två dagars fotograferande

först, några bilder på en av mina bästa vänner, som ställde upp som modell på söndagens porträttkurs. det var länge sen vi gjorde nåt tillsammans som INTE inkluderade shopping, så det blev mer pratat än fotograferat. men vi fick till några bilder, och även om hon själv är oerhört självkritisk tycker jag att hon blev bra på bilderna.

det var faktiskt rätt kul. jag använde henne för att visa kursdeltagarna litegrand om hur man genom ganska små skiftningar i hur man håller kroppen, kan få modellen att se mer avslappnad ut även om det är rätt obekvämt att stå såsom åtminstone jag ofta begär. :D

men hon sade det till deltagarna, att det känns jätteskumt och jobbigt att stå si och så, men att det blir bra.

den här är min favoritbild på henne. hon ser så jäkla MYSIG ut! <3

...

igår tog jag med mig kameran när jag och hunden gick upp i skogen en sväng. varje gång kameran följer med, tar promenaderna mycket längre tid. som vanligt blev de vanligaste motiven diverse träd, grenar, trädrötter och stenblock. nu när jag valde vilka jag vill visa, ansträngde jag mig dock för att visa sånt som inte är alltför typiskt mig (även om det här också är väldigt typiskt mig).

det här får mig osökt att tänka på en dubbelradig, gles kam som används av individer med min typ av hår (självlockigt, typ 2C/3A om nån har koll på sånt). jag har själv ett par stycken som jag är väldigt förtjust i - och här kan man ju se det som trollmors egen dubbelradiga kam. 

och det här är  kanske en sån där hårbottens-kliar-grej, fast för troll. om jag vore ett troll skulle jag LÄTT använda en sån här grej för att klia mig i skallen.

här ser jag ingen kam, men jag tänker att storlek är relativt. för ett troll är det här troligen inte större än en liten fågel. eller kanske en rejält stor tusenfoting. vem vet vad troll har för varelser omkring oss, som vi inte kan se!?

jag har inga problem att blanda väsen från diverse traditioner. här tänker jag mig att det är en ent, från sagan om ringen - eller, iaf en del av en ent.

är det bara jag som ser en kvinnas könsorgan här, för övrigt?

just såna här grenar kanske inte påminner jättemycket om något sagoväsen, men för mig är de oerhört vackra. just här kunde jag använda den främre klykan till att rama in den bakre grenen. jag gillar sånt.

det finns rätt mycket stenblock i en del av skogen vi har, där jag bor. jag tror att jag har berättat det förut, men en av de saker jag blir så oerhört fascinerad av, är hur många stenblock som ser ut att vara huggna, eller kanske till och med skapade, med enormt intressanta vinklar. det får mig att undra vem som har skapat dem på det här viset, om det finns något syfte med det, eller om det är naturen själv som varit så listig och placerat dem på de sätt de ligger.

kolla den här, till exempel. det känns på nåt sätt osannolikt att naturen skulle ha åstadkommit detta, men å andra sidan - man vet aldrig. naturen är ju trots allt rätt påhittig och gör saker utan att be om lov eller lyssna på nån som säger att det är omöjligt.

om trädgrensgrejen några bilder upp fick mig att tänka på enter, ger den här bilden mig intryck av dvärgar som smider svärd i järn. nu råkar jag veta att det inte är dvärgar som svettas, svär och sjunger visor till stora eldar och hett järn. i stället är det en liten eldplats uppe i skogen, som någon har gjort. jag skulle tippa på en familj eller kanske ett ungdomsgäng som ville grilla i fred.

det jag gillar särskilt med just den här bilden, är sotet. skitigt blir ofta väldigt vackert i svartvitt fotografi, så är det bara.

de här två, sista bilderna, är kanske det som är som allra mest typiskt mig i det här inlägget. iofs är nog allt väldigt typiskt mig, men tro mig - det finns några bilder från den här skogsrundan som är så typiskt mig att man snudd på blir trött på dem redan innan man ens hunnit titta. :D

det får mig för övrigt att tänka på att nu har den stora högen med nedhuggna träd som jag fotograferat så ivrigt vid, försvunnit. det var jättetråkigt att se, för jag har tyckt väldigt mycket om att fotografera där. min hund har också gillat att vara där, fast mer för möjligheten att klättra runt uppe på stockarna, så att han kan känna sig lite häftig. ^^

det är ju tursamt att man kan hitta fina trädbilder uppe i skogen också.

snart, så!

jag har sett årets första blåsippor!

vilket innebär att våren är på väg. jag är inget stort fan av värme, men just början av våren är mysig. om inte annat bara för att man slipper ta på sig varenda klädesplagg man har för att inte frysa ute.

