tröttbakis och efter-stressad

jag har ju redan berättat att jag inte har någon stresstolerans - alls. den senaste veckan har jag och hunden varit mer aktiva än vi vanligtvis är inom en månad. i torsdags var vi ju iväg till sala, i lördags träffade vi mina två tjejmodeller, och igår var det fotokurs. idag har jag tvättid, och i morgon ska vi iväg och fika med en gammal kompis (ska försöka övertala honom om att jag ska fotografera honom och hans mamma).

idag är vi hemma, och både jag och hunden är fullständigt utslagna. jag är så vansinnigt trött i både kroppen och skallen, att jag nästan smäller av. jag borde ställa mig på yogamattan i kväll, så jag hoppas verkligen att jag orkar det.

här har ni en bild på hunden - det här är boyo, min stora, svarta, håriga karl :D

det här är en sån dag när det är ett under att jag lyckas ta mig ut med hunden. tursamt nog är vi lika trötta båda två, så det blev en rätt kort promenad - som ändå tog rätt lång tid, eftersom jag tog med mig kameran fast att jag egentligen inte orkade. :D men trots att jag var så trött, fanns det rätt många bilder som bara låg och väntade på att bli plockade.

tar med några bilder från gårdagens kurstillfälle också. det var rätt fint ljus igår, om man bortser från att det var väldigt mörkt. det var oerhört svårt att få till nån skärpa, eftersom slutartiderna blev längre än vad som är rimligt, iaf för mig. det var lite småtrist, men jag fick iaf ihop några stycken som funkade.

jag undrar ibland vad jag ska göra med alla höstbilder jag producerar. eller; jag undrar vad jag ska göra med de bilder jag producerar just nu, oavsett om det är rena höstbilder eller ej. men jag tänker att om jag ska fortsätta hålla fotokurser, så är det bra att ha lite tydliga exempelbilder.

det här är ju till exempel en alldeles fantastiskt bra exempelbild på hur man kan skapa en kvadrat i bildytan. ibland blir jag lite fascinerad över att en del verkar tycka att det är så svårt, men jag antar att det bara handlar om ovana att se på ett särskilt sätt. och jag lär ju inte vara ensam om att ha geometriska former i bakhuvudet när jag tittar och tänker i bild.

igår på fotokursen ägnade vi oss åt att placera motiv i olika grunder - förgrund, mellangrund och bakgrund, och att lägga skärpan på ena eller andra stället. hela syftet är att öva på att skapa djup. första uppgiften vi gjorde, var som bilden ovanför och under - att hitta löv, grenar eller nåt annat, och sätta fokus på det och få oskärpa i bakgrunden.

den här bilden ovanför blev jag väldigt förtjust i. jag har ingen aning om vad det är för något, men jag gillar känslan av förfall, gråskalan som blir i svartvitt, formen, och oskärpan i bakgrunden. det påminner mig om hur kul det vore att ha lite häftigare objektiv än de jag har. det skulle inte sitta fel med en bländare på 1,4 - det här är 5,6 eller möjligen 5.

ett annat sätt att skapa djup i ett fotografi är att placera en pryl framför en annan. här har vi en sten som var så lämpligt formad att jag kunde lägga skärpan på en del och få den andra delen oskarp. bilden må vara simpel på sina vis, men jag gillar den faktiskt mer än jag trodde att jag skulle.

och angående det där med mängden höstbilder; jag har ju tänkt i si och så många år att jag vill fotografera hösten, men det har inte blivit av. därför tänker jag att nu när jag faktiskt gör det, så lär jag ju passa på. hösten är ju trots allt både föränderlig och förgänglig. snart har den passerat, och det vore ju synd att låta den gå in i minnets dimmor utan att föreviga så mycket som möjligt av den.

så struntsamma att det säkerligen finns biljarder med bilder av höstlöv runtom i världen - vad gör väl en till? just här blev jag så förtjust i de små löven som är så dekorativa på de större. den är fin i färg också, men jag tror att jag håller mig till svartvitt så långt det går.

