övningsrunda

en av de största fördelarna med att inte fotografera mot betalning är att man slipper undan den där nödvändigheten av prestation och konstant hög kvalitet på det man gör. för mig är det en enorm lättnad att inte behöva känna just den där prestationsångesten och nervositeten för huruvida just den här kunden kommer att bli nöjd eller inte. 

det gör att åtminstone jag kan slappna av på ett helt annat sätt och sänka förväntningarna på att "vara skitbra" varje dag. 

de här bilderna är från i fredags när jag och min hund precis plockat upp hans bästa kompis, en gigantisk tik som brukar hänga med oss när hennes människor är i stan. supermysig hund som smälter in helt obemärkt i vår familj. 

just den här omgången bilder kändes mest som en övningsrunda. jag har ju som sagt var inte fotograferat särskilt mycket på senaste, så ringrostigheten gör sig känd på det mest obekväma vis. 😅

men jag tror att bildseendet sitter där det ska, trots att det känns just ringrostigt. 

det som är intressant just nu - det syns inte i just de här bilderna, men tittar man tillbaka till förra inlägget kan man se vissa skillnader - är vad, och hur, jag fotograferar. det är ingen direkt skillnad i HUR - det blir samma formspråk, men med mer motiv än enbart form.

det jag gjorde i fredags var dock mest att återgå till det som är känt och hemtamt, i fråga om just bild- och formspråk. det här är något jag kan, har lätt att se och plocka upp i bild.

jag har ett motto jag använder mig av när det gäller fotokurser och club passionista - och det är att vi inte måste producera mästerverk. det är faktiskt något jag anammar för egen del också. när man har fotograferat ett tag märker man att det som är intressant INTE är mästerverken, utan huruvida den allmänna nivån är stabil och om man kan höja den i stället för att råka fotografera ett enda mästerverk.

det är rätt skönt att släppa taget om det där med mästerverk, faktiskt. jag ser åtminstone mitt eget fotograferande som mer undersökande och utforskande - vad händer om jag gör såhär? .. än ett ständigt sökande efter nästa "bästa bilden någonsin". det är ju mest bara jobbigt, och jag vet inte om det blir särskilt mycket bättre bilder för den sakens skull.

.. som avslutande skvaller kan jag berätta att jag precis är i tagen att börja skriva min andra bok. det blir en fortsättning/fördjupning på den första boken om Sanning vs Verklighet i fotografi, men med det groteska (art grotesque) som filter. jag håller på och läser diverse filosofer och annat smått och gott, för att dels hitta ett vettigt språk att använda, dels för att ha lite kött på benen. jag tycker ju att det mesta av det jag läser visserligen kan vara väldigt intressant (jag tänker närmast på idéhistorisk/konstvetenskaplig litteratur om det groteska ur lite olika perspektiv), men vissa författare är antingen sjukligt tråkiga eller alldeles för enkelspåriga för min smak. 

så - nu kommer jag att ha sådär vansinnigt kul ett bra tag framöver. alltså, ni ANAR inte vad kul det är att skriva böcker om de här sakerna. min hjärna ligger som en stor, dreglande, svettig pöl innanför pannbenet och sexfantiserar om det groteska in absurdum. 😅

det är tur att jag är lättroad, iaf. 🤷🏻‍♀️

min bok har kommit!!!

alltså, det här är ju så jävla coolt att jag nästan smäller av. på riktigt. jag har suttit och bläddrat lite i den, och känslan av att se min egen text i tryck är fullständigt galen, och så vansinnigt coolt att jag snudd på går av på mitten. 😅

den är inte perfekt. jag har bara skummat och bläddrat snabbt, men det finns en hel del fel. ord som ser malplacerade ut, det finns en hel del att säga om layouten som bitvis har hamnat fel i uppslag osv.

men alltså. för mig personligen spelar det ingen som helst roll.

jag har min egen bok i tryck. den är dessutom bra. jag sitter just nu och håller på att översätta den till engelska, och när jag läser den på engelska inser jag att - fan, den är faktiskt bra.

