första tillfället på porträttkursen

idag var första kurstillfället när vi faktiskt varit ute och fotograferat - förra veckan var det ju planering, lite genomgång osv. men idag kom vi igång på riktigt!

jag hade med mig en modell jag varit bekant med sen vi var tonåringar, även om vi egentligen aldrig har umgåtts. jag har aldrig fotograferat henne tidigare, så det var ju kul bara därför.

det som är roligt med henne är att hon, liksom jag, har en tydlig stil och ett tydligt uttryck. för mig är hon på intet sätt extrem, men jag kan föreställa mig att det säkert finns många som tycker att hon är lite för mycket i hur hon klär sig.

smaken är som baken, no? :)

vi var i ett centralt parkeringshus idag, delvis för att jag ville det pga min modell, delvis för att just det parkeringshuset har ljusinsläpp genom höga, smala öppningar på båda sidor, vilket är ett bra sätt att öva på naturligt "fönster"ljus.

min vana trogen ägnade jag mig lite mindre åt dagens tema som deltagarna hade till uppgift, och lite mer det jag hade lust med. en av fördelarna med att vara kursledare, faktiskt. =)

jag är faktiskt glad att jag bestämde mig för att försöka ha med modell på så många träffar som möjligt. det ger mig möjlighet att ta exempelbilder på sånt jag inte hann/kom ihåg under min porträtt-drive i höstas. som t ex - måste ett porträtt innebära att modellen tittar in i kameran?

ett annat exempel är det här med ljuset. här har vi två snarlika bilder - de är fotograferade på exakt samma plats, den enda skillnaden är hur modellens ansikte är riktat, och således också hur ljuset faller på henne. på bilden ovan är ju halva ansiktet i skugga, och det blir ganska hårda kontraster.

på den undre bilden är ansiktet riktat mot ljuset, och det ger en mer skulpterad känsla - tycker jag, iaf. det är fortfarande relativt hårda kontraster och skarpa skuggor, men övergången är ändå mjukare än på bilden ovan.

jag gillar verkligen (sorry att jag tjatar, men alltså - faktiskt) att ha egen modell med mig, märker jag. det ger mig möjlighet att testa lite olika saker utan prestige och prestationskrav.

det här är t ex två bilder med samma posering, det enda som skiljer är avståndet. jag har suttit och glott på halvbilden och försökt bestämma mig för om jag gillar poseringen där, men jag KAN faktiskt inte bestämma mig. :D :D :D det är 50/50 på den, känner jag.

redan när vi pratade om den här fotograferingen för ett par veckor sen, bestämde vi att vi skulle satsa på lite attityd. därför är det inte så många bilder där min modell ler. fast det beror också, iaf delvis, på att det var så vansinnigt kallt i det här parkeringshuset. herregud - vi höll på att frysa ihjäl. och hon, den galningen, hade bara linne under sin tunna jacka! :o :o :o hon frös så mycket att jag skickade hem henne nån halvtimme innan vi skulle vara klara. :D

och här har vi min absoluta favorit från dagens äventyr. det här är en pose jag har tänkt på i säkert ett par månader och velat testa. ÄNTLIGEN hade jag möjlighet att göra det, och den ser precis lika bra ut som den gjorde i mitt huvud. plus att jag kommer att kunna variera den en hel del, beroende på hur man lutar och vrider huvudet. den kan bli blyg, flirtig och sensuell, och troligen inbjudande. hur kul som helst - det kommer nog fler modeller i samma pose så småningom!

men. nu ska jag försöka ta tag i min kväll och se om jag kan ge nån timme eller två till mitt vardagsrum. jag började igår att försöka få nån slags ordning i kaoset. det innebar väldigt, väldigt mycket lyfta bokkassar, flytta prylar från ett ställe till ett annat för att kunna skjuta EN grej till ett särskilt ställe, för att därefter flytta tillbaka alla kassar osv, för att kunna flytta en annan pryl. men nu står iaf möblerna hyfsat där de ska. nu är det bara resten...

