mer kraniebilder - med KOTTAR!

det är bara att erkänna.

jag har alldeles för kul med det här. häromdagen var jag ju upp i skogen med hunden, och plockade kottar. de har legat på tork ett par dagar, och idag kunde jag inte hålla mig längre, det gick bara inte.

alla tre, edward, ebba och hedda, ställde upp som modeller idag, men det blev flest bra bilder på edward och hedda. ebba hade inte alls nån lust att vara med idag. men; det är ok - jag har andra bilder på henne, och hon kanske har större lust för just det här en annan dag.

som ni märker är det inte svartvitt. det slog mig nämligen att om jag inte hittar någon bra fiolbild att ha i den där snygga ramen jag visade för några inlägg sedan, så kanske en kraniebild funkar. men inte i svartvitt. men jag tänker att kranierna i sig kan funka, om det inte är alltför kraftfullt i färgmättnad. kottarna torde ju garanterat funka.

det slog mig för övrigt att det kanske finns någon som undrar hur jag tänker när jag fotograferar på det här viset. jag är HELT övertygad om att kursdeltagarna i kommande porträttkursen kommer att undra, eftersom det jag håller på med just nu är en av övningarna jag vill att de gör hemma - för att träna på ljus. men som newbie på att göra sånt här uppstår ju en drös frågor.

som t ex;

• hur många bildidéer kan man komma med, om man ska fotografera en och samma pryl?
• hur fotograferar man för att visa sin modell (oavsett om det är ägg, apelsiner, kranier, en barbiedocka, ett kramdjur, ett par skor eller whatever) på ett så smickande vis som möjligt?
• hur tänker man omkring komposition, när det är motiv mot en enfärgad (rekommenderas) bakgrund?
• hur får man de färdiga bilderna att faktiskt se vettiga ut, när originalfilen (oavsett om det är raw eller .jpg) ser så illa ut?

när det gäller komposition, så tänker jag att samma koncept/regler gäller, som annars. man får tänka lite annorlunda, bara.

när det gäller kranierna så har de ju fördelen att ha rätt många "sömmar", som man kan använda sig av. och eftersom de har suttit på en levande varelse, så har de ju ett "framåt" och ett "bakåt" - alltså kan man skapa riktning, beroende på hur man placerar kraniet. i övrigt så får man helt enkelt testa sig fram och se vad som funkar för en själv när det gäller kompositionen, utifrån den sorts komposition man använder i vanliga fall. och där skiljer det sig nog - jag tror inte att jag nödvändigtvis använder mig av någon slags gängse tradition när det gäller just komposition.

för att vidareutveckla iaf litegrand; jag tänker gärna i ett rutsystem om 3x3 rutor. jag tänker ofta i tyngdpunkter, balans, vikt, linjer, former.. nej, nu ljuger jag. jag tänker ALLTID i de termerna. :D

däremot tänker jag sällan på.. jag vet knappt ens vad det kallas - 3-dels-nånting!? i sidled, tänker jag mig att den regeln oftast används!? jag tänker inte så. jag vill göra något med hela ytan, även om det innebär att delar av den är negativa (tom yta).

hur man bär sig åt för att få sitt motiv att se så bra ut som möjligt?

återigen; man får testa sig fram. det beror naturligtvis på vad man fotograferar. ett gosedjur kanske man behöver fotografera på ett visst sätt, medan ens mammas första par skor kanske behöver ses på ett annat sätt. detsamma gäller ljuset - vissa saker kanske funkar att fotograferas med en viss typ av ljus, medan annat blir bättre med en annan sorts ljussättning.

här ska tilläggas att jag är enormt lat och bekväm av mig. jag kör med samma ljussättning en hel fotografering rätt igenom. och eftersom jag är ännu latare än så, orkar jag inte byta eluttag till golvlampan med spotlighten, så att jag exvis kan byta sida med den. alltså blir det ungefär samma ljus till allt.

när det gäller bildredigeringen för att få bilderna att se vettiga ut, så kommer det att behövas. mina råfiler från de här fotograferingarna ser inte kloka ut. jag skulle INTE vilja visa dem för någon. :D :D :D sen beror ju redigeringen såklart på tycke och smak. jag gör mina bilder såsom jag vill ha dem. det finns nog de som skulle envisas med att säga att mina bilder är underexponerade för att det inte finns några detaljer i den svarta bakgrunden - men jag vill ha det så. jag gillar när mina motiv liksom smyger sig ut ur mörkret.

så varför vill jag att mina kursdeltagare ska ägna sig åt detta? det har ju inte särskilt mycket att göra med porträtt. eller?

det beror ju på hur man ser det.

till att börja med är det här ett bra sätt att börja titta på ljus. nu är ju det här ett ljus som man kan styra, vilket man inte kan med naturligt ljus. vi har ju inte mycket att säga till om när det gäller väder, t ex. men att fotografera såhär, och att testa olika sätt att placera den/de lampor man använder, är ett bra sätt att lära sig känna igen hur olika ljus (utomhus) fungerar. det är skillnad på en solig högsommardag och en grå, dimmig höstmorgon, eller en vinterdag med snö och skarpt solsken som gör att ögonen tåras.

det är sånt som är bra att ha koll på, iaf litegrand, om/när man ska fotografera porträtt. nu kommer ju inte dessa kursdeltagare att bli erkända porträttfotografer efter kursen - det är heller inte målet. men de kommer förhoppningsvis att ta med sig nånting som hjälper dem att känna att deras porträtt-skills blivit lite mer solida.

