dagens porträttskörd

idag var det dags för ytterligare ett kurstillfälle i porträttkursen. dagens tema för kursdeltagarna var ATTITYD - och det var tydligen knepigt. :D tursamt nog hade jag med mig en egen modell som är väldigt naturlig framför kameran, och som inte har några som helst problem med att justera sig utifrån de instruktioner man ger.

vi använde oss av min modell såtillvida att han fick stå rätt neutral, jag gav en viss attityd, och så fick deltagarna komma med förslag på vad han skulle ändra i sin position, för att det bättre skulle uttrycka den attityd som gällde just då.

fördelen som kursledare är ju såklart att man kan göra lite som man vill, medan deltagarna ägnar sig åt dagens tema. därför handlar mina egna bilder inte så mycket om just attityd (fast jag borde kanske göra såna också, för jag har inte särskilt många exempel, som det är).

bilden här ovanför är en av mina klara favoriter från idag - kanske till och med den allra största favoriten från min sida. modellen själv var också väldigt nöjd med den här, och en bild till (lite längre ner).

jag känner mig överlag faktiskt väldigt nöjd med dagens bildskörd. den här snubben är överlag väldigt lättfotograferad (bortsett från att han tenderar att blinka en hel del - det försvann ett gäng blund-bilder innan bildredigeringen kom igång), vilket gör att det blir väldigt roligt att fotografera - såklart.

dessutom är just den här snubben betydligt mer rörlig och böjbar än de flesta i vår ålder, numer. :D mina egna knän skulle inte klara en del saker av vad han gjorde (sitta på huk, t ex).

som ni ser blev det en hel del närbilder. jag försökte anstränga mig för att det skulle bli åtminstone några helbilder, och det fick jag till. men av nån anledning tenderar jag att favorisera närbilderna just nu.

däremot så tror jag att det alltid kommer att finnas saker jag tänker att åh, varför såg jag inte det här, eller varför gjorde jag inte den lilla detaljen annorlunda, varför instruerade jag inte si eller så, osv.

men jag tänker att även jag behöver träna upp min förmåga till porträtt, och eftersom det var så oerhört länge sen jag gjorde det här regelbundet, så tycker jag ändå att jag kan vara rätt nöjd.

här är både min och modellens andra favoritbild - jag är jätteförtjust i den här.

jag vet att jag skrev det högre upp, men jag känner att jag vill upprepa mig :D för jag ÄR faktiskt väldigt nöjd med dagens ansträngningar. det är verkligen skitkul att fotografera någon som gör sig bra på bild, som är följsam och kan uttrycka sig genom kroppen och ögonen, och som verkade tycka att det var rätt kul, han med.

det här får vara dagens sista. den är inte dum, den heller, trots ett visst mått av oskärpa. jag märker att jag lider lite av porträttfotografens inre bild av att ett porträtt måste ha skärpa på ögonen för att det ska vara ett bra porträtt. tror att jag kanske behöver göra mig av med den föreställningen om hur ett porträtt "måste" eller "bör" vara.

två dagars fotograferande

först, några bilder på en av mina bästa vänner, som ställde upp som modell på söndagens porträttkurs. det var länge sen vi gjorde nåt tillsammans som INTE inkluderade shopping, så det blev mer pratat än fotograferat. men vi fick till några bilder, och även om hon själv är oerhört självkritisk tycker jag att hon blev bra på bilderna.

det var faktiskt rätt kul. jag använde henne för att visa kursdeltagarna litegrand om hur man genom ganska små skiftningar i hur man håller kroppen, kan få modellen att se mer avslappnad ut även om det är rätt obekvämt att stå såsom åtminstone jag ofta begär. :D

men hon sade det till deltagarna, att det känns jätteskumt och jobbigt att stå si och så, men att det blir bra.

den här är min favoritbild på henne. hon ser så jäkla MYSIG ut! <3

...

igår tog jag med mig kameran när jag och hunden gick upp i skogen en sväng. varje gång kameran följer med, tar promenaderna mycket längre tid. som vanligt blev de vanligaste motiven diverse träd, grenar, trädrötter och stenblock. nu när jag valde vilka jag vill visa, ansträngde jag mig dock för att visa sånt som inte är alltför typiskt mig (även om det här också är väldigt typiskt mig).

det här får mig osökt att tänka på en dubbelradig, gles kam som används av individer med min typ av hår (självlockigt, typ 2C/3A om nån har koll på sånt). jag har själv ett par stycken som jag är väldigt förtjust i - och här kan man ju se det som trollmors egen dubbelradiga kam. 

och det här är  kanske en sån där hårbottens-kliar-grej, fast för troll. om jag vore ett troll skulle jag LÄTT använda en sån här grej för att klia mig i skallen.

här ser jag ingen kam, men jag tänker att storlek är relativt. för ett troll är det här troligen inte större än en liten fågel. eller kanske en rejält stor tusenfoting. vem vet vad troll har för varelser omkring oss, som vi inte kan se!?

jag har inga problem att blanda väsen från diverse traditioner. här tänker jag mig att det är en ent, från sagan om ringen - eller, iaf en del av en ent.

