ringrostig porträttfotografering

idag var jag iväg till sala och träffade ett par vänner, och för att göra den första fotograferingen i mitt porträtt-projekt, inför vårens (under planering) porträttfotokurs.

som jag berättat tidigare - det var länge sen jag fotograferade porträtt, just. det händer någon gång emellanåt, men det har varit alldeles för långt mellan gångerna för att det ska kännas bekvämt att säga att "jag fotograferar mycket porträtt". därför kände jag mig smått ringrostig när jag och hunden satte oss på tåget idag.

tack och lov har mina vänner egen erfarenhet av stress osv, och vi bestämde oss för att göra det lätt för oss själva och inte gå in i något avancerat projekt. de här personerna är ett par, och ägnar sig bland annat åt cosplay. så småningom ska jag fotografera dem med just cosplay-tema, men jag kände att det inte riktigt skulle funka idag - inte för mig, iaf.

jag ville mest ta helt vanliga, normala porträtt. se om jag fortfarande kan, so to speak.

och tydligen så kan jag det, för JAG är nöjd. skickade över bilderna, och DE är också supernöjda.

jag tyckte faktiskt att det var lite läskigt, inför idag. tror jag har skrivit i ett tidigare inlägg att jag inte har någon som helst stresstolerans - och det har jag inte heller. hela kvällen igår gick åt till att sitta paralyserad av stress och inte göra något annat än att ha hjärtklappning och ytlig andning, bara för att jag behövde förhålla mig till att jag och hunden skulle iväg idag. ni anar inte vad många saker det finns att vara stressad över, när sånt inte funkar för en.

men i morse lyckades jag faktiskt ta mig upp i tid, ta med mig det jag behövde (inklusive mig själv och hunden), och komma iväg. jag är sjukligt impad över mig själv bara därför. och om man undrar om stressintolerans - det är inte den här skynda-skynda-stressen som är värst. det är den inre stressen som jag blir så extremt påverkad av, och som orsakar stora problem i min vardag.

men det är ju inte min oförmåga att hantera stress det här inlägget ska handla om, utan bilderna. =)

jag ville ha rena, enkla och okomplicerade porträtt på de här två. mannen har jag fotograferat mycket förr, när vi var yngre. han är ett ex, och vi hängde ihop när jag var som mest aktiv i mitt fotograferande (och när jag jobbade som porträttfotograf), så han fick liksom utstå både det ena och det andra, stackars sate. hans sambo, däremot, har jag inte fotograferat så mycket alls. har någon gammal bild på henne, men den är tagen hemma hos mig om jag inte minns fel.

det här är ju liksom något annat.

och nu när jag börjat fotografera just porträtt igen, märker jag att tankeprocessen inför vårens kurs börjar komma igång lite mer. tankarna är fortfarande väldigt lösa, men något börjar ta form i skallen, som kan vara värt att smaka lite mer på.

en av de tankar jag har är att fortsätta med bildkomposition som ett stadigt, konstant inslag i fortsättningskursen. det finns vissa saker som behöver vara med OCKSÅ - som t ex ljus, men porträttfotografering innehåller ju faktiskt också bildkomposition - och jag tycker att det kan vara intressant att lägga lite fokus på hur man kan använda en person för att skapa eller förstärka en befintlig komposition. vi får se, det krävs några tankar till innan det faller på plats i skallen.

här är det här inläggets sista bild. det finns fler i mitt porträttalbum som jag just publicerade. där har jag lagt dessa, samt några till av mina favoritbilder från idag.

enjoy! :)

fotokursplaner - porträtt

vi är halvvägs genom fotokursen jag håller nu under hösten. gruppen är ju helt jävla fantastisk, om jag får skryta (och det får jag, eftersom det är min egen blogg jag skriver på). vi började diskutera för ett par veckor sen, om vi vill ha någon slags fortsättningskurs, och vad en sådan skulle kunna vara.

porträtt.

vi har landat i att vi vill ha en porträttkurs.

vilket innebär att jag för tillfället har två relativt stora projekt att ta itu med. dels måste jag planera ett vettigt upplägg för en kurs i porträttfotografi, helst förenklad in absurdum så att deltagarna fixar det. dels behöver jag själv fotografera lite porträtt, dels för att bli mindre ringrostig i just det, dels för att ha lite nya, fräscha porträttbilder att använda som exempel i ett kursmaterial.

för ögonblicket har jag en del problem med att bestämma mig för ett vettigt upplägg. min allra första tanke var att lägga upp det ungefär som den här kursen - vill säga; ett moment per tillfälle. ljus, reflexskärm, psykologi, att våga ta i sin modell för att få denne att stå som man vill, hur man kan använda miljö - osv. men ska man skriva ett kursmaterial utifrån det, tror jag att det blir skitjobbigt.

