i trötthetsdimmor idag

det har varit en trevlig, men märklig helg. den blev inte alls som var planerat från början. från allra första början var tanken att gårdagen skulle innehålla en träff med passionista-medlemmar. det gjorde den också. för ett par veckor sen fick jag förfrågan om att vara hundvakt, och eftersom vi alla avgudar varandra tackade jag såklart ja, med vetskapen om att jag skulle vara trött på passionista-träffen. i fredags hörde ett par kompisar av sig och undrade om jag ville ha besök i lördags. jag har inte träffat dem på länge, så jag tackade ja, väl medveten om att jag skulle vara halvdöd efter helgen.

nu är det efter helgen, och jag ÄR halvdöd.

tur att jag känner mig själv såpass att jag vet det. självkännedom is the shit, gott folk - så är det bara. 

jag hade svårt att bestämma mig för hur lång hundpromenaden skulle bli idag, innan vi gick. tog med mig kameran, bara ifall att. det blev inte en jättelång promenad, men några bilder blev det trots att jag är så trött att skallen är helt dimmig på insidan.

och med det sagt; här är dagens bildskörd. är för trött och groggy för att skriva mer än såhär, så - enjoy. 🙂

bara för att jag kunde och hade lust

idag var en sån där dag när jag inte hade nån särskild plan med hundpromenaden. jag visste bara att jag ville ta med mig kameran, och det gjorde jag. med ett par av mina (två par) nya skor, trotsade jag min nervositet över att få skitont i fötterna på en längre promenad, och så gick vi just en sådan.

bildskörden blev inte så stor idag, men jag tycker ändå att jag fick till nån enstaka bild som faktiskt kändes riktigt bra. vi har säkert olika åsikter, så jag håller för mig själv vilken/vilka min/a favorit/er är. 

enjoy! 🤗

fotografi vs verklighet

här är, min för tillfället extremt skitdryga skärm till trots, lite diverse bilder jag plockat under min datorlösa vecka. jag litar inte ett dugg på skärmen, när det gäller att visa min redigering korrekt, så jag hoppas på lite överseende om bilderna ser skumma ut.

här ovan, en bild på min hund boyo. 

idag när jag var ute med boyo (och kameran i släptåg) så såg jag en potentiell bild som jag inte tog, eftersom jag har så oerhört stor respekt för andra personers ägodelar, vilket inkluderar staket in till deras tomter, osv. när jag såg den, så slog det mig helt plötsligt att fotografi inte är verklighet.

frågan om vad fotografi ÄR, har ju debatterats.. förmodligen ända sen det uppfanns. många äro de teoretiker som gnuggat sina hjärnceller och kommit med diverse olika teorier, som för dem själva troligen är helt sanna - kanske t o m den enda sanningen.

jag har inte mycket till övers för "den enda sanningen". det finns olika perspektiv, och var och en får anta de perspektiv som fungerar med den man är. 

dock; för mig är fotografi inte samma sak som verklighet.

det finns många skäl till det, men jag tror att av de främsta skälen är - utsnittet. när vi fotograferar väljer vi EN del av verkligheten. EN del av verkligheten kan inte representera HELA verkligheten. EN del av verkligheten avbildas dessutom genom en maskin - kameran. alltså är presentationen beroende och begränsad till maskinens förmåga. lägg till det att det slutgiltiga resultatet också är begränsat till fotografens förmåga.

det här beskrivs bland annat av vilém flusser. både han och john berger känns betydligt modernare än roland barthes, men ingen av dem är fotografer (även om john berger förmodligen är det mer än flusser, och berger dessutom samarbetade i rätt hög utsträckning med en kvinnlig fotograf jag glömt namnet på).

för mig är det en fördel att själv fotografera när jag tänker teori, och tvärtom. jag tycker att man vinner enormt mycket på att kunna tänka omkring fotografi från minst två håll. 

men för att återgå till det där med verkligheten;

jag kan verkligen förstå att det är lätt att uppfatta ett fotografi som verklighet. men verkligheten är oändlig, ett fotografi är det inte. bara en sån grej borde ju rimligtvis få vem som helst att fatta att ett fotografi aldrig kan vara eller representera verkligheten.

