Fortsättning följer

Hej igen nu skall husse fortsätta där han avslutade den förra bloggen lite drastiskt och det blir ytterligare några bilder från 90-talet som jämdörelse till dom senaste bilderna som Crimson levererade och dom har jag efterbehandlat i Photoshop Elements och Lightroom och allt blev inte bra men dom jag visat tycker jag är godkända, bilderna från 90-talet är samtliga nyskannade och efterbehandlade i PSE och Lightroom, genomgående så har det varit mycket damm på negativen som har tagit tid att ta bort 

 "Dennis sitter vid fönstret" är en bild som Crimson framkallat

Dennis kollar vad blir det för väder idag

Det har kommit snö husse

En ampel med höstplantering

Trollhasseln med lite nysnö och utan någon gång i november 2025

Nedan följer några bilder från 1994 troligen Tri-X 400 ASA

"Martin i Vallatorp" är min dotterson och fotad 1994 och framkallad av en fotoaffär i Täby Centrum och det var bekvämt att kunna köpa film och sedan få den framkallad Den här bilden finns redan under mina bilder något beskuren

Från vänster sitter Lena min dotter Helène och en glad Martin på vår uteplats i Täby 1994

Här provar Martin sina röstresurser inte till allas förtjusning kanske

Lena med sitt barnbarn Julia som nog inte var så gammal här

Lena med Julia som nog är något äldre här

 Julia med klara ögon

Kattbilderna är antagligen från 1992 och Fuji PR 400 ASA

Här sitter vår lilla Daysie i skuggan av några buskar

Så här kan man också tillbringa dagarna

Lesley i favoritstolen 1986

Det här är Zo Nobel han gick bort efter ett epileptiskt anfall och blev bara 5 år  

Ja det blir inte mer än så här, efter snart 4 månaders konvalecens så har jag kommit fram till och bestämt mig att det får bli ett uppehåll på obestämd tid med mitt analoga experiment och det blev nog defenitivt efter mitt svar till Jan E. i min förra blogg det var av flera skäl till mitt beslut och jag kom fram till att det blir ganska dyrt eftersom jag måste skicka efter film via postorder och om jag vill fota i färg så blir jag hänvisad till t.ex. Crimson för att få filmen framkallad, och det blir inte heller billigt, så jag tänker fortsätta digitalt och då kan jag framkalla och redigera mina bilder omgående  och det var ju det som jag uppskattade för drygt 20 år sedan när det digitala ljusrummet kom med Photoshop och Lightroom om detta kan man läsa i mina första blogginlägg 

Ha det gott 

Stig och Dennis 

Det blev inte som jag tänkt mig

Mitt mörkrum som väntar på lite aktivitet

Den första januari ändrades mina planer på att framkalla mina filmer själv men jag får väl säga att mina planer har bara skjutits upp en tid under tiden får jag väl göra något annat. Jag skrev ju i en tidigare blogg att ta lite bilder med min Nikon F 801 och så blev det, jag använde den film jag hittade i mörkrummet och det var några rullar Kodak Tri-X 400 ASA  den sista förbrukningsdagen(1990) var ju passerad med råge fast det gjorde väl inte så mycket, för jag skulle bara använda dom när jag skulle framkalla för första gången på många år. Efter olyckan så föll det hela lite i glömska men efter några veckor så tänkte jag att jag skickar dom exponerade rullarna till Crimson så får jag se om det blev något resultat, och  för några dagar sen så kom ett hårt brev från Crimson som innehöll 3 negativark och efter framkallning med PSE och Lightroom såg det inte så illa ut kanske lite grovt korn men det är ju 400 ASA jag skall leta reda på ångra svartvita neg från 90-talet och jämföra

Här är några bilder från i höstas 

Dennis i svagt novemberljus från fönstret

En ampel på sltanen med snödekorerad höstplatering  

Snödekorerade Syrenhortensior i november

Ett frosigt plommonträd i novemer

Här är några bilder från 90-talet tagn med Nikon F801 och Kodak Tri-X

 Vagn-Allan var ett orginal i Täby på 90-talet

Så här presenterar han sig med sin mission och här en länk: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Kvz2me/allan-77-har-samlat-in-47-cancermiljoner