grafiskt eller steampunk!?

jag är fruktansvärt trött. nu är jag två veckor in i renoveringen här hemma, och det börjar märkas. det här med att förhålla sig till okända människor som har mitt hem som sin arbetsplats är vansinnigt påfrestande. men; målaren blir klar på måndag, och sen är vi ju liksom inne på slutspurten. nya golv till kök och hall, elektrikern ska pyssla lite, och snickaren ska också pyssla lite. det ska in en ny kyl och frys - sen tror jag att det är klart.

jag har sovit hyfsat länge och bra inatt (hör och häpna - jag har sovit nätter hela veckan!), men känner mig ändå helt utslagen. hade egentligen inte alls lust att gå ut med hunden, men han måste ju ut, så det var bara att lyfta arslet och gå. tog med mig kameran, bara ifall att jag skulle hitta nåt kul. det är så surt de tillfällen jag lämnar kameran hemma och hittar massor med bilder jag velat plocka med mig hem.

idag gick vi en bit längs järnvägen, och jag bestämde mig för att ägna mig åt ledningar och allt annat kul som hänger och dinglar i luften ovanför rälsen. men det var en knepig dag att fotografera på. ljuset var helt fruktansvärt - alldeles för starkt, alldeles för hårt, och dessutom var det mesta jag fotograferade i motljus. jag såg knappt genom sökaren, och det kändes som att fotografera helt i blindo.

redigeringen av de här bilderna blev rätt kraftig. de var oerhört överexponerade. det är en av nackdelarna med det ljus som var för några timmar sen. det blir liksom överslag, och ljuset sprutar runtomkring och blir helt jävla hysteriskt. svårhanterligt så det heter duga. man ser ju, tycker jag, på flera av bilderna, i de mörkare partierna att det är lite för grått och alldeles för mörk gråskala för att det ska vara riktigt snyggt.

men å andra sidan; det blir ju gärna grafiskt - och det kan ju faktiskt vara rätt kul. för att inte tala om att några av bilderna får mig att tänka på steampunk, och bara det i sig är ju kul. jag gillar den estetiken, även om jag inte kallar den "min".

en av de saker som ÄR riktigt kul när man fotograferar den här typen av motiv, är hur man kan roa sig med att bygga sin bild utifrån vinklar, linjer, former, osv. det är ju så oerhört tydligt. det som kanske kan vara krångligt - iaf om man är ovan, kan kanske vara att hitta ordningen i oredan av alla dessa linjer och former. men ändock - jag tycker att det faktiskt är kul. det förutsätter iofs att man faktiskt SER något genom sökaren, och det var dagens största utmaning. :D :D :D

här har vi för övrigt ett bra exempel på det jag upplever som lite steampunk. dessutom ser jag till vänster en trummis som håller ett par trumpinnar.

när jag medvetet valde att ägna mig åt den här sortens motiv idag, började jag fundera på om jag kanske skulle fotografera mer sånt här ett tag - bara som omväxling. det blir ju lätt att allt man gör ser mer eller mindre likadant ut annars. fast å andra sidan; i morgon börjar porträttkursen och jag kommer att fotografera en del människor ett tag framöver. det kanske räcker som variation - det återstår att se.

av någon anledning tyckte jag också att jag fick till ett par, tre bilder med relativt tydlig dragkamps-känsla. bilden ovan är ett sånt exempel - det kommer en till längre ner.

här har vi den andra bilden med dragkamp. iaf som jag ser det - det är naturligtvis helt ok om du ser/tänker på ett annat vis. =)

.. och här har vi dagens sista bild. jag känner att jag blir tröttare och tröttare för varje rad jag skriver, så nu orkar jag inte skriva nåt mer vettigt.

att vänta är tråkigt

renoveringen av lägenheten fortsätter i den hastighet som det tar. jag befinner mig ungefär(-ish) mitt i, och idag har jag, katten och hunden flyttat in tillsammans med ungefär 90& av mitt bohag, i vardagsrummet. jag och målaren fick leka tetris för att få in sängen så att det går att ta sig fram.

herregud.