jag är ett stort fan av tanken att det man lär sig i ett sammanhang går alldeles ypperligt bra att använda i ett annat. i såna här fotograferingar har man ALL kontroll över bilden, både före, under tiden och efteråt. man styr precis exakt ALLT. vad som ska fotograferas, hur ljuset ska se ut, hur motivet ska placeras, hur det fotograferas, kamerans inställningar (om man engagerar sig i det), från vilken vinkel och vilket perspektiv, och därefter - hur bilden ska redigeras för att se ut som man tänkt sig.

så jo. jag tycker att det finns rätt stora poänger med att testa på det här. sen fattar jag också att det inte passar alla. själv har jag sysslat med sånt här till och från, ända sedan jag började fotografera (analogt, på den tiden). jag har fortfarande en bild på väggen som jag tog i mitt studentrum i uppsala - den är skitsnygg.

men då finns det ju å andra sidan oändligt många sorters fotografering som jag inte sysslar med alls. antingen för att jag är helt ointresserad, eller för att jag är rent ut sagt dålig på det. :D

testbilder

det här kan ju verka hur tråkigt som helst, men jag roade mig i natt med att testa - dels stativet, nu när det har blivit fixat, men också min nya reflexskärm (som har fem olika varianter inbyggda - billig och bra, om än kanske inte superhög kvalitet).

de här bilderna har jag tagit inför kommande porträttkurs på abf. det finns poänger med dem. eller, egentligen bara en poäng, och det är att undersöka LJUS.

jag har ingen studio. det här har jag satt ihop med hjälp av ett svart lakan hängt över ett kompostgaller som står på ett bord, lutat mot en vägg. en golvlampa från ikea med ett "allmänljus" riktat upp i taket, samt en spotlight riktad mot motivet. råfilerna ser INTE ut såhär, kan jag säga. :D de ser rätt bedrövliga ut, och det krävdes en hel del redigering för att få bilderna att se ut som jag vill.

men stativet funkar, vilket gläder mig enormt eftersom lamporna inte ger särskilt starkt ljus = slutartider på allt mellan 1,5 - 10 sekunder.

den här bilden är fotograferad genom reflexskärmens "diffusor" - tunt, genomskinligt, vitt tyg, i syfte att sprida ut ljuset som riktades rakt mot äggen, fast lite snett från höger. jämför man med nästa bild (det man ska titta på är skuggorna), så ser man stor skillnad.

jag är en stor anhängare av att det man lär sig i ett sammanhang, går att använda i andra situationer. de som går porträttkursen i vår kommer att få öva på det här hemma. det de lär sig på det, kommer de att kunna ta med sig in i porträttfotograferandet - och allt annat fotograferande också, för den delen.

mycket praktiskt och behändigt.

och för den som undrar: jag valde att göra de här bilderna svartvita, inte bara för att det är en personlig preferens, utan också för att jag tycker att man ser ljuset bättre i svartvitt. man blir inte så distraherad av färgen, utan kan koncentrera sig på hur ljuset faktiskt ser ut.

konstnärsporträtt

idag var det dags för ytterligare en porträttfotografering, till projektet "kursmaterial inför porträttkursen i vår". när jag ställde frågan på facebook, blev jag förvånad men väldigt glad när en kvinna hörde av sig, som jag inte känner särskilt väl. vi träffades för.. 10 - 15 år sen, när jag var aktiv i en länstäckande förening för yrkesverksamma kulturarbetare. vi har inte träffats sen dess, så det var roligt att ses.

som synes - den här kvinnan är målande konstnär. hon målar rätt mycket abstrakt, och av det lilla jag ser av det hon delar på facebook, så gillar jag det. och eftersom hon är just en konstnär och önskade sig bilder hon kan använda bland annat i professionella sammanhang, tyckte jag att det kunde vara kul att ha med några penslar och/eller något annat attribut som gör att det syns vilken yrkesroll hon har.

med tanke på att bilderna ska ingå i kursmaterialet till den här porträttkursen, så känns det också väldigt lämpligt att ha med just någon form av rekvisita, eftersom jag har tänkt att ett av kurstillfällena ska handla om just det. är man ovan kan det vara svårt att veta vad man ska göra med en person som håller i något, och det kan helt klart vara värt att testa på.

ur ett rent praktiskt och kameratekniskt perspektiv var dagens ansträngningar småknepiga. medan vi var ute - och vi var ute MITT på dagen, för att kunna suga ut så mycket dagsljus som möjligt, så lyckades jag ändå med konststycket att få rätt många bilder oskarpa. det kändes ok medan vi var uppe i skogen, men när jag kom hem och började titta var det en hel del som jag valde bort att ens visa, pga det. skall tilläggas att jag inte fotograferade med blixt idag.

det var också rätt kul att den här kvinnan också blev väldigt förtjust i skogen häruppe. det är ingen stor skog, men den består av flera delar (uppdelade av cykelvägar) och traskar man runt i allihopa kan man nog vara ute i ett par timmar. jag brukar gå igenom tre delar med hunden, och det tar oss oftast runt en timme. och det är en riktigt, riktigt fin skog - för att inte tala om att de olika delarna inte ser likadana ut. det är det mest märkliga och intressanta, eftersom det enda som skiljer dem åt är just cykelvägar.

jag gillar den här serien. det är inte riktigt yrkesporträtt med tanke på miljön, men med tanke på förkläde och penslar så blir det ändå nån slags sådant. jag skulle kunna tänka mig att göra fler sådana, vid tillfälle.

jag är väldigt nöjd med dagen. nu har jag en till fotografering i morgon, sen tror jag att jag får göra ett uppehåll med just porträtten till när dagsljuset börjat återvända efter nyår. jag hade hoppats få in ett par fotograferingar till, men de som var inbokade nu under helgen har bokat av pga fullständigt begripliga skäl.

och jag har faktiskt hyfsat gott om material vid det här laget. behöver jag mer, får jag lösa det, helt enkelt.