lite fotokurs-skvaller

det här är den bild jag har valt som "kursbild" till onlinekursen i bildseende/bildkomposition - det är därför jag visar den igen. :)

iofs, när jag tänker närmare på saken ska jag faktiskt ta och visa det jag gjort som kommer att fungera som annons-grej för kursen.

såhär ser den ut. den kommer inom en eller ett par dagar att läggas upp på framsidan av hemsidan, delas på facebook och de ställen där jag hänger online. efter nogsamt övervägande beslöt jag mig för att sätta kursstart i mars i stället för februari. det är ju trots allt strax jul, nyår osv, och folk brukar ha taskigt med pengar i början av året. och eftersom jag gärna vill att folk ska kunna gå kursen, kändes det schysstare att dröja med kursstarten. :D den som anmäler sig till den här kursen när den nu går för allra första gången online, kommer att få en rabatt som tack för det. plus att jag kommer att vilja ha respons på upplägg osv, för att kunna utvärdera och eventuellt förbättra (om det behövs - det vet man ju inte förrän efteråt).

det här känns SÅ jävla bra.

dessutom kommer jag inom en relativt snar framtid att börja skriva på ytterligare en online-kurs. fast den här gången i bildanalys för fotografer. den kommer också att rikta sig till amatörfotografen som vill utveckla sitt eget fotograferande - vilket jag anser att man gör, om man ägnar lite tid och medvetenhet åt att analysera andras fotografier. tror att det också kommer att bli en rätt kul kurs, med inslag från både konstvetenskaplig (nördig) teori, fototekniska detaljer som påverkar hur man uppfattar och tolkar ett fotografi, osv. när den här kursen kan tänkas starta har jag dock ingen aning om. troligen inte förrän senare i vår, som allra tidigast. kanske till och med framåt sommaren. vi får se. jag ska ju skriva kursmaterial till porträttkursen som går via abf i vår också. plus att det vore kul att få arslet ur och börja skriva min bok om sanning i fotografi (superhardcore-nördigt).

jag förväntar mig att jag kommer att lära mig minst lika mycket som de som deltar i de här kurserna.

för den som firar jul på ett traditionellt sätt kan jag bara säga; ÅH, ni anar inte vad trivsamt det är att slippa hålla på och dutta runt med julstädning, julpynt, julmat, julklappar, och all denna bedrövliga stress som iaf jag förknippar med julen. ^^ det är MYCKET roligare och mer givande att ägna sig åt det här i stället. lugn och ro, stillhet, mental stimulans.. what more could a girl ask for, liksom!?

ps. det är lite, lite småpyssel kvar att göra, rent tekniskt. jag kommer att släppa adressen till kurssidan med anmälan osv om ett par dagar. ds.

ett annat uttryck

jag har ju berättat en hel del om mitt bildspråk och vad det grundar sig i - i alla fall utifrån den typ av bilder jag har visat hittills. men jag har två spår jag följer när det gäller just mitt bildspråk. det ena är just ur ett barns perspektiv på skogen och de små hålor som är hem åt diverse väsen och knytt.

det andra är detta.

jag tar mer än gärna inspiration ifrån åtminstone delar av den groteska konsten. jag är överlag väldigt förtjust i art grotesque, framför allt det mindset som ligger bakom det faktiska uttrycket. jag är till exempel jätteförtjust i medeltidens groteskeri, särskilt i hur man uttryckte det i form av hybrider mellan människa och djur/växt. där har vi ju en referens till de trädrötter och diverse knotor och grenar jag hittar, som ofta påminner om annat.

detta har dock inte särskilt mycket att göra med medeltiden. :D det här som jag visar idag, är mer inspirerat av 1800-talets gotik, till största delen de skräckberättelser som skrevs då i någon slags salig blandning av nationalromantik och psykologisk thriller. det är en snårskog av otäckheter som de allra flesta har att göra med psyket och dess mer okontrollerade påhitt. men hela den genren har naturligtvis också väldigt mycket med andra saker som har sin plats inom gotiken (som i sin tur har sin plats i det groteska).

gotiken är starkt förknippad med död, förgänglighet, förruttnelse, längtan, melankoli, ouppnåelig kärlek, hjärtesorg, allt-det-som-var, förlorad historia, och väldigt mycket mer i samma stil.

jag attraheras oerhört av detta, och har gjort så länge jag kan minnas. jag såg, och älskade, min första vampyr-tv-serie när jag var.. tja, nånstans runt 8 - 10 år gammal.