även om jag tycker att det går bättre den här gången, än sist, för 20 år sen, så är det fortfarande inte särskilt kul, trivsamt eller njutbart. jag har rätt mycket grejer, eftersom jag har flera intressen som tar mycket plats. böcker är ett sådant. sömnad är ett annat - jag syr alla mina kläder själv, vilket innebär att jag har rätt mycket tyg. och en stationär dator tar en hel del plats, den med.

alltså får man göra det man kan för att fördriva tiden, och försöka ha lite trevligt trots att det är främmande karlar som kommer och går som de behagar, i ens hem.

eftersom det på det stora hela känns som att jag befinner mig i limbo, har jag svårt att koncentrera mig och fokusera på något särskilt. jag vill mest bara att tiden går, så att det här projektet blir klart och jag kan börja få ordning på mitt hem igen. jag ser VERKLIGEN, verkligen fram emot det. och det kommer att gå fort - det är redan tisdag kväll. troligen kommer både kök och sovrum att vara klart senast måndag, och sen ska det bytas golv i två rum, och jag ska få ny kyl - och frys!

jag satt och funderade lite över hur jag tror att mina fotografier tas emot av betraktare. tänker att det är skillnad på en helt vanlig person som inte fotograferar själv (eller fotograferar med sin telefon och delar i sociala medier), och en person som fotograferar och har kunskapen att se vad det är jag gör i och med mina bilder.

för att belysa lite extra, fast i ett ngt annan sammanhang; jag känner en kvinna som är operasångerska. hon lyssnar inte på vilken musik som helst, utan vill ha hög kvalitet på det hon väljer att lyssna på. jag kan definitivt relatera till det, när det gäller bild (och faktiskt musik också).

för tittar man på mina fotografier - hur svårt kan det vara? har man en bra kamera kan man ju fotografera vad som helst och det kommer att bli skitbra. eller hur?

lite som jag tror att många blir snåla när det gäller att gå till porträttfotografen och betala massor med pengar, när man lika gärna kan göra det själv. och visst kan man det. men det blir aldrig samma sak.

jag tänker att det är lite samma när man precis har börjat lära sig att fotografera. man har stora visioner om hur häftiga bilder man vill ta (jag är/var också skyldig till det som newbie), och kan absolut inte förstå nyttan eller nöjet med att fotografera på t ex det vis jag själv gör, numer.

men jag gissar att det har att göra med hur tränat och utvecklat öga man har för att se i bild. jag tänker på det ibland när jag är ute, med eller utan kamera. jag ser bilder lite här och var, beroende på hur uppmärksam jag är, och så tänker jag på hur jag tänkte/såg förr, innan mitt bildseende var vad det är nu, och innan jag började fotografera öht.

om jag funderar lite på hur mitt bildseende fungerar, så tror jag att det är ungefär såhär...

till att börja med har jag en förmåga att skärma av allt som är ointressant. hittar jag något jag tycker är fint, zoomar jag in på precis exakt det som är fint - och som ni säkert noterat, så går jag gärna rätt nära. jag har liksom ett inbyggt titthål som väldigt effektivt gör att jag kan "se" min bild där den ligger och väntar.

den där titthålseffekten som liksom är inbyggd, gör att jag också redan innan jag ens plockar fram kameran, kan se hur det ser ut när jag vrider mitt inre titthål åt olika håll, justerar avstånd, hur komposition osv skulle påverkas av att jag zoomar in eller ut, flyttar motivet lite i sidled, osv.

jag tror att det är därför jag fotograferar de motiv jag gör. jag behöver inte ha stort och flådigt för att det ska bli något värt att titta på. medan skönheten förvisso ligger i betraktarens öga - öööh, varpå det just slog mig att när jag fotograferar är det ju faktiskt jag som är betraktaren. ^^ så ja, skönheten ligger onekligen i mina ögon, där och då.

