lite nytt, lite gammalt, men inte ett endaste blått

det här är, i mitt tycke, en av de absolut bästa, om inte DEN bästa, från dagens bildskörd.

alla bilder från dagens långpromenad med hunden. som vanligt tyckte han att jag var skittråkig som stannade stup i minuten, men han ska faktiskt inte gnälla eftersom han själv gör precis exakt samma sak fast med doftfläckar i stället.

vi gick nästan i råbyskogen idag också, fast på de gång-/cykelbanor som går kors och tvärs. hela skogen är liksom uppdelad i ett antal mindre delar, som av någon märklig anledning inte alls ser likadana ut. men i stället för att gå in i skogen tyckte jag att vi kunde gå på asfalt, så boyo fick slipa ner sina nyklippta klor en aning.

fortsatte testa och experimentera med icm idag. det fanns dock rätt många bilder som inte ville existera med just den tekniken, så dagens inlägg blir lite blandat av allt möjligt.

(och detta skriver jag just när det är två icm-bilder efter varandra 😆)

när man går de här asfaltsvägarna kommer man till ställen där vi sällan är, jag och min hund. bland annat finns en gammal skola nånstans åt det hållet vi gick idag, liksom en stor idrottsplats med fotbollsplan och annat. en av byggnaderna vi passerade hade en kul baksida - som synas ovan, och några bilder härunder. solen låg dessutom på, genom ett gäng träd, så det blev väldigt fina skuggspel på en redan intressant textur. i like it!

för övrigt tror jag att jag ska skriva ett blogginlägg till club passionista, där jag tar upp vikten av att lägga märke till detaljer. i bilden här nedanför finns en lampa som tittar fram mellan löven på vänster sida om det där metall-liknande röret, whatever det nu är för något. jag tänkte på det när jag stod där och makade in mig till rätt ställe för att den skulle hamna just där. hade lampan hamnat någon annanstans hade iaf jag stört mig på det, och tyckt att jag var klantig och slarvig som inte lade märke till det.

det var en trevlig promenad idag. vädret var fantastiskt skönt, om än något kyligt. men det var väldigt trevligt att se iaf lite annat än vi gör på våra vanliga promenadstråk. tror vi ska börja gå åt det här hållet lite oftare, faktiskt.

vi gick också igenom ett villaområde, där vi passerade det här superfina skuggspelet från ett staket. jag kunde faktiskt inte låta bli, så enkelt var det.

här är ett till skuggspel från ett annat staket. det första är dock min egen favorit av de tu.

här är vi hemma på gatan igen. där ligger höstlöven i stora drivor på trottarerna, till min stora glädje. jag har en barnslig förtjusning att gå och sparka i lövhögarna, det prasslar så fantastiskt mysigt. 

och om det är nån som undrar hur det går med kameran, så håller den uppenbarligen fortfarande ihop. den har ett helt eget liv, där den ena dagen förstör råfiler, för att nästa dag fungera som den ska. tittar man noga ser man dammprickar på några av bilderna (den ovan, t ex). jag har gjort mitt bästa för att göra rent sensorn, men jag har tappat bort min blåsbälg-pryl, som dessutom är till för negativ och inte sensorer. jag gissar att det är skillnad på de tu. 

men. jag är glad så länge jag kan använda den. så får vi se vad som händer därefter.

(och alldeles oavsett; jag har bestämt att min nya kamera är en tjej, och kommer att döpa henne till hilda.)

det man FÅR visa 🙏

med en viss typ av bilder behöver man ha modellens godkännande för att öht kunna visa omvärlden vad man har gjort. det här är väldigt nära den sortens bilder. dagens fotografering har ÄNTLIGEN hänt - ungefär 25 år efter att jag fotograferade den här snubben första, och enda gången hittills.

tack och lov har han inga som helst problem med att bilder av honom cirkulerar. han är själv fotograf, men ägnar sig åt konsertfoto (rock, metal, goth osv) i stället för den visuella poesi jag själv sysslar med. han är väldigt duktig på att fotografera konserter - det är alltid roligt att se när han visar bilder.

det blev lite mindre bdsm än jag tänkt mig, och lite mer.. nånting annat 😄 men det gör verkligen ingenting. den här personen är väldigt lätt att fotografera; han liksom gör allt på egen hand. väldigt praktiskt. 

vi var nere i ett av mina favoritområden här i stan - anrika kopparlunden, som dignar av vad jag kallar tegelporr och höga järnstaket. det är ett alldeles otroligt vackert ställe med en miljö som går att använda till alla möjliga projekt. till exempel detta. 

ett av skälen till att jag slutade jobba med just porträtt och bröllopsfotograferingar, har att göra med slentrian. man hittar ett visst antal poser som man använder till mer eller mindre ALLA fotograferingar. folk säger att de vill ha unika bilder, men alltså.. det blir det i princip aldrig. som fotograf vet man vad som funkar, och så kör man på det för att det ska gå snabbt och effektivt. 

i längden blir det faktiskt rätt tråkigt.

just därför är det kul att göra sånt här, lite emellanåt. just den här människan är rätt teatralisk i sitt uttryck - jag antar att det blir så när man befinner sig i rock/metal/goth-musikvärlden. det är på gott och ont. det gör ju att hans personliga uttryck är lätt att få fram, men också att det ibland kan kännas något överdrivet. 

just nu är jag dock väldigt tacksam för att det är en liten paus tills det börjar hända grejer igen. helgen och veckan upp tills nu har varit med händelserik och intensiv än jag egentligen fixar. är helt slut i skallen - både jag och hunden, faktiskt. nu behöver vi vila lite, båda två, innan vi är fit for fight igen. 😅

det här är nog den "normalaste" bilden i hela serien. 😆

det här är en av mina favoriter (jag har flera).

av någon anledning gillar jag den här trappen. förra året fotograferade jag två brudpar (dubbelbröllop; mor och dotter gifte sig med sina respektive) i den. väldigt kul att den går att använda till så olika grejer. just när vi stod här gick det förbi några gymnasiekillar som frågade vad vi höll på med, och om de behövde ringa polisen (med tanke på repet). 😂

hunden fick följa med - även han förtjänar att komma ut och bort från alla tråkiga promenadstråk vi gått under sommaren. eftersom han och min modell såklart blev bästisar inom loppet av en tusendels sekund, fick han också vara med och modella.

jag gissar att jag inte är ensam om att tycka att rök kan vara väldigt sexigt. jag röker visserligen själv, så jag är givetvis rätt partisk. men jag tycker ändå att det kan vara väldigt sensuellt med just rök, oavsett vad man tycker om rökning som grej.