupper. responsen har i mångt och mycket lyst med sin frånvaro. jag tycker att jag får bättre respons här i bloggen än i grupperna, dock.

.. och jag undrar lite varför.

en reflektion jag har, är att fotosidan verkar ha blivit mer en klubb för.. inte nödvändigtvis inte inre beundran, men för bekräftelse, mer än bildkritik.

har jag fel?

missförstå mig rätt. jag är också människa, och gillar bekräftelse lika mycket som vem som helst. jag blir skitglad när nån gillar mina bilder eller formulerar en vettig kommentar om dem.

men ibland, vid de få tillfällen jag läst en kommentar som inte till 100% är positiv, så känns det lite som att fotografen kan ta illa upp.

en annan sak jag har noterat är att det verkar ha bildats mindre grupper av fotografer som ofta gillar och kommenterar på varandras bilder, ofta mer i bekräftande syfte än i bildkritiskt sådant. det verkar också vara dessa individer som är mest aktiva här på fotosidan, om man tittar på den där poängställningen. där känner jag igen ett antal namn som dyker upp nästan överallt där jag tittar och/eller läser.

jag har inget emot det. det är bara något jag har lagt märke till, och fascineras av en smula. men jag ska inte säga något - jag har själv, redan efter en månad, märkt att jag dras till vissa fotografer, och de verkar dras till mig.

men jag undrar vad som hände med just den konstruktiva kritiken!? vart tog den vägen? är det den lättkränkta tid vi lever i, som ställer till det? är fotosidan ett tryggt rum för fotografer, numer?

...

jag tror att det övergripande som verkar skilja fotosidan då, från fotosidan nu, är att numer verkar iaf de delar jag själv intresserar mig för, handla mer om ett samtal omkring fotografi ur en rad olika perspektiv, än om bildkritik. och det har jag verkligen ingenting emot.

...

själv tror jag att jag föredrar ett samtal om ett fotografi, eller fotografi som uttryck, än BARA bildkritik. jag tycker att det ibland kan vara svårt att avgöra om en fotograf har gjort sin bild på ett särskilt sätt, av en lika särskild orsak. isf känns det för mig, iaf, lite klurigt att komma med synpunkter som går helt emot fotografens syfte.

fast iofs.

om jag tänker på fotokursen som snart är slut - där har ju konstruktiv bildkritik av uppenbara skäl varit intressant. och när jag ska ge sådan, är jag ytterst noga med att ta upp vad jag gillar, för att sedan ge förslag om vad man kan göra nästa gång man är ute och fotograferar. återigen; just den här bilden är ju som den är. det är svårt att flytta kameran en halvmeter åt ena eller andra hållet när exponeringen redan är gjord. :D

en till fråga, som just slog mig - finns det någonsin en gräns för huruvida en person faktiskt får konstruktiv kritik på sina bilder längre, eller övergår den fotografens material till något slags objekt för beundran och bekräftelse?

...

bilden här ovan är mest för uppmärksamhet och för att det här inte skulle vara enbart text (även om det är i princip enbart text).

och är man nyfiken på kommande onlinekurser bör man hålla koll på den här sidan >> Eye C :

två kurstillfällen kvar

..............................................................................................................

det är aningens bitterljuvt, faktiskt. det var länge sen jag haft så roligt som jag har under den här kursen - rent generellt, inte bara under kursträffarna. särskilt som den här kursen kickstartade mitt eget fotograferande igen.

men strunt i mig för ett ögonblick. titta i stället på flyern här ovan. det är teasern jag gjorde som deltagarna kan dela till vänner och bekanta som vill komma och titta. jag har inte lagt jättemycket tid på den, men tycker att den blev helt ok. eftersom bilderna inte har samma mått var det svårt att hitta ett vettigt sätt att montera dem tillsammans. men det här känns som att det funkar.

och jag är verkligen så extremt mallig över mina deltagare. de kom första gången och tyckte att det var jättesvårt att hitta geometriska former i omgivningen. nu har de gått igenom nästan hela kursen, och har lärt sig se massor under tiden. de har också lärt sig att se mer i faktiska fotografier, inte bara när de är ute med kameran. visst - alla ligger på lite olika nivåer. men det är faktiskt också irrelevant - det som är viktigt är vart de började och vart de är nu, och vart de tar vägen när kursen är slut.

jag hoppas verkligen att alla väljer att gå porträttkursen, men det återstår att se. nästa söndag är sista gången vi är ute för att fotografera, och då är veckans tema just - porträtt. det får ju bli nåt slags teaser för porträttkursen, känner jag. har inte bestämt hur jag ska lägga upp det, men kurstiden är ju ytterst begränsad, så vi kommer inte att hinna göra något avancerat.