med andra ord är det något som tenderar att ta sig uttryck när jag fotograferar en viss typ av miljö. visst har jag visat bilder från kopparlunden här i västerås? tegelporr, som jag kallar det = gammal industrimiljö, bestående av tegelbyggnader med järngrindar. det är en variant av miljö där jag gärna hamnar i ett liknande bildspråk.

i det här inlägget visar jag bilder från några av kyrkogårdarna här i västerås. främst den som ligger bakom västerås domkyrka, och den som ligger på andra sidan ringvägen från just kopparlunden. båda de ställena har väldigt vacker miljö som är rolig att fotografera, även om jag inte har någon personlig relation till vare sig religion eller de som ligger begravda där.

och bara som parentes; jag är oerhört försiktig när jag fotograferar platser dit människor kan ha starka, känslomässiga band - oavsett om det är en grav, ett hus eller något annat. jag har själv oerhört stark integritet, och vill gärna respektera andras såsom jag själv vill bli respekterad. därför är det sällan jag fotograferar specifika gravar, om det inte är uppenbart att det inte längre finns någon som kan känna sig personligt kränkt över intrånget.

många äro de fotografer som pratar om vem de influerats av, och jag tänkte sälla mig till den kören - iaf delvis. när jag läste c-kursen i konstvetenskap skrev jag min uppsats om franske fotografen Eugène Atget och huruvida man kunde applicera den gotiska 1800-tals berättelsens bildlika skriftspråk på hans fotografiska verk (skvaller - svaret är ja). jag har långt ifrån sett allt av honom, men av det jag HAR sett, gillar jag det mesta. särskilt som han fotograferat många fasader i det gamla paris, vilket inkluderar en hel del groteska uttryck, och jag gillar ju sånt, såååå... ^^ .. sen att just atget såg sig själv mer som dokumentärfotograf än något annat - well, det är så, men inte automatiskt så iaf jag själv uppfattar hans bildmaterial.

en av de saker jag gillar med de gotiska berättelserna, är meta-effekten som uppstår av berättelser i berättelsen, och alla möjliga varianter på vindlande gångar som man trasslar in sig i, i tanken (och för all del, även fysiskt). även om trappan här samt den första bilden kanske inte är supertypiska för just det syftet, så är de tillräckligt gotiska precis som de är. båda är fotograferade vid uppsala domkyrka för ett gäng år sen (alla de här bilderna har några år på nacken).

men bara för att innehållet är ett annat än det ni vant er vid att se från mig, innebär det inte att jag frångår mitt eget sätt att använda bildkomposition. här ovanför har vi ju en typisk geometrisk form, OCH dessutom en snygg inramning. :D

ytterligare en geometrisk form, även om den inte är avslutad.

en till ram-i-ramen OCH geometrisk form.

det här är en lite småkul bild. när jag postade bilderna från just den här fotograferingen på min dåvarande fotoblogg, var jag inte alls förtjust i den. nu när jag gick igenom mina bilder för att hitta de jag ville visa, dök den upp - och nu gillar jag den. skumt hur sånt förändras över tid. :)

samma fenomen med den här bilden - jag har en snarlik, som är fotograferad med staketet högre upp i bildytan, och av de tu valde jag den andra. den här gången valde jag tvärtom, för att jag gillar muren bakom mer i den här.

alla de här bilderna är naturligtvis inte hardcore-inspirerade av gotiken/det groteska. men jag tycker att de allihop är tillräckligt "åt det hållet" för att de ska vara värda att visa. det groteska och gotiken är så vansinnigt intressant eftersom det innehåller så extremt mycket symbolik. det senaste året har jag läst en del om främst medeltidens groteska konst - eller kanske ännu mer, mindset, och man behöver läsa en del för att ens komma i närheten av att förstå hur komplext det är.

det kan vara lätt att tro att det groteska och gotiken inte hör ihop, men gotiken är faktiskt "bara" en del av det groteska. art grotesque som det kallas på engelska, sträcker sig över och genom alla konstformer och fungerar som en samhällskritisk motpol till det som i tiden anses vara samhällsnorm. den gotik som utvecklades från nationalromantiken är en mycket specialiserad del av det groteska, och ägnar sig mest åt sinnets mysterier, liksom.. äsch, ska jag hålla på och berätta om allt det, blir det en hel jävla doktorsavhandling :D ni får klara er ändå. ^^

vi kan väl mest bara konstatera att - jag gillar det här. :) väldigt mycket, faktiskt. och slår man ihop det här med groteskeriet OCH min barndoms idéer om vilka som bodde ute i skogen, så har man mig i ett nötskal ganska precis, faktiskt. :)

tjat om skärpa igen :D

minns inte om jag har visat den här bilden, men det spelar inte så stor roll - den är mest här för att fungera som illustration.

