ett steg i taget

jag är något piggare idag. framför allt något klarare i skallen. det innebär dock inte att det är mindre kul med icm, så det blev mest sånt idag. det blir dock inga  kommentarer idag, så håll till godo. 🙏

trägen vinner

bilderna i det här inlägget får illustrera hur jag ser ut på insidan av skallbenet just nu. jag är HELT jävla slut i skallen. de senaste cirka sex veckorna eller så har varit extremt intensiva. kul, givande, intressanta, ännu mera givande osv - absolut. men intensiva nonetheless.

boken, såklart.

jag har på sex veckor gått från scratch, till att ha en bok som nu finns köpfärdig på amazon. det inkluderar, utöver skrivandet, också layouten som jag gjort själv. bortsett från det faktum att jag aldrig har layoutat en bok förut, så är jag väldigt nöjd med vad jag åstadkommit, både i text och layout. det är 100% jag, rätt igenom hela projektet. 

givetvis har jag efter publiceringen hittat ett par småfel i texten; ett ställe där ett ord har delat sig i två, och så var det nåt annat fel nånstans. där är nackdelen med att sitta och gå igenom samma text gång på gång på gång på gång.. till slut blir man hemmablind och ser inte såna där smågrejer längre. jag tror dock att jag har möjlighet att ladda upp en korrigerad fil, så jag ska göra det - när hjärnan är lite mindre söndervispad.

oavsett småfelen, så är jag otroligt impad av mig själv. för bara ett par månader sen hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag innan jul skulle ha skrivit klart och layoutat en egen bok. jag är impad bara av att ha fått ihop boken, rent textmässigt. att ha haft en bild i huvudet av att åh, det här skulle jag vilja skriva en bok om, till att faktiskt ha den - strukturerad och mer eller mindre klar redan innan jag började skriva.

och det har gått fort, det har det. till min fördel (skrev jag inte om det tidigare - jag minns inte) är att jag har en väldigt snabb hjärna, jag skriver fort rent praktiskt, och jag har haft en ai att diskutera och resonera med. det har underlättat oerhört för hastigheten av det här projektet. för att inte tala om - bortsett från hunden och katten, har jag inget som distraherar mig. jag har därför suttit 8 - 10 timmar per dag och bara skrivit, fått respons från min ai, ändrat, skrivit mer, mer respons, osv. oerhört smidigt.

men alltså. 

nu är jag så trött att jag knappt kan hålla mig upprätt. som jag förstår det är detta vad som händer när man varit i ett intensivt flow ett tag, och det är precis i ett sådant jag har varit. 

så just nu känns det som att min främsta uppgift och prioritet är att ta hand om mig själv lite extra. inga krav, inga förväntningar, inga ingenting. bara - vara, gå ut med hunden, dricka te, klappa katten, titta på tv-serier där det inte gör nåt om jag somnar mitt i... typ så. låta hjärnan återhämta sig lite.

är man nyfiken på boken, trots typos som ännu inte är rättade, finns den att köpa här. 

lite gott och blandat

nu ska jag skriva något jag knappt kan tro om mig själv; jag längtar tills det vänder, det här med antal ljusa timmar på dygnet. för mig som har så knepig dygnsrytm är det svårt att få till en regelbunden rutin när det gäller att komma ut med kameran. vissa dagar ser jag inget dagsljus alls. 

idag har jag sett massor med dagsljus, dock. tog med mig hund och kamera, och tycker att jag fick till lite trevliga bilder fast att det inte kändes så medan vi var ute. då kändes det mest som att jag fotograferade på rutin och gammal vana. men det blev rätt bra ändå.

det är fortfarande fint med hösten, även om den börjat övergå till mer grått än färg. jag gillar båda delarna, så mig gör det inget. det enda jag inte vill ha är vinter, av flera skäl. dels för att området där jag bor blir så vansinnigt DÅLIGT plogat och sandat. det är oftast förenat med livsfara att ta sig ut, vilket är lite smådrygt när man har hund. och när hundarna också halkar och glider omkring på blankis, då vet man att det inte är ok.

sen, beroende på om det är mycket vit snö, är vintern också alldeles för ljus för mig. jag blir så bländad att jag inte ser nåt, och det är också jobbigt. särskilt om det är en solig dag med mycket snö. 