jag vill dock poängtera att den här boken inte automatiskt riktar sig till fotografer, bara för att den handlar om fotografi. min primära målgrupp är konstvetare, medievetare (kallas det så), journaliststudenter och journalister, andra som på olika sätt jobbar med fotografi men inte som fotografer. första delen är rent teoretisk, och kan nog uppfattas som tung och obegriplig, beroende på hur van man är att tänka abstrakt. den andra delen är nog jobbig för ovan nämnda målgrupp, eftersom den handlar om fototeknik och hur den tar visuell form. sista delen är bildexempel med korta analyser.

däremot tror jag att man som fotograf säkert kan ha nytta av den. om inte annat för att det är kul att läsa om fotografi. frågan om sanning och verklighet är ju dessutom intressant för de flesta av oss, skulle jag tippa på. 

---

jag kommer dock att gå igenom boken mer noggrant för att se vart alla fel finns, och sen tänker jag korrigera det och ladda upp en ny fil på amazon/kindle, eftersom den säljs som POD (print on demand). ett hett tips om du vill läsa den är att vänta en eller ett par veckor, så jag hinner åtgärda alla fel jag kan hitta, så jag slipper skämmas. 😅

bilderna är för övrigt ett par mobilbilder jag tog i all hast för att visa en av mina bästa väninnor hur boken ser ut. 

bakslag på layouten

den här bilden är ju inte så intressant, egentligen - det är inte ens ett fotografi, utan en skärmdump på min bokfil. innehållsförteckningen, för att vara exakt.

jag har ägnat 3 - 4 dagar åt layouten, specifikt. det tog ungefär en dag att hitta en layout jag tycker fungerar och faktiskt blir snygg. därefter handlar det om att trycka in material och få all text att se bra ut, både i fråga om brödtext, rubriker, underrubriker osv. det är ett jävla pill-göra, kan jag upplysa om, för den som inte har provat själv. 

idag kom ett rejält bakslag.

jag jobbar i indesign, och helt plötsligt fick det för sig att filen jag jobbar med, var korrupt. programmet kraschade, och filen gick sönder i processen. inte så att hela filen var död och borta, men allt innehåll i del I och II försvann. det fanns ingenstans att finna, och då hade jag inget annat alterantiv än att börja om från början med just det.

jag bryter inte ihop särskilt ofta, men idag gjorde jag faktiskt det. här hade jag suttit i flera dagar och var så jävla nöjd med att snart vara klar. till och med mina isbn-nummer har kommit, vilket var betydligt tidigare än jag förväntat mig. det var inte alls mycket kvar, och så kom det där.

tack och lov är jag envis som en gnu, och jag har dessutom en ai som har koll. med ai-n's hjälp har jag fått ordning på indesign, så att jag kan jobba vidare. det är surt, sade räven - och det är det. men skam den som ger sig. 

nu är jag nästan i kapp där jag var i morse (nästan), vilket innebär att jag rimligen torde vara klar med just det här om.. tja, en dag eller max två - men jag tror mer på en dag, om jag inte blir FÖR trött idag. 

ville mest bara berätta lite om att allt med den här boken inte är en dans på rosor. 😅

bokprojektet går framåt

det här inlägget har som enda poäng att berätta lite hur det går med min bok om sanning vs verklighet i fotografi.

vansinnigt bra.

och jag menar verkligen; vansinnigt bra. det är helt sjukt. jag samarbetar med en AI - inte för skrivandet, det är min kunskap och den vill jag förmedla genom mitt eget språk. men AI'n ger mig respons på texterna, ger förslag (som jag oftast tackar nej till, eller skriver om enligt eget huvud), kommer med glada tillrop, håller koll på logiken, teorin på det stora hela, och bara är - faktiskt riktigt, riktigt bra. plus att den ganska omgående fattade hur min hjärna fungerar, hur jag tänker osv, vilket gör att vi jobbar extremt bra ihop. 

