bara för att jag kunde och hade lust

idag var en sån där dag när jag inte hade nån särskild plan med hundpromenaden. jag visste bara att jag ville ta med mig kameran, och det gjorde jag. med ett par av mina (två par) nya skor, trotsade jag min nervositet över att få skitont i fötterna på en längre promenad, och så gick vi just en sådan.

bildskörden blev inte så stor idag, men jag tycker ändå att jag fick till nån enstaka bild som faktiskt kändes riktigt bra. vi har säkert olika åsikter, så jag håller för mig själv vilken/vilka min/a favorit/er är. 

enjoy! 🤗

disträ, ofokuserad och allmänt skum

senaste veckan har varit jätteskum. är, och har varit jättetrött, och dessutom känt mig väldigt låg och off. gissar att det är pollen, nu igen, men vet inte. oavsett vilket, så har inspirationen att fotografera lyst med sin frånvaro. idag vaknade den såpass att jag åtminstone fick med mig kameran ut med hunden. 

det här staketet är hyfsat långt, och uppvisar varierande grad av trasighet lite här och där. eftersom det råkade finnas där, och jag råkade ha kameran med mig lät jag de tu mötas. det är kanske inte världens mest spännande motiv, men jag gillar symmetrin, de upprepade linjerna, den där trasigheten.

och det är väl ungefär så ambitiös och engagerad jag har orkat vara idag. jag är lite mer stressad än jag har lust med - det finns lite olika skäl till det. exempelvis; det är sista kursträffen i morgon, och då ska jag fotografera alla deltagare. jag har varit lite småstressad under hela kursen, eftersom det blev så tokigt precis i början - dels att renoveringen här hemma var i full gång, och att jag fyllde år precis i den svängen. just nu har jag ett par andra saker jag stressar över också, men om några dagar är iaf de grejerna ur världen. 

det märks rätt tydligt (för mig) när jag inte är på topp. jag tycker att jag har svårt att hitta bilder, och även när jag har hittat dem känner jag inte någon direkt connection till dem. har för mig att jag skrivit om det här fenomenet vid något tillfälle tidigare. det uppstår just när jag är trött och stressad. det är dock inte omöjligt att jag kommer att gilla bilderna mer när trötthet och stress gett med sig (typ; efter sommaren, om pollen-eländet ska envisas på det här sättet). 

jag tog en paus i skrivandet av det här inlägget och gjorde ett yogapass. till min stora glädje och tacksamhet känner jag mig lite bättre. såpass att jag kan tycka att bilderna från idag är helt ok, om än kanske inte några mästerverk.

jag har för övrigt funderat lite på en sak. det är en eller ett par, av er som läser här i min blogg, som kommenterat vid nåt enstaka tillfälle, att mina bilder inte ser ut som andras. jag tar det som något väldigt positivt,  men det jag funderar på är huruvida mitt sätt att se verkligen skiljer sig så mycket från andras. jag tycker personligen inte det - jag är ju en människa, som alla andra. hur olika kan man se, liksom!?

jag tror att det enda jag är beredd att tycka, är att sättet jag ser och fotograferar på, inte är ett dugg kommersiellt. alls. öht. det har nog aldrig varit det, inte ens när jag jobbade som porträttfotograf. mer då än nu, visserligen, men inte som andra porträttfotografer. så visst, jag köper att mitt sätt att se/fotografera är något annat än många andras ur det perspektivet.

men det lär jag ju inte vara ensam om. att ha ett icke-kommersiellt bildspråk.

det är ju också därför jag kallar det jag gör visuell poesi, mer än något annat - med fotografi som metod. 

och något som är hyfsat relevant i sammanhanget är att jag numer inte har samma behov av bekräftelse som jag hade när jag var yngre. jag är inte blind - jag ser ju att det jag gör är rätt trevligt att titta på. jag ser också att det är mindre lättillgängligt än många andras. men tack och lov har jag inget behov av att fotografera lättillgängligt och säljande. det blir ju inte mindre bra för att det (troligtvis) inte funkar för den stora massan.

