förberedande bilder

ni anar inte vad jag är både glad och tacksam för de fotokurser som redan varit, de som komma skall, och de individer som valt att bli medlemmar i club passionista. innan jag träffade dem var det många år som jag knappt fotograferat öht, eftersom jag inte kunde jobba med det pga min psykiska ohälsa. och eftersom jag inte kunde jobba med det, hade jag svårt att se poängen med att fotografera överhuvudtaget.

men nu när det finns ett behov - inte nödvändigtvis av att sälja det jag gör, men att använda bilderna som exempel, att visa och förklara, så är det helt annorlunda. det är till stor del därför jag fotograferar; för att ha just exempel.

nu på söndag är det teamsmöte med club passionista. då ska jag visa hur jag gör en (vad jag kallar) digital dubbelexponering = slår ihop två bilder för att ge effekt av en dubbelexponering.

en av bilderna ovan ska fungerar som bas i den sk dubbelexponeringen. jag har redan visat en bild med en sådan bas, men eftersom jag ännu inte fått hjälp med att förhoppningsvis rädda vad som rädda går på min gamla hårddisk, behövde jag nya bilder att använda i stället.

den här slank med, bara för att jag gillar den. tror dock inte att jag kommer att använda just den i detta lilla projekt.

här är det första alternativet till övre lager. vi får se vad det blir i slutänden - det beror på vad jag har lust med på söndag. här nedan kommer ett gäng varianter på tistlar. de är så vansinnigt vackra med sitt fluff.

ytterligare ett annat alternativ är rönnbären här nedanför.

sedan kom det med lite annat smått och gott som jag inte kunde låta bli när jag ändå var ute. allt som fotograferades idag blev långt ifrån bra. det var rätt skarpt solljus, trots att det var tidig kväll - jag gillar inte det, riktigt. just rönnbären här ovanför låg i skugga, men jag tog nån bild på andra som befann sig i direkt solljus. snudd på katastrof - HU!

här kommer de sista bilderna från idag. på just den här promenaden passerar vi en rad björkar, och jag såg sist vi var där att nån har roat sig med barken på en av dem. även om jag inte gillar det, så finns det bilder att plocka även där. 

ser du det jag ser?

i bilden här ovanför ser jag t ex en profil av en äldre, sur gubbe.

och som referens till mitt senaste gnälliga inlägg angående skärpan; här tror jag faktiskt att jag HAR skärpa - längst till vänster i bilden.😅

visst mått av tristess kräver nya motiv

eller.. att säga "nya motiv" är väl att ta i. det här är ju sånt jag gillar att fotografera. men jag har fotograferat så mycket uppe i skogen att jag just för tillfället, mitt i all pollen, känner mig lite småtrött på just de motiven.

alltså tog jag med mig kameran på en hundpromenad som stundvis var småkylig i blåsten när solen behagade gå i moln, och skitvarm när solen tittade fram. och så tänkte jag att jag skulle försöka låta bli att hitta alla de motiv jag i vanliga fall tenderar att attraheras av.

och som sagt var; jag skulle ljuga om jag sade att jag aldrig fotograferat detta tidigare. för det har jag. många gånger. men om inte annat var det ett tag sen, och då blir det lite småkul bara därför. plus att det är skönt att inte fotografera diabetes-framkallande sockerchocker i form av blommande träd, iaf EN dag (fast en hemlis är att det finns några såna bilder i dagens bildskörd, fast jag valde att inte visa dem här).

utöver dagens fotograferande ägnar jag en del tid åt att fundera på hur tusan jag ska bära mig åt för att få min hjärna tillräckligt aktiv för att kunna skriva den där texten jag berättat om, som ska handla om bildanalys. jag har lite annat jag behöver skriva ihop också - t ex ett uppdaterat kursmaterial inför höstens nybörjarkurs i bildseende/bildskapande.

men eftersom vi är i mitten av maj, och framför allt pollen är i full gång, finns inga garantier för att det blir av förrän efter sommaren. särskilt inte om det blir varmt också. usch.

i stället dagdrömmer jag om att vinna massor med pengar på lotto, så att jag kan köpa en spritt sproilans ny, vettig och bra (och dyr!) kamera, nya objektiv, en ny, fräsch dator, och en massa annat jag både behöver och villhöver ha.

lyssnar på bra musik gör jag också. har en spellista som går på ständig repeat just nu. det mesta på den är troligen musik som ingen, eller åtminstone ytterst få av er, har hört talas om. min musiksmak är bred, men bitvis rätt obskyr. 

blesh.

nu ska jag sluta fylla ut tomrummen mellan bilderna med meningslös text, och visa den sista i stället. :D 

snart, så!

jag har sett årets första blåsippor!

vilket innebär att våren är på väg. jag är inget stort fan av värme, men just början av våren är mysig. om inte annat bara för att man slipper ta på sig varenda klädesplagg man har för att inte frysa ute.

snart, så!

renoveringen har stått still ett par dagar, pga frånvarande hantverkare som av nån anledning valt att göra annat än att få klart hemma hos mig. idag ringde jag arbetsledaren och var sur, för jag har inte lust att sitta här och vänta längre än nödvändigt.

