jag och dimma

jag har haft en hund på inackordering här över jul. det är en supermysig tik som avgudar mig, min hund och katten - och vi avgudar henne tillbaka. hon har varit daghund hos oss, men så flyttade hon och hennes människor över 50 mil bort. nu kommer hon och hänger med oss när hennes människor hälsar på familj här i stan.

lagom tills vi skulle ut och möta upp hennes husse, såg jag att det var dimma ute. jag älskar dimma (så länge jag slipper köra bil), det är så jäkla vackert. alltså grabbade jag tag i kameran i farten, och lyckades ta några bilder medan vi tog en snabb runda innan husse dök upp.

vi hade inte så mycket tid, och hann bara runt några hus innan vi mötte upp med den här supergoa hundens husse. vi gick runt några hus på området, och eftersom dimman låg mer i takhöjd/trädhöjd, fick det bli fotograferat i den nivån.

medan jag tittade igenom bilderna och gjorde i ordning dem, satt jag och funderade lite på det här med perfektion i fotografier. ju äldre jag blir, desto mer tolerant blir jag mot störande element - iaf i mina egna bilder. den där lilla, lilla detaljen som retar ögat så in i bängen - men måste det nödvändigtvis vara fel, eller ens dåligt?

såna detaljer kan vara horisonter som inte är raka (tydligen väldigt provocerande för en del), grenar som ligger och stör nån linje man annars gillar, något litet längst ut i bildkanten som egentligen inte behöver vara där, men ÄR där - och så vidare.

jag funderade också på den här typen av bilder från mig, och konstaterade att de tenderar till att bli rätt upprepande. inte så mycket fantasi och variation, alltså. :D jag känner mig lite småtråkig när jag riktar kameran mot nästan varenda hustak som har ett träd i närheten (och det är varenda hus i hela området). men. så är det. allt blir ju inte bra.

huset längst bak i bilden här ovanför bor jag i - fast längre åt höger.

.. och det här är ungefär så rolig jag känner mig idag. :D är lagom groggy eftersom jag vred dygnet ett helt varv (24h) mellan onsdag och torsdag, för att få ordning på dygnsrytmen (igen).

till dagens största fördelar hörde iaf att dimman gjorde ljuset helt ok om man tänker slutartider. fick iaf skärpa där jag ville ha den, så man får vara tacksam för det lilla. :)

ett annat uttryck

jag har ju berättat en hel del om mitt bildspråk och vad det grundar sig i - i alla fall utifrån den typ av bilder jag har visat hittills. men jag har två spår jag följer när det gäller just mitt bildspråk. det ena är just ur ett barns perspektiv på skogen och de små hålor som är hem åt diverse väsen och knytt.

det andra är detta.

jag tar mer än gärna inspiration ifrån åtminstone delar av den groteska konsten. jag är överlag väldigt förtjust i art grotesque, framför allt det mindset som ligger bakom det faktiska uttrycket. jag är till exempel jätteförtjust i medeltidens groteskeri, särskilt i hur man uttryckte det i form av hybrider mellan människa och djur/växt. där har vi ju en referens till de trädrötter och diverse knotor och grenar jag hittar, som ofta påminner om annat.

detta har dock inte särskilt mycket att göra med medeltiden. :D det här som jag visar idag, är mer inspirerat av 1800-talets gotik, till största delen de skräckberättelser som skrevs då i någon slags salig blandning av nationalromantik och psykologisk thriller. det är en snårskog av otäckheter som de allra flesta har att göra med psyket och dess mer okontrollerade påhitt. men hela den genren har naturligtvis också väldigt mycket med andra saker som har sin plats inom gotiken (som i sin tur har sin plats i det groteska).

gotiken är starkt förknippad med död, förgänglighet, förruttnelse, längtan, melankoli, ouppnåelig kärlek, hjärtesorg, allt-det-som-var, förlorad historia, och väldigt mycket mer i samma stil.