dessutom; ett fotografi har alltid ett perspektiv. det innebär att det finns rätt många val som liksom ingår i det här fotografiet. val av kamera, objektiv, slutartid, bländare, filmval (back in the old days), hur man beskär och komponerar redan vid fotograferingen, hur man bildbehandlar, oavsett om det är analogt eller digitalt, med mer. 

det finns liksom ingenting naturligt med ett fotografi, om och när man tänker så.

något jag däremot TYCKER att fotografi är, är användbart. 

fotografi går att använda till så oerhört mycket. jag tror att det är därför jag ibland kan tycka att de äldre teoretikerna är lite naiva. för dem var nog fotografi något helt annat än det är för mig, och säkert många fler med mig. fotografiet, och i dess sällskap, rörlig film, har ju utvecklats enormt sedan 1839. det går ju liksom inte riktigt att jämföra.

jag menar, hur många olika sorters fotografi har vi inte idag? porträtt. sport. natur. astro. nyheter. skolfoto. reklam. that's just the beginning, liksom.

för att inte tala om hur olika stilar och skolor det finns, numer. herregud, redan för 25 år sen när jag precis börjat jobba som porträtt och bröllopsfotograf, fanns det oändligt många olika sätt att fotografera på. traditionellt, lifestyle (som jag själv gillade en hel del, särskilt för bröllop), "lite häftigt", osv. och vad allt det där betyder, beror förstås på vem som vill ha det och vem som fotograferar.

idag verkar det här med bröllopsfotografering och gravidfotografering vara något HELT annat än när jag var aktiv. det är sagokänsla, grådassigt och möjligen aningens underexponerat, lite lägre färgmättnad, osv. det är absolut kul att tiderna förändras, men jag är inte säker på att jag själv skulle vilja ha den typen av bröllopsbilder (så det är ju tur att jag inte står på tur att gifta mig).

sen är det naturligtvis också skillnad på ett medvetet fotograferande, oavsett om det är en rejält skicklig fotograf eller en amatör, samt fullständigt planlöst fotograferande som landar i sociala medier. ni vet; bilder på dagens lunch/middag, osv. söta kattungar där bilden beskrivs som "great photography", trots att det inte alls är "great photography", utan faktiskt urkasst fotografi, trots den söta kattungen.

för mig personligen är fotografi ett uttrycksmedel. det går, av uppenbara skäl (att vi alla är olika, har olika intressen osv) att uttrycka sig på många sätt. kameran, mörkrummet och datorn är de hjälpmedel som krävs, oavsett om vi använder mörkrum/dator själva eller lämnar bort det jobbet till nån annan. 

jag tror inte att någon skulle kunna få mig att bli övertygad om att fotografi är samma sak som verkligheten (för att återigen återgå till det). jag kanske är färgad av mitt eget sätt att fotografera, men när jag gick där med boyo och kameran, så var min spontana tanke att - bilden jag såg och inte tog, inte är något som särskilt många skulle se eller ens reflektera över. och om de gjorde det, skulle kanske inte särskilt många tycka att det var vare sig intressant eller fint.

jag ska skriva mer om både john berger och vilém flusser, men det får bli en annan dag.

här är resten av bilderna från veckan (idag, faktiskt).

sommarromantik i överflöd

av någon anledning har jag blivit lite onödigt förtjust i just detta; vita blommor i överflöd, och ett visst mått av rörelseoskärpa. i mina ögon är det så sommarromantiskt gulligt att jag nästan går av på mitten, fast på ett bra sätt. det kommer en till lite längre ner i inlägget. 🤗

det är tur att mitt dygn ligger som det gör just nu, så att jag kan dra nytta av svalare temperaturer tidigt på morgonen, och att det är tillräckligt ljust för att fotografera då. tog med mig kameran på vinst och förlust när jag och hunden gick ut, runt sex i morse. vi går inga långa promenader öht just nu, men vid den här tiden på dygnet kan vi iaf gå längre än runt några hus på gatan.