porträttdag 2

idag har jag träffat två kvinnor - kvinnan på bilden här ovanför är en av mina bästa väninnor. hon är gammal gothare, för den som känner igen begreppet och stilen, och vi gjorde dagens fotografering vid en kyrkogård. det var jag som bestämde det, och när hon dök upp i sin outfit kände jag mig nästan som en tonåring igen, som skulle ut och göra dramatiska fotografier av min bästis. :D

den här tjejen känner jag också sen många, många år. jag fotograferade henne när hon gifte sig, och jag har dessutom fotograferat henne tillsammans med ett gäng andra, till en lajv-kalender. men det var länge sen. jag blev glatt överraskad när hon ställde upp som modell nu, när jag vill återuppväcka min porträtt-foto-gen igen. :D

mitt mål med dagens fotografering var att få fram fortfarande enkla, rena porträtt - som överensstämmer med de här kvinnorna som personer. här har vi min bästa väninna igen, och som ni ser är det rätt stor skillnad på stil och känsla mellan henne och den andra tjejen.

om det är någon som undrar, så har jag fotograferat på iso 1 600, med bländare 5,6 rätt igenom (tror jag). ljuset är ju inte särskilt starkt just nu, och vi har haft en väldigt grå och rätt mörk dag i västerås idag. jag gillar ju grova korn, så mig passar det alldeles utmärkt.

men jag märker ju på mig själv att det var länge sen jag gjorde det här regelbundet. det tar nog en liten stund innan jag känner mig helt back in business. inte så att jag inte tycker att det blir bra, för det tycker jag. det är mest min egen känsla jag vill stärka, och att lita på min egen förmåga. det finns ju liksom skäl till att jag upphörde att fotografera porträtt för alla år sedan - stress är inte att leka med, och när en viss typ av fotografering genererar mer stress än nöje, så gör man klokt i att låta bli.

det dagens fotograferingar har åstadkommit, är dock en hunger efter mer. jag känner att det här är långt ifrån tillräckligt. det är alldeles för roligt för att jag ska vilja stanna här. inte så att jag vill jobba med det igen, men de jag har fotograferat hittills, och de jag kommer att fotografera framöver, har fått veta att de kommer att behöva hörsamma min minsta nyck framöver. :D det är liksom bara att gilla läget och ställa upp. så var det förr, och jag gläder mig oerhört till att det kommer att bli så igen.

ännu mer glädjande är att jag har många vänner och bekanta av alla möjliga slag. det innebär att jag kommer att kunna göra många olika sorters porträtt framöver, och sånt gillar jag. variation förnöjer, säger de som vet.

jag skulle tippa på att det mesta i porträttväg från mig, nu innan jul, kommer att vara relativt enkelt, rent och okomplicerat. sen när det börjar bli bättre ljus i vår, hoppas jag att jag har kommit så långt att jag vill ge mig på lite mer intressanta fotograferingar. det återstår att se. vem vet - jag kanske landar i att det är såhär mitt porträttfotograferande kommer att se ut. man vet fan aldrig. :D

fotografiska övningar

eftersom det är så många år sen jag var aktiv här på fotosidan, vet ni inte om det - men jag har ägnat oerhört många år åt att INTE fotografera porträtt särskilt ofta, och i stället ägnat mig åt att fotografera framför allt natur. och när jag säger natur, menar jag inte natur sådär som man tänker sig "naturfotografi", utan natur utifrån mitt barndoms-jags förkärlek för magiska varelser som bor i skogen.

det har alltså blivit många detaljbilder, ofta och gärna på träd, löv, trädrötter och så vidare. det är i mångt och mycket det jag har byggt mitt bildspråk på - och jag är dessutom väldigt förtjust i det. ovanpå det, tycker jag också att jag är rätt bra på det.

men nu när jag hittat tillbaka hit, märker jag till viss del ett skifte i vad jag letar efter när jag går upp i skogen med hunden. det är en skog jag fotograferat väldigt, väldigt mycket i, och medan jag är lite smålöjligt förtjust i nämnda trädrötter, löv osv, så har jag länge tänkt att jag skulle behöva öva mig på att fotografera lite större vyer. och med större vyer menar jag inte-närbilder. :D

det finns iofs flera saker jag behöver öva mig på. en sådan sak är att göra fotografier med starka färger till svartvitt, utan att det blir alltför rörigt. hösten är bland det vackraste jag vet, men höstlöven som gör sig så bra i just färg, har en tendens att bli lite väl kontrastrika i svartvitt. för mig blir det lätt ett gytter av grått, svart och vitt, och jag tycker ibland att det kan vara svårt att se vad tusan det ÄR, just för att det är så gyttrigt. 

