grafiskt eller steampunk!?

jag är fruktansvärt trött. nu är jag två veckor in i renoveringen här hemma, och det börjar märkas. det här med att förhålla sig till okända människor som har mitt hem som sin arbetsplats är vansinnigt påfrestande. men; målaren blir klar på måndag, och sen är vi ju liksom inne på slutspurten. nya golv till kök och hall, elektrikern ska pyssla lite, och snickaren ska också pyssla lite. det ska in en ny kyl och frys - sen tror jag att det är klart.

jag har sovit hyfsat länge och bra inatt (hör och häpna - jag har sovit nätter hela veckan!), men känner mig ändå helt utslagen. hade egentligen inte alls lust att gå ut med hunden, men han måste ju ut, så det var bara att lyfta arslet och gå. tog med mig kameran, bara ifall att jag skulle hitta nåt kul. det är så surt de tillfällen jag lämnar kameran hemma och hittar massor med bilder jag velat plocka med mig hem.

idag gick vi en bit längs järnvägen, och jag bestämde mig för att ägna mig åt ledningar och allt annat kul som hänger och dinglar i luften ovanför rälsen. men det var en knepig dag att fotografera på. ljuset var helt fruktansvärt - alldeles för starkt, alldeles för hårt, och dessutom var det mesta jag fotograferade i motljus. jag såg knappt genom sökaren, och det kändes som att fotografera helt i blindo.

redigeringen av de här bilderna blev rätt kraftig. de var oerhört överexponerade. det är en av nackdelarna med det ljus som var för några timmar sen. det blir liksom överslag, och ljuset sprutar runtomkring och blir helt jävla hysteriskt. svårhanterligt så det heter duga. man ser ju, tycker jag, på flera av bilderna, i de mörkare partierna att det är lite för grått och alldeles för mörk gråskala för att det ska vara riktigt snyggt.

men å andra sidan; det blir ju gärna grafiskt - och det kan ju faktiskt vara rätt kul. för att inte tala om att några av bilderna får mig att tänka på steampunk, och bara det i sig är ju kul. jag gillar den estetiken, även om jag inte kallar den "min".

en av de saker som ÄR riktigt kul när man fotograferar den här typen av motiv, är hur man kan roa sig med att bygga sin bild utifrån vinklar, linjer, former, osv. det är ju så oerhört tydligt. det som kanske kan vara krångligt - iaf om man är ovan, kan kanske vara att hitta ordningen i oredan av alla dessa linjer och former. men ändock - jag tycker att det faktiskt är kul. det förutsätter iofs att man faktiskt SER något genom sökaren, och det var dagens största utmaning. :D :D :D

här har vi för övrigt ett bra exempel på det jag upplever som lite steampunk. dessutom ser jag till vänster en trummis som håller ett par trumpinnar.

när jag medvetet valde att ägna mig åt den här sortens motiv idag, började jag fundera på om jag kanske skulle fotografera mer sånt här ett tag - bara som omväxling. det blir ju lätt att allt man gör ser mer eller mindre likadant ut annars. fast å andra sidan; i morgon börjar porträttkursen och jag kommer att fotografera en del människor ett tag framöver. det kanske räcker som variation - det återstår att se.

av någon anledning tyckte jag också att jag fick till ett par, tre bilder med relativt tydlig dragkamps-känsla. bilden ovan är ett sånt exempel - det kommer en till längre ner.

här har vi den andra bilden med dragkamp. iaf som jag ser det - det är naturligtvis helt ok om du ser/tänker på ett annat vis. =)

.. och här har vi dagens sista bild. jag känner att jag blir tröttare och tröttare för varje rad jag skriver, så nu orkar jag inte skriva nåt mer vettigt.

att vänta är tråkigt

renoveringen av lägenheten fortsätter i den hastighet som det tar. jag befinner mig ungefär(-ish) mitt i, och idag har jag, katten och hunden flyttat in tillsammans med ungefär 90& av mitt bohag, i vardagsrummet. jag och målaren fick leka tetris för att få in sängen så att det går att ta sig fram.

herregud.

