diverse

idag var en sån där diverse-dag. iaf när det kommer till fotograferandet. tog med mig kameran i underhållningssyfte, på en skogspromenad med hunden. för första gången efter sommaren gick vi faktiskt IN i skogen, bland annat därför att jag ville hitta ett bra ställe där jag kunde ställa mig och borsta av honom, eftersom han släpper päls så jag blir tokig. 

men kameran fick såklart också följa med.

jag experimenterar just nu med slutartider, rent generellt. dels de där längre slutartiderna som ger den där medvetna oskärpan, men också med rätt korta slutartider. såpass korta att råfilerna är underexponerade. inte extremt (jo, ibland, by mistake), men tillräckligt underexponerade för att ge en betydligt bredare tonskala än jag är van vid. det är lite ovant att redigera såna bilder, men det ger sig.

det var väldigt trevligt att traska runt i skogen en stund, bortsett från att det fortfarande är så vansinnigt fuktigt i luften. det är sjukligt irriterande - ta bara som exempel att jag tvättade kläder i tisdags och tog upp till lägenheten för att hänga på tork. framåt fredag morgon eller så, vågade jag hänga in dem i klädkammaren igen utan att oroa mig för att de fortfarande skulle vara fuktiga. helt jävla otroligt.

men det bryr sig ju inte skogen om. inte hunden heller. han tyckte nog att det var rätt skönt att bli av med lite päls (och jag glad att den inte hamnar i min säng). 

det här trädet (ovan) har jag fotograferat rätt många gånger, faktiskt. ofta ungefär samma vinkel, dessutom. jag gör det, eftersom den får mig att tänka på en specifik sak varje gång, och då kan jag inte låta bli. vad ser du i den här bilden (av ren, skär nyfikenhet)? 

när vi hade passerat allt detta ovan, såg jag för första gången en orm här i området där jag bor. jag är ormfobisk deluxe, så det var en smått traumatisk upplevelse, trots att ormen i fråga var väldigt liten. bara att skriva om det gör att hela jag vill vrida mig ut och in, och mina fingertoppar tror att det ligger en orm därunder. 

tror det var en kopparsnok (visst finns det nåt som heter så?). först trodde jag att det var en jättelång daggmask. men den var lite märklig i färgen, och när jag och hunden kom lite närmare, rörde den på sig - INTE som en daggmask. som en orm. och jag dog nästan på kuppen. fi fan. USCH!!! 

jag måste sluta skriva om det där, för jag dör nu också.

i stället kan jag skriva om - ni som läste mitt inlägg i somras från summer meet. jag är själv oerhört ointresserad av bilar, men har av någon anledning lyckats samla på mig kompisar som i stället är superintresserade av bilar. hemma på gatan har jag en kompis, vars familj sammanlagt äger runt 10 - 12 bilar eller så, varav säkert hälften är gamla veteranbilar. 

den här bilen är en av dessa, och jag är jätteförtjust i den - på grund av färgen. den har en färg som smultron- och vaniljglass på sommaren. PLUS att de dessutom har en mindre veteranbil i samma nyans. jag har döpt dem till storasyster och lillasyster. 🤗

här tar dagens inlägg slut. nu ska jag gå ut med hunden igen, och försöka låta bli att tänka på att det nånstans (tack och lov lite längre bort) ligger en kopparsnok och existerar, helt av sig själv.

i trötthetsdimmor idag

det har varit en trevlig, men märklig helg. den blev inte alls som var planerat från början. från allra första början var tanken att gårdagen skulle innehålla en träff med passionista-medlemmar. det gjorde den också. för ett par veckor sen fick jag förfrågan om att vara hundvakt, och eftersom vi alla avgudar varandra tackade jag såklart ja, med vetskapen om att jag skulle vara trött på passionista-träffen. i fredags hörde ett par kompisar av sig och undrade om jag ville ha besök i lördags. jag har inte träffat dem på länge, så jag tackade ja, väl medveten om att jag skulle vara halvdöd efter helgen.

nu är det efter helgen, och jag ÄR halvdöd.

tur att jag känner mig själv såpass att jag vet det. självkännedom is the shit, gott folk - så är det bara. 