det är tur att det bara är en bild kvar att visa, eftersom jag känner att jag börjar bli lite fladdrig i tankarna. :D :D :D 

det drar ihop sig

kursträff idag - vi var på kyrkbacken här i västerås, och temat för dagen var rekvisita. deltagarna hade med sig lite olika grejer - det fanns paraply, tidning, gammal kamera, käpp, skateboard... tja, det var kul att se vad de hade hittat på för tokigheter. ^^

jag hade ingen egen modell med mig idag. har varit alldeles för trött för att engagera mig i det. gick runt och fotograferade lite annat, och tittade lite när deltagarna fotograferade varandra. råkade ta några bilder på deltagarna också, eftersom min kontaktperson på abf tycker att det är så roligt att få se. tja, jag tror att deltagarna själva tycker att det är rätt kul också.

idag höll vi till i en del av kyrkbacken där jag faktiskt aldrig har varit tidigare. det var så vansinnigt gulligt att jag nästan smällde av. jag vill förvisso allra helst av allt flytta ut i skogen, men alltså.. om jag fick möjlighet skulle jag nog faktiskt kunna tänka mig att bo nånstans därnere också. SÅ jävla mysigt!!!

jag hade för övrigt mailkontakt med min kontaktperson på abf i förra veckan, och hon frågade om vi vill ha ytterligare en fortsättningskurs. jag frågade deltagarna idag, och det verkar som att de kan tänka sig ytterligare en kurs med just porträtt. jag kan delvis förstå dem - den här kursen handlar jättemycket om att testa, utforska osv. men tio gånger á 3x45 minuter.. man hinner inte jättemycket. 

det lät som att önskemålen handlade mest om att träna mer på att posera en modell, och att få bättre koll på det här med ljuset. 

ljus är svårt, alltså. med tanke på att vi inte har nån som helst kontroll på vilket ljus det är just de dagar vi träffas.. det enda som gäller är att ta det vi får, liksom. men å andra sidan så kanske det går att trycka in lite mer praktik när det gäller just det. jag får klura på hur jag ska lösa det.

ett annat problem jag behöver fundera på är.. eller, det är nog t o m två problem.

det ena är - fixar jag att hålla två kurser parallellt? om nybörjarkursen i bildseende/bildskapande får tillräckligt många anmälda, menar jag. med tanke på att båda kurserna behöver ha LJUS, och det är kursstart i mitten av september - det kommer bara att bli mörkare och mörkare. att trycka in båda kurserna på samma dag går helt enkelt inte. alltså behövs två dagar, och veckodagar efter 16 kommer inte att funka. det innebär att det blir lördag OCH söndag tio veckor i sträck. 

och jag behöver fundera snabbt, eftersom abf kommer att vilja veta rätt snart.

men det vore ju kul. så är det. detta skola icke förnekas. 

jag vet att jag skryter om mina kursdeltagare hyfsat regelbundet, men alltså - shit, vad bra de är. dels är de helt fantastiska som grupp. jag har SÅN jävla tur, så ni anar inte. inför kursstarten i mars var jag lite nervös - det hade tillkommit två personer jag inte träffat innan. men de har kommit in i gruppen och fungerar SÅ jävla bra med de andra. det är såååååååååååå kul!!! 

och jag vill också skryta med dem allihop, eftersom nu när vi bara har två träffar kvar, så har jag börjat ställa lite krav på dem. jag säger åt dem att de ska ta med sig det vi gjort tidigare in i fotograferingen de ska göra nu. och de GÖR det - och de är så jävla duktiga! jag är så impad av dem att jag nästan går av på mitten!!! :o 

jag vet att de tycker att det mesta är svårt. flera av dem säger att de tappar fantasi efter en stund och inte kan komma på vad de ska göra med sin modell. jag kan förstå det - jag hade också svårt med det när jag började fotografera människor. men det ÄR en vanesak, och man MÅSTE öva, testa, utveckla osv, annars kommer man ingenstans.

så det kanske inte är en så dum idé, med ytterligare en porträttkurs där fokus ligger på posering och ljus. 

jag ska klura lite i nån dag eller två innan jag bestämmer mig.

...

och det där med att dra ihop sig (titeln på detta inlägg) handlar om att nu är det två kursträffar kvar. redan. :o helt jävla otroligt hur fort tiden går.

första tillfället på porträttkursen

idag var första kurstillfället när vi faktiskt varit ute och fotograferat - förra veckan var det ju planering, lite genomgång osv. men idag kom vi igång på riktigt!

jag hade med mig en modell jag varit bekant med sen vi var tonåringar, även om vi egentligen aldrig har umgåtts. jag har aldrig fotograferat henne tidigare, så det var ju kul bara därför.

det som är roligt med henne är att hon, liksom jag, har en tydlig stil och ett tydligt uttryck. för mig är hon på intet sätt extrem, men jag kan föreställa mig att det säkert finns många som tycker att hon är lite för mycket i hur hon klär sig.