det hände mig idag. stod vid balkongen och rökte, och upptäckte att det låg flera stycken bilder och väntade, på baksidan av ryggen på den gigantiska träsoffa som upptar ungefär 75% av min balkong. det var liksom bara att lyda och plocka bilderna där de låg.

och för att avrunda där jag började - herregud, vad jag längtar efter att min lägenhet blir klar. inte bara för att det är tradigt med röran, trängseln osv, men också för att det är lugnare. jag funkar ju inte skitbra med stress, och det här ÄR ett visst mått av stress. framför allt när porträttkursen sätter igång på söndag. tursamt nog har jag koll på vart jag har kameran. kursmaterialet skrivs ut på abf, och det kommer att finnas färdigt åt oss när vi kommer. däremot, trots mina ansträngningar att inte tappa bort det, har jag förlagt båda mina reflexskärmar i kaoset. inte för att vi behöver dem på söndag, men ändå. bara grejen. jag hade tänkt ta med och visa hur de ser ut och kortfattat förklara nyttan med dem.

well.

nu ska jag fortsätta vara trött och sliten ett tag innan det är dags att slänga mig i säng.

tack för att du läste mina allmänt virriga tankar idag. :D

varför?

jag fick en fin kommentar på ett inlägg, angående hur/vad jag väljer att fotografera. jag fotograferar ju t ex inte ögonblicksbilder på det sätt som många gör - iaf inte sådär till vardags. jag fotograferar också sällan större utsnitt, utan tenderar att gå in mer på detaljer, och ägnar mycket uppmärksamhet på hur jag komponerar och i största allmänhet, bygger upp mina fotografier.

för mig är det skitviktigt. det är betydligt viktigare än vad innehållet "är".

jag har börjat kalla det jag ägnar mig åt, visuell poesi.

för mig finns det vissa saker som är otroligt viktiga i ett fotografi, oavsett om det är jag själv som fotograferat, eller någon annan.

jag vill t ex se rytm i ett fotografi. det kan låta bakvänt, men jag tycker att man kan se rytm och tempo i fotografi. jag vill också ha ett vackert ljus. för mig är ett vackert ljus, ett som smyger sig runt motivet. jag gillar ju hyfsat hårda kontraster (utan att gå till överdrift, dock), men jag vill fortfarande ha smygande övergångar mellan ljust och mörkt. sedan vill jag också ha innehållet fördelat i bildytan på ett sätt som gärna skapar någon form av spänning - och allra helst balans, samtidigt.

när det gäller VAD jag fotograferar, så vänder jag mig gärna efter det som är tillgängligt. det kan lika gärna vara de här nedhuggna trädstammarna som ligger på andra sidan gatan, som blommorna i rabatten längs huset, som betongsuggorna vid skogskanten, som en fin fasad på en tjusig byggnad någonstans, en hög bråte - eller något annat. jag kan inte riktigt sätta fingret på om jag söker något särskilt, men jag ser ju vart bilderna finns när jag passerar dem. vissa gånger får jag backa tillbaka några steg för att det låg en bild och väntade på att bli plockad.

jag har skrivit om det tidigare, men väljer att säga det igen. för mig är fotografi i det närmaste sakralt. det är i det närmaste en fetisch, eftersom min hjärna går igång på det så oerhört. när det gäller andras fotografier kan jag uppskatta mycket, men för att jag verkligen ska njuta av ett fotografi krävs det ganska mycket mer än att "bara" vara fint.

jag vill att mina fotografier ska vara eftertänksamma. det ska ta tid att ta dem till sig. jag vill att den som betraktar mina bilder ska TA sig tiden att faktiskt se dem, inte bara bläddra/scrolla förbi. det finns så många lättsmälta bilder som man glömmer så fort de försvunnit från skärmen eller vart man nu tittar på dem. jag vill inte vara en sådan fotograf. jag vill väcka känslor och tankar som går djupt in.