jag hade svårt att bestämma mig för hur lång hundpromenaden skulle bli idag, innan vi gick. tog med mig kameran, bara ifall att. det blev inte en jättelång promenad, men några bilder blev det trots att jag är så trött att skallen är helt dimmig på insidan.

och med det sagt; här är dagens bildskörd. är för trött och groggy för att skriva mer än såhär, så - enjoy. 🙂

bilder från en kort hundpromenad

den här bilden såg jag redan i sökaren att den satt som en smäck.

dagens bildskörd blev inte alls som jag hade tänkt mig. gick ut med hund och kamera med.. inte den tydligaste av planer, men det var iaf tänkt att det skulle bli någon slags promenad. men inte ens 100 meter bort träffade vi på en granne några hus ner på gatan, och så blev vi stående rätt länge. jag och hunden tog sällskap med nämnda granne när han skulle hem, varpå vi sprang på en kompis till mig och hennes syster, och så blev det ytterligare långt prat. 

och när vi väl hade pratat klart för dagen, var jag så otroligt trött i fötterna att det blev en ytterst kort promenad. vi tog oss till skräpet uppe vid skogskanten igen, och där hittade jag de här bilderna. 

jag måste fundera över det här med skärpan. när jag tittar på mina råfiler, både i utforskaren och i bridge, så ser de skarpa ut. så fort jag öppnar dem i camera raw, däremot, så ser skärpan helt annorlunda ut. ni ser ju själva på bilden här ovanför; den är alldeles för oskarp för att ens vara i närheten av att ha någon som helst form av skärpa.

vet inte om det kanske beror på mitt objektiv. det har, som allt annat tekniskt, ett helt eget liv och alldeles egna åsikter om hur saker och ting ska fungera. vi är inte alltid överens.

här saknas det också tillräcklig skärpa för att vara ett digitalt objektiv. så jävla störigt. det vore en sak om slutartiderna var ngt längre så att jag inte kan hålla kameran still, men här pratar vi om minst 1/60, oftare 1/100. man tycker att det inte skulle behöva bli såhär oskarpt.

på den här tycker jag att det finns rätt bra skärpa på det främre blocket, men det är nästan mer ett undantag än skicklighet.

här finns det lite krispig skärpa på grenen bakom det oskarpa blocket i förgrunden.

ännu mer oskärpa. yay! *ljuger mig knallblå i nyllet*

ett annat alternativ, om det inte har med objektivet att göra, är att det är jag som ser illa. jag har ju glasögon, men jag tycker att det är svårare att se MED dem i sökaren, än utan.

på den här bilden ovan ligger skärpan ganska nära, men inte tillräckligt för att jag ska tycka att den faktiskt är skarp. 

alltså, det här är vansinnigt irriterande.

inte är det mycket bättre här heller.

blesh.

jag har en av flera i rad, knepig dag idag. det är inte mycket som fungerar eller blir som det är tänkt. det är oerhört frustrerande. tur att det finns fler dagar, där saker kan funka bättre.

sista testet, nu då

ok, gott folk - det här får helt enkelt lov att vara sista testrundan med bildredigeringen. nu orkar jag inte hålla på längre. 😅 såsom min skärm är inställd just nu, såsom den står på skrivbordet osv, så ser de här bilderna helt ok ut för mig. jag får helt enkelt bita ihop och hoppas att det ser någotsånär vettigt ut hos er andra också. 

de här bilderna fotograferades nu på morgonen när jag och hunden var ute en sväng medan tvättmaskinen gick. häpnadsväckande hur olika vädret/temperaturen kan vara från en dag till en annan. det blåser rätt rejält, så fönster och balkongdörr står öppna för att vädra ut värmen inomhus.

ni vet, allt det här "skräpet" som ligger uppe vid skogskanten på andra sidan gatan där jag bor - nu har det landat nya grejer där. exempelvis bilden här ovanför; diverse plattor som prytt backen nånstans. plus en massa asfalt som brutits upp från nånstans på gatan. jag har ju svårt att låta bli att gå dit, så är det. men det finns ju vansinnigt många bilder som bara ligger där och väntar. det vore ju oerhört egoistiskt av mig att INTE gå dit, kan jag tycka.

