Nu ställer vi ut!

Nu är det dags igen!

På lördag har  vi - Göran Tonström, Alf Johansson, Krister Kleréus och jag - Vernissage på Galleri Fotografi, Hornsgatan 42 i Stockholm. Vi brukar kalla oss 4fotografer och har ställt ut tillsammans en vecka varje vår under de senaste åren.

Temat för i år är ”Möten” och utställningen pågår mellan 22-28 april.

Vi håller öppet lördag 22 april mellan 12.00-16.00 och även på kvällen från 18.00 på grund av ”Kulturnatten” i Stockholm.

Övriga öppettider är söndag 12.00-16.00. Mån, tis, ons, tors och fredag öppet mellan 12.00-18.00

Du är hjärtligt Välkommen!

I Berlin och Gamla Stan

Det är nu drygt tre veckor kvar tills Fyra Fotografers utställning på Galleri Fotografi på Hornsgatspuckeln i Stockholm.

Vi – Alf Johansson, Göran Tonström, Krister Kleréus och jag – har haft som tradition att försöka ha en årlig utställning tillsammans på något av de hyrgallerier som finns i Stockholm. I år blir det alltså på Galleri Fotografi.

Vi enades i år, för första gången, om ett gemensamt tema - ”Möten”.

När jag började bläddra igenom mitt arkiv kom jag slutligen fram till februari 1973 och hittade en bild jag glömt att jag hade tagit.

Bilden av en ung Anders Petersen i ÖstBerlin. Vi hade rest dit tillsammans mest för att lära känna den då delade staden.

Jag gick på Christer Strömholms Fotoskola vid den tiden och Anders var precis i början av sin fotografiska karriär. Han hade startat bildgruppen SAFTRA tillsammans med bl a Kenneth Gustavsson och pratade löst om att fotografera på Gröna Lund under den kommande sommaren.

Glad över upptäckten av den gamla bilden ringde jag Anders och undrade om han hade en stund över för en fika. Vi har träffats då och då genom åren, låt vara ibland med flera års mellanrum.

- Kom hit i morgon!, jag fixar bullar, svarade han.

Sagt och gjort knallade jag iväg till Gamla Stan, till det som en gång var en kolkällare med tre små rum ovanpå varandra förbundna med smala branta trappor. Där huserar Anders sedan länge. På översta våningen en moderna digital arbetsstation, mellanrummet med en fåtölj, en dagbädd, en anslagstavla och en helvägg med säkert 15-20 hyllmeter negativpärmar. Och så ett enkelt analogt labb i nedersta rummet.

 Det blev en långfika i ett par timmar, med snack om minnen, inte minst om hans fotografisk minnen. 

Anders Petersen har nämligen ett enormt CV i ryggen, med flera hundra utställningar utomlands och i Sverige bl a på Fotografiska och Liljevalchs häromåret. Närmare 40 böcker av hans bilder finns utgivna på svenska och utländska förlag. Han slog tidigt igenom med bilderna från Café Lehmitz i Hamburg, följde upp med boken om Gröna Lund, böcker från fängelser och mentalsjukhus och flera ”City Diaries”, porträttböcker av människor i städer runtom i Europa.

Han har också hållit i massor av workshops, fått mängder av priser och utmärkelser och anses av många som en av de främsta nu levande dokumentärfotograferna i den subjektiva traditionen. Helt i nivå med Sebastião Salgado, Josef Koudelka och Daido Moriyama. Samtidigt är han en märkligt omärkt av sina framgångar. Han är samma nyfikna, humoristiska och närvarande person som jag lärde känna för drygt 50 år sedan. Hans utrustning är mycket enkel. Svartvit film i en liten Contax T2 kompaktkamera. Mer behövs inte, menar han, eftersom hans bilder handlar om en unik fotografisk NÄRVARO gentemot de människor och miljöer han skildrar.

Jag ska förresten ha med fyra bilder, porträtt, av fotografer jag gillar och träffat genom åren på vår utställning. Paul Hansen på DN är en, legendaren Anders Engman den andra, vännen Dan Crona den tredje och så bilden jag tog igår av Anders Petersen.

Du är välkommen att se porträtten och en massa andra bilder av oss i Fyra Fotografer den 22 april på Galleri Fotografi, Hornsgatan 42.

Vernissage kl 12.00-16.00

Oss hästhandlare emellan

Jag är uppe med tuppen denna måndag morgon.
Det är bara lite drygt tre veckor kvar till vår vernissage för Fyra Fotografer på Galleri Fotografi i Stockholm
Jag bläddrar i bilderna på skärmen och tankarna drar iväg längs minnets grusväg.
Och mitt i denna splittrade hågkomst dyker den här bilden upp.

Det var sen kväll och cirkushästen var nervös, närmast skogstokig, Hovslagaren backade bestämt inför jobbet att byta fålens järnskor.
Men den klurige hästskötaren visste hur han skulle hantera situationen, tog hästen bakom husvagnen och återkom efter någon minut med en pålle som var lugn som en ko. Hovslagaren kunde göra sitt jobb i lugn och ro.
OBS - ingen kemi var inblandad! Inget våld eller djurplågeri över huvud taget.

Bara ett suveränt trick i konsten att tala med hästar.
En hemlighet som stannar oss hästhandlare emellan…

Kom till vernissagen på Galleri Fotografi på Hornsgatspuckeln i Stockholm lördag 22 april 12.00-16.00 så berättar jag mera!

Nouruz!

Bilden av mig och en liten iransk prinsessa - tillika mitt barnbarn Noor - tog jag för snart två år sedan med hjälp av en självutlösare.

Ingen märkvärdig bild - men för mig och Noor och hennes iranska släkt spridd över världen - en liten påminnelse om att det idag firas Nouruz, det persiska nyåret.

Inte minst i Iran varifrån hennes pappa, min svärson, kom som treårig flykting med sin familj i början av 80-talet.

Iran - ett  som lämnar så mycket i övrigt att önska.

Allt går

Såja, då var ögonoperationen avklarad.

Hinnorna över gula fläcken avlägsnades i sökarögat med mikrokirurgisk precision igår uppe på nya Karolinska och nu ser jag knappt någonting på det ögat.

Men om ett par veckor ska det tydligen ha läkt och synskärpan vara återställd. Tills dess gäller piratlappen och ögondroppar fyra gånger om dagen.

Vilket får mig att tänka på tre ”vänsterögda” fotografer.

Den första heter Anette Åberg, fotograf nere på Österlen och gammal kompis från Strömholms fotoskola. Hon plåtade med Leica M-kamerans sökare framför vänsterögat och hade en filmframdragning på undersidan så hon slapp ta kameran från ögat stup i kvarten. Funkade utmärkt för henne.

Den andra är DN:s Paul Hansen som också använder vänster öga i sökaren. Och hans bilder är som bekant i absolut världsklass.

Den tredje fotografen jag tänker på hette Josef Sudek. Han plåtade storformat i Prag trots att han förlorade sin högra arm i första världskriget. Har du missat hans mästerverk så är det hög tid att du kollar in honom.

Med detta sagt så är jag inte ett dugg orolig för mitt ”sökaröga”. Skulle det inte läka bra så är det bara att fortsätta jobba med vänsterögat.

Allt går bara man inte ger upp.