jag har inget behov av att mina fotografier ska visa någon slags verklighet. det är inte vad fotografi automatiskt eller nödvändigtvis "är" för mig. eftersom tekniken är som den är, så består ju mina fotografier av små, små utsnitt av verkligheten. men de behöver inte innehålla någon slags helhetsbild av vad verkligheten är just där och då.

en av fördelarna med att vara just JAG, är att jag har en förmåga att korsa olika intryck. jag kan se rytm, jag kan kliva in mellan tonerna i musik, jag kan höra färger, se smaker, osv i all oändlighet. jag tror att det påverkar hur jag väljer att fotografera. det jag.. jag vill egentligen inte säga söker, eftersom jag inte söker något särskilt - men jag ser, är.. jag tänker i princip alltid i kvadrat, och jag har en förmåga att skärma av det som befinner sig utanför min kvadrat. det jag ser är någon form av balans, eller stretande krafter, eller.. vad det nu är jag ser. jag märker att jag har svårt att sätta ord på det.

visuell poesi.

det är formen, ljuset, riktningar, störande element, reflektioner, som drar min blick till sig. jag tror att det är det enklaste sättet jag kan uttrycka det på. och allt det där finns att hitta i precis vad som helst. även de mest vardagliga saker man passerar varje dag utan att lägga märke till.

...

vill du gå en fotokurs för mig (online)?

klicka här, så är det bara att sätta igång. :)

jag är aldrig nöjd med ljuset :D

med tanke på att det bara är några dagar tills renoveringen av lägenheten sätter igång, och att jag har så sjukt jävla mycket prylar (böcker, bl a), så kör jag ett helt dygn vaken för att komma någonstans i förberedelserna inför tisdag när det hela kickar igång. har tömt nästan hela min största kallax-hylla, och har den i storleken mindre kvar. antalet papperskassar som går åt är.. imponerande.

när det var dags att gå ut med hunden på förmiddagen så passade jag på att ta med mig kameran ut. igår fotograferade jag två högar med gamla portar, och det fanns två till. dem tog jag mig en titt på idag.

och alltså, ursäkta språket (näh, inte egentligen - jag svär som en borstbindare), men fi satan i gatan vilket knepigt ljus det är ute idag. :o jag höll på att smälla av.

vintersol - fast utan snö (tack och lov). det är liksom en taklampa på.. 1000w eller nåt!?

jag är väldigt ljuskänslig, så jag störs enormt av överdriven sol. trots solglasögon OCH keps för att få nån hejd på insläppet av ljus i ögonen, såg jag knappt nånting alls i sökaren. jösses.

det var länge sen jag upplevt ett så extremt dåligt ljus åt det här hållet. i höstas var det för lite ljus - nu är det alldeles, alldeles för mycket. :D det var liksom stört omöjligt att få till vad iaf jag själv tycker är ett bra och fint ljus. jag skrev i en kommentar i mitt förra inlägg att jag gärna vill att ljuset ska smyga sig runt det som avbildas - och så blir det inte riktigt här. nej, för här blir det kraftiga och skarpa kontraster, hårt och lite småtråkigt ljus, motljus lite här och där (inte i överdriven grad i någon av bilderna här i inlägget, dock), och bara.. bläh.

men det är ju ett alldeles ypperligt exempel på att vi inte alltid får som vi vill. vissa gånger är det bara att gilla läget och använda det ljus som finns, även om det smakar surt i käften av det.

jag tror att jag har varit vaken i runt 20 - 22 timmar nu, så jag börjar bli trött. tror att jag kanske ska göra ett litet ryck i vardagsrummet, innan jag måste ut med hunden igen vi går och sover. jag tycker att jag har förtjänat det, och jag kommer att sova väldigt ovaggad den här gången.

men innan dess - här har ni dagens sista bild! :)