jag attraheras oerhört av detta, och har gjort så länge jag kan minnas. jag såg, och älskade, min första vampyr-tv-serie när jag var.. tja, nånstans runt 8 - 10 år gammal.

med andra ord är det något som tenderar att ta sig uttryck när jag fotograferar en viss typ av miljö. visst har jag visat bilder från kopparlunden här i västerås? tegelporr, som jag kallar det = gammal industrimiljö, bestående av tegelbyggnader med järngrindar. det är en variant av miljö där jag gärna hamnar i ett liknande bildspråk.

i det här inlägget visar jag bilder från några av kyrkogårdarna här i västerås. främst den som ligger bakom västerås domkyrka, och den som ligger på andra sidan ringvägen från just kopparlunden. båda de ställena har väldigt vacker miljö som är rolig att fotografera, även om jag inte har någon personlig relation till vare sig religion eller de som ligger begravda där.

och bara som parentes; jag är oerhört försiktig när jag fotograferar platser dit människor kan ha starka, känslomässiga band - oavsett om det är en grav, ett hus eller något annat. jag har själv oerhört stark integritet, och vill gärna respektera andras såsom jag själv vill bli respekterad. därför är det sällan jag fotograferar specifika gravar, om det inte är uppenbart att det inte längre finns någon som kan känna sig personligt kränkt över intrånget.

många äro de fotografer som pratar om vem de influerats av, och jag tänkte sälla mig till den kören - iaf delvis. när jag läste c-kursen i konstvetenskap skrev jag min uppsats om franske fotografen Eugène Atget och huruvida man kunde applicera den gotiska 1800-tals berättelsens bildlika skriftspråk på hans fotografiska verk (skvaller - svaret är ja). jag har långt ifrån sett allt av honom, men av det jag HAR sett, gillar jag det mesta. särskilt som han fotograferat många fasader i det gamla paris, vilket inkluderar en hel del groteska uttryck, och jag gillar ju sånt, såååå... ^^ .. sen att just atget såg sig själv mer som dokumentärfotograf än något annat - well, det är så, men inte automatiskt så iaf jag själv uppfattar hans bildmaterial.

en av de saker jag gillar med de gotiska berättelserna, är meta-effekten som uppstår av berättelser i berättelsen, och alla möjliga varianter på vindlande gångar som man trasslar in sig i, i tanken (och för all del, även fysiskt). även om trappan här samt den första bilden kanske inte är supertypiska för just det syftet, så är de tillräckligt gotiska precis som de är. båda är fotograferade vid uppsala domkyrka för ett gäng år sen (alla de här bilderna har några år på nacken).

men bara för att innehållet är ett annat än det ni vant er vid att se från mig, innebär det inte att jag frångår mitt eget sätt att använda bildkomposition. här ovanför har vi ju en typisk geometrisk form, OCH dessutom en snygg inramning. :D

ytterligare en geometrisk form, även om den inte är avslutad.

en till ram-i-ramen OCH geometrisk form.

det här är en lite småkul bild. när jag postade bilderna från just den här fotograferingen på min dåvarande fotoblogg, var jag inte alls förtjust i den. nu när jag gick igenom mina bilder för att hitta de jag ville visa, dök den upp - och nu gillar jag den. skumt hur sånt förändras över tid. :)

samma fenomen med den här bilden - jag har en snarlik, som är fotograferad med staketet högre upp i bildytan, och av de tu valde jag den andra. den här gången valde jag tvärtom, för att jag gillar muren bakom mer i den här.

alla de här bilderna är naturligtvis inte hardcore-inspirerade av gotiken/det groteska. men jag tycker att de allihop är tillräckligt "åt det hållet" för att de ska vara värda att visa. det groteska och gotiken är så vansinnigt intressant eftersom det innehåller så extremt mycket symbolik. det senaste året har jag läst en del om främst medeltidens groteska konst - eller kanske ännu mer, mindset, och man behöver läsa en del för att ens komma i närheten av att förstå hur komplext det är.