Här cyklar Allan omkring i Täby Centrum och samlar kundvagnar till sin insamling

Det var inte allt men pekfingret slant tanken var att leta reda på några fler bilder så jag får väl avsluta här 

Ha det gott

Stig och Dennis

Några händelser sen senast

Hej på er det var ett tag sen senast och det har sin förklaring som jag kommer till strax

Julaftonsmorgon jag och Dennis är på väg mot Lindesby Sjöängar medan solen är på väg upp

Senare på julafton kom Susanne och gjorde oss sällskap på ett enkelt julbord  med "Janssons frestelse", Gravad lax, Julskinka och Räktårta  lagom mycket för att orka äta lite av allt Janson hade jag gjort tidigare under dagen och det andra hade Susanne med sig

På annandag jul tar Dennis och jag en ny promenad på Lindesby Sjöängar och vi kan konstatera att det blev en snöfattig jul i år

Den snöfria gamla pilen lutar betänkligt och jag undrar hur länge den klarar sig om det kommer en massa blötsnö utan att brista

Framme vid kanothuset var det ett gult sken över Lindesjön eller kanske är det ett gulstick

På Nyårsafton tog vi en promenad genom  ett litet skogsområde och det var snöfritt även här sedan hade vi en skön eftermiddag och kväll fram till klockan började närma sig 12-slaget då bröt helvetet ut och Dennis blev rädd och orolig av allt smällande som höll på fram till klockan 2 

På nyårsdagen vaknade vi efter några timmars sömn och efter lite frukost gjorde vi oss i ordning för årets första promenad, det var några grader kallt och det hade börjat snöa men det var ändå ganska måttligt så vi traskade iväg, men i dag valde Dennis en annan väg och det skulle visa sig att det var olyckligt för mig, vi hade väl gått i en halv timme när vi kom framför ett av Lindesbergs höghus som kallas "Sjöbrisen" där halkade jag på en översnöad isfläck och föll handlöst till marken och det gjorde fruktansvärt ont, jag gjorde några försök att resa mig upp, men det var omöjligt för det gjorde väldigt ont jag hade tur för utanför huset fanns det en man som skottade snö och jag bad honom om hjälp och han försökte lyfta mig men det gjorde ännu ondare så vi kom fram till att det antagligen var något som var brutet och han ringde efter en ambulans, jag fick tag i min telefon och ringde Susanne och berättade vad som hänt så hon kom och tog hand om Dennis samtidigt kom en dam som också erbjöd att hjälpa mig och hon berättade att hon var ambulanssjuksköterska och såg till att jag låg någorlunda bekvämt hon såg också att mitt vänstra ben var vridet i ett onormalt läge och var ganska säker på att lårbenet var brutet 

Efter en stund så kom ambulansen och efter mycket smärta så lyfte man upp mig på en bår och fick äntligen något smärtstillande att andas in, väl inne i ambulansen hörde jag att vi skulle åka till Karlskoga Lasarett en färd på c:a 8 mil normalt en resa på 2 timmar men det tog nästan 4 timmar på grund av att snöfallet hade utvecklat sig till ett oväder och framför ambulansen körde en snöplog i c:a 30 km/tim. När vi så småningom kom fram så tog sjukhuspersonalen hand om mig och plockade av mig jacka och byxor därefter blev det en röntgenundersökning som kunde konstatera att det var ett lårbensbrott

Det blev några bilder med ovanstående Canon datortomografi jag tog en bild med min mobilkamera och det syns att mitt vänstra ben är vridet 

Så ser mitt bäcken ut med ett brutet lårben

Efter röntgen så blev det så småningom operation och man fixerade lårbenet med en märlspik som skruvades fast med en skruv i lårbenet som syns på den nedre högra bilden, jag vill minnas att det blev ganska sent innan jag hamnade på en vårdavdelning men jag fick eget rum och det var skönt  

Dagen efter operationen var jag ganska trött 

Efter ett par dagar konstaterades att jag hade dåliga blodvärden en del gick nog förlorat under operationen så jag fick ett par påsar med blod