snart, så!

renoveringen har stått still ett par dagar, pga frånvarande hantverkare som av nån anledning valt att göra annat än att få klart hemma hos mig. idag ringde jag arbetsledaren och var sur, för jag har inte lust att sitta här och vänta längre än nödvändigt.

min hjärna är rätt misshandlad av stress just nu, och det gör att jag kan bli smått sur och grinig.

alltså fotograferar jag.

just nu har jag inget som helst syfte med fotograferandet - jag gör det mest bara för att göra det (nånting alls). jag har inga planer för de här bilderna, men i stället för att sitta och göra ingenting hemma, kan jag lika gärna göra det här.

jag är så jävla trött i skallen att jag inte har något vettigt att säga. :D :D :D det får vara så. det kommer andra dagar när hjärnan inte är så stresspåverkad som den är nu. då ska jag skriva långa inlägg om diverse jag tycker är viktigt igen. men idag orkar jag fan inte.

att vänta är tråkigt

renoveringen av lägenheten fortsätter i den hastighet som det tar. jag befinner mig ungefär(-ish) mitt i, och idag har jag, katten och hunden flyttat in tillsammans med ungefär 90& av mitt bohag, i vardagsrummet. jag och målaren fick leka tetris för att få in sängen så att det går att ta sig fram.

herregud.

även om jag tycker att det går bättre den här gången, än sist, för 20 år sen, så är det fortfarande inte särskilt kul, trivsamt eller njutbart. jag har rätt mycket grejer, eftersom jag har flera intressen som tar mycket plats. böcker är ett sådant. sömnad är ett annat - jag syr alla mina kläder själv, vilket innebär att jag har rätt mycket tyg. och en stationär dator tar en hel del plats, den med.

alltså får man göra det man kan för att fördriva tiden, och försöka ha lite trevligt trots att det är främmande karlar som kommer och går som de behagar, i ens hem.

eftersom det på det stora hela känns som att jag befinner mig i limbo, har jag svårt att koncentrera mig och fokusera på något särskilt. jag vill mest bara att tiden går, så att det här projektet blir klart och jag kan börja få ordning på mitt hem igen. jag ser VERKLIGEN, verkligen fram emot det. och det kommer att gå fort - det är redan tisdag kväll. troligen kommer både kök och sovrum att vara klart senast måndag, och sen ska det bytas golv i två rum, och jag ska få ny kyl - och frys!

jag satt och funderade lite över hur jag tror att mina fotografier tas emot av betraktare. tänker att det är skillnad på en helt vanlig person som inte fotograferar själv (eller fotograferar med sin telefon och delar i sociala medier), och en person som fotograferar och har kunskapen att se vad det är jag gör i och med mina bilder.

för att belysa lite extra, fast i ett ngt annan sammanhang; jag känner en kvinna som är operasångerska. hon lyssnar inte på vilken musik som helst, utan vill ha hög kvalitet på det hon väljer att lyssna på. jag kan definitivt relatera till det, när det gäller bild (och faktiskt musik också).

för tittar man på mina fotografier - hur svårt kan det vara? har man en bra kamera kan man ju fotografera vad som helst och det kommer att bli skitbra. eller hur?

lite som jag tror att många blir snåla när det gäller att gå till porträttfotografen och betala massor med pengar, när man lika gärna kan göra det själv. och visst kan man det. men det blir aldrig samma sak.

jag tänker att det är lite samma när man precis har börjat lära sig att fotografera. man har stora visioner om hur häftiga bilder man vill ta (jag är/var också skyldig till det som newbie), och kan absolut inte förstå nyttan eller nöjet med att fotografera på t ex det vis jag själv gör, numer.

men jag gissar att det har att göra med hur tränat och utvecklat öga man har för att se i bild. jag tänker på det ibland när jag är ute, med eller utan kamera. jag ser bilder lite här och var, beroende på hur uppmärksam jag är, och så tänker jag på hur jag tänkte/såg förr, innan mitt bildseende var vad det är nu, och innan jag började fotografera öht.

om jag funderar lite på hur mitt bildseende fungerar, så tror jag att det är ungefär såhär...

till att börja med har jag en förmåga att skärma av allt som är ointressant. hittar jag något jag tycker är fint, zoomar jag in på precis exakt det som är fint - och som ni säkert noterat, så går jag gärna rätt nära. jag har liksom ett inbyggt titthål som väldigt effektivt gör att jag kan "se" min bild där den ligger och väntar.

