stiltje, och seende

det är stiltje, mer eller mindre, i mitt fotograferande just nu. iaf med bilder som jag har lust att dela med mig av. mitt dygn rullar och rullar, och det är svårt att hitta vettiga tillfällen att ta med kameran på en längre promenad, när det inte är för varmt, eller något annat som drygar sig. 

bilderna i det här inlägget är sen några dagar tillbaka. jag och hunden traskade en kortare sträcka i elljusspåret, och jag hade med mig hilda. det blev inte så jättemånga bilder, men några. de här tre är de jag känner starkast för, 

bilden här ovanför är den mest romantiskt gulliga av dem alla tre. det är ungefär den här tiden på året som jag fotograferar mest blommor, just - gärna på träd/buskar. annars är jag ju inte så jätteroad av det. fast å andra sidan; jag fotograferar ju även blommor på mitt eget sätt, så nåt får ajg ju uppenbarligen ut av det.

den första bilden, samt denna, är de två jag tycker säger mig mest. här ovanför ser jag t ex en stod, bred mun utan tillhörande ansikte. grenarna som tycks smälta in i stenen, såg ut som en krona när jag fotograferade. för mig blir det här nån slags märklig skogsvarelse som bidar sin tid. 

vad ser ni?