Fotografins Woodstock

PLANKET Stockholm 13-14 augusti 2022.

Efter pandemiuppehåll från 2019 var det PLANKET igen i helgen.

Jag medverkade under söndagen med fyra porträtt- bilder med det sammanhållande temat Händer.

Totalt deltog närmare 300 fotografer under lördagen och söndagen.

Det var VARMT!, näst intill outhärdligt varmt. Förutom mängder av intressant fotografi handlar PLANKET också om att träffa gamla och nya bekanta. Surra en stund och snacka om varandras bilder.

 Jag fotograferade inte mycket själv utan satt mest och sökte skugga under de två dagar ”Fotografins Woodstock” pågick på Lilla Mejtens gränd på Södermalm i Stockholm. Drack säkert flera liter vatten också.

Bildmässigt var det främst verk av två fotografer jag fastnade för;

1) Birgitta Nilsson från Norrköping. Hennes gatufotografi är enastående härlig. Bilderna från Palermo på Sicilien är både vackra och djupt mänskliga. De når näst intill Cartier-Bressons nivå. Att Birgitta dessutom började plåta för bara ett par år sedan gör att jag lyfter på hatten lite extra för henne. ”Jävligt bra fotografi”, som någon sa.

Bild: Birgitta Nilsson, enastående gatufotograf

2) Den andra fotografen var Sven-Göran Holmberg, kanske mest känd som den som startade och drivit Crimson AB till ett av Sveriges mesta och bästa fullfotolabb.

Det få vet är att Sven-Göran för drygt 50 år sedan jobbade på Vipeholmsanstalten i Lund. Anstalten avvecklades under 80-talet och är känd från både radio – och tv-dokumentärer som en av de värsta mentalsjukhusen i svensk historia.

Sven Göran plåtade interiörerna och det patienterna genomled. Han lovade sig själv att inte publicera några bilder förrän efter minst 50 år.

Nu visade han dem på PLANKET och det grep mig hårt. Dokumentärfotografi utan pardon. Bilder man inte kan gå förbi oberörd.

Starkt. Mycket starkt.

Sven-Håkan Holmberg framför sina 50 år gamla bilder från Vipeholmsanstalten

Till sist några bilder av oss som sökte skugga och vätska när vi vimlat klart.

Fotografen Dan Crona och jag i viloläge under trädets skugga. Bild: Micke Berg

Min bild av fotografen Micke Berg, min lapska vallhund och min kära hustru Ulrika

Mästerfotografen Larsåke Thuresson och hans Lotta. Ett strävsamt par sedan dryga 50 år. Min bild.

./.

HÄNDER på Planket på söndag

I helgen är det PLANKET i Stockholm. Ett tvådagars "fotografiskt Woodstock" med 40 år på nacken. Förutom några hundra fotografer är Planket också en mötesplats för gamla och nya bekanta.

Jag har varit med sedan 80-talet till och från.

I min "mancave",  ett litet rum i en salig röra bland kameror, objektiv, skrivare, dator, bilder och vinkyl kom jag på ett tema; HÄNDER, Bilder jag tagit sedan mitten av 80-talet till i början av juli i år.

Vill du se resultatet är du välkommen till PLANKET på Lilla Mejtens gränd på Södermalm i Stockholm nu på söndag 14 augusti mellan 11.00-17.00.

Jag och mina HÄNDER finns mitt i smeten på plats 148.

Tills dess ska jag försöka hinna städa upp i min "mancave".

I gråzonen

Oftast säker jag själv upp bilderna, vet ungefär vad jag är ute efter, öppnar sinnet, exponerar och bearbetar.

Men ibland kommer bilderna liksom av sig själva. Oväntade men plötsligt uppdykande och närvarande.

Det är en hårfin skillnad, svår att sätta ord på. En sorts gråzon.

En plötslig spegling i några fönster en sen sommarkväll och så fanns bilden bara där.

Som av sig själv.

Turkisk dans

Hundratusentals irakiska kurder flydde undan Saddam Hussein upp i de turkiska bergen i början av 90-talet.

Det var en av alla dessa flyktingkatastrofer som världen sedan länge glömt.

Men jag minns hur småbarn dog under de kalla nätterna och begravdes i klippskrevorna. Jag minns de gamla och svaga, hungern och diarréerna.

Och jag minns framförallt hur turkisk buråkrati gjorde sitt bästa för försena det internationella katastrofbiståndet från att ta sig upp i de förbannade bergen.

Jag var där, jag minns och min kamera såg.

Det är därför med mycket blandade känslor jag följer Sveriges Nato-piruetter med Turkiet i dessa dagar.

Sommarnatt i paradiset

Hemsön vid Ångermanälvens utflöde mot havet.

Det blir inte mörkare på nätterna så här års.

Dimman från havet lägger sig över dalen.

Tvätten får hänga kvar, torkar ändå snabbt i morgonsolen.

Tystnaden spelar sin egen symfoni.