det kan vara lätt att tro att det groteska och gotiken inte hör ihop, men gotiken är faktiskt "bara" en del av det groteska. art grotesque som det kallas på engelska, sträcker sig över och genom alla konstformer och fungerar som en samhällskritisk motpol till det som i tiden anses vara samhällsnorm. den gotik som utvecklades från nationalromantiken är en mycket specialiserad del av det groteska, och ägnar sig mest åt sinnets mysterier, liksom.. äsch, ska jag hålla på och berätta om allt det, blir det en hel jävla doktorsavhandling :D ni får klara er ändå. ^^

vi kan väl mest bara konstatera att - jag gillar det här. :) väldigt mycket, faktiskt. och slår man ihop det här med groteskeriet OCH min barndoms idéer om vilka som bodde ute i skogen, så har man mig i ett nötskal ganska precis, faktiskt. :)

kallt fotograferande

hela den här veckan har varit helt upp och ner. min dygnsrytm rullar i en hastighet som en berg- och dalbana. dessutom är det fruktansvärt kallt ute, vilket gör att det inte alls är trivsamt att gå ut. tror inte ens min hund tycker att det är skitkul, trots att han har så mycket mer päls än jag.

bilderna i dagens inlägg är från igår och idag. idag höll jag på att frysa ihjäl, i ett par minusgrader samt rätt kraftig, svinkall vind. fi satan i gatan, vad kallt det var. nån slags blandning av frost och snö var det på backen också.

med tanke på att det så sakteliga börjar närma sig vitt väglag, så har jag börjat titta lite smått efter bilder på barr och kottar. jag firar inte jul öht sen många år tillbaka, men andra gör ju det, och jag tycker att det kan vara trevligt att dela ett julkort, sådär lagom till jul. brukar göra det till både jul och nyår - olika, alltså. ^^

igår när jag var ute med hunden, gick vi förbi en hög med fällda träd som ligger mellan ett av husen på andra sidan gatan, och skogskanten. de har legat där rätt länge, och jag har varit där flera gånger. dels med hunden, så att han kan träna lite balans genom att klättra omkring ovanpå (det är inte hela längden på träden, de har kapats till kanske hälften, men högen är relativt stor), dels med kameran för att fotografera. man ser liksom olika grejer varje gång.

i bilden här ovanför är jag väldigt förtjust i mönstret i nedre delen, som ser ut som om någon varit där och karvat med kniv.

en annan sak jag tycker är kul, är sånt som på bilden här ovanför - när exempelvis en gren ser ut som något annat. jag har några sådana bilder från förra veckan, som jag tror jag ska visa er när jag kommer ihåg. :D

i övrigt förbereder jag mig mentalt på kursavslutningen på söndag. jag har haft sjukt kul sen kursstarten, och är alldeles otroligt glad att jag tagit mig igenom det utan större blemmor. det jobbigaste har varit att hela tiden behöva förhålla mig till att jag ska iväg, särskilt eftersom jag envisades med att börja fotografera porträtt inför porträttkursen i vår, samt alla kullerbyttor jag gjort när det gäller just dygnsrytmen och sömnen. men det är inget nytt - det är så jag fungerar, och ett av skälen till att jag går hemma med sjukersättning.

och utifrån det, ska det bli skönt att ha ett tag utan några direkta förpliktelser. nästa helg ska jag till stan där jag växte upp, och stå på julmarknad tillsammans med några kompisar i deras konstateljé. jag har ju flera kreativa utlopp, och ska sälja lite pärlhalsband som jag gör. håll tummarna för att jag får lite sålt - jag har alldeles för många hemma, och skulle behöva lite extra pengar.