så jag har börjat ägna mig åt lite annat än närbilderna som jag är så förtjust i. min grundtanke är fortfarande densamme - det har med skogsmagi att göra, med hemliga stigar, att förfölja och bli förföljd, att smyga och inte bli sedd, osv, att göra. den enda skillnaden är att jag nu försöker hitta utsnitt som innefattar lite mer miljö än jag är van vid.

skogsdrottningens höstkrona

jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om mina ansträngningar ännu. det ser rätt ok ut, men jag tror att jag behöver öva betydligt mer innan jag kan säga att jag är helt bekväm med det jag gör.

i övrigt kan jag säga att jag är helt slut i både skallen och kroppen sen gårdagens äventyr. det är nackdelen med att ha den där icke-befintliga stresstoleransen. det går åt absurda mängder energi att ta sig iväg på minsta äventyr.

fast jag ska erkänna att jag HAR fått en nytändning på just porträtt. jag pratade med en av tjejerna jag ska fotografera i morgon (en av mina bästa väninnor), och sade att det här är liksom bara början.. hädanefter får man leva med att stå modell vid min minsta nyck. :D :D :D

men tills i morgon så får både ni och jag titta på de här bilderna. och det gör ju faktiskt inte ont, det heller. även om det är ovant att välja bort detaljbilderna till fördel för större scenerier, så tycker jag ändå att det är helt ok att titta på. om inte annat hoppas jag att det kommer att utveckla mitt bildspråk och mitt sätt att se utanför detaljerna en aning, och då är det ju inte bortkastad tid.

ringrostig porträttfotografering

idag var jag iväg till sala och träffade ett par vänner, och för att göra den första fotograferingen i mitt porträtt-projekt, inför vårens (under planering) porträttfotokurs.

som jag berättat tidigare - det var länge sen jag fotograferade porträtt, just. det händer någon gång emellanåt, men det har varit alldeles för långt mellan gångerna för att det ska kännas bekvämt att säga att "jag fotograferar mycket porträtt". därför kände jag mig smått ringrostig när jag och hunden satte oss på tåget idag.

tack och lov har mina vänner egen erfarenhet av stress osv, och vi bestämde oss för att göra det lätt för oss själva och inte gå in i något avancerat projekt. de här personerna är ett par, och ägnar sig bland annat åt cosplay. så småningom ska jag fotografera dem med just cosplay-tema, men jag kände att det inte riktigt skulle funka idag - inte för mig, iaf.

jag ville mest ta helt vanliga, normala porträtt. se om jag fortfarande kan, so to speak.

och tydligen så kan jag det, för JAG är nöjd. skickade över bilderna, och DE är också supernöjda.

jag tyckte faktiskt att det var lite läskigt, inför idag. tror jag har skrivit i ett tidigare inlägg att jag inte har någon som helst stresstolerans - och det har jag inte heller. hela kvällen igår gick åt till att sitta paralyserad av stress och inte göra något annat än att ha hjärtklappning och ytlig andning, bara för att jag behövde förhålla mig till att jag och hunden skulle iväg idag. ni anar inte vad många saker det finns att vara stressad över, när sånt inte funkar för en.

men i morse lyckades jag faktiskt ta mig upp i tid, ta med mig det jag behövde (inklusive mig själv och hunden), och komma iväg. jag är sjukligt impad över mig själv bara därför. och om man undrar om stressintolerans - det är inte den här skynda-skynda-stressen som är värst. det är den inre stressen som jag blir så extremt påverkad av, och som orsakar stora problem i min vardag.

men det är ju inte min oförmåga att hantera stress det här inlägget ska handla om, utan bilderna. =)

jag ville ha rena, enkla och okomplicerade porträtt på de här två. mannen har jag fotograferat mycket förr, när vi var yngre. han är ett ex, och vi hängde ihop när jag var som mest aktiv i mitt fotograferande (och när jag jobbade som porträttfotograf), så han fick liksom utstå både det ena och det andra, stackars sate. hans sambo, däremot, har jag inte fotograferat så mycket alls. har någon gammal bild på henne, men den är tagen hemma hos mig om jag inte minns fel.

