i trötthetsdimmor idag

det har varit en trevlig, men märklig helg. den blev inte alls som var planerat från början. från allra första början var tanken att gårdagen skulle innehålla en träff med passionista-medlemmar. det gjorde den också. för ett par veckor sen fick jag förfrågan om att vara hundvakt, och eftersom vi alla avgudar varandra tackade jag såklart ja, med vetskapen om att jag skulle vara trött på passionista-träffen. i fredags hörde ett par kompisar av sig och undrade om jag ville ha besök i lördags. jag har inte träffat dem på länge, så jag tackade ja, väl medveten om att jag skulle vara halvdöd efter helgen.

nu är det efter helgen, och jag ÄR halvdöd.

tur att jag känner mig själv såpass att jag vet det. självkännedom is the shit, gott folk - så är det bara. 

jag hade svårt att bestämma mig för hur lång hundpromenaden skulle bli idag, innan vi gick. tog med mig kameran, bara ifall att. det blev inte en jättelång promenad, men några bilder blev det trots att jag är så trött att skallen är helt dimmig på insidan.

och med det sagt; här är dagens bildskörd. är för trött och groggy för att skriva mer än såhär, så - enjoy. 🙂

bara för att jag kunde och hade lust

idag var en sån där dag när jag inte hade nån särskild plan med hundpromenaden. jag visste bara att jag ville ta med mig kameran, och det gjorde jag. med ett par av mina (två par) nya skor, trotsade jag min nervositet över att få skitont i fötterna på en längre promenad, och så gick vi just en sådan.

bildskörden blev inte så stor idag, men jag tycker ändå att jag fick till nån enstaka bild som faktiskt kändes riktigt bra. vi har säkert olika åsikter, så jag håller för mig själv vilken/vilka min/a favorit/er är. 

enjoy! 🤗

nytt test - fortsatt assistans efterfrågas

jag har stundvis ägnat mig åt att försöka få ordning på skärmen, men än så länge har jag inte lyckats nämnvärt. det finns lite olika saker jag tänker mig att jag ska göra, varav minst en kräver en person som har tillgång till kalibrator-tingestar. jag känner tack och lov en sån person, och hoppas få hjälp därifrån inom kort (vad det nu betyder).

det här är några bilder jag tog på förmiddagen idag. vädret var skitvarmt och äckligt, och bitvis väldigt soligt. jag har gjort en återställning till fabriksinställningarna på skärmen, för att jag ville testa och se hur det ser ut. 

jag tror att jag tycker att de här bilderna ser bättre ut än de jag visade igår/förrgår. inte helt kanonbra än, men bättre. vad tycker ni?

det är tusan så krångligt, detta. det är så länge sen jag höll på med sånt här att jag mer eller mindre har glömt bort hur man gör. jag har försökt med inställningarna utifrån crimsons kalibrera-din-skärm-sida jag fick en länk till igår, men jag får verkligen inte till det. det är bilderna med rutor på, som skiter sig - jag ser bara två av fyra. eller, jag ser en tredje, men det är så svagt att det egentligen inte är att SE, utan ana. 

dock; trägen vinner. så är det. jag gillar den här skärmen jättemycket i övrigt, och vill gärna kunna använda den. 

en annan sak jag överväger att göra är att flytta tillbaka kontoret till köket. det är långt ifrån ultimat, men alltså.. jag bor i en dåligt planerad tvåa, jag har många utrymmeskrävande intressen (böcker, bl a), jag har redan valt bort både soffa och två, och kanske måste jag ha datorn i köket så att skärmen kan komma ner på bordsnivå. nu står den ovanpå baslådan till mina högtalare, och det är väldigt tydligt att skärmen visar olika beroende på vart jag befinner mig i höjd och vart jag har kropp/huvud i relation till skärmen. 

men hörrni, hur tycker ni att det ser ut nu? ser det bättre eller sämre ut? vad skulle ni säga behövs utifrån detta, för att det ska se ut som mina bilder brukar göra?

en sak som slog mig om bilderna från igår/förrgår är att jag ägnat mig åt att exponera lite annorlunda än jag brukar. under en längre period har jag fotograferat utifrån bländarsiffror, men nu har jag bytt till slutartider. det innebär att bilderna ofta blir underexponerade med.. well, jag låter ju kameran ställa in allt själv, men jag skulle tippa på ett par steg, iaf. det gör rätt stor skillnad på hur bildredigering och slutresultat blir. därför fotograferade jag idag på bländare i stället, som tidigare, bara för att det skulle vara lättare att redigera och att få det så nära mina bilder såsom de historiskt sett mest ut som.

den här sista bilden upplever jag själv som lite grå. av nån anledning kändes den krånglig att få bättre högdagrar i, men jag kanske var lat. jag vet inte. 😅

oavsett vilket, hörrni, så uppskattar jag all respons jag kan få. jag vägrar acceptera att behöva leta rätt på en skarvsladd till min gamla skärm bara för att den här inte funkar till bildbehandling. det SKA gå. 