men efter nästa helg, tänker jag låta bli att boka in mig på så mycket grejer ett tag. jag behöver dels plana ut och landa, och så behöver jag börja planera och framför allt skriva kursmaterial till porträttkursen. det ska bli kul. och dessutom behöver jag fotografera till det kursmaterialet.  eftersom jag vid döstädningen jag gjorde förra året slängde väldigt mycket grejer, så har jag just köpt ett par nya konstnärs-dockor (såna där i trä, som man kan böja ben, armar och huvud på). jag ska använda dem att visa hur man kan testa att sätta ljus hemma med vad för lampor man nu kan tänkas ha, bara för att öva på ljus. jag har t o m köpt hem reflexskärmar. inte några fancy sådana från någon fotobutik, utan superbilligast-i-världen, typ. jag törs inte säga vart, men ett billigt ställe. :D :D :D

när ljuset är taskigt

(detta inlägg började jag skriva på i förrgår, och skrev färdigt idag)

för mig som har en störd dygnsrytm blir det lite spännande, det här med att hinna med att få del av dagsljuset vid den här tiden på året. särskilt om man vill gå ut och plocka bilder med sin kamera (och hunden, fast han tycker mest att det är drygt när jag stannar varannan meter, medan det är helt ok att han själv stannar varannan meter för att det luktar spännande på en fläck - livet är orättvist).

idag vaknade jag dock i tid för att hinna med en stund uppe i skogen innanför elljusspåret, här där jag bor. det var dock redan tillräckligt mörkt för att kameran skulle vilja ha längre slutartider än jag gillar. det slutade med att jag satte på blixten, vilket höll - en stund. till slut var det bara att inse att det inte gick längre.

det mesta blev mer eller mindre oskarpt, men jag lyckades få några bilder som blev helt acceptabla när det gäller skärpan. de flesta faktiskt på stenblock, av någon skum anledning.

medan jag traskade runt däruppe kom jag att tänka på en gång för rätt många år sen, när jag funderade på hur jag fotograferar natur. jag insåg nämligen att jag fotograferar porträtt, även på träd, stenar, whatever det nu är jag har framför mig. jag tror att det kanske är därför jag upplever att min komposition ofta känns så - i brist på bättre ord;

satt.

jag vet inte hur ni andra som betraktar mina bilder upplever dem, men för mig känns det ofta som att.. de sitter där de sitter, och de rör sig inte ur fläcken. jag vet inte hur jag ska beskriva det på nåt annat sätt, så ni får tolka det hur ni behagar. :D inte vet jag heller riktigt hur det är kopplat till att avporträttera en sten, en trädgren eller något annat, heller, men det känns som att jag gör det.

här ovanför har vi ju ett tydligt exempel på en bild som visserligen är fin, men lite för oskarp för min smak. jag hade gärna sett en kortare slutartid, men - det är så. jag kan inte göra så mycket åt det, utöver att försöka hitta tillbaka till just det stället och hoppas att ingenting har förändrats nämnvärt, och ta om den fast med blixt och hoppas att det funkar bättre.

i övrigt känner jag mig sådär rent generellt, rätt trött just nu. jag har haft några riktigt kul veckor med mer aktivitet än jag vanligtvis har på ett halvår. jag har en fotografering kvar - den skulle ha skett idag, men blev avbokad pga modellen som inte mådde jättebra. henne ska jag träffa på torsdag, i stället.

det är möjligt att jag inte kommer att posta fullt lika många blogginlägg som jag gjort under den här första månaden tillbaka på fotosidan. dels behöver jag vila lite, dels behöver jag fundera en hel del på mina planer, dels behöver jag sätta mig och få ordning på den onlinekurs i bildseende och bildkomposition som jag planerar. jag har lite tankar omkring den också, och är man intresserad av att gå den bör man hålla utkik. jag kommer givetvis att skvallra här när det börjar dra ihop sig. :)

.. och fotografera - förhoppningsvis kommer jag att fotografera en del under vintern, men kanske inte så mycket utomhus. jag ska ju skriva ihop ett kursmaterial till porträttkursen i vår, och i det materialet kommer det att ingå ett visst mått av LJUS. alltså behöver jag ha lite bilder där jag kan illustrera hur ljus funkar. inte ingående, för det finns inte tid till det, men sådär lite basic. till det kommer jag bland annat att använda ägg, men jag skulle också vilja få tag på en sån här.. vad kallas de - konstnärsdockor!? trädockor som består av böjbara armar, ben, fötter, händer och huvud.

en sån vill jag ha. och en sån vill jag ha ändå, för jag tror att jag ska göra nån slags projekt med det, nästa år.

här tror jag det får vara färdigskrivet för idag. kanske.

