första bilderna med nytt batteri

jag blev tipsad om att kolla upp det här med batteri till kameran innan jag gjorde något annat. eftersom jag ibland kan vara lite småimpulsiv och otålig, beställde jag ett batteri och struntade i det där med att ringa. :D jag tänkte att det får bära eller brista, helt enkelt.

och det bar.

jag beställde ena dagen och fick hem batteriet dagen efter. givetvis stoppade jag det direkt i kameran för att se, och tro på fan - det funkade

så - till min stora glädje, har jag en fungerande kamera igen. tacksamheten är enorm, skall erkännas.

till dig som tipsade, och dessutom länkade till batteriet i fråga - TACK! jag kan inte med ord uttrycka hur tacksam jag är.

med det sagt - nu har jag testat, och allt funkar som det ska.

tja, förutom skärpan, förstås. det är ett stort, fläskigt #facepalm på det. jag har mitt stativ, men nu har jag i stället problemet att jag ser lite halvtaskigt, och även om det uppenbarligen finns lampor i mitt vardagsrum där jag gör det här, så är det fortfarande rätt taskigt ljus. jag SER fan inte skärpan i sökaren. :o

det problemet kommer förhoppningsvis att lösas om en vecka när jag hämtar mina nya glasögon. fast jag är osäker på om det verkligen kommer att funka inomhus. jag har avståndskorrigering på glasögonen, men inomhus är det liksom inga direkta avstånd. äsch, vi får se, helt enkelt. jag får göra det bästa jag kan så länge.

men för att övergå till något roligare - bilderna.

det är mycket man glömmer när man inte har fotograferat aktivt på många år. till exempel hur roligt det är att bygga ihop en liten "studio" med hjälp av de lampor man har, och ett gammalt lakan. det vore SÅ kul att ha en riktig studio igen, men det kommer inte att hända just precis nu. alltså tager man vad man haver.

jag tror inte att det är nån nyhet att jag gillar tighta kompositioner. jag exkluderar mer än jag inkluderar. jag tror att det kanske inte passar eller funkar för alla, men för mig fungerar det alldeles utmärkt. jag är ju å andra sidan mindre bra på större utsnitt. :D

när jag var yngre var ordet "proffs" förknippat med att jobba som fotograf, och att vara duktig på det.

idag har det en annan innebörd för mig. man kan jobba med fotografi, men det innebär inte att man automatiskt är en duktig fotograf. att vara en skicklig och passionerad fotograf betyder inte heller att man kan/vill jobba som fotograf.

numer vill jag gärna undvika ordet proffs. mest för att det ligger så mycket värderingar i det ordet (som så många andra ord och uttryck). men också för att jag inte ser mig som "färdig". jag testar och utforskar mest hela tiden. funkar det om jag gör si eller så? hur blir det om jag gör så? vad händer om jag gör på det där sättet?

ofta blir det bra, men långt ifrån alltid.

så är det med de här bilderna. jag testar. det är nog runt 10 - 12 år sen jag senast fotograferade sk studiobilder hemma med hjälp av lampor, senast. alltså måste jag testa för att se om jag kommer ihåg hur man gör, och om jag fortfarande kan.

bortsett från ovan nämnda skärpa, får jag nog erkänna att det faktiskt fortfarande sitter.

och det är så SJUKT jävla kul!!! jag hade glömt hur kul det är att göra sånt här - på riktigt. så går det när man trycker bort det som är ens största passion för att man tror att man måste, och sen väcker upp den igen. då kommer det drösvis med trevliga insikter och känslor i kroppen.

jag har ingen aning om vad jag ska göra med de här bilderna när jag känner mig färdigfotograferad på just den här fiolen. men jag kommer nog på nåt kul. en av mina bästa vänner tyckte att de tre bilder jag visade häromdagen var superromantiska, så det kanske går att göra något kul åt det hållet.

den som lever får se, helt enkelt. under tiden tänker jag roa mig med att fortsätta fotografera, och dessutom ha sådär kul med photoshop - om och om igen, faktiskt. jag misstänker att ni kommer att få se alternativa versioner av de här bilderna om nån dag eller så. :)

photoshop rockar!

så gör även diverse tillbehör till photoshop. jag blev åter-inspirerad av affe, faktiskt, att börja använda gamla penslar som legat och samlat damm i nån bortglömd mapp på min dator. det var många år sen jag använde dem - laddade till och med hem några nya.

och fy tusan, vad kul det är.

eftersom det här är lite av poängen med de här fiolbilderna jag började fotografera (kamerahaveriet), så tänkte jag att jag skulle sätta mig och bara testa lite. se hur det kan se ut, hur det kan bli. texten är ju namnet på projektet, fast på engelska.