det jag tittade mest efter just idag var faktiskt just - ljuset. vi gick en bit på en gåbana mellan två skogspartier, och solen strilade ner mellan träden rätt fint på sina ställen. jag lyckades inte alltid, tyckte jag själv - och bilderna jag visar här är nästan inte en enda med ett sådant ljus. så kan det gå.

något annat jag försökte roa mig med, trött och groggy som jag är ganska konstant, även nattetid just nu, var att försöka hitta andra sätt att fotografera än såsom jag brukar. 

vi kan väl bara konstatera att det blev ett stort, fläskigt FAIL på just den. 😂 tydligen så ser jag som jag gör, hur mycket jag än försöker på något annat sätt. det är på gott och ont, kan jag tycka. det blir ju lätt så att man fastnar och stagnerar i sin egen världsbild. 

är det nån mer än jag som kan känna så ibland?

oavsett vilket så.. äsch, vet ni vad? jag är tamejtusan trött och groggy nu också. solen har precis börjar lysa på min balkong, där den kommer att trycka resten av dagen och kvällen. det börjar bli varmt (obekvämt varmt, alltså) i mitt vardagsrum, och hjärnan börjar koka över igen.

jag skiter i att skriva mer. här har ni några till bilder från dagens korta morgonäventyr. jag gillar flera av dem, och nån enstaka mer än de andra. 

enjoy. 📷🙏🏻 och rinn för all del inte bort i det här jävla pissvädret. 🥵

gott och blandat

jag har inte motionerat min kamera sen jag var ute på summer meet för snart två veckor sen. värmen och luftfuktigheten gör sitt till - jag mår verkligen inte bra i det här vädret, inte hunden heller. det gör att våra promenader är kraftigt begränsade i längd, plus att hela jag blir extremt ointresserad och oengagerad när det gäller det mesta. 

men i morse när vi skulle ut (och med i morse menar jag nånstans mellan 4 - 4.30) så tog jag faktiskt med mig kameran. jag tänkte att det kunde vara bra att inte bli helt förslappad, och faktiskt så var det relativt "kallt", särskilt nordanvinden, så hjärnan följde med, om än seg och allmänt groggy. 

motiven idag är kanske inte så jättespännande, men det var kul. jag tog också med mig min rycka-på-axlarna-attityd, som går ut på tanken - tja, who knows, det kanske funkade! jag gillar den tanken. det blir inte så mycket prestige och prestation då, utan betydligt mer avslappnat för ens egen del. 

jag fortsätter mitt experimenterande med slutartider och oskärpa, vilket faktiskt är himla kul. allt blir verkligen inte bra - det ni får se här är de bilder jag tycker funkar, men det är många som inte alls blir bra. :D 

i övrigt fick jag spader för nån vecka sen, och bestämde mig för att club passionista skulle få flytta hemifrån. med det menar jag att jag investerade i en egen domän för den lilla verksamheten, och så har jag byggt upp en helt egen hemsida för det. vet inte hur många av er som har egna bloggar/hemsidor och använder wordpress, men jag gör det på alla mina hemsidor (har en drös). administrationen blev plottrig och dryg, och till slut smällde jag av.

det här kommer att bli SÅ mycket bättre. den är också öppen för registrering, så känner man sig sugen på att vara med är det bara att hänga på. 

vilket för övrigt får mig att tänka på att jag snart måste börja pillet med att uppdatera förra höstens kursmaterial till kommande kurs. tja, förutsatt att det blir en kurs - det vet jag inte än. men jag hoppas det - det är så kul att hålla kurser, så det vore skitkul.

till min stora glädje har jag numer en betydligt större (och nyare!) bildbank att hämta bilder från, så att jag kan illustrera innehållet. 

jag skulle vilja skriva mer, men alltså - jag är SÅ jävla trött och groggy i skallen. ni får helt enkelt nöja er med lite mer eyecandy, så får jag skriva mer och vettigare en annan dag.