Mina bilder och tankar för dagen

Lille Mohammed väntar

Söndag morgon och jag plockar upp Dagens Nyheter från hallgolvet, sätter på kaffet och bereder mig på en stunds läsande.

Bilden på ettårige Mohammed Skråmo, ett av de s k ”IS-barnen” möter mig på ettan. Ett barn som nu befinner sig i Al-Hol lägret i Syrien, ett av det 60-tal barn som med största sannolikhet har, eller har haft, svenska föräldrar som stridit för den fasansfulla IS-sekten.

Jag läser i reportaget av DN:s Nicklas Orrenius och Lotta Härdelin att kurderna förlorade minst 12 000 soldater i kampen med att förgöra IS. Och att de nu vädjar till omvärlden att ta hem de barn som IS-terroristerna lämnat efter sig. Barn som svårt undernärda nu väntar, inget förstår och är fullständigt oskyldiga till sina föräldrars vidriga krigsbrott. Som lille Mohammed Skråno, som väger lika lite som när han var nyfödd. Bilden togs av DN:s Lotta Härdelin för några dagar sedan och Gud vet om han fortfarande är vid liv när jag skriver detta.

Reportaget är stark läsning och bilden på förstasidan gräver sig obönhörligt in i själen. Detta är alltså priset för ett av samtidens vansinnesdåd, tänker jag. Barnen, de oskyldiga, får betala priset. Jag bläddrar vidare i padden, kollar vad Aftonbladet skriver. Hittar en artikel om hur Mohammed Skråmos morfar nu rest ner till Al-Hol för att försöka ta hand om sina föräldralösa sju barnbarn. Av skäl som jag inte förstår har tidningen blurrat barnens ansikten. Koketteri i det avseendet är ju knappast vanliga Aftonbladet signum och det lär knappast vara för att skydda barnens identiteter. Det vanliga kvällstidningshyckeriet alltså.

Jag jämför DN och Aftonbladets vinklingar denna tidiga söndagsmorgon och noterar också att här hemma i Sverige förklarar ansvariga politiker att situationen är allt annat än enkel, att Utrikesdepartementet inte kan ”operera” i området, d v s  skyndsamt försöka få hem barnen till Sverige. Samtidigt som man naturligtvis ser allvarligt på, och är berörda av, barnens utsatthet…. Det vanliga politikerhyckleriet alltså.

Jag ser återigen på Lotta Härdelins bild av lille Mohammed Skråmo, ett barn som aldrig bad om att bli född av svenska IS-terrorister utan bara blev till, fullständigt oskyldig men likväl född med svenskt medborgarskap.

Jag tänker i mitt stilla och hoppas att Stefan Löfvén, Margot Wallström och Mikael Damberg, ansvariga ministrar, också slår upp DN idag och ser bilden på omslaget. Jag hoppas att de också har ryggrad nog att se till att lösa situationen. Inte imorgon måndag utan IDAG.

I Erbil, några mil från Al_Hol-lägret finns en internationell flygplats. Den ligger fem timmar från Arlanda…..

Mohammed Skråmo väntar.

./.

Mer av mina bilder: www.fyrafotografer.se

Inlagt 2019-04-14 08:35 | Läst 1013 ggr. | Permalink
Situationen är minst sagt hemsk, men även problematisk. Det handlar ju om att fastställa vilka barn som skall tas hem till vilket land som det ser ut nu. Givetvis skulle man börja med att plocka hem barnen där inga tveksamheter råder vilket väl är ungefär det man idag säger från UD, men jag förstår att det är ganska knepigt detta och att en massa oskyldiga barn blir lidande. För mig är det lite av ett mysterium att inte FN går in och ser till att alla dessa barn får en tillvaro som är både dräglig och human tills dess att de kan få komma hem till respektive länder.
När det gäller återvändare som mödrar och så vidare är det ju även problematiskt ur den synpunkten att det riskerar att bli en krock med andra flyktingar som flytt just IS, en riktig soppa denna konflikt som skapat så många flyktingar där de flesta flytt från regiman, andra från IS osv. alltså "dödsfiender" som har det enda gemensamma att de flytt.
/Affe
Svar från per-erik åström 2019-04-14 16:48
Ensligt DN-artikeln handlar det om 64 ”svenska barn”. Uppgifterna kommer från kurderna som ansvarar för lägret. De äldre barnen pratar dessutom svenska. Säpo och soc. Har ständigt kontakt med oroliga mor-och farföräldrar. Hur svårt kan det vara om man verkligen vill? Det kan inte vara en omöjlig uppgift. I Libanonkriget sommaren 2006, då Israel ockuperade södra Libanon, var UD på plats på flygplatsen i Beirut inom ett dygn och utfärdade utresehandlingar till hundratals svensklibaneser som ville hem fort som ögat. Inte alla kunde legitimera sig men kom ut ändå. Det här handlar om politik, storpolitik. Och att ansvariga ministrar sviker grundläggande rättigheter för barnen. Bedrövligt.
Ses/per-erik

PS. Vad gäller vuxna f d IS-anknutna har jag ingen pardon. Dom är vuxna nog att stå sitt kast. DS
alf109 2019-04-14 18:28
Jag tror att vi egentligen är överens, det är bara att plocka hem barnen som ju inte kan hjälpa vilka föräldrar de fått. När det gäller barn med föräldrar borde man plocka hem familjerna och vidta rättsliga åtgärder mot föräldrarna när de väl är på Svensk mark.

Det jag ville peka på är att situationen är problematisk ur flera aspekter, bland annat storpolitiskt. Vi har Ryssarna som stött regimen och därmed är motståndare till kurderna, vi har USA som inte stödjer regimen men bekämpat IS med kurdernas hjälp, vi har de olika antagonisterna i närområdet som stödjer olika tokstollar osv. osv. Blir knepigt då när man försöker hålla sig väl med alla och vill kunna handla olja även i fortsättningen....
/Affe