det är runt 15 år sen jag höll på med det här senast. jag hade glömt vilken ENORM skillnad det blir på ett fotografi med och utan bildredigering av det här slaget. det är ju nästan löjligt, hur olika det ser ut och vilka skilda intryck man får som betraktare. om ni har tittat i gårdagens inlägg - inte det om kamera + batteri, utan med de här bilderna i färg, så ser ni vad jag menar. det går ju liksom inte att jämföra.

jag har redan skrivit en del om vart mitt bildspråk och motivval kommer ifrån (har ni inte läst får ni scrolla i bloggen - det är rätt många inlägg mellan då och nu). hela det här lilla projektet anspelar rätt mycket på det gotiska uttrycket som ryms inom den groteska konsten. bara titeln i sig - när musiken tystnat - går att tolka på alla möjliga sätt. melankoli, sorg, förgänglighet, ekon av det som var, tomhet, att bli lämnad kvar, ensamhet, osv i all oändlighet. bilderna i sig, de få jag fotograferat än så länge, ger iaf mig ungefär samma känsla. och jag tror att oavsett hur jag presenterar dem, så är det inte alls omöjligt att tolka dem på det sättet.

sen fattar ju jag också att alla inte tolkar dem på samma sätt. :D

men det är så jag tänker när jag tänker på projektet och bilderna, när jag planerar och sedan sitter vid photoshop.

och om det är nån som undrar, så tycker jag att det här är helt hysteriskt, fantastiskt jävla askul. :)

...

över till skvaller - fotokursskvaller, faktiskt!

jag är i princip helt klar med hela konceptet. kursen är färdigskriven, jag har ägnat en hel del tid åt att brottas med det tekniska och praktiska omkring kursen. jag använder wordpress (bloggplattform), och till det använder jag ett sk tillägg som hanterar själva kursdelen. i gratisversionen kan man inte sätta startdatum på kursen, utan den som vill gå kursen betalar och får omedelbar tillgång. av det skälet har jag delat upp kursen i två delar, varav den ena är valfri.

själva kursmaterialet/teorin är en del. den kostar minst, eftersom materialet är färdigskrivet och jag inte behöver engagera mig i det om jag inte har lust.

det som kostar mer (men är värt det) är den personliga responsen från min sida. vill man gå kursen rekommenderar jag att köpa till den personliga responsen, eftersom det kommer att ge en större skjuts framåt i fotograferandet, än att göra alla uppgifter helt på egen hand. det som kostar är - min tid. jag lägger ner rätt mycket tid på att ge respons, svara på frågor, komma med allmänna tips, råd - och kommunicera i största allmänhet, till mina kursdeltagare. hur mycket jag än gillar det, vill jag inte göra det gratis.

just nu har jag några testanvändare som ska läsa igenom kursmaterialet, och det kan nog tänkas ta en eller ett par veckor. men så fort de är klara kommer jag att släppa kursen för registrering. om du registrerar dig - tänk på att du får omedelbar tillgång, och har tio veckor på dig att ta dig igenom hela kursen.

det kommer att vara värt det. :)

http://eye-c.se

testbilder

det här kan ju verka hur tråkigt som helst, men jag roade mig i natt med att testa - dels stativet, nu när det har blivit fixat, men också min nya reflexskärm (som har fem olika varianter inbyggda - billig och bra, om än kanske inte superhög kvalitet).

de här bilderna har jag tagit inför kommande porträttkurs på abf. det finns poänger med dem. eller, egentligen bara en poäng, och det är att undersöka LJUS.

jag har ingen studio. det här har jag satt ihop med hjälp av ett svart lakan hängt över ett kompostgaller som står på ett bord, lutat mot en vägg. en golvlampa från ikea med ett "allmänljus" riktat upp i taket, samt en spotlight riktad mot motivet. råfilerna ser INTE ut såhär, kan jag säga. :D de ser rätt bedrövliga ut, och det krävdes en hel del redigering för att få bilderna att se ut som jag vill.

men stativet funkar, vilket gläder mig enormt eftersom lamporna inte ger särskilt starkt ljus = slutartider på allt mellan 1,5 - 10 sekunder.

den här bilden är fotograferad genom reflexskärmens "diffusor" - tunt, genomskinligt, vitt tyg, i syfte att sprida ut ljuset som riktades rakt mot äggen, fast lite snett från höger. jämför man med nästa bild (det man ska titta på är skuggorna), så ser man stor skillnad.