Så ser jag ut efter några dagar och efter en välbehövlig dusch jag har varit tvungen att gå och stödja på benet redan efter ett dygn och det blev promenader med hjälp av en rollator fram och tillbaka till toaletten en dag fick jag ett par timmars undervisning av sjukgymnaster att gå lite längre sträckor och prova   att gå upp och ned i en trappa. Den 8 januari skrevs jag ut och fick åka hem med färdtjänst, och det var väl skönt men nu var det slut på uppassningen med servering på sängen av frukost, lunch, eftermiddagskaffe, middag och kvällskaffe, och det var övervägande god mat. Det blev sparsamt med bilder för jag var tvungen att spara på batteriet

Till all Operationspersonal, läkare, sjuksystrar och undersköterskor som ställt upp med allt arbete som gjordes både dag och natt, dom är värda all beundran och ett SORT TACK till er som tog hand om mig 

Hemma väntade Hemtjänsten som försåg mig med en del hjälpmedel som förhöjning av min säng med klossar c:a 8 cm. en annan toalettsits som också är en aning högre än originalet, rollatorn hade jag efter min sjukhusvistelse 2018 på Lindesbergs Lasarett. 

          Agraffer                   Agrafftång                Mina lindade ben

Efter c:a 7 dagar så var det dags att ta bort agrafferna som höll ihop såret efter operationen i stället för stygn, agraffer är en sorts metallklammer och det gjorde ganska ont när en sjuksyster från hemsjukvården skulle ta bort dom, till det använde hon en speciell tång. Sjukvårdsteamet tyckte att mitt vänstra ben var ovanligt svullet så dom ansåg att jag borde åka till Lindesbergs Lasarett och undersöka om jag inte hade en blodpropp i benet och så blev det och där blev jag undersökt med ultraljud där trodde man att det kanske rörde sig om en blodpropp i nedre delen av benet och samtidigt beslöt läkaren som undersökte mig att jag skulle ta blodförtunnande i sprutform i stället för tabletter, apropå tabletter så fick jag börja med vätskedrivande tabletter som innebar många toalettbesök samt att äntligen få mina ben lindade. En sjukgymnast har besökt mig ett antal gånger för att jag skall komma igång med  gymnastik för att få igång rörligheten i mitt skadade ben Efter ett par veckor blev jag åter kallad till medicinkliniken på Lindesbergs Lasarett där en annan läkare undersökte mina ben och ökade dosen vätskedrivande tabletter så att jag blir av med vätskan i benen och tog en del blodprov, jag kommer att bli kallad igen till Lindesbergs Lasarett då skall man undersöka om jag eventuellt har hjärtsvikt

Det var mycket snö och ganska kalt termometern visade 17-18 grader kallt men jag ser att det blir ljusare för varje dag 

Nu har det gått 3 månader och livet börjar sakta återvända, jag mår mycket bättre nu och rörligheten har blivit betydligt bättre och med hjälp av en krycka så kan jag röra mig lite mer obehindrat och jag har lärt mig att gå i trappor bland annat till källaren där tvättstugan ligger och jag har faktiskt tvättat ett par maskiner  

Dennis har under hela tiden bott hos Susanne för det har inte varit möjligt för mig att gå ut med honom på promenad men nu har han varit här några dagar när Susanne jobbar men då har dom först gått på en morgonpromenad så Dennis har kunnat kissa och det var vid sådana promenader som Susanne upptäckte att det kom blod när han kissade. Då tog jag kontakt med vår veterinär Helena Therus, som undersökte Dennis med ultraljud och upptäckte att det fanns små stenar i urinblåsan men för att vara riktigt säker så remitterade hon Dennis till en veterinär C&C i Nora som kunde undersöka med röntgen och där var man säker på att det fanns två stenar i urinblåsan och dom rekommenderade operation, så jag bestämde att det var bäst för Dennis att det blev operation. Den 16 mars lämnade Susanne Dennis på morgonen hos veterinären i Nora och fick hämta honom på eftermiddagen. Någon dag efter kom han och hälsade på mig och han var nog fortfarande lite trött och vilade nästan hela dagen. Men nu efter en dryg vecka så är han pigg och glad igen och en dag när det var soligt så var vi ute på altanen

