konstnärsporträtt

idag var det dags för ytterligare en porträttfotografering, till projektet "kursmaterial inför porträttkursen i vår". när jag ställde frågan på facebook, blev jag förvånad men väldigt glad när en kvinna hörde av sig, som jag inte känner särskilt väl. vi träffades för.. 10 - 15 år sen, när jag var aktiv i en länstäckande förening för yrkesverksamma kulturarbetare. vi har inte träffats sen dess, så det var roligt att ses.

som synes - den här kvinnan är målande konstnär. hon målar rätt mycket abstrakt, och av det lilla jag ser av det hon delar på facebook, så gillar jag det. och eftersom hon är just en konstnär och önskade sig bilder hon kan använda bland annat i professionella sammanhang, tyckte jag att det kunde vara kul att ha med några penslar och/eller något annat attribut som gör att det syns vilken yrkesroll hon har.

med tanke på att bilderna ska ingå i kursmaterialet till den här porträttkursen, så känns det också väldigt lämpligt att ha med just någon form av rekvisita, eftersom jag har tänkt att ett av kurstillfällena ska handla om just det. är man ovan kan det vara svårt att veta vad man ska göra med en person som håller i något, och det kan helt klart vara värt att testa på.

ur ett rent praktiskt och kameratekniskt perspektiv var dagens ansträngningar småknepiga. medan vi var ute - och vi var ute MITT på dagen, för att kunna suga ut så mycket dagsljus som möjligt, så lyckades jag ändå med konststycket att få rätt många bilder oskarpa. det kändes ok medan vi var uppe i skogen, men när jag kom hem och började titta var det en hel del som jag valde bort att ens visa, pga det. skall tilläggas att jag inte fotograferade med blixt idag.

det var också rätt kul att den här kvinnan också blev väldigt förtjust i skogen häruppe. det är ingen stor skog, men den består av flera delar (uppdelade av cykelvägar) och traskar man runt i allihopa kan man nog vara ute i ett par timmar. jag brukar gå igenom tre delar med hunden, och det tar oss oftast runt en timme. och det är en riktigt, riktigt fin skog - för att inte tala om att de olika delarna inte ser likadana ut. det är det mest märkliga och intressanta, eftersom det enda som skiljer dem åt är just cykelvägar.

jag gillar den här serien. det är inte riktigt yrkesporträtt med tanke på miljön, men med tanke på förkläde och penslar så blir det ändå nån slags sådant. jag skulle kunna tänka mig att göra fler sådana, vid tillfälle.

jag är väldigt nöjd med dagen. nu har jag en till fotografering i morgon, sen tror jag att jag får göra ett uppehåll med just porträtten till när dagsljuset börjat återvända efter nyår. jag hade hoppats få in ett par fotograferingar till, men de som var inbokade nu under helgen har bokat av pga fullständigt begripliga skäl.

och jag har faktiskt hyfsat gott om material vid det här laget. behöver jag mer, får jag lösa det, helt enkelt.

porträtt - igen

idag fotograferade jag ytterligare en gammal kompis. den här snubben har jag känt i drygt trettio år - shit, vad gammal jag känner mig, när jag säger så. :o vi har inte umgåtts alls på rätt många år, så det var kul att se honom.

något jag har noterat sedan jag började det här projektet är att - inte alla, men flera stycken av de jag fotograferat, känns betydligt mer avslappnade och naturliga framför kameran numer, än de gjorde när vi var yngre. jag behöver inte komma med så jättemycket instruktioner om att slappna av si och så, utan de bara står där och ser bra ut.

det är lite lyxigt, faktiskt.

idag var vi nere på lögarängen - både badhus och strand, som av uppenbara skäl inte används just nu. vi höll oss mest runt ingången där det finns lite olika miljöer. det var väldigt, väldigt länge sen jag var därnere, särskilt med en kamera. jag kommer nog att skriva ett till blogginlägg med lite andra bilder jag tog, under fotokursens träff på samma ställe.

alla bilder är fotograferade i naturligt ljus, utan blixt. vi hade tur med vädret idag - det var soligt, men fanns gott om skugga. när jag fotograferade min kompis började det närma sig skymning, så solen var inte så stark. fast jag klantade mig lite, och vände ansiktet på honom bort från solen vid ett par tillfällen. de bilderna har jag lättat upp litegrand, just över ansiktet, så att det inte är så mörkt i jämförelse med resten.

och eftersom den här karln är en före detta punkare, så behövde vi ju såklart också en bild med attityd. det här är en av mina favoriter, faktiskt. jag gillar den sura uppsynen och långfingrarna.

