vikten av bildanalys (för fotografer)

(och innan jag börjar skriva om bildanalys kan jag skvallra om att det där stativet som muppade sig för mig för nån dag sen - det är numer helt funktionellt igen, tack vare min helt jävla fucking amazing kompis som är BETYDLIGT starkare i nyporna än jag är, och dessutom hade nån antirost-spray av nåt slag. fi FAEN, vad jag är nöjd med det - hon är SÅ jävla bäst!!!)

men.

bildanalys.

det finns ju många anledningar till varför bildanalys är intressant. det finns också många sätt att göra en bildanalys på, beroende på varför man gör det. en konstvetenskaplig bildanalys ser ju lite annorlunda ut än den analys en fotograf gör av någon annans (eller sitt eget) fotografi. dessutom är det ju med allra största sannolikhet väldigt olika saker man tittar på, beroende på om man är konstvetenskapsnörd, eller fotograf.

själv tycker jag att det är roligast att göra bildanalyser med utgångspunkt i både konstvetenskaplig teori OCH fototeknisk analys - det senare i syfte att utröna hur det påverkar betraktarens upplevelse, förståelse och tolkning av ett fotografi.

men det som kanske är mest relevant för de flesta fotografer, särskilt om man är fotograf under utveckling (ie; en fotograf som inte jobbar med fotografi utan gör det för att det är kul och givande), är att iaf jag ser det som att lära sig mer om bildskapande baklänges.

baklänges - ja, du läste helt rätt. :D

att titta på fotografier och undersöka exempelvis hur en annan fotograf använder komposition, perspektiv, ljus och så vidare, för att framhäva sitt motiv och sin poäng, är ett väldigt effektivt sätt att utveckla sitt eget fotograferande. särskilt om man dessutom börjar analysera sina egna fotografier. en annan fördel med att ägna sig åt bildanalys är att man efter hand utvecklar ett språk för att prata om fotografi, och det är faktiskt förjävla kul. men det som är intressant just med det där baklänges, är att man lär sig förstå hur en bild är uppbyggd från betraktarens perspektiv, vilket över tid gör att vi utvecklar vår förmåga att påverka våra betraktare genom det vi gör med fotografiet redan innan vi ens ser den genom sökaren.

det svåra med att analysera fotografi om man aldrig gjort det förut, är såklart att veta hur man gör. vad analyserar man? vad tittar man på, och efter? hur uttrycker man sig? hur noga måste man vara? kan man analysera vilket fotografi som helst, oavsett motiv? spelar det nån roll om fotografiet är i färg eller svartvitt?

jag vet att jag har skrivit om det förut, men jag gör det igen - jag funderar på att skriva ihop en onlinekurs i just bildanalys, med målgrupp amatörfotografer som vill utveckla dels bildseende, förståelse osv, liksom ett SPRÅK för att prata om fotografi. inte bara tekniskt, utan om just bilden i sig.

...

och innan jag postar det här inlägget kan jag skvallra om att den fotokurs som faktiskt är klar men inte öppen för anmälan ännu.. nu brottas jag med ett par tekniska saker jag inte lyckats klura ut, och som jag trodde var självklara innan jag började skriva kursen. #facepalm så det kanske dröjer liiiite till innan jag släpper den.

men det kommer. :)

en annan notis: nu har jag skrivit så många blogginlägg och visat så många bilder att jag har glömt vad jag redan har visat. om ni redan har sett de här bilderna tänker jag inte be om ursäkt för att jag visar dem igen. :D ni får leva med det, helt enkelt. :)

sanning i fotografi

det här är något jag gillar att filosofera över. jag är ju rätt teoretisk av mig, och jag gillar att gnugga mina hjärnceller. själva frågan i sig tror jag att de flesta som fotograferar åtminstone lite mer engagerat och medvetet, har koll på.

det finns ingen sanning i fotografi.

jag funderar faktiskt på att skriva nån sorts bok om det här. inte för fotografer, men för personer som av ett eller annat skäl intresserar sig för fotografi, bildanalys - och kanske framför allt, källkritik av fotografi, just. det här är något jag anser är extremt viktigt när det gäller sk fake news, och hur vi tolkar fotografi i sociala medier. det är väldigt lätt att uppfatta ett fotografi som sanning, när det egentligen inte alls ens behöver ha med en beskriven kontext att göra.

den enda sanning vi kan hitta i ett fotografi, ligger i att det avbildar sitt motiv på ett verklighetstroget sätt. men inte ens det stämmer alltid. genom perspektiv, skärpedjup, komposition osv, kan vi ju förändra hur något ses, upplevs, förstås, tolkas mm.

alltså handlar sanning inte om annat än perspektiv.

det finns drösvis med ingångar i det här. jag läste ett blogginlägg häromdagen (tror det var alf som skrev det), där det togs upp, detta med avsändare och mottagare. så är det ju i all kommunikation, även fotografi.

i mina än så länge relativt lösa planer för den än så länge icke-existerande boken, ser jag dock flera sätt att angripa mitt påstående om att det inte finns sanning i ett fotografi.

- vad ÄR sanning?

- ingen människa kan vara objektiv; diskussion om det

- våra individuella "sanningar" är inte annat än överenskommelser, och kan därför förändras

- sanning och fakta är inte nödvändigtvis samma sak

- det ligger inga värderingar i sanning

- ALLT i vår verklighet är överenskommelser, inget annat

- sanningen i ett fotografi kan inte vara sann, eftersom den består av minst tre nivåer av upplevd "sanning"

.. och så vidare, i en lång oändlighet av diverse filosofiska och på en del vis, till och med andliga funderingar.

sånt här går jag igång på. såna här tankegångar är rejält jävla as-sexiga, i min värld. utöver min passion för just fotografi, så är jag dessutom väldigt intresserad av just filosofi samt lite tyngre andliga vägar (inte new age, alltså, och religion är något helt annat än andlighet). min hjärna fungerar på det stora hela väldigt abstrakt, och jag tycker att det är skitkul att fundera över såna här saker.

men varför skulle någon vara intresserad av att läsa en sån bok?

well.

först och främst tror jag att det säkert finns en hel del fotografer som säkert skulle tycka att idén kan vara intressant. särskilt om man är relativt ny som fotograf och inte har hunnit tänka så jättemycket på saken. jag tror också att det finns många studenter i exempelvis konstvetenskap, som skulle tjäna på att läsa en sådan bok. särskilt eftersom den bok jag tänker mig att jag ska skriva, också, troligen, kommer att innehålla en del om bildanalys (eller så skriver jag en helt egen bok om bildanalys, det funkar, det med).

de som verkligen skulle behöva läsa en sån här bok, kommer nog aldrig att läsa den. med det menar jag internet-troll på både vänster- och högerkanten (och mitt emellan, men såna är inte fullt lika vanliga, tror jag). donald trump skulle också behöva läsa en sån bok. men det är klart, han skulle nog säga att det var fake news.

jag vet inte riktigt varför jag skriver det här inlägget. förmodligen för att det vore kul med lite respons på den övergripande tanken. jag har skrivit en mindmap på vad jag tänker mig att boken ska innehålla, men det finns inte en enda garanti för att det här projektet blir av. jag hoppas det, men jag har begränsat med energi, så det får isf bli ett långtidsprojekt. :D

tankar, gott folk!? :)

hit me!