den där titthålseffekten som liksom är inbyggd, gör att jag också redan innan jag ens plockar fram kameran, kan se hur det ser ut när jag vrider mitt inre titthål åt olika håll, justerar avstånd, hur komposition osv skulle påverkas av att jag zoomar in eller ut, flyttar motivet lite i sidled, osv.

jag tror att det är därför jag fotograferar de motiv jag gör. jag behöver inte ha stort och flådigt för att det ska bli något värt att titta på. medan skönheten förvisso ligger i betraktarens öga - öööh, varpå det just slog mig att när jag fotograferar är det ju faktiskt jag som är betraktaren. ^^ så ja, skönheten ligger onekligen i mina ögon, där och då.

det hände mig idag. stod vid balkongen och rökte, och upptäckte att det låg flera stycken bilder och väntade, på baksidan av ryggen på den gigantiska träsoffa som upptar ungefär 75% av min balkong. det var liksom bara att lyda och plocka bilderna där de låg.

och för att avrunda där jag började - herregud, vad jag längtar efter att min lägenhet blir klar. inte bara för att det är tradigt med röran, trängseln osv, men också för att det är lugnare. jag funkar ju inte skitbra med stress, och det här ÄR ett visst mått av stress. framför allt när porträttkursen sätter igång på söndag. tursamt nog har jag koll på vart jag har kameran. kursmaterialet skrivs ut på abf, och det kommer att finnas färdigt åt oss när vi kommer. däremot, trots mina ansträngningar att inte tappa bort det, har jag förlagt båda mina reflexskärmar i kaoset. inte för att vi behöver dem på söndag, men ändå. bara grejen. jag hade tänkt ta med och visa hur de ser ut och kortfattat förklara nyttan med dem.

well.

nu ska jag fortsätta vara trött och sliten ett tag innan det är dags att slänga mig i säng.

tack för att du läste mina allmänt virriga tankar idag. :D

jag träffade skogsfolket idag

trots att jag egentligen ska ägna mig åt att förbereda inför renoveringen, så tänkte jag redan igår att jag skulle gå upp i skogen med hunden idag - och ta med mig mina konstnärsdockor som jag köpte i höstas.

bortsett från ett par, tre bilder innan vi kom upp i skogen, så är dagens tema - skogsfolket.

men låt oss passera ett par, tre bilder först, innan vi kommer dit.

sådär, ja. nu har vi kommit förbi stället jag passerar varje gång vi ska upp i skogen, och det är oftast lika roligt varje gång.

men - upp i skogen kom vi, och jag hade onekligen rätt kul.

det jag tycker är så fantastiskt kul med dessa dockor är att trots att de faktiskt inte är mänskliga, och trots att de är rätt begränsade i hur man kan posera dem, så är de fullt kapabla att uttrycka mänskliga känslor.

det här är bilder jag har tänkt använda som exempel på just posering och miljö, inför porträttkursen som sätter igång om ett par veckor.

nu kommer mina kursdeltagare troligen uteslutande att fotografera EN människa i taget, men det känns ändå relevant att ha med bilder där det är två dockor. om inte annat för att kunna tipsa om hur man kan använda bländaren för att sätta fokus på en av två eller flera personer. jag vet att det är ett par, tre stycken av deltagarna från höstens kurs som kan ha nytta av det.

men alltså, kolla - på riktigt, hur coolt är inte det här? :o

och jag tycker verkligen det. helt otroligt hur mycket man kan uttrycka med en trädocka som det går att vrida, vända och bända på utan större problem.

jag är för övrigt lite fascinerad över mig själv, utifrån de här bilderna. vi var ju uppe i skogen här i närheten, och trots att jag inte hade tänkt så innan, så märkte jag att jag valde ställen för mina dockor, som ger åtminstone mig ungefär samma känsla som när jag fotograferar däruppe i vanliga fall. mao; tema barns fantasier om troll, tomtar och annat skrymt, och vart de bor. min egen upplevelse av flertalet av de här bilderna är just skogsfolk. inte nödvändigtvis tomtar och troll, men ändock. möjligen alver - jag tänker mig såsom i sagan om ringen, på ett ungefär.

ser ni lika tydligt som jag vilka bilder som andas mer feminint, och vilka som känns mer maskulina?

jag måste faktiskt erkänna att det här var riktigt kul. troligtvis kommer jag att fotografera de här dockorna vid fler tillfällen, fast olika miljöer.

ni ska få se en sista bild (som för övrigt får mig att tänka på jondalar i böckerna som följer efter grottbjörnens folk, om ni har läst dem). man går förbi den här trekantiga öppningen varje gång man går spåret, och jag har fotograferat den för många år sen - ett antal gånger. men idag när jag hade mina dockor med mig, blev det så uppenbart vad som måste hända. :D hence; min känsla av jondalar (det var min spontana tanke, direkt när jag såg det).