sitter och skriver så tangentbordet blö'r, på online-versionen av höstens fotokurs. går således också igenom allt jag har fotograferat under hösten för att använda som exempelbilder.

låt oss bara konstatera att medan jag å ena sidan inte alls tycker om vintern (särskilt inte som den leder till vår och därefter sommar) så ser jag faktiskt fram emot att ljuset snart vänder och blir bättre igen.

för herregud, vad jag saknar att få ordentlig skärpa i mina bilder. :D

lärdomar

av dagens ansträngningar har jag lärt mig att jag ska ägna mig åt fotografi, och fotografi (och text) enbart. allt annat jag sysslar med i form av diverse kreativa utlopp, ska stanna på personlig basis. jag har också blivit påmind om att jag inte ska ägna mig åt att sälja grejer, eftersom jag är så vansinnigt urkass på det.

dagens äventyr på julmarknaden i sala var en ekonomisk förlust. det gick åt mer pengar än det kom in, vilket suger, eftersom jag verkligen skulle behöva få in lite pengar. men så är det.

jag fotograferade lite i lokalen, men känner mig inte alls nöjd med bilderna, så ni får bara se den här ovan - och det enbart för att min hund är med på den. snubben på bilden är ett ex och kompis till mig, som tack och lov har rätt bra koll på hur man ska hantera en hund som blir superstressad när matte går mer än ett par steg längre bort än kopplet räcker.

nu är vi iaf hemma igen. hunden leker att han är död på min säng, och jag har tagit mig igenom en hel rad osmickrande tankar om mig själv och min förmåga. jag är inte klar med det än, och det kommer nog att ta några dagar innan jag hunnit sortera bort och lämna en massa korkade idéer om mig själv i backspegeln.

follow your heart.

jag ska inte sprida ut mig för mycket, iaf inte när det kommer till saker jag faktiskt vill ägna mig åt lite mer seriöst. det funkar inte för mig, tydligen. tror att jag behöver nörda in mig på en sak - fotografi, i det här fallet, och stanna där.

tror att det kanske blir tyst från mig nån vecka eller så (men man vet aldrig - jag kanske är jättepigg i morrn och börjar skriva doktorsavhandlingar till blogginlägg om diverse), så att jag får lite mental tystnad, lugn och ro så att jag hinner landa och plana ut.

det här med konstruktiv kritik

facebook har ju alla möjliga och omöjliga grupper, även med fotografi som huvudämne. jag gick med i en för ett litet tag sen. till att börja med verkade den helt ok. ända fram till den dag jag scrollade förbi en bild på ett brudpar, och fotografen hade skrivit om sin bild att bröllop inte är något hen egentligen ägnar sig åt, men gör ibland för att testa gränser, pusha sig själv osv.

helt legitimt skäl, kan jag tycka.

men det fanns en kommentar som var rent ut sagt otrevlig. kommentatorn - en medelålders vit, svensk, förmodligen cis-man, anmärkte på allt möjligt, på ett sätt som åtminstone jag tycker är rent ut sagt onödigt. enligt honom var bilden underexponerad, horisonten var sned, och en hel drös andra saker han tyckte var rent ut sagt fel. hade jag fått den kommentaren hade jag blivit rätt ledsen.

så.

jag svarade. jag skrev att jag inte höll med den här medelålders, vita, förmodade cis-mannen för fem öre. jag fortsatte med tips mestadels riktade till fotografen (jag erkänner att det kanske var min miss att inte vara tydligare med det), om hur man kan göra en annan gång. just den här bilden är ju liksom redan fotograferad, även om det givetvis går att göra vissa förändringar genom bildredigering. jag gjorde också mitt bästa för att vara så enkel och tydlig som möjligt i hur jag framförde mina tips, eftersom jag inte visste hur mycket kunskap fotografen har - och för att jag tycker att det är bättre att vara tydlig och trevlig, än gnällig och otrevlig.

svaret jag fick på det, från nämnda svenska, medelålders, troliga cis-man, var att jag var otrevlig och oförskämd. jag gissar att han kände sig kränkt, av någon skum, okänd anledning. min nästa gissning är att han kände sig kränkt för att jag är kvinna, och hade en annan åsikt. han är ju äldre än mig, och man, dessutom. jag borde troligtvis veta hut.