själv tänker jag passa på att njuta hejdlöst av de två veckor som är kvar. sen är det dags att på allvar börja planera för porträttkursen, och resten av alla planer jag har. :D

..............................................................................................................

och vill ni hålla koll på kommande onlinekurser, ska ni besöka Eye C : där jag också bloggar om fotografi. sajten är under uppbyggnad, så det finns inte mycket att se - än.

men ändock. :)

när ljuset är taskigt

(detta inlägg började jag skriva på i förrgår, och skrev färdigt idag)

för mig som har en störd dygnsrytm blir det lite spännande, det här med att hinna med att få del av dagsljuset vid den här tiden på året. särskilt om man vill gå ut och plocka bilder med sin kamera (och hunden, fast han tycker mest att det är drygt när jag stannar varannan meter, medan det är helt ok att han själv stannar varannan meter för att det luktar spännande på en fläck - livet är orättvist).

idag vaknade jag dock i tid för att hinna med en stund uppe i skogen innanför elljusspåret, här där jag bor. det var dock redan tillräckligt mörkt för att kameran skulle vilja ha längre slutartider än jag gillar. det slutade med att jag satte på blixten, vilket höll - en stund. till slut var det bara att inse att det inte gick längre.

det mesta blev mer eller mindre oskarpt, men jag lyckades få några bilder som blev helt acceptabla när det gäller skärpan. de flesta faktiskt på stenblock, av någon skum anledning.

medan jag traskade runt däruppe kom jag att tänka på en gång för rätt många år sen, när jag funderade på hur jag fotograferar natur. jag insåg nämligen att jag fotograferar porträtt, även på träd, stenar, whatever det nu är jag har framför mig. jag tror att det kanske är därför jag upplever att min komposition ofta känns så - i brist på bättre ord;

satt.

jag vet inte hur ni andra som betraktar mina bilder upplever dem, men för mig känns det ofta som att.. de sitter där de sitter, och de rör sig inte ur fläcken. jag vet inte hur jag ska beskriva det på nåt annat sätt, så ni får tolka det hur ni behagar. :D inte vet jag heller riktigt hur det är kopplat till att avporträttera en sten, en trädgren eller något annat, heller, men det känns som att jag gör det.

här ovanför har vi ju ett tydligt exempel på en bild som visserligen är fin, men lite för oskarp för min smak. jag hade gärna sett en kortare slutartid, men - det är så. jag kan inte göra så mycket åt det, utöver att försöka hitta tillbaka till just det stället och hoppas att ingenting har förändrats nämnvärt, och ta om den fast med blixt och hoppas att det funkar bättre.

i övrigt känner jag mig sådär rent generellt, rätt trött just nu. jag har haft några riktigt kul veckor med mer aktivitet än jag vanligtvis har på ett halvår. jag har en fotografering kvar - den skulle ha skett idag, men blev avbokad pga modellen som inte mådde jättebra. henne ska jag träffa på torsdag, i stället.

det är möjligt att jag inte kommer att posta fullt lika många blogginlägg som jag gjort under den här första månaden tillbaka på fotosidan. dels behöver jag vila lite, dels behöver jag fundera en hel del på mina planer, dels behöver jag sätta mig och få ordning på den onlinekurs i bildseende och bildkomposition som jag planerar. jag har lite tankar omkring den också, och är man intresserad av att gå den bör man hålla utkik. jag kommer givetvis att skvallra här när det börjar dra ihop sig. :)

.. och fotografera - förhoppningsvis kommer jag att fotografera en del under vintern, men kanske inte så mycket utomhus. jag ska ju skriva ihop ett kursmaterial till porträttkursen i vår, och i det materialet kommer det att ingå ett visst mått av LJUS. alltså behöver jag ha lite bilder där jag kan illustrera hur ljus funkar. inte ingående, för det finns inte tid till det, men sådär lite basic. till det kommer jag bland annat att använda ägg, men jag skulle också vilja få tag på en sån här.. vad kallas de - konstnärsdockor!? trädockor som består av böjbara armar, ben, fötter, händer och huvud.

en sån vill jag ha. och en sån vill jag ha ändå, för jag tror att jag ska göra nån slags projekt med det, nästa år.

här tror jag det får vara färdigskrivet för idag. kanske.

.. fast medan jag har er på tråden, tar jag mig friheten att tipsa om den sajt där det här med fotokursandet kommer att ske. det är min 20 år gamla domän eye-c.se, som jag är väldigt, väldigt förtjust i. jag fullständigt ÄLSKAR anspelningen på i see/eye c, som för övrigt är helt medveten. :D