är det bara jag som ser en kvinnas könsorgan här, för övrigt?

just såna här grenar kanske inte påminner jättemycket om något sagoväsen, men för mig är de oerhört vackra. just här kunde jag använda den främre klykan till att rama in den bakre grenen. jag gillar sånt.

det finns rätt mycket stenblock i en del av skogen vi har, där jag bor. jag tror att jag har berättat det förut, men en av de saker jag blir så oerhört fascinerad av, är hur många stenblock som ser ut att vara huggna, eller kanske till och med skapade, med enormt intressanta vinklar. det får mig att undra vem som har skapat dem på det här viset, om det finns något syfte med det, eller om det är naturen själv som varit så listig och placerat dem på de sätt de ligger.

kolla den här, till exempel. det känns på nåt sätt osannolikt att naturen skulle ha åstadkommit detta, men å andra sidan - man vet aldrig. naturen är ju trots allt rätt påhittig och gör saker utan att be om lov eller lyssna på nån som säger att det är omöjligt.

om trädgrensgrejen några bilder upp fick mig att tänka på enter, ger den här bilden mig intryck av dvärgar som smider svärd i järn. nu råkar jag veta att det inte är dvärgar som svettas, svär och sjunger visor till stora eldar och hett järn. i stället är det en liten eldplats uppe i skogen, som någon har gjort. jag skulle tippa på en familj eller kanske ett ungdomsgäng som ville grilla i fred.

det jag gillar särskilt med just den här bilden, är sotet. skitigt blir ofta väldigt vackert i svartvitt fotografi, så är det bara.

de här två, sista bilderna, är kanske det som är som allra mest typiskt mig i det här inlägget. iofs är nog allt väldigt typiskt mig, men tro mig - det finns några bilder från den här skogsrundan som är så typiskt mig att man snudd på blir trött på dem redan innan man ens hunnit titta. :D

det får mig för övrigt att tänka på att nu har den stora högen med nedhuggna träd som jag fotograferat så ivrigt vid, försvunnit. det var jättetråkigt att se, för jag har tyckt väldigt mycket om att fotografera där. min hund har också gillat att vara där, fast mer för möjligheten att klättra runt uppe på stockarna, så att han kan känna sig lite häftig. ^^

det är ju tursamt att man kan hitta fina trädbilder uppe i skogen också.

men alltså, shit!!!

 jag tar mig friheten att visa annat än porträtt i ett inlägg som kommer att handla om just porträtt. bilderna i det här inlägget är från igår och idag (faktiskt från i förrgår och igår, om man ska vara petig med timmarna), och visas mest för att ha nåt att titta på mellan textstyckena. :D

anledningen till det är - porträttkursen har kommit igång, och i söndags var vi ute första gången och testade på det här med porträtt. ni har ju säkert sett bilderna jag tog, i förra inlägget.

alltså, shit. vilka deltagare jag har! :o

visst syns det att de är nybörjare på det här med porträtt - så är det. men alltså, shit, vad duktiga de är!!! jag är så jävla impad av dem allihop att jag nästan går av på mitten. stolt över dem är jag också. jag tror att de tyckte att det var lite småläskigt att ge sig på det här, men alltså.. WOW!