.. fast medan jag har er på tråden, tar jag mig friheten att tipsa om den sajt där det här med fotokursandet kommer att ske. det är min 20 år gamla domän eye-c.se, som jag är väldigt, väldigt förtjust i. jag fullständigt ÄLSKAR anspelningen på i see/eye c, som för övrigt är helt medveten. :D

bilder från fotokursens träff idag

idag var det dags för fotokursen att träffas igen, och idag hade mina deltagare den by far svåraste utmaningen framför sig. hittills har det mesta vi gjort varit rätt basic - vi har utgått från geometriska former, och därefter hittat riktningar, tyngdpunkter, gyllene snittet, osv. men idag ville jag att de skulle leta efter linjer/riktningar/former som antingen skapar någon slags dragkamp, eller någon form av sugande effekt, magnetisk effekt, som strävar emot eller ifrån varandra, eller på något annat sätt skapar någon form av konflikt.

sug på den en aning. det är INTE lätt - det tycker inte jag heller!!!

jag tog rätt mycket bilder själv, och fast att jag inte riktigt trodde att jag skulle hitta nåt av det här själv, lyckades jag faktiskt med ett fåtal bilder. det finns en eller ett par av dem här i inlägget. om du ser dem och förstår vad jag menar med det här - hojta till, för all del. :)

medan vi höll på - jag tror att de flesta tyckte att det var svårt. men till min stora förvåning har över hälften av dem redan laddat upp sina bilder i vår fb-grupp, och ALLA hittills har lyckats hitta minst en bild med det här konceptet. jag är så vansinnigt impad!

det är så jävla roligt att se dem lyckas. och jag anstränger mig verkligen för att vara peppande, även när bilden jag kommenterar kanske inte blev enligt dagens uppgift - och att ge konstruktiv kritik som inte svider. förhoppningsvis lyckas jag med mina föresatser, eftersom de utvecklas varje vecka.

jag sade också till dem innan vi började fotografera, att de inte skulle känna sig besvikna eller ledsna om de inte hittade något. för som sagt var; det här är nog överkurs egentligen. till nästa gång jag håller den här kursen kanske jag ska hitta en annan uppgift som är lite lättare.

dessutom förbjöd jag dem att beskära sina bilder innan de laddar upp dem. de var inte helt nöjda med den saken, men som den ondskefulla och grymma kursledare jag är, skrattade jag såklart grymt i mjugg så alla hörde och skälvde i sina skor.

jag tror att jag skrev i förra inlägget med porträtten som jag tog på min kompis när kursträffen var över, att det är oerhört länge sen jag var ner till lögarängen (som det här stället heter) med en kamera. förr var jag här relativt ofta med min dåvarande hund, men av någon anledning har det inte blivit av med min nuvarande mupphund.^^

på det stora hela måste jag säga att jag är oerhört nöjd med dagen. jag tycker att jag till riktigt fina bilder, i ett område där jag sällan blivit sådär jättenöjd. lögarängen är ett välnyttjat område - det finns ett promenadstråk längs vattenkanten, och några fina broar. det är många som går här med sina hundar, kärlekspar i varierande åldrar, osv. men jag vet inte om jag tycker att området som sådant är jättefint.

men jag tror att både jag och hunden kommer att sova ovaggade i natt. en trevlig dag, fantastiskt väder, bilder jag känner mig väldigt nöjd med, trevligt sällskap.. vad mer kan man begära!?