Det var något av vad som hänt mig och Dennis sedan i julas, och vad har jag lärt mig av detta, jo kanske att se mig för var jag sätter fötterna i fortsättningen, men nu får vi se fram mot en fin vår och sommar, jag ber om ursäkt för att jag varit dålig med att kommentera andras bloggar men läser nästan allt varje dag

Ha det gott 

Stig och Dennis 

Några bilder med Nikon F 801

I min förra blogg "Kanske en möjlighet" avslutade jag med att jag skulle använda min Nikon F801 i stället för mina Mamiyakameror, då det gällde att ta några rullar svartvitt och färg och framkalla, framkallningen ligger tillsvidare på is, men  jag visar några Ektachrome bilder istället som jag tog för c:a 35 år sedan med just Nikon F801 som jag köpte 1990, det var en helt ny kamera som hade några nya finesser som t.ex. "High eye point" som var välkommet för oss glasögonbärare, samma år gjorde min hustru Lena och jag en resa till Alanya i Turkiet och Nikonkameran fick naturligtvis följa med här följer några nyskannade bilder från den resan,

med på resan tog jag ett zoomobjektiv Nikkor 35/135 mm. f:3,5-4,5 det arrangemanget vägde en hel del c:a 1,6 kg. men jag var 35 år yngre då så det var inte något bekymmer som tyngde mina axlar 

Här ligger Lena och njuter av solen på stranden i Alanya det var där vårt hotell var beläget

Lite svalka i medelhavet och lite sol ibland

Efter några solskensdagar på stranden så anmälde vi oss till en tvådagars bussresa till Pamukkale och ett besök på en mattfabrik, som omväxling till pressandet på stranden, och här är vår buss utanför hotellområdet

Detta var vår färdledare som berättade utförligt om vad vi skulle få se i Pamukkale bland annat en vacker solnedgång och i den antika staden Hierapolis. skulle vi besöka en amfiteater, samt att vi skulle besöka en mattfabrik allt lät både intressant och spännande 

Nu är vi framme vid kalkstensbassängerna i Pamukkale och det var behagligt varmt vatten som räckte upp till vaden medan vi väntar på solnedgången 

Lena står i en av bassängerna som visar hur djupt det är

Det blev mycket riktigt en vacker Solnedgång i Pamukkale 

Efter besöket på Pamukkales kalkstensbassänger fick vi njuta av ett romerskt bad i närheten av Pamukkale och det var också behagligt varmt och skönt, efter badet så besökte vi en restaurang där vi blev bjudna på en god turkisk måltid sedan åkte vi till ett hotell i staden Denizli där vi blev inkvarterade, av praktiska skäl så tog jag inga bilder på kvällen eftersom jag också badade dom tog jag dagen efter 

 Lena sover gott  men jag vaknade tidigt

Efter en god nattsömn på  hotellet och frukost var det dags för nästa utflykt som gick till Hierapolis

och det blev först till en hälsokälla där får Lena prova att dricka ett hälsosamt vatten från den varma källan

Inte långt ifrån kalkbasängerna i Pamukkale ligger en gammal Romersk stad som heter Hierapolis och där finns en amfiteater 

Under tidigt 600-tal drabbades Hierapolis av en jordbävning som förstörde ett antal monument som aldrig återställdes.

Några bilder inne i amfiteatern

Lena som en romersk staty i en nisch 

'Nära Pamukkale, som är känt för sina kalkterrasser och antika Hierapolis, finns det gott om turkiska mattfabriker och försäljare i området kring staden Denizli där du kan hitta både kelim och mer traditionella knutna mattor, ofta med inslag av bomull och ull från regionen, där det finns stor variation från antika mönster till moderna designer och där prutning är en del av upplevelsen', berättar denna bloggpost. (A-i) som jag laddat ned. 