bilden här ovanför är svårredigerad, oavsett om man har en välkalibrerad skärm eller inte. tegelväggen är gul, och bortsett från att jag inte gillar gult öht så är det en svårredigerad färg. när man gör sina bilder svartvita blir den så oerhört grå, och vill man ha nån som helst kontrast i den så blir allt annat jätteskumt - och det ser ni också att det har blivit här, särskilt på trägrejen längst till höger. det kommer en bild till med den här tegelväggen lite längre ner, och det är samma fenomen där.

men alltså, ni ser ju själva. det går ju liksom inte att passera såna här ställen. eller; JAG kan inte, iaf. det är stört omöjligt. 

jag tror att det här (ovan) är min favoritbild från idag. jag tar mig friheten att tycka så, trots att det är asfalt som jag rent generellt tycker är rätt svårt att fotografera. det kommer nån till asfaltsbild, och då ser ni förhoppningsvis vad jag menar. jag gillar struktur, men asfalt har så vansinnigt mycket av det, och när solen ligger på i en viss vinkel blir det så extremt grovt att till och med jag tycker att det blir alldeles för hårt.

men den här är skitkul ändå, trots att det är asfalt. 🤗

här är för övrigt ytterligare en struktur som blir lite för mycket för min smak. det är ju som det är - jag kan ju inte byta ut den mot vit betong bara för att jag gillar det mer, men det här har också en tendens att bli så oerhört grov och kontrastrik på ett sätt som jag personligen inte nödvändigtvis tycker är skitsnyggt.

den här bilden, däremot, gillar jag. 

mer asfalt, och den här bilden existerar därför att jag såg ett fågelhuvud i den här gropen, och kunde inte riktigt låta bli att ta med mig den hem.

och ännu mer asfalt (näst sista). ni ser ju själva; när solen ligger på blir det skuggor av knottrorna i asfalten, och så ser det jättehårt ut. den här gillar jag pga skuggan till vänster, men asfalten i sig... well.

en till på nämnda stenplattor. jag gillar såna här. jag är oerhört förtjust i strukturen och hur gråskalan ser ut när man gör svartvitt av det. plus att när det ligger och skräpar på det här viset som detta gör, så finns det verkligen huuuuur många bilder som helst av alla vinklar och former. hur kul som helst!

här har vi en till bild på den där gula tegelväggen. även här blir det väldigt stora kontraster mot det svarta räcket till vänster. jag tycker att det är skitdrygt att fotografera gula prylar - västerås slotts innergård är också knallgul. usch!

här är dagens sista bild - också asfalt. skuggan, tro det eller ej, kommer från ett ungt, tunt träd som har stöttepelare som håller upp det. skuggan såg så kul ut att jag inte kunde låta den ligga utan att bli plockad. 

om ni ser några konstigheter i bildbehandlingen av dessa, let me know. annars kommer jag att låta det vara som det är för tillfället. 

fotografi vs verklighet

här är, min för tillfället extremt skitdryga skärm till trots, lite diverse bilder jag plockat under min datorlösa vecka. jag litar inte ett dugg på skärmen, när det gäller att visa min redigering korrekt, så jag hoppas på lite överseende om bilderna ser skumma ut.

här ovan, en bild på min hund boyo. 

idag när jag var ute med boyo (och kameran i släptåg) så såg jag en potentiell bild som jag inte tog, eftersom jag har så oerhört stor respekt för andra personers ägodelar, vilket inkluderar staket in till deras tomter, osv. när jag såg den, så slog det mig helt plötsligt att fotografi inte är verklighet.

frågan om vad fotografi ÄR, har ju debatterats.. förmodligen ända sen det uppfanns. många äro de teoretiker som gnuggat sina hjärnceller och kommit med diverse olika teorier, som för dem själva troligen är helt sanna - kanske t o m den enda sanningen.

jag har inte mycket till övers för "den enda sanningen". det finns olika perspektiv, och var och en får anta de perspektiv som fungerar med den man är. 

dock; för mig är fotografi inte samma sak som verklighet.

det finns många skäl till det, men jag tror att av de främsta skälen är - utsnittet. när vi fotograferar väljer vi EN del av verkligheten. EN del av verkligheten kan inte representera HELA verkligheten. EN del av verkligheten avbildas dessutom genom en maskin - kameran. alltså är presentationen beroende och begränsad till maskinens förmåga. lägg till det att det slutgiltiga resultatet också är begränsat till fotografens förmåga.