även om jag tycker att det går bättre den här gången, än sist, för 20 år sen, så är det fortfarande inte särskilt kul, trivsamt eller njutbart. jag har rätt mycket grejer, eftersom jag har flera intressen som tar mycket plats. böcker är ett sådant. sömnad är ett annat - jag syr alla mina kläder själv, vilket innebär att jag har rätt mycket tyg. och en stationär dator tar en hel del plats, den med.

alltså får man göra det man kan för att fördriva tiden, och försöka ha lite trevligt trots att det är främmande karlar som kommer och går som de behagar, i ens hem.

eftersom det på det stora hela känns som att jag befinner mig i limbo, har jag svårt att koncentrera mig och fokusera på något särskilt. jag vill mest bara att tiden går, så att det här projektet blir klart och jag kan börja få ordning på mitt hem igen. jag ser VERKLIGEN, verkligen fram emot det. och det kommer att gå fort - det är redan tisdag kväll. troligen kommer både kök och sovrum att vara klart senast måndag, och sen ska det bytas golv i två rum, och jag ska få ny kyl - och frys!

jag satt och funderade lite över hur jag tror att mina fotografier tas emot av betraktare. tänker att det är skillnad på en helt vanlig person som inte fotograferar själv (eller fotograferar med sin telefon och delar i sociala medier), och en person som fotograferar och har kunskapen att se vad det är jag gör i och med mina bilder.

för att belysa lite extra, fast i ett ngt annan sammanhang; jag känner en kvinna som är operasångerska. hon lyssnar inte på vilken musik som helst, utan vill ha hög kvalitet på det hon väljer att lyssna på. jag kan definitivt relatera till det, när det gäller bild (och faktiskt musik också).

för tittar man på mina fotografier - hur svårt kan det vara? har man en bra kamera kan man ju fotografera vad som helst och det kommer att bli skitbra. eller hur?

lite som jag tror att många blir snåla när det gäller att gå till porträttfotografen och betala massor med pengar, när man lika gärna kan göra det själv. och visst kan man det. men det blir aldrig samma sak.

jag tänker att det är lite samma när man precis har börjat lära sig att fotografera. man har stora visioner om hur häftiga bilder man vill ta (jag är/var också skyldig till det som newbie), och kan absolut inte förstå nyttan eller nöjet med att fotografera på t ex det vis jag själv gör, numer.

men jag gissar att det har att göra med hur tränat och utvecklat öga man har för att se i bild. jag tänker på det ibland när jag är ute, med eller utan kamera. jag ser bilder lite här och var, beroende på hur uppmärksam jag är, och så tänker jag på hur jag tänkte/såg förr, innan mitt bildseende var vad det är nu, och innan jag började fotografera öht.

om jag funderar lite på hur mitt bildseende fungerar, så tror jag att det är ungefär såhär...

till att börja med har jag en förmåga att skärma av allt som är ointressant. hittar jag något jag tycker är fint, zoomar jag in på precis exakt det som är fint - och som ni säkert noterat, så går jag gärna rätt nära. jag har liksom ett inbyggt titthål som väldigt effektivt gör att jag kan "se" min bild där den ligger och väntar.

den där titthålseffekten som liksom är inbyggd, gör att jag också redan innan jag ens plockar fram kameran, kan se hur det ser ut när jag vrider mitt inre titthål åt olika håll, justerar avstånd, hur komposition osv skulle påverkas av att jag zoomar in eller ut, flyttar motivet lite i sidled, osv.

jag tror att det är därför jag fotograferar de motiv jag gör. jag behöver inte ha stort och flådigt för att det ska bli något värt att titta på. medan skönheten förvisso ligger i betraktarens öga - öööh, varpå det just slog mig att när jag fotograferar är det ju faktiskt jag som är betraktaren. ^^ så ja, skönheten ligger onekligen i mina ögon, där och då.

det hände mig idag. stod vid balkongen och rökte, och upptäckte att det låg flera stycken bilder och väntade, på baksidan av ryggen på den gigantiska träsoffa som upptar ungefär 75% av min balkong. det var liksom bara att lyda och plocka bilderna där de låg.