#envissomengnu

grafiskt eller steampunk!?

jag är fruktansvärt trött. nu är jag två veckor in i renoveringen här hemma, och det börjar märkas. det här med att förhålla sig till okända människor som har mitt hem som sin arbetsplats är vansinnigt påfrestande. men; målaren blir klar på måndag, och sen är vi ju liksom inne på slutspurten. nya golv till kök och hall, elektrikern ska pyssla lite, och snickaren ska också pyssla lite. det ska in en ny kyl och frys - sen tror jag att det är klart.

jag har sovit hyfsat länge och bra inatt (hör och häpna - jag har sovit nätter hela veckan!), men känner mig ändå helt utslagen. hade egentligen inte alls lust att gå ut med hunden, men han måste ju ut, så det var bara att lyfta arslet och gå. tog med mig kameran, bara ifall att jag skulle hitta nåt kul. det är så surt de tillfällen jag lämnar kameran hemma och hittar massor med bilder jag velat plocka med mig hem.

idag gick vi en bit längs järnvägen, och jag bestämde mig för att ägna mig åt ledningar och allt annat kul som hänger och dinglar i luften ovanför rälsen. men det var en knepig dag att fotografera på. ljuset var helt fruktansvärt - alldeles för starkt, alldeles för hårt, och dessutom var det mesta jag fotograferade i motljus. jag såg knappt genom sökaren, och det kändes som att fotografera helt i blindo.

redigeringen av de här bilderna blev rätt kraftig. de var oerhört överexponerade. det är en av nackdelarna med det ljus som var för några timmar sen. det blir liksom överslag, och ljuset sprutar runtomkring och blir helt jävla hysteriskt. svårhanterligt så det heter duga. man ser ju, tycker jag, på flera av bilderna, i de mörkare partierna att det är lite för grått och alldeles för mörk gråskala för att det ska vara riktigt snyggt.

men å andra sidan; det blir ju gärna grafiskt - och det kan ju faktiskt vara rätt kul. för att inte tala om att några av bilderna får mig att tänka på steampunk, och bara det i sig är ju kul. jag gillar den estetiken, även om jag inte kallar den "min".

en av de saker som ÄR riktigt kul när man fotograferar den här typen av motiv, är hur man kan roa sig med att bygga sin bild utifrån vinklar, linjer, former, osv. det är ju så oerhört tydligt. det som kanske kan vara krångligt - iaf om man är ovan, kan kanske vara att hitta ordningen i oredan av alla dessa linjer och former. men ändock - jag tycker att det faktiskt är kul. det förutsätter iofs att man faktiskt SER något genom sökaren, och det var dagens största utmaning. :D :D :D

här har vi för övrigt ett bra exempel på det jag upplever som lite steampunk. dessutom ser jag till vänster en trummis som håller ett par trumpinnar.

när jag medvetet valde att ägna mig åt den här sortens motiv idag, började jag fundera på om jag kanske skulle fotografera mer sånt här ett tag - bara som omväxling. det blir ju lätt att allt man gör ser mer eller mindre likadant ut annars. fast å andra sidan; i morgon börjar porträttkursen och jag kommer att fotografera en del människor ett tag framöver. det kanske räcker som variation - det återstår att se.

av någon anledning tyckte jag också att jag fick till ett par, tre bilder med relativt tydlig dragkamps-känsla. bilden ovan är ett sånt exempel - det kommer en till längre ner.

här har vi den andra bilden med dragkamp. iaf som jag ser det - det är naturligtvis helt ok om du ser/tänker på ett annat vis. =)

.. och här har vi dagens sista bild. jag känner att jag blir tröttare och tröttare för varje rad jag skriver, så nu orkar jag inte skriva nåt mer vettigt.

att vänta är tråkigt

renoveringen av lägenheten fortsätter i den hastighet som det tar. jag befinner mig ungefär(-ish) mitt i, och idag har jag, katten och hunden flyttat in tillsammans med ungefär 90& av mitt bohag, i vardagsrummet. jag och målaren fick leka tetris för att få in sängen så att det går att ta sig fram.

herregud.