det är en stor, fet, fläskig #facepalm på detta fenomen.

jag gick faktiskt ur den gruppen. jag har varken tid eller lust att hantera lättkränkta, vita medelålders män som inte kan hantera att kvinnor har andra åsikter. så är det bara. och det där med att bli anklagad för att vara otrevlig och oförskämd.. man kan säga mycket om mig, men man kan INTE säga att jag är varken otrevlig eller oförskämd. tvärtom - jag lägger rätt mycket energi på att vara diplomatisk, framför allt när det handlar om att ge kritik.

...

vilket leder mig in här på fotosidan.

det är många år sen jag hängde här. tror jag var nånstans mellan 22 - 25, kanske lite äldre. det är i runda slängar, ungefär 20 år sen jag var aktiv här - give or take ett par år hit eller dit.

på den tiden var bildkritik stort här. det fanns särskilda grupper för just bildkritik - allt från nybörjare till de med stor kunskap och erfarenhet. det var riktigt givande att lägga ut bilder i grupper då.

nu har jag varit här i ungefär en månad, sen jag kom tillbaka. jag har lagt ut relativt många bilder i olika grupper. responsen har i mångt och mycket lyst med sin frånvaro. jag tycker att jag får bättre respons här i bloggen än i grupperna, dock.

.. och jag undrar lite varför.

en reflektion jag har, är att fotosidan verkar ha blivit mer en klubb för.. inte nödvändigtvis inte inre beundran, men för bekräftelse, mer än bildkritik.

har jag fel?

missförstå mig rätt. jag är också människa, och gillar bekräftelse lika mycket som vem som helst. jag blir skitglad när nån gillar mina bilder eller formulerar en vettig kommentar om dem.

men ibland, vid de få tillfällen jag läst en kommentar som inte till 100% är positiv, så känns det lite som att fotografen kan ta illa upp.

en annan sak jag har noterat är att det verkar ha bildats mindre grupper av fotografer som ofta gillar och kommenterar på varandras bilder, ofta mer i bekräftande syfte än i bildkritiskt sådant. det verkar också vara dessa individer som är mest aktiva här på fotosidan, om man tittar på den där poängställningen. där känner jag igen ett antal namn som dyker upp nästan överallt där jag tittar och/eller läser.

jag har inget emot det. det är bara något jag har lagt märke till, och fascineras av en smula. men jag ska inte säga något - jag har själv, redan efter en månad, märkt att jag dras till vissa fotografer, och de verkar dras till mig.

men jag undrar vad som hände med just den konstruktiva kritiken!? vart tog den vägen? är det den lättkränkta tid vi lever i, som ställer till det? är fotosidan ett tryggt rum för fotografer, numer?

...

jag tror att det övergripande som verkar skilja fotosidan då, från fotosidan nu, är att numer verkar iaf de delar jag själv intresserar mig för, handla mer om ett samtal omkring fotografi ur en rad olika perspektiv, än om bildkritik. och det har jag verkligen ingenting emot.

...

själv tror jag att jag föredrar ett samtal om ett fotografi, eller fotografi som uttryck, än BARA bildkritik. jag tycker att det ibland kan vara svårt att avgöra om en fotograf har gjort sin bild på ett särskilt sätt, av en lika särskild orsak. isf känns det för mig, iaf, lite klurigt att komma med synpunkter som går helt emot fotografens syfte.

fast iofs.

om jag tänker på fotokursen som snart är slut - där har ju konstruktiv bildkritik av uppenbara skäl varit intressant. och när jag ska ge sådan, är jag ytterst noga med att ta upp vad jag gillar, för att sedan ge förslag om vad man kan göra nästa gång man är ute och fotograferar. återigen; just den här bilden är ju som den är. det är svårt att flytta kameran en halvmeter åt ena eller andra hållet när exponeringen redan är gjord. :D

en till fråga, som just slog mig - finns det någonsin en gräns för huruvida en person faktiskt får konstruktiv kritik på sina bilder längre, eller övergår den fotografens material till något slags objekt för beundran och bekräftelse?

...

bilden här ovan är mest för uppmärksamhet och för att det här inte skulle vara enbart text (även om det är i princip enbart text).

och är man nyfiken på kommande onlinekurser bör man hålla koll på den här sidan >> Eye C :