min hjärna är rätt misshandlad av stress just nu, och det gör att jag kan bli smått sur och grinig.

alltså fotograferar jag.

just nu har jag inget som helst syfte med fotograferandet - jag gör det mest bara för att göra det (nånting alls). jag har inga planer för de här bilderna, men i stället för att sitta och göra ingenting hemma, kan jag lika gärna göra det här.

jag är så jävla trött i skallen att jag inte har något vettigt att säga. :D :D :D det får vara så. det kommer andra dagar när hjärnan inte är så stresspåverkad som den är nu. då ska jag skriva långa inlägg om diverse jag tycker är viktigt igen. men idag orkar jag fan inte.

att vänta är tråkigt

renoveringen av lägenheten fortsätter i den hastighet som det tar. jag befinner mig ungefär(-ish) mitt i, och idag har jag, katten och hunden flyttat in tillsammans med ungefär 90& av mitt bohag, i vardagsrummet. jag och målaren fick leka tetris för att få in sängen så att det går att ta sig fram.

herregud.

även om jag tycker att det går bättre den här gången, än sist, för 20 år sen, så är det fortfarande inte särskilt kul, trivsamt eller njutbart. jag har rätt mycket grejer, eftersom jag har flera intressen som tar mycket plats. böcker är ett sådant. sömnad är ett annat - jag syr alla mina kläder själv, vilket innebär att jag har rätt mycket tyg. och en stationär dator tar en hel del plats, den med.

alltså får man göra det man kan för att fördriva tiden, och försöka ha lite trevligt trots att det är främmande karlar som kommer och går som de behagar, i ens hem.

eftersom det på det stora hela känns som att jag befinner mig i limbo, har jag svårt att koncentrera mig och fokusera på något särskilt. jag vill mest bara att tiden går, så att det här projektet blir klart och jag kan börja få ordning på mitt hem igen. jag ser VERKLIGEN, verkligen fram emot det. och det kommer att gå fort - det är redan tisdag kväll. troligen kommer både kök och sovrum att vara klart senast måndag, och sen ska det bytas golv i två rum, och jag ska få ny kyl - och frys!

jag satt och funderade lite över hur jag tror att mina fotografier tas emot av betraktare. tänker att det är skillnad på en helt vanlig person som inte fotograferar själv (eller fotograferar med sin telefon och delar i sociala medier), och en person som fotograferar och har kunskapen att se vad det är jag gör i och med mina bilder.

för att belysa lite extra, fast i ett ngt annan sammanhang; jag känner en kvinna som är operasångerska. hon lyssnar inte på vilken musik som helst, utan vill ha hög kvalitet på det hon väljer att lyssna på. jag kan definitivt relatera till det, när det gäller bild (och faktiskt musik också).

för tittar man på mina fotografier - hur svårt kan det vara? har man en bra kamera kan man ju fotografera vad som helst och det kommer att bli skitbra. eller hur?

lite som jag tror att många blir snåla när det gäller att gå till porträttfotografen och betala massor med pengar, när man lika gärna kan göra det själv. och visst kan man det. men det blir aldrig samma sak.

jag tänker att det är lite samma när man precis har börjat lära sig att fotografera. man har stora visioner om hur häftiga bilder man vill ta (jag är/var också skyldig till det som newbie), och kan absolut inte förstå nyttan eller nöjet med att fotografera på t ex det vis jag själv gör, numer.

men jag gissar att det har att göra med hur tränat och utvecklat öga man har för att se i bild. jag tänker på det ibland när jag är ute, med eller utan kamera. jag ser bilder lite här och var, beroende på hur uppmärksam jag är, och så tänker jag på hur jag tänkte/såg förr, innan mitt bildseende var vad det är nu, och innan jag började fotografera öht.

om jag funderar lite på hur mitt bildseende fungerar, så tror jag att det är ungefär såhär...

till att börja med har jag en förmåga att skärma av allt som är ointressant. hittar jag något jag tycker är fint, zoomar jag in på precis exakt det som är fint - och som ni säkert noterat, så går jag gärna rätt nära. jag har liksom ett inbyggt titthål som väldigt effektivt gör att jag kan "se" min bild där den ligger och väntar.

den där titthålseffekten som liksom är inbyggd, gör att jag också redan innan jag ens plockar fram kameran, kan se hur det ser ut när jag vrider mitt inre titthål åt olika håll, justerar avstånd, hur komposition osv skulle påverkas av att jag zoomar in eller ut, flyttar motivet lite i sidled, osv.

jag tror att det är därför jag fotograferar de motiv jag gör. jag behöver inte ha stort och flådigt för att det ska bli något värt att titta på. medan skönheten förvisso ligger i betraktarens öga - öööh, varpå det just slog mig att när jag fotograferar är det ju faktiskt jag som är betraktaren. ^^ så ja, skönheten ligger onekligen i mina ögon, där och då.

det hände mig idag. stod vid balkongen och rökte, och upptäckte att det låg flera stycken bilder och väntade, på baksidan av ryggen på den gigantiska träsoffa som upptar ungefär 75% av min balkong. det var liksom bara att lyda och plocka bilderna där de låg.