Efter besöket på  Hierapolis Amfiteater så fortsatte resan till en Mattfabrik vid staden Denizli

Här några bilder från färgeriet där man färgar ullgarner som hänger på tork och sedan vävs av flickorna nedan som var i skolåldern 

Här är trappan upp till visningsrummen

Här demonstrerar man olika mattor och berättar om verksamheten bland annat om att det är många unga flickor som väver mattorna men de får lära sig ett yrke och samtidigt gå i skola kanske var det en förtäckt version av barnarbete men flickorna såg ut att må bra 

Här sitter Lena och kollar en liten matta som vi eventuellt spekulerade på efter visningen så blev vi omgående attackerad av en försäljare som var mycket påflugen och försökte sälja en matta till oss det var det tråkiga med besöket vi fick ingen chans att gå och titta själva så vi avstod att göra någon affär 

Det här blir årets sista blogg och det blev den tolfte bloggen så det är ungefär en blogg per månad det är vad jag har lyckats att åstadkomma i år och det har varit lite omväxlande ämnen flera har delvis handlat om några kameror jag haft under åren men det har funnits några andra ämnen också, kanske Dennis har förekommit i någon blogg nu kommer ett nytt fotoår då får vi se om jag har något nytt att förmedla, det här var vad jag hade att bjuda på nu

  Så till sist önskar vi alla fotovänner en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år 

Stig och Dennis 

Kanske en möjlighet

Mitt mörkrum idag med några detaljer som en massa utgången film

Den 5 november är det 15 år sedan jag flyttade hit till Lindesberg från Vallatorp i Täby, och det skrev jag om i en blogg som hette Kanske en återblick och framtidsutsikter ,och en bit längre ned i bloggen upptäckte jag att det fanns ett mörkrum i källaren i mitt nya hus och vad får det för tankar i dag,  jo i en annan blogg som jag skrev för några veckor sedan funderade jag på om jag skall börja fotografera analogt igen, den bloggen hette Kanske en utmaning , och då bekymrade jag mig om var jag kan få filmen framkallad, det fanns inte någon som kunde göra det här i Lindesberg. Kanske blir det här i mitt eget mörkrum  det var en tanke som for genom mitt huvud, så jag gick ned i källaren och öppnade dörren till mörkrummet och där finns det mesta utom framkallningsvätska så nu är det bara  att skaffa det. och det finns ju på nätet 

Christin ligger och solar i Vallatorp

Det är en av tio kopior från kursen på Repslagargatan omkring 1989

Porträtt av Lena på vår uteplats i Vallatorp

Det var en kopia av fem, från mörkrumskursen på Repslagargatan i Stockholm 1989, bilden togs nära husväggen för att Lena inte skulle få solljuset i ansiktet men det blev en skugga på väggen

Det var i mitten av 1980-talet som jag gick en fotokurs på ABF där fick  jag för första gången se och hur ett mörkrum fungerar,  på hösten 1990 gick jag en mörkrumskurs som kursverksamheten hade på Repslagargatan i Stockholm och läraren hette Astrid Frisvoll.

Vi fick i uppgift att ta med en exponerad svartvit film, (det var Tri-x 400) där fick vi lära oss att framkalla filmen och sedan göra kopior, men jag har inte sedan dess framkallat någon film utan det har olika filmlabb fått göra åt mig men nu står jag inför valet att prova själv och fler av mina fotovänner här på Fotosidan bloggar om olika framkallningsmetoder så dom framkallar nästan varje dag, så varför skulle inte jag prova på det också man blir väl aldrig för gammal att prova ålder är ju bara en siffra Det tål att tänka på

Lena på uteplatsen i Vallatorp  1989

Mamma och Pappa i Hammarbyhöjden 1993

Nikon F801 

Min tanke var att ta några rullar svartvitt och färg med mina Mamiyakameror och framkalla, men jag har tänkt om och börjar kanske med min Nikon F801 i stället med den har jag tagit ovanstående bilder med och flera andra svartvita bilder tidigare och den är ju något lättare än en Mamiyakamera om jag skulle få för mig att gå ut och fotografera 

Det var några tankar och funderingar om jag skall börja fotografera analogt igen och det kanske stannar vid några funderingar nu för det är ju inte helt utan problem 

Så jag stannar här så länge men jag kanske återkommer när det fått mogna lite

Ha det gott

Stig