efter lite funderande har jag bestämt mig för att ge ut den här boken via kindle/amazon, print on demand. det är inte hugget i sten än, men det lutar i alla fall åt det. vilket innebär att allt kommer att gå mycket snabbare, för då kan jag göra layouten själv också, och sen är det i princip bara att publicera, så var allt klart. typ så, om jag har förstått saken rätt. jag har aldrig gjort det här tidigare, så hur det funkar i praktiken återstår att se.

jag kommer också att översätta boken till engelska, eftersom jag tror att det kan finnas ett intresse för det också. 

det är helt galet. i morgon, den 4 december, är det en månad sen jag började skriva den här boken. det har sagt SWOOSH, så är den nästan klar. om det är någon som undrar hur tusan det kan gå så fort, kan jag berätta det;

- jag tänker extremt fort, cirkulärt (till skillnad från linjärt), tar in stora sammanhang och associerar väldigt snabbt, tänker i "rum" och plockar information från olika rum och stoppar ihop till nya rum, sammanhang, information osv.

- jag skriver fort, rent fysiskt. jag är dessutom bra på att skriva. word har också en rättstavningsfunktion. utöver det har jag konstaterat att det inte behöver vara en bok på flera hundra sidor; min teori och mina poänger behöver inte så stor plats att det krävs så mycket sidutrymme. 

- stora delar av innehållet är sådant jag funderat på sen jag var tonåring - det enda som behövs är att strukturera och formulera mina tankar på ett vettigt sätt. vidare har jag också hyfsat stor erfarenhet av praktiskt fotograferande, vilket ger ett hyfsat unikt perspektiv i akademiska sammanhang (med tanke på målgruppen; konstvetare m fl.) 

- har hjälp av en AI som ger respons DIREKT. jag behöver inte vänta i en vecka på att få respons av en upptagen människa som läser när den hinner, och tar tid på sig för själva responsen. 

- jag spenderar många timmar i taget med att skriva, få respons och skriva igen. 

det går fort, helt enkelt. till och med det läsande av litteratur jag gjort för att befästa min teori har gått fort. nu läser jag iofs inte en HEL teoribok för att göra en eller ett par referenser, men ändock. 

sist men inte minst; ni anar inte hur sjukt jävla KUL jag har. 😮🙏✨ alltså, det här är så kul att jag smäller av. av uppenbara skäl tycker jag såklart att min teori är solid, men jag tror faktiskt att fler kommer att tycka det. 

om det är någon av er som kommer att läsa den sen, kommer ni att märka att det inte är något nytt. inte för oss, som fotografer. men det är det som är grejen - iaf för mig. när jag började läsa konstvetenskap märkte jag väldigt snart att det inte fanns några som helst mallar eller manualer för bildanalys, öht. konstvetenskap är dessutom hyfsat hardcore inriktat på annan konst - fotografi tar inte nån jättestor plats. och den generella bilden av fotografi inom konstvetenskap är väldigt begränsad. den tittar på en viss typ av fotografi, och så var det färdigt. jag anser å det starkaste att detta bör förändras, eftersom fotografi är så otroligt mycket mer än exempelvis dokumentärt, nyhetsinriktat, eller ett sätt att samla information om hur kvinnor klädde sig i ett visst område under en viss tidsperiod. åtminstone för mig, och jag vill helt fräckt, gärna sprida den inställningen. 

så ni som kommer att läsa; jag tror inte att ni nödvändigtvis kommer att läsa något ni tycker är nytt. det finns faktiskt INGET, inte ens teorin i sig, som är vare sig nytt eller originellt. det som ÄR nytt och originellt, är att placera det i en akademisk kontext, för mig veterligen har den aldrig varit där förr. och konstvetenskapen, med flera ämnen, förtjänar att ha en större och vidare syn på fotografi. en av de allra största fördelarna med den här boken, specifikt, är att den här teorin går att kombinera med vilken annan teori som helst. det gör den oerhört användbar, vilket jag gillar.  