smaken är som baken, no? :)

vi var i ett centralt parkeringshus idag, delvis för att jag ville det pga min modell, delvis för att just det parkeringshuset har ljusinsläpp genom höga, smala öppningar på båda sidor, vilket är ett bra sätt att öva på naturligt "fönster"ljus.

min vana trogen ägnade jag mig lite mindre åt dagens tema som deltagarna hade till uppgift, och lite mer det jag hade lust med. en av fördelarna med att vara kursledare, faktiskt. =)

jag är faktiskt glad att jag bestämde mig för att försöka ha med modell på så många träffar som möjligt. det ger mig möjlighet att ta exempelbilder på sånt jag inte hann/kom ihåg under min porträtt-drive i höstas. som t ex - måste ett porträtt innebära att modellen tittar in i kameran?

ett annat exempel är det här med ljuset. här har vi två snarlika bilder - de är fotograferade på exakt samma plats, den enda skillnaden är hur modellens ansikte är riktat, och således också hur ljuset faller på henne. på bilden ovan är ju halva ansiktet i skugga, och det blir ganska hårda kontraster.

på den undre bilden är ansiktet riktat mot ljuset, och det ger en mer skulpterad känsla - tycker jag, iaf. det är fortfarande relativt hårda kontraster och skarpa skuggor, men övergången är ändå mjukare än på bilden ovan.

jag gillar verkligen (sorry att jag tjatar, men alltså - faktiskt) att ha egen modell med mig, märker jag. det ger mig möjlighet att testa lite olika saker utan prestige och prestationskrav.

det här är t ex två bilder med samma posering, det enda som skiljer är avståndet. jag har suttit och glott på halvbilden och försökt bestämma mig för om jag gillar poseringen där, men jag KAN faktiskt inte bestämma mig. :D :D :D det är 50/50 på den, känner jag.

redan när vi pratade om den här fotograferingen för ett par veckor sen, bestämde vi att vi skulle satsa på lite attityd. därför är det inte så många bilder där min modell ler. fast det beror också, iaf delvis, på att det var så vansinnigt kallt i det här parkeringshuset. herregud - vi höll på att frysa ihjäl. och hon, den galningen, hade bara linne under sin tunna jacka! :o :o :o hon frös så mycket att jag skickade hem henne nån halvtimme innan vi skulle vara klara. :D

och här har vi min absoluta favorit från dagens äventyr. det här är en pose jag har tänkt på i säkert ett par månader och velat testa. ÄNTLIGEN hade jag möjlighet att göra det, och den ser precis lika bra ut som den gjorde i mitt huvud. plus att jag kommer att kunna variera den en hel del, beroende på hur man lutar och vrider huvudet. den kan bli blyg, flirtig och sensuell, och troligen inbjudande. hur kul som helst - det kommer nog fler modeller i samma pose så småningom!

men. nu ska jag försöka ta tag i min kväll och se om jag kan ge nån timme eller två till mitt vardagsrum. jag började igår att försöka få nån slags ordning i kaoset. det innebar väldigt, väldigt mycket lyfta bokkassar, flytta prylar från ett ställe till ett annat för att kunna skjuta EN grej till ett särskilt ställe, för att därefter flytta tillbaka alla kassar osv, för att kunna flytta en annan pryl. men nu står iaf möblerna hyfsat där de ska. nu är det bara resten...

att vänta är tråkigt

renoveringen av lägenheten fortsätter i den hastighet som det tar. jag befinner mig ungefär(-ish) mitt i, och idag har jag, katten och hunden flyttat in tillsammans med ungefär 90& av mitt bohag, i vardagsrummet. jag och målaren fick leka tetris för att få in sängen så att det går att ta sig fram.

herregud.