jag är en stor anhängare av att det man lär sig i ett sammanhang, går att använda i andra situationer. de som går porträttkursen i vår kommer att få öva på det här hemma. det de lär sig på det, kommer de att kunna ta med sig in i porträttfotograferandet - och allt annat fotograferande också, för den delen.

mycket praktiskt och behändigt.

och för den som undrar: jag valde att göra de här bilderna svartvita, inte bara för att det är en personlig preferens, utan också för att jag tycker att man ser ljuset bättre i svartvitt. man blir inte så distraherad av färgen, utan kan koncentrera sig på hur ljuset faktiskt ser ut.

jag och dimma

jag har haft en hund på inackordering här över jul. det är en supermysig tik som avgudar mig, min hund och katten - och vi avgudar henne tillbaka. hon har varit daghund hos oss, men så flyttade hon och hennes människor över 50 mil bort. nu kommer hon och hänger med oss när hennes människor hälsar på familj här i stan.

lagom tills vi skulle ut och möta upp hennes husse, såg jag att det var dimma ute. jag älskar dimma (så länge jag slipper köra bil), det är så jäkla vackert. alltså grabbade jag tag i kameran i farten, och lyckades ta några bilder medan vi tog en snabb runda innan husse dök upp.

vi hade inte så mycket tid, och hann bara runt några hus innan vi mötte upp med den här supergoa hundens husse. vi gick runt några hus på området, och eftersom dimman låg mer i takhöjd/trädhöjd, fick det bli fotograferat i den nivån.

medan jag tittade igenom bilderna och gjorde i ordning dem, satt jag och funderade lite på det här med perfektion i fotografier. ju äldre jag blir, desto mer tolerant blir jag mot störande element - iaf i mina egna bilder. den där lilla, lilla detaljen som retar ögat så in i bängen - men måste det nödvändigtvis vara fel, eller ens dåligt?

såna detaljer kan vara horisonter som inte är raka (tydligen väldigt provocerande för en del), grenar som ligger och stör nån linje man annars gillar, något litet längst ut i bildkanten som egentligen inte behöver vara där, men ÄR där - och så vidare.

jag funderade också på den här typen av bilder från mig, och konstaterade att de tenderar till att bli rätt upprepande. inte så mycket fantasi och variation, alltså. :D jag känner mig lite småtråkig när jag riktar kameran mot nästan varenda hustak som har ett träd i närheten (och det är varenda hus i hela området). men. så är det. allt blir ju inte bra.

huset längst bak i bilden här ovanför bor jag i - fast längre åt höger.

.. och det här är ungefär så rolig jag känner mig idag. :D är lagom groggy eftersom jag vred dygnet ett helt varv (24h) mellan onsdag och torsdag, för att få ordning på dygnsrytmen (igen).

till dagens största fördelar hörde iaf att dimman gjorde ljuset helt ok om man tänker slutartider. fick iaf skärpa där jag ville ha den, så man får vara tacksam för det lilla. :)

ett annat uttryck

jag har ju berättat en hel del om mitt bildspråk och vad det grundar sig i - i alla fall utifrån den typ av bilder jag har visat hittills. men jag har två spår jag följer när det gäller just mitt bildspråk. det ena är just ur ett barns perspektiv på skogen och de små hålor som är hem åt diverse väsen och knytt.

det andra är detta.

jag tar mer än gärna inspiration ifrån åtminstone delar av den groteska konsten. jag är överlag väldigt förtjust i art grotesque, framför allt det mindset som ligger bakom det faktiska uttrycket. jag är till exempel jätteförtjust i medeltidens groteskeri, särskilt i hur man uttryckte det i form av hybrider mellan människa och djur/växt. där har vi ju en referens till de trädrötter och diverse knotor och grenar jag hittar, som ofta påminner om annat.

detta har dock inte särskilt mycket att göra med medeltiden. :D det här som jag visar idag, är mer inspirerat av 1800-talets gotik, till största delen de skräckberättelser som skrevs då i någon slags salig blandning av nationalromantik och psykologisk thriller. det är en snårskog av otäckheter som de allra flesta har att göra med psyket och dess mer okontrollerade påhitt. men hela den genren har naturligtvis också väldigt mycket med andra saker som har sin plats inom gotiken (som i sin tur har sin plats i det groteska).

gotiken är starkt förknippad med död, förgänglighet, förruttnelse, längtan, melankoli, ouppnåelig kärlek, hjärtesorg, allt-det-som-var, förlorad historia, och väldigt mycket mer i samma stil.

jag attraheras oerhört av detta, och har gjort så länge jag kan minnas. jag såg, och älskade, min första vampyr-tv-serie när jag var.. tja, nånstans runt 8 - 10 år gammal.