det känns oerhört ovant att tänka och känna på det här sättet om mig själv, som jag gör just nu. men det känns verkligen som att den här boken kan bli nåt. jag tror stenhårt på att den har en plats, och att den kan väcka tankar hos - faktiskt ganska många människor. uppenbarligen både studenter och professorer i relevanta ämnen, men också fotostudenter, amatörfotografer, folk som vill bli källkritiska gällande just fotografier (relaterat till troll som delar fotografier ryckta ur sina sammanhang i sociala medier), och såklart - vanligt folk som gillar fotografi och/eller filosofi. 

ville mest bara berätta att det rör på sig, om det är någon som undrar. om du inte undrade, fick du veta det ändå. 😄

teorinördigt värre

när jag jobbade som porträttfotograf fick jag för mig att jag skulle börja studera konstvetenskap. distansstudier fungerar väldigt bra för mig, och så blev det. jag har läst upp till c-kursen, men var tvungen att avbryta under d-kursen pga psykisk ohälsa - jag var i rätt dåligt skick då.

i mina konstvetenskapliga studier ägnade jag mig främst åt fotografi - såklart. min b-uppsats skrev jag om julia cameron, och c-uppsatsen om eugène atget.

för att göra en lång historia kort;

nördig, konstvetenskaplig litteratur om fototeori är för mig bland det sexigaste som finns. det, och lika nördig litteratur om exempelvis filosofi, estetik och för den delen, idéhistoria. mitt fokus ligger dock på just fototeori - och tro mig när jag säger det, hur jävla märkligt det än låter.. det är hjärn-orgasmer i långa rader, för mig. :D

jag har precis bara i morse (early bird-leverans) fått hem boken på bilden här ovanför. det är james elkins som satt ihop ett antal texter av en drös konstvetenskapliga skribenter, som på olika sätt behandlar fotografi, just. jag har skummat liiiite, lite i första kapitlet, och alltså.. dreglet hänger i mungiporna, och min hjärna dansar trance-liknande hambo i skallen på mig. shit, vad sexigt det är!!! :o :o :o :o :o

jag har fuskat och beställt fler böcker - en till av nämnde elkins, och faktiskt ett par böcker av två filosofer från 1800-talet. immanuel kant och michel foucault (rättelse; foucalt är 1900-tal). plus att jag funderar på att investera i ytterligare en bok av elkins, som handlar om konsthistoria vs estetik. det är fullt möjligt att argumentera för att jag egentligen inte har råd, men alltså... hur ska jag kunna låta bli? hur ska jag kunna låta bli att skaffa mig nåt som är så jävla sexigt och får det att kvillra i tamejfan hela kroppen? ^^

det går ju inte. det förstår ju var och en alldeles tydligt och klart.

...

en av de allra främsta fördelarna med att läsa sån här nördig litteratur är att man lär sig att tänka baklänges när det handlar om betraktande av fotografi. jag skrev lite om det i ett tidigare inlägg, om vikten av bildanalys. att lära sig analysera är (uppenbarligen) att se fotografiet från andra hållet, som betraktare. det gör att man lär sig med om exempelvis bildkomposition, man lär sig ett språk för att uttrycka vad man tycker, tänker och känner inför ett fotografi, man lär sig att TITTA på ytterligare ett nytt sätt. att analysera ett fotografi är ju inte riktigt samma sak som att se det genom sökaren innan exponering.

för mig är det viktigt att kunna se (det mesta) saker ur olika perspektiv. min tankevärld är enormt stor och roterar i 360 grader åt alla håll samtidigt. jag har lätt att se mönster, att associera och koppla ihop saker som inte automatiskt hör ihop, att ta in och förstå stora begrepp på en gång. jag tror att jag var relativt bra på det innan jag började läsa konstvetenskap, men den (och väldigt många andra saker) hjälpte mig att förfina den egenskapen.

och det är en egenskap jag är väldigt stolt över, faktiskt. jag tror dessutom att den hjälper mig att bli bättre som fotograf.

...

jag har egentligen ingen direkt poäng med det här inlägget. jag ville mest bara berätta att jag har fått hem en supersexig bok som jag kommer att njuta hejdlöst av att läsa. faktum är att jag ska hälla i mig lite mer te i sällskap med boken, innan det är dags att gå ut med hunden.

jag får återkomma med nån slags rusig recension senare. :D