även om jag inte gör det här på heltid, så måste jag nog ändå påstå att jag har världens bästa jobb. på riktigt, alltså. det är sååå jävla kul att se, och det ska bli så SJUKT jävla roligt att se hur de fotograferar i slutet på kursen.

det behövs liksom inte särskilt mycket för att putta dem i rätt riktning. de kanske inte blir porträttfotografer för att tjäna pengar på det - men det måste man ju inte heller. för flertalet av dem tror jag att det räcker med att bli mer medveten, så att bilderna på barn och barnbarn blir bättre (vad nu det betyder - det är nog olika för var och en). och så länge mina deltagare är nöjda och glada, är jag nöjd och glad.

trots att det inte var så länge sen höstens kurs, så hade jag ändå nästan glömt hur kul jag tycker att det här är. och den här gången är jag betydligt mer kritisk i mina bildkommentarer - så att de verkligen får ut någonting av det. mest beröm, men med synpunkter på olika saker.

vi har också bestämt att vi skippar utställning vid sista kurstillfället. det finns två skäl till det; dels tror jag det känns knepigt att ta fram bilder på en person man inte kommer att sätta upp bilder på i sitt hem, dels finns det en roligare grej vi ska göra i stället - jag ska fotografera porträtt av dem allihop. det ska bli skitkul, och jag tror att det kan vara rätt bra att få stå framför kameran och känna hur det känns att stå modell för nån som iaf har lite koll på hur man gör för att få sin modell att stå på ett visst sätt.

och jag hoppas verkligen att de gör övningarna i det kursmaterial jag har skrivit ihop. och om de gör det, hoppas jag att jag får se, för det kommer jag att vara fruktansvärt nyfiken på.

alltså, ni anar inte vad tacksam jag är att jag fick syn på annonsen som abf hade i sociala medier förra våren. lika tacksam är jag för att jag faktiskt hörde av mig, fick kontakt, och valde att gå vidare. för att inte tala om att det fanns tillräckligt många människor som ville gå kursen, och som nu vill gå fortsättningskursen.

vissa dagar förtjänar man att klappa sig lite extra på axeln, och det här är en sån dag för mig.

...

vill man hänga med mig i fotosammanhang, både online och irl, kan man göra det genom att gå med i Club Passionista - just nu tio veckor kostnadsfritt mot att man hjälper mig att hitta ett bra sätt att göra det på.

första tillfället på porträttkursen

idag var första kurstillfället när vi faktiskt varit ute och fotograferat - förra veckan var det ju planering, lite genomgång osv. men idag kom vi igång på riktigt!

jag hade med mig en modell jag varit bekant med sen vi var tonåringar, även om vi egentligen aldrig har umgåtts. jag har aldrig fotograferat henne tidigare, så det var ju kul bara därför.

det som är roligt med henne är att hon, liksom jag, har en tydlig stil och ett tydligt uttryck. för mig är hon på intet sätt extrem, men jag kan föreställa mig att det säkert finns många som tycker att hon är lite för mycket i hur hon klär sig.

smaken är som baken, no? :)

vi var i ett centralt parkeringshus idag, delvis för att jag ville det pga min modell, delvis för att just det parkeringshuset har ljusinsläpp genom höga, smala öppningar på båda sidor, vilket är ett bra sätt att öva på naturligt "fönster"ljus.

min vana trogen ägnade jag mig lite mindre åt dagens tema som deltagarna hade till uppgift, och lite mer det jag hade lust med. en av fördelarna med att vara kursledare, faktiskt. =)

jag är faktiskt glad att jag bestämde mig för att försöka ha med modell på så många träffar som möjligt. det ger mig möjlighet att ta exempelbilder på sånt jag inte hann/kom ihåg under min porträtt-drive i höstas. som t ex - måste ett porträtt innebära att modellen tittar in i kameran?

ett annat exempel är det här med ljuset. här har vi två snarlika bilder - de är fotograferade på exakt samma plats, den enda skillnaden är hur modellens ansikte är riktat, och således också hur ljuset faller på henne. på bilden ovan är ju halva ansiktet i skugga, och det blir ganska hårda kontraster.

på den undre bilden är ansiktet riktat mot ljuset, och det ger en mer skulpterad känsla - tycker jag, iaf. det är fortfarande relativt hårda kontraster och skarpa skuggor, men övergången är ändå mjukare än på bilden ovan.

jag gillar verkligen (sorry att jag tjatar, men alltså - faktiskt) att ha egen modell med mig, märker jag. det ger mig möjlighet att testa lite olika saker utan prestige och prestationskrav.

det här är t ex två bilder med samma posering, det enda som skiljer är avståndet. jag har suttit och glott på halvbilden och försökt bestämma mig för om jag gillar poseringen där, men jag KAN faktiskt inte bestämma mig. :D :D :D det är 50/50 på den, känner jag.