och nu när ni sett jondalar, är det dags för mig att dricka upp mitt te och återgå till min nedmontering av vardagsrummet. jag är rejält trött, så det blir nog en rätt dryg omgång - but it has to be done.

wish me luck.

när tiden är tvärtom

när tiden är helt tvärtom från vad den brukar vara för mig, kan man fotografera i dagsljus. det är faktiskt rätt kul, som omväxling från hur det har varit sen i.. november, eller så. jag gillar att fotografera inne också, men det är kul med valmöjligheter.

jag är trött idag, så jag känner mig lite smått ointresserad av dagens bildfångst, faktiskt. jag kommer säkert att tycka bättre om dem i morgon eller åtminstone när jag är mindre trött. fast jag tror iofs att en av anledningarna att jag inte gillar dem jättemycket är pga snön.

jag gillar inte snö av en hel rad olika skäl. den har massor med diverse tillstånd den kan befinna sig i, och rent generellt är den kall. den är dessutom ofta kritvit, iaf om man tar sig upp i skogen. kritvitt är en jobbig färg i min värld. dels är jag ljuskänslig som tusan, och är det en solig dag med mycket kritvit snö är det jättejobbigt att vara ute.

plus att det lätt blir större kontraster än jag egentligen gillar. nog för att jag ÄLSKAR kontraster, men med snö blir det lite för mycket av det goda, även för mig.

med allt det gnället sagt, tycker jag ändå att jag lyckades hitta en del intressanta former idag. jag upphör aldrig att fascineras över hur de större stenblocken i råbyskogen där jag bor, ser ut. de ser mer ut som om någon huggit ut dem i de former de har, än att de skulle ha skapats av naturen själv. det kanske är så, jag vet faktiskt inte. det jag VET är att det en gång i tiden varit odlat land däruppe, men det var länge sen (efter vad jag minns från en infotavla nånstans längs spåret).

det som är roligt med det är förstås att det går att få många, väldigt roliga bilder på vinklar, plana ytor, geometriska former osv, utan att ens anstränga sig.

det finns också rätt mycket fallna träd med rötterna uppryckta ur marken. det blåser tidvis rätt rejält här, och jag antar att det är därför träden lägger sig. särskilt eftersom de får ligga kvar. om nån fällde dem skulle det nog inte vara lika mycket rötter, och själva trädkropparna skulle nog flyttas på isf. personligen är jag ju rätt glad om de får ligga kvar, eftersom det är så himla bra bildmaterial.

jag bor inne i stan, i västerås (inte i centrum, men inuti staden). att ta mig iväg till ren natur är ett lite för stort projekt för att jag ska engagera mig i det (har ingen bil och har sedan en längre tid taskiga hälsenor som gör ont att gå långt med). därför är jag otroligt tacksam över att ha råbyskogen bara nåt hundratal meter hemifrån. det är nära och bra, och är ett tillräckligt stort område för att man ska kunna traska runt ett par timmar med hunden (som dör av tristess när jag envisas med att stanna var och varannan meter - som om han aldrig gör det när tikarna löper, eller annars också för den delen).

man kan också hitta sånt här, vilket är något jag inte tycker är helt ok. jag förstår ju att det blir såhär - herregud, jag var också tonåring och ung vuxen för si och så länge sen. :D men jag har tydligen uppnått en ålder där jag tycker att det är respektlöst mot naturen att göra såhär. det väcker enormt många känslor hos mig, som har med mänsklighetens sätt att ta för givet att vi har rätt att göra precis vad som helst bara för att vi kan.

och återigen så väcks mitt behov av att flytta ut i skogen där det knappt finns folk, och leva helt i fred utan att behöva störa mig på alla människor som har glömt bort att faktiskt är en del av naturen, inte något som står ovanför den.

att ha natur nära inpå är väldigt behändigt, eftersom det ger en utrymme att tänka. personligen önskar jag att jag hade en mindre välbesökt natur bakom hörnet, eftersom jag har ett väldigt stort behov av personligt utrymme (inte som i att äga marken jag går på, utan i att hålla folk utanför min privata sfär), och för att jag har saker jag vill ägna mig åt där jag inte vill bli störd av sjutton joggare, tre barnfamiljer som har picknick, folk som är ute med hunden, osv.

tur att bilderna strax är slut från dagens vinterpromenad. jag märker att jag är lite mer gnällig än jag behöver. :D tror jag kanske ta mig en stund på yogamattan och se om det gör mig på bättre humör.

här är iaf dagens sista bild. mycket nytta och nöje.