och för att avrunda där jag började - herregud, vad jag längtar efter att min lägenhet blir klar. inte bara för att det är tradigt med röran, trängseln osv, men också för att det är lugnare. jag funkar ju inte skitbra med stress, och det här ÄR ett visst mått av stress. framför allt när porträttkursen sätter igång på söndag. tursamt nog har jag koll på vart jag har kameran. kursmaterialet skrivs ut på abf, och det kommer att finnas färdigt åt oss när vi kommer. däremot, trots mina ansträngningar att inte tappa bort det, har jag förlagt båda mina reflexskärmar i kaoset. inte för att vi behöver dem på söndag, men ändå. bara grejen. jag hade tänkt ta med och visa hur de ser ut och kortfattat förklara nyttan med dem.

well.

nu ska jag fortsätta vara trött och sliten ett tag innan det är dags att slänga mig i säng.

tack för att du läste mina allmänt virriga tankar idag. :D

kaos och ofokus

min lägenhet genomgår ju en renovering just nu. elektriker var här i måndags, och i tisdags började det på allvar. först kom snickaren hit och pysslade lite, sen kom målaren, och det är han som är här mest just nu och väsnas. det ser förjävligt ut överallt, eftersom allt är undanstoppat så gott det går. nästa vecka blir det ännu värre, eftersom större delen av mitt hem kommer att befinna sig i vardagsrummet. inklusive jag själv, katten och hunden.

jag finner att jag har svårt att fokusera på det mesta, faktiskt. försökte läsa lite i en fotobok häromdagen, och det var knappt att jag förstod ett enda ord av vad jag läste. idag tog jag med mig kameran när jag var ute med hunden, och det blev sammanlagt 19 exponeringar, varav ni ser några stycken i det här inlägget.

fördelen är att det inte är långvarigt. det går ändå relativt fort - i morgon är det liksom fredag. nästa vecka sker skiftet att flytta över prylar från sovrum och kök in i v-rummet, så att målare och snickare har fritt spelrum för det som ska göras.

kul är dock att jag fick bokpaket från adlibris i morse. mina bokhyllor kommer så småningom att spricka - det är bara att inse. den här gången är det två fotoböcker (bildens retorik av roland barthes, what photography is av james elkins), och tre som har mer med filosofi och estetik att göra (aesthetics av michel foucault, selected writings on art and literature av charles baudelaire, och a philosophical enquiry into the origin of our ideas of the sublime and beautiful av edmund burke).

varför jag vill läsa filosofi/estetik och inte bara fotolitteratur?

för att jag upplever att det utvecklar mitt sätt att tänka, och därmed hur jag ser - både abstrakt och rent praktiskt, och därmed också hur jag fotograferar.

fördelen med att läsa den sorts litteratur jag gärna investerar i, är att det alltid finns referenser till andra författare och deras böcker. man kan alltså väldigt lätt expandera sin tankevärld genom att följa spår man intresserar sig för.

jag har under en period köpt på mig en hel drös spännande litteratur. jag ska bl a läsa immanuel kants bok om just det sublima - och jag vill nog läsa mer av honom, men en sak i taget. vill överlag läsa fler filosofer, eftersom jag råkar tycka att det är intressant. jag kanske inte håller med allihop, men det är förbannat kul att expandera sin tankevärld.

och jag ser VÄLDIGT mycket fram emot när renoveringen är klar, så att jag kan börja trycka in böcker i bokhyllorna igen, så det blir lite ordning och reda.  tja, ordning och reda i hela mitt hem, inte bara bokhyllorna. men jag kommer att njuta hejdlöst av att se alla mina nya böcker stå där och se lite sådär porrigt sexiga ut, i bokhyllorna - det ska icke förnekad. :D

.. och medan det här med renoveringen är rätt drygt och störigt, rörigt och i största allmänhet kaos, så är det inte det värsta jag varit med om. det finns betydligt värre saker här i världen, det här är trots allt tidsbegränsat och kommer att sluta med att jag har en nyrustad och fräsch lägenhet, med ny kyl OCH frys, dessutom.

men visst. det ska bli otroligt skönt när det blir klart - så är det.

när tiden är tvärtom

när tiden är helt tvärtom från vad den brukar vara för mig, kan man fotografera i dagsljus. det är faktiskt rätt kul, som omväxling från hur det har varit sen i.. november, eller så. jag gillar att fotografera inne också, men det är kul med valmöjligheter.

