Vargtimmen

Med stigande ålder vaknar jag allt som oftast i vargtimmen. Det är inte alltid ett angenämt uppvaknande. Minnen tränger sig på.

ibland undrar jag till och med vem jag är. Och hur jag blev den jag är. De döda som jag ständigt saknar och de dumheter jag gjort utefter livsvägen.

Existetiell ångest kallas det ibland. 

Men härom natten klev jag  upp, tittade på mitt porträtt, rev sönder det och pusslade ihop bitarna, tog en ny bild med mobilen... och satte på morgonkaffet, bortade tänderna, såg mig i spegeln och tänkte ”du är den du är, inte mycket att göra åt…”.

syntax 2025-05-05 10:23

Ha, ha... Saatans bra bild (som man uttrycker sig i mitt vilda hemland).
Vänta du tills du når min ålder (81). Vargtimmen blir inte snällare med åren.
Man är den som man är, och den som man blivit - det måste man leva med.
Man kan ju tänka på den gamla sanningen att det inte är sakerna man gjorde som man i regel har verklig anledning att ångra – utan sakerna man inte gjorde!
Sedan är det för sent. Man kan inte mer uppleva det som man inte gjorde – av feghet, eller en massa andra skäl. Skäl som nu fullständigt har förbleknat av tidsrymderna.

morgondotter 2025-05-05 10:56

intressant
det med porträttet
-
riva isär
limma ihop
-
ta en bild på det nya
-
en insikt -
inte att förakta -
"du är den du är, inte mycket att göra åt ..."
-
nu slutar vargtimmens oro

hälsningar/inger

elgenper 2025-05-05 11:23

Stiligt! När jag själv hamnar i den situationen, brukar jag knäppa mina fötter med nån slumpmässigt tillgänglig kamera... ;-)

Har aldrig blivit nån bild att spara, dock. Din blev ju riktigt bra!

pic-tor 2025-05-06 12:00

Den nya kubismen! Picasso ser avundsjukt på från sin himmel. Ja, i sömnen får man ibland besök från andra sidan och minnen man helst vill glömma.
/Torbjörn