som ni ser, så är framför allt hans svarta tröja rätt sotig på några av bilderna. bilderna är egentligen inte underexponerade, men jag gillar kontrast och mycket svart. jag har inget emot att det blir lite mer än nödvändigt svart och sotigt.

på det stora hela är jag oerhört nöjd med dagens porträtt. det var roligt att träffa min kompis, det var roligt att fotografera honom, och jag är asnöjd med resultatet. dessutom fick jag till några trevliga bilder från fotokursens träff också, men jag visar dem i ett eget inlägg.

dagens roliga porträtt

idag har jag fotograferat en gammal bekant - vi gick högstadiet samtidigt, fast han gick ett år under mig. numer är han gift, har barn och jobbar som lärare/frilansar som, efter vad jag förstår, främst animerande konstnär, men gör en hel del annat också. nytt för mig är att han kan spela en rad olika instrument. den här banjon fick agera som rekvisita idag.

jag känner mig oerhört nöjd med dagens bildskörd. det är så sjukt jävla roligt när man ser redan under fotograferingen att det kommer att bli SÅ bra. den här snubben är dessutom lättfotograferad och hjälpte till en hel del själv med att justera sig i poseringarna. kanske beror på att han spelade mycket teater som ung.

ju mer jag fotograferar porträtt, desto lättare blir det. idag var det sol - trevligt, men för starkt ljus för porträtt. vi höll oss i skugga, så att det inte skulle bli så hårda kontraster i framför allt ansiktet. tack och lov var det tillräckligt tidigt på dagen för att slippa använda blixt den här gången.

det är märkligt, det här med hur man komponerar en bild, med/utan människa. när det inte finns en person med i bild har man ju hur mycket utrymme som helst att göra som man vill med det man har. fast det har man ju när det är en människa med i bilden också, fast på ett helt annat sätt. i ett porträtt är det i mångt och mycket personen som gör själva kompositionen, beroende på hur man vänder kropp - och blick. blicken är väldigt effektiv för att skapa en riktning, och går blicken i en annan riktning än resten av kroppen kan det ju bli lite småkul, kan jag tycka.

för övrigt, på tal om det här med att blunda på bild.. jag tycker inte att man ska vara rädd för slutna ögon på bild. det är iofs något man behöver göra med finess - det är skillnad på att se drogad ut på bild, och att ha ögonen mer eller mindre slutna som ett medvetet val. då kan det vara oerhört fint. direkt ögonkontakt med betraktaren är liksom inte nödvändigt i alla porträtt.

den här sista bilden är något oskarp. det måste inte nödvändigtvis vara fel, det heller, även om jag personligen föredrar bättre skärpa (eller skärpa på rätt ställe). men nu ser den ut såhär, och då är det så.

det får vara nog för idag. :) i morgon kommer jag förmodligen att visa fler porträtt, av ytterligare en gammal kompis.

porträtt av gammal klasskompis

här har vi ytterligare porträtt som kommer att användas i kursmaterialet inför vårens porträttkurs. det här är en gammal klasskompis till mig - vi gick i samma klass när jag läste på folkhögskola för.. runt 25 - 28 år sen. herregud, vad gammal jag känner mig när jag säger så. :o tror inte att vi har setts på runt 20 - 25 år. och det trots att vi bor i samma stad sen nio år tillbaka.

eftersom det var så länge sen vi sågs, blev det mer pratat än fotograferat. det var många år sedan jag fotograferade honom senast, och jag minns faktiskt inte om han blundade lika mycket förr som han gjorde nu. det blev många exponeringar med i princip samma bild, just för att få NÅN bild där han hade ögonen öppna och såg någotsånär vettig ut. :D

han och min knäpphund blev bästisar också. min hund har ju en tendens att bli bästis med alla som är villiga att ge honom uppmärksamhet. och här fick han massor med gos - och självklart ljög han om att han minsann aaaaaaldrig får kärlek hemma, att han blir misshandlad och inte får någon mat, att han får pinka i kattlådan, osv i all oändlighet. min hund är väldigt skicklig på att ljuga, tror han. med betoning på tror han.

idag var faktiskt första gången jag fotograferade med blixt utomhus, på så länge att jag inte ens minns när jag sist gjorde det. det är ju rätt mörkt ute nu, även dagtid. särskilt när det som idag var både grått och småregnigt. jag var lite fundersam på hur det skulle bli, men jag tycker faktiskt att det funkade rätt bra. jag har inte hittat något jag stör mig på, så jag tror jag fick till det rätt bra.

ju mer jag fotograferar nya porträtt nu, desto tydligare blir tankarna om det kursmaterial jag ska skriva ihop. det kommer bland annat att innehålla litegrand om ljus, men med tanke på vart i året vi är just nu, så blir ju bildurvalet på exvis starkt solsken extremt begränsat. men; det är vad det är, och det blir vad det blir. jag kan inte trolla fram sommarsol mitt i vintern. så är det.