min nuvarande tanke är att skriva ihop ett kursmaterial om sådant jag tycker är viktigt. kursen kommer enbart att behandla porträtt i naturligt ljus, eftersom jag inte har någon studio. men jag tänker mig att ljus får ett eget avsnitt, psykologi och förhållningssätt ett annat, och.. tja, vilka avsnitt jag nu kan tycka är viktiga. och jag tänker mig att deltagarna får ett sådant häfte, och så får de läsa i det på egen hand medan kursträffarna ägnas åt fotografering.

och fotografering - jag tänker mig att kanske 2 träffar får handla om samma sak, men att deltagarna får fotografera olika personer varje gång. tänker mig helt vanliga porträtt, kanske nån form av konceptuellt porträtt (clownnäsa, parasoll, cykel, whatever), eventuellt någon form av dokumentärt porträtt.. tja, vi får se. jag har inte funderat klart än.

och tack och lov har jag en stund på mig. kursen kommer inte att starta förrän i mars, förutsatt att det blir tillräckligt många anmälningar. fast å andra sidan behöver jag skicka in en arbetsplan till abf ganska snart.

men. det kommer att bli bra.

det som är kul just nu är att jag har bokat in några fotograferingar, för att få just lite nya porträtt att förhoppningsvis känna mig nöjd med. i morgon ska jag åka till storstaden sala, för att träffa ett ex och hans underbara sambo. det var länge sen jag fotograferade någon av dem, så det ska bli jätteroligt. har ingen aning om vad det kommer att bli av det hela, men det återstår att se.

.. och speaking of which - jag behöver försöka få arslet ur och börja göra mig klar för natten, om jag ska komma upp i morgon. jag ligger på minusskalan när det gäller stresstolerans, så jag behöver vara lite smart och tänka på förhand.

återkommer med skvaller och bilder i just det här projektet, allt eftersom. :)

provocerande porträtt

well. just den här bilden är kanske inte så provocerande. inte som bild, iaf. två människor som står/sitter rakt upp och ner, tittar mot kameran, och en drös linjer i bakgrunden som följer samma rörelse.

trots att det är en så traditionell bild på ett brudpar (som det gäller - de gifte sig i hemlighet några veckor innan fotograferingen), så är jag faktiskt väldigt förtjust i den. jag är annars inte så traditionell av mig, så det känns lite småskumt att gilla den så mycket som jag gör. men så är det.

det som kan upplevas som provocerande i den här bilden - och ännu mer i en av bilderna som kommer, är det faktum att en person med synlig och märkbar funktionsnedsättning har en kärleksrelation med en gående person, och dessutom visar det offentligt.

och tro mig, även om du själv inte känner så, så finns det gott om individer i samhället som inte alls har någon trevlig syn på personer med funktionsnedsättningar. det är t ex väldigt otrevligt att veta att den här kvinnan har vräkts ur sin rullstol för att hon höll sin partner i hand offentligt, så folk såg. att folk ens kommer på tanken att göra våld på andra för att de är avvikande, är för mig helt.. jag har inte ens ord att uttrycka mig med där, känner jag.

det som dock är ännu märkligare är hur många ur funkisrörelsen som tyckte att den här bilden var alldeles, alldeles för mycket att hantera. min väninna blev av med flertalet vänner på facebook, som tyckte att hon hade gått över alldeles för många gränser i den här och liknande bilder.

är det inte märkligt, säg, med tanke på att om det här hade varit två fullt fungerande, gående personer, så hade nog de flesta tyckt att det var en riktigt läcker bild som uttryckte deras passion och kärlek för varandra.

själv tyckte jag att det var fantastiskt roligt att göra den här fotograferingen. jag har fotograferat min väninna tidigare, men inte i det här sammanhanget. vi pratade mycket om att göra det här till ett större projekt, just för att skapa någon slags tanke om att personer med funktionsnedsättningar både kan och får ha kärleksrelationer, och till och med skaffa familj om de har lust - på samma sätt som alla andra. varför ska kärlek vara begränsad till de som kan gå, kan man undra!?

sen tycker jag att det finns fler poänger med fotografier såsom dessa. nu råkar ju jag känna den här kvinnan, och enbart för den sakens skull tycker jag ju att hon är oerhört vacker. men jag tänker att det också är intressant att lyfta fram att skönhet inte alltid måste motsvara rådande skönhetsideal. bara för att man inte ser ut som angelina jolie eller någon annan pinnsmal tjej med stora tuttar och plutande läppar, så betyder inte det att man per automatik är ful.

jag har drösvis med tankar om vad jag skulle vilja göra med det här. hittills har jag inte fått arslet ur, men förr eller senare kommer jag att vilja göra något av det. det är alldeles för viktigt för att låta bli. och det finns ju hur mycket som helst man kan göra med det här.

...

hur provocerad blir du av bilderna?