redan när vi pratade om den här fotograferingen för ett par veckor sen, bestämde vi att vi skulle satsa på lite attityd. därför är det inte så många bilder där min modell ler. fast det beror också, iaf delvis, på att det var så vansinnigt kallt i det här parkeringshuset. herregud - vi höll på att frysa ihjäl. och hon, den galningen, hade bara linne under sin tunna jacka! :o :o :o hon frös så mycket att jag skickade hem henne nån halvtimme innan vi skulle vara klara. :D

och här har vi min absoluta favorit från dagens äventyr. det här är en pose jag har tänkt på i säkert ett par månader och velat testa. ÄNTLIGEN hade jag möjlighet att göra det, och den ser precis lika bra ut som den gjorde i mitt huvud. plus att jag kommer att kunna variera den en hel del, beroende på hur man lutar och vrider huvudet. den kan bli blyg, flirtig och sensuell, och troligen inbjudande. hur kul som helst - det kommer nog fler modeller i samma pose så småningom!

men. nu ska jag försöka ta tag i min kväll och se om jag kan ge nån timme eller två till mitt vardagsrum. jag började igår att försöka få nån slags ordning i kaoset. det innebar väldigt, väldigt mycket lyfta bokkassar, flytta prylar från ett ställe till ett annat för att kunna skjuta EN grej till ett särskilt ställe, för att därefter flytta tillbaka alla kassar osv, för att kunna flytta en annan pryl. men nu står iaf möblerna hyfsat där de ska. nu är det bara resten...

jag träffade skogsfolket idag

trots att jag egentligen ska ägna mig åt att förbereda inför renoveringen, så tänkte jag redan igår att jag skulle gå upp i skogen med hunden idag - och ta med mig mina konstnärsdockor som jag köpte i höstas.

bortsett från ett par, tre bilder innan vi kom upp i skogen, så är dagens tema - skogsfolket.

men låt oss passera ett par, tre bilder först, innan vi kommer dit.

sådär, ja. nu har vi kommit förbi stället jag passerar varje gång vi ska upp i skogen, och det är oftast lika roligt varje gång.

men - upp i skogen kom vi, och jag hade onekligen rätt kul.

det jag tycker är så fantastiskt kul med dessa dockor är att trots att de faktiskt inte är mänskliga, och trots att de är rätt begränsade i hur man kan posera dem, så är de fullt kapabla att uttrycka mänskliga känslor.

det här är bilder jag har tänkt använda som exempel på just posering och miljö, inför porträttkursen som sätter igång om ett par veckor.

nu kommer mina kursdeltagare troligen uteslutande att fotografera EN människa i taget, men det känns ändå relevant att ha med bilder där det är två dockor. om inte annat för att kunna tipsa om hur man kan använda bländaren för att sätta fokus på en av två eller flera personer. jag vet att det är ett par, tre stycken av deltagarna från höstens kurs som kan ha nytta av det.

men alltså, kolla - på riktigt, hur coolt är inte det här? :o

och jag tycker verkligen det. helt otroligt hur mycket man kan uttrycka med en trädocka som det går att vrida, vända och bända på utan större problem.

jag är för övrigt lite fascinerad över mig själv, utifrån de här bilderna. vi var ju uppe i skogen här i närheten, och trots att jag inte hade tänkt så innan, så märkte jag att jag valde ställen för mina dockor, som ger åtminstone mig ungefär samma känsla som när jag fotograferar däruppe i vanliga fall. mao; tema barns fantasier om troll, tomtar och annat skrymt, och vart de bor. min egen upplevelse av flertalet av de här bilderna är just skogsfolk. inte nödvändigtvis tomtar och troll, men ändock. möjligen alver - jag tänker mig såsom i sagan om ringen, på ett ungefär.

ser ni lika tydligt som jag vilka bilder som andas mer feminint, och vilka som känns mer maskulina?

jag måste faktiskt erkänna att det här var riktigt kul. troligtvis kommer jag att fotografera de här dockorna vid fler tillfällen, fast olika miljöer.

ni ska få se en sista bild (som för övrigt får mig att tänka på jondalar i böckerna som följer efter grottbjörnens folk, om ni har läst dem). man går förbi den här trekantiga öppningen varje gång man går spåret, och jag har fotograferat den för många år sen - ett antal gånger. men idag när jag hade mina dockor med mig, blev det så uppenbart vad som måste hända. :D hence; min känsla av jondalar (det var min spontana tanke, direkt när jag såg det).

och nu när ni sett jondalar, är det dags för mig att dricka upp mitt te och återgå till min nedmontering av vardagsrummet. jag är rejält trött, så det blir nog en rätt dryg omgång - but it has to be done.

wish me luck.