det här är ju liksom något annat.

och nu när jag börjat fotografera just porträtt igen, märker jag att tankeprocessen inför vårens kurs börjar komma igång lite mer. tankarna är fortfarande väldigt lösa, men något börjar ta form i skallen, som kan vara värt att smaka lite mer på.

en av de tankar jag har är att fortsätta med bildkomposition som ett stadigt, konstant inslag i fortsättningskursen. det finns vissa saker som behöver vara med OCKSÅ - som t ex ljus, men porträttfotografering innehåller ju faktiskt också bildkomposition - och jag tycker att det kan vara intressant att lägga lite fokus på hur man kan använda en person för att skapa eller förstärka en befintlig komposition. vi får se, det krävs några tankar till innan det faller på plats i skallen.

här är det här inläggets sista bild. det finns fler i mitt porträttalbum som jag just publicerade. där har jag lagt dessa, samt några till av mina favoritbilder från idag.

enjoy! :)

fotokursplaner - porträtt

vi är halvvägs genom fotokursen jag håller nu under hösten. gruppen är ju helt jävla fantastisk, om jag får skryta (och det får jag, eftersom det är min egen blogg jag skriver på). vi började diskutera för ett par veckor sen, om vi vill ha någon slags fortsättningskurs, och vad en sådan skulle kunna vara.

porträtt.

vi har landat i att vi vill ha en porträttkurs.

vilket innebär att jag för tillfället har två relativt stora projekt att ta itu med. dels måste jag planera ett vettigt upplägg för en kurs i porträttfotografi, helst förenklad in absurdum så att deltagarna fixar det. dels behöver jag själv fotografera lite porträtt, dels för att bli mindre ringrostig i just det, dels för att ha lite nya, fräscha porträttbilder att använda som exempel i ett kursmaterial.

för ögonblicket har jag en del problem med att bestämma mig för ett vettigt upplägg. min allra första tanke var att lägga upp det ungefär som den här kursen - vill säga; ett moment per tillfälle. ljus, reflexskärm, psykologi, att våga ta i sin modell för att få denne att stå som man vill, hur man kan använda miljö - osv. men ska man skriva ett kursmaterial utifrån det, tror jag att det blir skitjobbigt.

min nuvarande tanke är att skriva ihop ett kursmaterial om sådant jag tycker är viktigt. kursen kommer enbart att behandla porträtt i naturligt ljus, eftersom jag inte har någon studio. men jag tänker mig att ljus får ett eget avsnitt, psykologi och förhållningssätt ett annat, och.. tja, vilka avsnitt jag nu kan tycka är viktiga. och jag tänker mig att deltagarna får ett sådant häfte, och så får de läsa i det på egen hand medan kursträffarna ägnas åt fotografering.

och fotografering - jag tänker mig att kanske 2 träffar får handla om samma sak, men att deltagarna får fotografera olika personer varje gång. tänker mig helt vanliga porträtt, kanske nån form av konceptuellt porträtt (clownnäsa, parasoll, cykel, whatever), eventuellt någon form av dokumentärt porträtt.. tja, vi får se. jag har inte funderat klart än.

och tack och lov har jag en stund på mig. kursen kommer inte att starta förrän i mars, förutsatt att det blir tillräckligt många anmälningar. fast å andra sidan behöver jag skicka in en arbetsplan till abf ganska snart.

men. det kommer att bli bra.

det som är kul just nu är att jag har bokat in några fotograferingar, för att få just lite nya porträtt att förhoppningsvis känna mig nöjd med. i morgon ska jag åka till storstaden sala, för att träffa ett ex och hans underbara sambo. det var länge sen jag fotograferade någon av dem, så det ska bli jätteroligt. har ingen aning om vad det kommer att bli av det hela, men det återstår att se.

.. och speaking of which - jag behöver försöka få arslet ur och börja göra mig klar för natten, om jag ska komma upp i morgon. jag ligger på minusskalan när det gäller stresstolerans, så jag behöver vara lite smart och tänka på förhand.

återkommer med skvaller och bilder i just det här projektet, allt eftersom. :)