med andra ord är det något som tenderar att ta sig uttryck när jag fotograferar en viss typ av miljö. visst har jag visat bilder från kopparlunden här i västerås? tegelporr, som jag kallar det = gammal industrimiljö, bestående av tegelbyggnader med järngrindar. det är en variant av miljö där jag gärna hamnar i ett liknande bildspråk.

i det här inlägget visar jag bilder från några av kyrkogårdarna här i västerås. främst den som ligger bakom västerås domkyrka, och den som ligger på andra sidan ringvägen från just kopparlunden. båda de ställena har väldigt vacker miljö som är rolig att fotografera, även om jag inte har någon personlig relation till vare sig religion eller de som ligger begravda där.

och bara som parentes; jag är oerhört försiktig när jag fotograferar platser dit människor kan ha starka, känslomässiga band - oavsett om det är en grav, ett hus eller något annat. jag har själv oerhört stark integritet, och vill gärna respektera andras såsom jag själv vill bli respekterad. därför är det sällan jag fotograferar specifika gravar, om det inte är uppenbart att det inte längre finns någon som kan känna sig personligt kränkt över intrånget.

många äro de fotografer som pratar om vem de influerats av, och jag tänkte sälla mig till den kören - iaf delvis. när jag läste c-kursen i konstvetenskap skrev jag min uppsats om franske fotografen Eugène Atget och huruvida man kunde applicera den gotiska 1800-tals berättelsens bildlika skriftspråk på hans fotografiska verk (skvaller - svaret är ja). jag har långt ifrån sett allt av honom, men av det jag HAR sett, gillar jag det mesta. särskilt som han fotograferat många fasader i det gamla paris, vilket inkluderar en hel del groteska uttryck, och jag gillar ju sånt, såååå... ^^ .. sen att just atget såg sig själv mer som dokumentärfotograf än något annat - well, det är så, men inte automatiskt så iaf jag själv uppfattar hans bildmaterial.

en av de saker jag gillar med de gotiska berättelserna, är meta-effekten som uppstår av berättelser i berättelsen, och alla möjliga varianter på vindlande gångar som man trasslar in sig i, i tanken (och för all del, även fysiskt). även om trappan här samt den första bilden kanske inte är supertypiska för just det syftet, så är de tillräckligt gotiska precis som de är. båda är fotograferade vid uppsala domkyrka för ett gäng år sen (alla de här bilderna har några år på nacken).

men bara för att innehållet är ett annat än det ni vant er vid att se från mig, innebär det inte att jag frångår mitt eget sätt att använda bildkomposition. här ovanför har vi ju en typisk geometrisk form, OCH dessutom en snygg inramning. :D

ytterligare en geometrisk form, även om den inte är avslutad.

en till ram-i-ramen OCH geometrisk form.

det här är en lite småkul bild. när jag postade bilderna från just den här fotograferingen på min dåvarande fotoblogg, var jag inte alls förtjust i den. nu när jag gick igenom mina bilder för att hitta de jag ville visa, dök den upp - och nu gillar jag den. skumt hur sånt förändras över tid. :)

samma fenomen med den här bilden - jag har en snarlik, som är fotograferad med staketet högre upp i bildytan, och av de tu valde jag den andra. den här gången valde jag tvärtom, för att jag gillar muren bakom mer i den här.

alla de här bilderna är naturligtvis inte hardcore-inspirerade av gotiken/det groteska. men jag tycker att de allihop är tillräckligt "åt det hållet" för att de ska vara värda att visa. det groteska och gotiken är så vansinnigt intressant eftersom det innehåller så extremt mycket symbolik. det senaste året har jag läst en del om främst medeltidens groteska konst - eller kanske ännu mer, mindset, och man behöver läsa en del för att ens komma i närheten av att förstå hur komplext det är.

det kan vara lätt att tro att det groteska och gotiken inte hör ihop, men gotiken är faktiskt "bara" en del av det groteska. art grotesque som det kallas på engelska, sträcker sig över och genom alla konstformer och fungerar som en samhällskritisk motpol till det som i tiden anses vara samhällsnorm. den gotik som utvecklades från nationalromantiken är en mycket specialiserad del av det groteska, och ägnar sig mest åt sinnets mysterier, liksom.. äsch, ska jag hålla på och berätta om allt det, blir det en hel jävla doktorsavhandling :D ni får klara er ändå. ^^

vi kan väl mest bara konstatera att - jag gillar det här. :) väldigt mycket, faktiskt. och slår man ihop det här med groteskeriet OCH min barndoms idéer om vilka som bodde ute i skogen, så har man mig i ett nötskal ganska precis, faktiskt. :)