det här beskrivs bland annat av vilém flusser. både han och john berger känns betydligt modernare än roland barthes, men ingen av dem är fotografer (även om john berger förmodligen är det mer än flusser, och berger dessutom samarbetade i rätt hög utsträckning med en kvinnlig fotograf jag glömt namnet på).

för mig är det en fördel att själv fotografera när jag tänker teori, och tvärtom. jag tycker att man vinner enormt mycket på att kunna tänka omkring fotografi från minst två håll. 

men för att återgå till det där med verkligheten;

jag kan verkligen förstå att det är lätt att uppfatta ett fotografi som verklighet. men verkligheten är oändlig, ett fotografi är det inte. bara en sån grej borde ju rimligtvis få vem som helst att fatta att ett fotografi aldrig kan vara eller representera verkligheten.

dessutom; ett fotografi har alltid ett perspektiv. det innebär att det finns rätt många val som liksom ingår i det här fotografiet. val av kamera, objektiv, slutartid, bländare, filmval (back in the old days), hur man beskär och komponerar redan vid fotograferingen, hur man bildbehandlar, oavsett om det är analogt eller digitalt, med mer. 

det finns liksom ingenting naturligt med ett fotografi, om och när man tänker så.

något jag däremot TYCKER att fotografi är, är användbart. 

fotografi går att använda till så oerhört mycket. jag tror att det är därför jag ibland kan tycka att de äldre teoretikerna är lite naiva. för dem var nog fotografi något helt annat än det är för mig, och säkert många fler med mig. fotografiet, och i dess sällskap, rörlig film, har ju utvecklats enormt sedan 1839. det går ju liksom inte riktigt att jämföra.

jag menar, hur många olika sorters fotografi har vi inte idag? porträtt. sport. natur. astro. nyheter. skolfoto. reklam. that's just the beginning, liksom.

för att inte tala om hur olika stilar och skolor det finns, numer. herregud, redan för 25 år sen när jag precis börjat jobba som porträtt och bröllopsfotograf, fanns det oändligt många olika sätt att fotografera på. traditionellt, lifestyle (som jag själv gillade en hel del, särskilt för bröllop), "lite häftigt", osv. och vad allt det där betyder, beror förstås på vem som vill ha det och vem som fotograferar.

idag verkar det här med bröllopsfotografering och gravidfotografering vara något HELT annat än när jag var aktiv. det är sagokänsla, grådassigt och möjligen aningens underexponerat, lite lägre färgmättnad, osv. det är absolut kul att tiderna förändras, men jag är inte säker på att jag själv skulle vilja ha den typen av bröllopsbilder (så det är ju tur att jag inte står på tur att gifta mig).

sen är det naturligtvis också skillnad på ett medvetet fotograferande, oavsett om det är en rejält skicklig fotograf eller en amatör, samt fullständigt planlöst fotograferande som landar i sociala medier. ni vet; bilder på dagens lunch/middag, osv. söta kattungar där bilden beskrivs som "great photography", trots att det inte alls är "great photography", utan faktiskt urkasst fotografi, trots den söta kattungen.

för mig personligen är fotografi ett uttrycksmedel. det går, av uppenbara skäl (att vi alla är olika, har olika intressen osv) att uttrycka sig på många sätt. kameran, mörkrummet och datorn är de hjälpmedel som krävs, oavsett om vi använder mörkrum/dator själva eller lämnar bort det jobbet till nån annan. 

jag tror inte att någon skulle kunna få mig att bli övertygad om att fotografi är samma sak som verkligheten (för att återigen återgå till det). jag kanske är färgad av mitt eget sätt att fotografera, men när jag gick där med boyo och kameran, så var min spontana tanke att - bilden jag såg och inte tog, inte är något som särskilt många skulle se eller ens reflektera över. och om de gjorde det, skulle kanske inte särskilt många tycka att det var vare sig intressant eller fint.

jag ska skriva mer om både john berger och vilém flusser, men det får bli en annan dag.

här är resten av bilderna från veckan (idag, faktiskt).