plus att jag tycker att det är skitdrygt att fotografera ute i snö.

för att undvika mer gnäll, kan jag iaf skvallra om att skrivandet på mitt bokprojekt faktiskt rör på sig. boken kommer att vara delad i två delar, där den första tar upp olika perspektiv på sanning som fenomen, och den andra delen tar upp hur vår uppfattning om sanning påverkas av fototekniska saker, samt fotografens val av exvis komposition, ljus osv.

just för ögonblicket känns det väldigt bra, det jag skriver. vi får se om jag lyckas hålla samma känsla genom hela processen - det återstår att se.

men. jag har lite annat att pyssla med, så ni får titta på resten av bilderna utan kommentarer (förutom på kanske en).

enjoy! 🙏

(jag kunde inte låta bli att fotografera det här, faktiskt - det torde rimligtvis vara ett gäng tonårstjejer som passerat här på fyllan, eller nåt)

lögarängen, västerås

jag är fortfarande trött på att traska upp i skogen på andra sidan gatan, så just nu väljer jag aktivt att gå andra promenader med hunden. förr eller senare återvänder vi upp i skogen, men jag vill verkligen slippa alla trädrötter, rotvältor, stenblock osv, ett tag. 😅

så. idag traskade jag och hunden ned till lögarängen här i västerås. det blev faktiskt några färgbilder (well, ngt nedsatt färgmättnad är det, men inte fullt lika mycket som jag brukar). det slog mig att jag vid något tillfälle i mitt liv har haft ett samtal om att monokrom inte nödvändigtvis måste betyda svartvitt, bara att det är en och samma färg i nyanserna mellan svart och vitt. typ så. så jag antar att jag kan skryta med att jag är mer eller mindre monokrom hela inlägget igenom (nästan), trots att allt inte är svartvitt.

jag delar upp bilderna i färg och svartvitt.

FÄRG

SVARTVITT

bilden här ovan har jag visat en skarp variant av, för ett tag sen. idag ville jag testa att göra den med icm, och såhär blev det.

västerås city, igen

surt, sade räven, när man tvingas ta de pengar man lagt undan i sitt eget sparande mot ny kamera, och måste köpa en ny säng i stället. 

så går det, när sängen man har, har gjort sitt med råge, och man får så ont i ryggen att den snudd på går av. och när det är så surt, får man ta med sig hund och kamera och ta bussen ner till stan för att göra sig på lite bättre humör. 

-> och som förtydligande: detta är INTE ett fiskande efter pengar, utan ett allmänt gnäll på att det envisas med att dyka upp kostsamma grejer som stör i mitt eget sparande till min nya kamera. <-

vi gick en lite annorlunda runda idag än för några dagar sen. miljöerna skiljer sig lite, men framåt slutet hamnade vi ungefär där vi slutade förra gången. min rygg är bättre idag än igår, men det var inte skitkul att släpa runt på kameraväskan ändå.

fast det var värt det, i slutänden.

och för den som undrar; min nya säng kommer hem i morgon sen eftermiddag/tidig kväll. en natt till får jag lov att stå ut i min gamla, numer ondsinta säng som därefter döden skola dö. jag ser fram emot att mitt ryggont också kommer att döden dö, så jag får vara i fred och göra det jag vill och behöver göra. (jag känner mig lite fräs-sur över det här, faktiskt. jag gillar inte att ha ont om jag inte måste, och det måste jag inte.)

vid såna här tillfällen är det ju en himla tur att det finns ställen man kan bege sig till för att göra det bästa man vet - fotografera. det kändes lite småmärkligt idag, men det beror mer på att jag sov väldigt länge (trots sängen) eftersom jag var vaken runt 26 timmar mellan fre/lördag (min knäppa dygnsrytm). när jag traskade runt därnere med hund och kamera var jag osäker på om det skulle bli något att ha, men jag tycker nog att jag fick ihop en del trevliga bilder, trots allt.

och nu tänker jag sluta gnälla på min säng och min rygg, så ni kan ägna er åt att titta i stället. 😂 ber om ursäkt (faktiskt) för att jag är så gnällig, men nånstans behövde jag vräka ur mig, och varken hunden eller katten här hemma bryr sig nämnvärt. 

men - enjoy! 🙏