och för att avrunda där jag började - herregud, vad jag längtar efter att min lägenhet blir klar. inte bara för att det är tradigt med röran, trängseln osv, men också för att det är lugnare. jag funkar ju inte skitbra med stress, och det här ÄR ett visst mått av stress. framför allt när porträttkursen sätter igång på söndag. tursamt nog har jag koll på vart jag har kameran. kursmaterialet skrivs ut på abf, och det kommer att finnas färdigt åt oss när vi kommer. däremot, trots mina ansträngningar att inte tappa bort det, har jag förlagt båda mina reflexskärmar i kaoset. inte för att vi behöver dem på söndag, men ändå. bara grejen. jag hade tänkt ta med och visa hur de ser ut och kortfattat förklara nyttan med dem.

well.

nu ska jag fortsätta vara trött och sliten ett tag innan det är dags att slänga mig i säng.

tack för att du läste mina allmänt virriga tankar idag. :D

varför?

jag fick en fin kommentar på ett inlägg, angående hur/vad jag väljer att fotografera. jag fotograferar ju t ex inte ögonblicksbilder på det sätt som många gör - iaf inte sådär till vardags. jag fotograferar också sällan större utsnitt, utan tenderar att gå in mer på detaljer, och ägnar mycket uppmärksamhet på hur jag komponerar och i största allmänhet, bygger upp mina fotografier.

för mig är det skitviktigt. det är betydligt viktigare än vad innehållet "är".

jag har börjat kalla det jag ägnar mig åt, visuell poesi.

för mig finns det vissa saker som är otroligt viktiga i ett fotografi, oavsett om det är jag själv som fotograferat, eller någon annan.

jag vill t ex se rytm i ett fotografi. det kan låta bakvänt, men jag tycker att man kan se rytm och tempo i fotografi. jag vill också ha ett vackert ljus. för mig är ett vackert ljus, ett som smyger sig runt motivet. jag gillar ju hyfsat hårda kontraster (utan att gå till överdrift, dock), men jag vill fortfarande ha smygande övergångar mellan ljust och mörkt. sedan vill jag också ha innehållet fördelat i bildytan på ett sätt som gärna skapar någon form av spänning - och allra helst balans, samtidigt.

när det gäller VAD jag fotograferar, så vänder jag mig gärna efter det som är tillgängligt. det kan lika gärna vara de här nedhuggna trädstammarna som ligger på andra sidan gatan, som blommorna i rabatten längs huset, som betongsuggorna vid skogskanten, som en fin fasad på en tjusig byggnad någonstans, en hög bråte - eller något annat. jag kan inte riktigt sätta fingret på om jag söker något särskilt, men jag ser ju vart bilderna finns när jag passerar dem. vissa gånger får jag backa tillbaka några steg för att det låg en bild och väntade på att bli plockad.

jag har skrivit om det tidigare, men väljer att säga det igen. för mig är fotografi i det närmaste sakralt. det är i det närmaste en fetisch, eftersom min hjärna går igång på det så oerhört. när det gäller andras fotografier kan jag uppskatta mycket, men för att jag verkligen ska njuta av ett fotografi krävs det ganska mycket mer än att "bara" vara fint.

jag vill att mina fotografier ska vara eftertänksamma. det ska ta tid att ta dem till sig. jag vill att den som betraktar mina bilder ska TA sig tiden att faktiskt se dem, inte bara bläddra/scrolla förbi. det finns så många lättsmälta bilder som man glömmer så fort de försvunnit från skärmen eller vart man nu tittar på dem. jag vill inte vara en sådan fotograf. jag vill väcka känslor och tankar som går djupt in.

jag har inget behov av att mina fotografier ska visa någon slags verklighet. det är inte vad fotografi automatiskt eller nödvändigtvis "är" för mig. eftersom tekniken är som den är, så består ju mina fotografier av små, små utsnitt av verkligheten. men de behöver inte innehålla någon slags helhetsbild av vad verkligheten är just där och då.

en av fördelarna med att vara just JAG, är att jag har en förmåga att korsa olika intryck. jag kan se rytm, jag kan kliva in mellan tonerna i musik, jag kan höra färger, se smaker, osv i all oändlighet. jag tror att det påverkar hur jag väljer att fotografera. det jag.. jag vill egentligen inte säga söker, eftersom jag inte söker något särskilt - men jag ser, är.. jag tänker i princip alltid i kvadrat, och jag har en förmåga att skärma av det som befinner sig utanför min kvadrat. det jag ser är någon form av balans, eller stretande krafter, eller.. vad det nu är jag ser. jag märker att jag har svårt att sätta ord på det.

visuell poesi.

det är formen, ljuset, riktningar, störande element, reflektioner, som drar min blick till sig. jag tror att det är det enklaste sättet jag kan uttrycka det på. och allt det där finns att hitta i precis vad som helst. även de mest vardagliga saker man passerar varje dag utan att lägga märke till.

...

vill du gå en fotokurs för mig (online)?

klicka här, så är det bara att sätta igång. :)