jag är trött idag, så jag känner mig lite smått ointresserad av dagens bildfångst, faktiskt. jag kommer säkert att tycka bättre om dem i morgon eller åtminstone när jag är mindre trött. fast jag tror iofs att en av anledningarna att jag inte gillar dem jättemycket är pga snön.

jag gillar inte snö av en hel rad olika skäl. den har massor med diverse tillstånd den kan befinna sig i, och rent generellt är den kall. den är dessutom ofta kritvit, iaf om man tar sig upp i skogen. kritvitt är en jobbig färg i min värld. dels är jag ljuskänslig som tusan, och är det en solig dag med mycket kritvit snö är det jättejobbigt att vara ute.

plus att det lätt blir större kontraster än jag egentligen gillar. nog för att jag ÄLSKAR kontraster, men med snö blir det lite för mycket av det goda, även för mig.

med allt det gnället sagt, tycker jag ändå att jag lyckades hitta en del intressanta former idag. jag upphör aldrig att fascineras över hur de större stenblocken i råbyskogen där jag bor, ser ut. de ser mer ut som om någon huggit ut dem i de former de har, än att de skulle ha skapats av naturen själv. det kanske är så, jag vet faktiskt inte. det jag VET är att det en gång i tiden varit odlat land däruppe, men det var länge sen (efter vad jag minns från en infotavla nånstans längs spåret).

det som är roligt med det är förstås att det går att få många, väldigt roliga bilder på vinklar, plana ytor, geometriska former osv, utan att ens anstränga sig.

det finns också rätt mycket fallna träd med rötterna uppryckta ur marken. det blåser tidvis rätt rejält här, och jag antar att det är därför träden lägger sig. särskilt eftersom de får ligga kvar. om nån fällde dem skulle det nog inte vara lika mycket rötter, och själva trädkropparna skulle nog flyttas på isf. personligen är jag ju rätt glad om de får ligga kvar, eftersom det är så himla bra bildmaterial.

jag bor inne i stan, i västerås (inte i centrum, men inuti staden). att ta mig iväg till ren natur är ett lite för stort projekt för att jag ska engagera mig i det (har ingen bil och har sedan en längre tid taskiga hälsenor som gör ont att gå långt med). därför är jag otroligt tacksam över att ha råbyskogen bara nåt hundratal meter hemifrån. det är nära och bra, och är ett tillräckligt stort område för att man ska kunna traska runt ett par timmar med hunden (som dör av tristess när jag envisas med att stanna var och varannan meter - som om han aldrig gör det när tikarna löper, eller annars också för den delen).

man kan också hitta sånt här, vilket är något jag inte tycker är helt ok. jag förstår ju att det blir såhär - herregud, jag var också tonåring och ung vuxen för si och så länge sen. :D men jag har tydligen uppnått en ålder där jag tycker att det är respektlöst mot naturen att göra såhär. det väcker enormt många känslor hos mig, som har med mänsklighetens sätt att ta för givet att vi har rätt att göra precis vad som helst bara för att vi kan.

och återigen så väcks mitt behov av att flytta ut i skogen där det knappt finns folk, och leva helt i fred utan att behöva störa mig på alla människor som har glömt bort att faktiskt är en del av naturen, inte något som står ovanför den.

att ha natur nära inpå är väldigt behändigt, eftersom det ger en utrymme att tänka. personligen önskar jag att jag hade en mindre välbesökt natur bakom hörnet, eftersom jag har ett väldigt stort behov av personligt utrymme (inte som i att äga marken jag går på, utan i att hålla folk utanför min privata sfär), och för att jag har saker jag vill ägna mig åt där jag inte vill bli störd av sjutton joggare, tre barnfamiljer som har picknick, folk som är ute med hunden, osv.

tur att bilderna strax är slut från dagens vinterpromenad. jag märker att jag är lite mer gnällig än jag behöver. :D tror jag kanske ta mig en stund på yogamattan och se om det gör mig på bättre humör.

här är iaf dagens sista bild. mycket nytta och nöje.