det jag däremot KAN göra, är att utmana mig själv och lägga upp en porträttfotokurs som allra helst slår kursen som pågår nu. berömmet jag fick igår var ju så enormt läckert, och jag får lite prestationsångest - det ska jag inte förneka. men jag tänker också att det löser sig. jag ska inte tänka för stort - ingen av deltagarna kommer att bli världskänd porträttfotograf på tio tillfällen, och det är inte heller målet.

däremot så vill jag att deltagarna på den kursen får lika vettiga verktyg till att fotografera porträtt, som de har fått gällande bildseende och bildkomposition den här terminen. och faktum är att porträttfotokursen kommer att innehålla en del komposition, den med. fast med människor som motiv. det är samma sätt att tänka, fast ändå inte.

nu under helgen blir det två fotograferingar till - också män. jag är glad att jag lyckas få tag på iaf några män som är villiga att stå modell. jag gillar att fotografera kvinnor, men det är ju kul  med lite representation av män också, tänker jag. egentligen skulle jag vilja ha ännu mer representation, men jag får ta det allt eftersom, senare.

.. och nästa helg blir det fler fotograferingar - av kvinnor.

jag kommer att behöva vila rätt länge när alla dessa fotograferingar är klara. :D för en normal människa är det inga problem, men för mig med min stressintolerans är det (utöver sjukt kul) faktiskt rätt påfrestande.

men det är SÅ. JÄVLA. VÄRT. DET.

porträttdag 2

idag har jag träffat två kvinnor - kvinnan på bilden här ovanför är en av mina bästa väninnor. hon är gammal gothare, för den som känner igen begreppet och stilen, och vi gjorde dagens fotografering vid en kyrkogård. det var jag som bestämde det, och när hon dök upp i sin outfit kände jag mig nästan som en tonåring igen, som skulle ut och göra dramatiska fotografier av min bästis. :D

den här tjejen känner jag också sen många, många år. jag fotograferade henne när hon gifte sig, och jag har dessutom fotograferat henne tillsammans med ett gäng andra, till en lajv-kalender. men det var länge sen. jag blev glatt överraskad när hon ställde upp som modell nu, när jag vill återuppväcka min porträtt-foto-gen igen. :D

mitt mål med dagens fotografering var att få fram fortfarande enkla, rena porträtt - som överensstämmer med de här kvinnorna som personer. här har vi min bästa väninna igen, och som ni ser är det rätt stor skillnad på stil och känsla mellan henne och den andra tjejen.

om det är någon som undrar, så har jag fotograferat på iso 1 600, med bländare 5,6 rätt igenom (tror jag). ljuset är ju inte särskilt starkt just nu, och vi har haft en väldigt grå och rätt mörk dag i västerås idag. jag gillar ju grova korn, så mig passar det alldeles utmärkt.

men jag märker ju på mig själv att det var länge sen jag gjorde det här regelbundet. det tar nog en liten stund innan jag känner mig helt back in business. inte så att jag inte tycker att det blir bra, för det tycker jag. det är mest min egen känsla jag vill stärka, och att lita på min egen förmåga. det finns ju liksom skäl till att jag upphörde att fotografera porträtt för alla år sedan - stress är inte att leka med, och när en viss typ av fotografering genererar mer stress än nöje, så gör man klokt i att låta bli.

det dagens fotograferingar har åstadkommit, är dock en hunger efter mer. jag känner att det här är långt ifrån tillräckligt. det är alldeles för roligt för att jag ska vilja stanna här. inte så att jag vill jobba med det igen, men de jag har fotograferat hittills, och de jag kommer att fotografera framöver, har fått veta att de kommer att behöva hörsamma min minsta nyck framöver. :D det är liksom bara att gilla läget och ställa upp. så var det förr, och jag gläder mig oerhört till att det kommer att bli så igen.

ännu mer glädjande är att jag har många vänner och bekanta av alla möjliga slag. det innebär att jag kommer att kunna göra många olika sorters porträtt framöver, och sånt gillar jag. variation förnöjer, säger de som vet.

jag skulle tippa på att det mesta i porträttväg från mig, nu innan jul, kommer att vara relativt enkelt, rent och okomplicerat. sen när det börjar bli bättre ljus i vår, hoppas jag att jag har kommit så långt att jag vill ge mig på lite mer intressanta fotograferingar. det återstår att se. vem vet - jag kanske landar i att det är såhär mitt porträttfotograferande kommer att se ut. man vet fan aldrig. :D