även om jag tycker att det går bättre den här gången, än sist, för 20 år sen, så är det fortfarande inte särskilt kul, trivsamt eller njutbart. jag har rätt mycket grejer, eftersom jag har flera intressen som tar mycket plats. böcker är ett sådant. sömnad är ett annat - jag syr alla mina kläder själv, vilket innebär att jag har rätt mycket tyg. och en stationär dator tar en hel del plats, den med.

alltså får man göra det man kan för att fördriva tiden, och försöka ha lite trevligt trots att det är främmande karlar som kommer och går som de behagar, i ens hem.

eftersom det på det stora hela känns som att jag befinner mig i limbo, har jag svårt att koncentrera mig och fokusera på något särskilt. jag vill mest bara att tiden går, så att det här projektet blir klart och jag kan börja få ordning på mitt hem igen. jag ser VERKLIGEN, verkligen fram emot det. och det kommer att gå fort - det är redan tisdag kväll. troligen kommer både kök och sovrum att vara klart senast måndag, och sen ska det bytas golv i två rum, och jag ska få ny kyl - och frys!

jag satt och funderade lite över hur jag tror att mina fotografier tas emot av betraktare. tänker att det är skillnad på en helt vanlig person som inte fotograferar själv (eller fotograferar med sin telefon och delar i sociala medier), och en person som fotograferar och har kunskapen att se vad det är jag gör i och med mina bilder.

för att belysa lite extra, fast i ett ngt annan sammanhang; jag känner en kvinna som är operasångerska. hon lyssnar inte på vilken musik som helst, utan vill ha hög kvalitet på det hon väljer att lyssna på. jag kan definitivt relatera till det, när det gäller bild (och faktiskt musik också).

för tittar man på mina fotografier - hur svårt kan det vara? har man en bra kamera kan man ju fotografera vad som helst och det kommer att bli skitbra. eller hur?

lite som jag tror att många blir snåla när det gäller att gå till porträttfotografen och betala massor med pengar, när man lika gärna kan göra det själv. och visst kan man det. men det blir aldrig samma sak.

jag tänker att det är lite samma när man precis har börjat lära sig att fotografera. man har stora visioner om hur häftiga bilder man vill ta (jag är/var också skyldig till det som newbie), och kan absolut inte förstå nyttan eller nöjet med att fotografera på t ex det vis jag själv gör, numer.

men jag gissar att det har att göra med hur tränat och utvecklat öga man har för att se i bild. jag tänker på det ibland när jag är ute, med eller utan kamera. jag ser bilder lite här och var, beroende på hur uppmärksam jag är, och så tänker jag på hur jag tänkte/såg förr, innan mitt bildseende var vad det är nu, och innan jag började fotografera öht.

om jag funderar lite på hur mitt bildseende fungerar, så tror jag att det är ungefär såhär...

till att börja med har jag en förmåga att skärma av allt som är ointressant. hittar jag något jag tycker är fint, zoomar jag in på precis exakt det som är fint - och som ni säkert noterat, så går jag gärna rätt nära. jag har liksom ett inbyggt titthål som väldigt effektivt gör att jag kan "se" min bild där den ligger och väntar.

den där titthålseffekten som liksom är inbyggd, gör att jag också redan innan jag ens plockar fram kameran, kan se hur det ser ut när jag vrider mitt inre titthål åt olika håll, justerar avstånd, hur komposition osv skulle påverkas av att jag zoomar in eller ut, flyttar motivet lite i sidled, osv.

jag tror att det är därför jag fotograferar de motiv jag gör. jag behöver inte ha stort och flådigt för att det ska bli något värt att titta på. medan skönheten förvisso ligger i betraktarens öga - öööh, varpå det just slog mig att när jag fotograferar är det ju faktiskt jag som är betraktaren. ^^ så ja, skönheten ligger onekligen i mina ögon, där och då.

det hände mig idag. stod vid balkongen och rökte, och upptäckte att det låg flera stycken bilder och väntade, på baksidan av ryggen på den gigantiska träsoffa som upptar ungefär 75% av min balkong. det var liksom bara att lyda och plocka bilderna där de låg.

och för att avrunda där jag började - herregud, vad jag längtar efter att min lägenhet blir klar. inte bara för att det är tradigt med röran, trängseln osv, men också för att det är lugnare. jag funkar ju inte skitbra med stress, och det här ÄR ett visst mått av stress. framför allt när porträttkursen sätter igång på söndag. tursamt nog har jag koll på vart jag har kameran. kursmaterialet skrivs ut på abf, och det kommer att finnas färdigt åt oss när vi kommer. däremot, trots mina ansträngningar att inte tappa bort det, har jag förlagt båda mina reflexskärmar i kaoset. inte för att vi behöver dem på söndag, men ändå. bara grejen. jag hade tänkt ta med och visa hur de ser ut och kortfattat förklara nyttan med dem.

well.

nu ska jag fortsätta vara trött och sliten ett tag innan det är dags att slänga mig i säng.

tack för att du läste mina allmänt virriga tankar idag. :D