även om jag tycker att det går bättre den här gången, än sist, för 20 år sen, så är det fortfarande inte särskilt kul, trivsamt eller njutbart. jag har rätt mycket grejer, eftersom jag har flera intressen som tar mycket plats. böcker är ett sådant. sömnad är ett annat - jag syr alla mina kläder själv, vilket innebär att jag har rätt mycket tyg. och en stationär dator tar en hel del plats, den med.

alltså får man göra det man kan för att fördriva tiden, och försöka ha lite trevligt trots att det är främmande karlar som kommer och går som de behagar, i ens hem.

eftersom det på det stora hela känns som att jag befinner mig i limbo, har jag svårt att koncentrera mig och fokusera på något särskilt. jag vill mest bara att tiden går, så att det här projektet blir klart och jag kan börja få ordning på mitt hem igen. jag ser VERKLIGEN, verkligen fram emot det. och det kommer att gå fort - det är redan tisdag kväll. troligen kommer både kök och sovrum att vara klart senast måndag, och sen ska det bytas golv i två rum, och jag ska få ny kyl - och frys!

jag satt och funderade lite över hur jag tror att mina fotografier tas emot av betraktare. tänker att det är skillnad på en helt vanlig person som inte fotograferar själv (eller fotograferar med sin telefon och delar i sociala medier), och en person som fotograferar och har kunskapen att se vad det är jag gör i och med mina bilder.

för att belysa lite extra, fast i ett ngt annan sammanhang; jag känner en kvinna som är operasångerska. hon lyssnar inte på vilken musik som helst, utan vill ha hög kvalitet på det hon väljer att lyssna på. jag kan definitivt relatera till det, när det gäller bild (och faktiskt musik också).

för tittar man på mina fotografier - hur svårt kan det vara? har man en bra kamera kan man ju fotografera vad som helst och det kommer att bli skitbra. eller hur?

lite som jag tror att många blir snåla när det gäller att gå till porträttfotografen och betala massor med pengar, när man lika gärna kan göra det själv. och visst kan man det. men det blir aldrig samma sak.

jag tänker att det är lite samma när man precis har börjat lära sig att fotografera. man har stora visioner om hur häftiga bilder man vill ta (jag är/var också skyldig till det som newbie), och kan absolut inte förstå nyttan eller nöjet med att fotografera på t ex det vis jag själv gör, numer.

men jag gissar att det har att göra med hur tränat och utvecklat öga man har för att se i bild. jag tänker på det ibland när jag är ute, med eller utan kamera. jag ser bilder lite här och var, beroende på hur uppmärksam jag är, och så tänker jag på hur jag tänkte/såg förr, innan mitt bildseende var vad det är nu, och innan jag började fotografera öht.

om jag funderar lite på hur mitt bildseende fungerar, så tror jag att det är ungefär såhär...

till att börja med har jag en förmåga att skärma av allt som är ointressant. hittar jag något jag tycker är fint, zoomar jag in på precis exakt det som är fint - och som ni säkert noterat, så går jag gärna rätt nära. jag har liksom ett inbyggt titthål som väldigt effektivt gör att jag kan "se" min bild där den ligger och väntar.

den där titthålseffekten som liksom är inbyggd, gör att jag också redan innan jag ens plockar fram kameran, kan se hur det ser ut när jag vrider mitt inre titthål åt olika håll, justerar avstånd, hur komposition osv skulle påverkas av att jag zoomar in eller ut, flyttar motivet lite i sidled, osv.

jag tror att det är därför jag fotograferar de motiv jag gör. jag behöver inte ha stort och flådigt för att det ska bli något värt att titta på. medan skönheten förvisso ligger i betraktarens öga - öööh, varpå det just slog mig att när jag fotograferar är det ju faktiskt jag som är betraktaren. ^^ så ja, skönheten ligger onekligen i mina ögon, där och då.

det hände mig idag. stod vid balkongen och rökte, och upptäckte att det låg flera stycken bilder och väntade, på baksidan av ryggen på den gigantiska träsoffa som upptar ungefär 75% av min balkong. det var liksom bara att lyda och plocka bilderna där de låg.

och för att avrunda där jag började - herregud, vad jag längtar efter att min lägenhet blir klar. inte bara för att det är tradigt med röran, trängseln osv, men också för att det är lugnare. jag funkar ju inte skitbra med stress, och det här ÄR ett visst mått av stress. framför allt när porträttkursen sätter igång på söndag. tursamt nog har jag koll på vart jag har kameran. kursmaterialet skrivs ut på abf, och det kommer att finnas färdigt åt oss när vi kommer. däremot, trots mina ansträngningar att inte tappa bort det, har jag förlagt båda mina reflexskärmar i kaoset. inte för att vi behöver dem på söndag, men ändå. bara grejen. jag hade tänkt ta med och visa hur de ser ut och kortfattat förklara nyttan med dem.

well.

nu ska jag fortsätta vara trött och sliten ett tag innan det är dags att slänga mig i säng.

tack för att du läste mina allmänt virriga tankar idag. :D