En fotoamatörs betraktelser om bilder och sånt

Hågkomster och minnesbilder

 I morgon har det gått en månad sedan begravningen och det har varit dåligt med inspiration att blogga , men jag försöker att minnas tillbaka i tiden. 

Lena har skrivit dagboksanteckningar i en 10-årsdagbok från 2003-2012, och det hjälper till att minnas vad som hänt under de föregående 7 åren och att kanske kunna paras ihop med någon bild från en aktuell dag.  I dagarna för 4 år sedan vi var på en semesterresa till Gullholmen som ligger på Herrmanö i Bohuslän och det var sol och sommarvärme med +23 gr.

Gullholmen-6-12-maj-2006

Motivet är Gullholmens stugby där vi bodde en vecka i maj 2006

Gullholmen-6-12-maj-2006

Vägen genom Härmanö  maj 2006

Lena och Doglas två goa vänner på Gullholmen i maj 2006

I mitt förra blogginlägg skrev jag att det jag bland annat saknar är våra skogspromenader genom Hagbyskogen. Men nu har jag åter börjat gå där med mina hundar Doglas och Vanja, och med min LX3:a, jag måste börja använda mina kameror igen. Våren är nog en aning senare i år, men nu lyser det av vitsippor och blåsippor.
  

Vårpromenad i Hagbyskogen 4 maj 2010

 

Vårpromenad med Lena och Doglas 26 april 2007

På Valborgsmässoafton  hade vi bouppteckning  och den avlöpte utan några större sensationer. Lena och jag hade för flera år sedan upprättat både "Äktenskapsförord" och "Testamente" på grund av att vi båda har "Särkullbarn", detta för att just underlätta vid någons frånfälle. Vi anlitade begravningsbyråns egen jurist för att sköta det åt oss.

Bouppteckning är ju inte något som händer så ofta i ens liv, det var 16 år som det senast hände mig och då gällde det mina föräldrar. Då gjorde jag bouppteckningen själv med lite hjälp från Stockholms Tingsrätt, och det var inte så förtvivlat svårt, kanske på grund av att det var bara jag och min bror som var enda arvingar.

Kommer det att sättas en punkt eller blir det ett vägskäl här när bouppteckningen är klar? Blir det lättare att gå vidare sedan?  Vad kommer att bli kvar här när Lenas barn har tagit det de vill ha? Har jag överhuvud taget råd att bo kvar?  Det är några frågor som jag ställer mig ganska ofta. Svaret kommer väl när bouppteckningen är klar.

 När vi flyttade in här i Vallatorp för 30 år sedan ägde jag inte så mycket, alla möbler och husgeråd var Lenas. Men efter alla år så har vi undan för undan bytt ut en hel del av Lenas bohag til sådant som jag numera är hälftenägare till.

Lena, min svägerska Ulla och hennes man Bernt på julafton 1983 som vardagsrummet såg ut då.

Vårt vardagsrum 2008 och det ser lika dant ut i dag.

Träffade min bankman på Nordea i förra veckan och diskuterade att eventuellt låna pengar för att lösa ut Lenas barn. Men det var nedslående besked jag fick, för summan jag får låna räcker tyvärr inte. Så det får bli en annan lösning. Ett förslag var att skriva en skuldrevers på ett belopp som motsvarar halva marknadsvärdet på huset minus hälften av befintliga skulder , som sedan löses efter t.ex 3-4 år med en överenskommen ränta.

I söndags så var Lenas barn här för att börja hämta sitt arvegods och jag framförde min bankmans förslag till dem, men det förslaget föll inte ut till någon större belåtenhet. De kom med ett motförslag som går ut på en kombination av kontanter och en skuldrevers. Tydligen vill de ha ut pengar och jag ser nog ingen annan utväg än att sälja. Ringde och pratade med min bankman igen och han föreslog att jag skulle kontakta begravningsbyråns jurist igen som kanske kan ge råd. Det kommer säkert att bli många turer innan vi blir överens.

På Kristerhimmelfärdsdagen åkte jag och hundarna till Borlänge för att få den ena hunden (Doglas) trimmad. resan gick bra och nu är vi hemma igen. Senast vi var där i samma ärende var på hösten 2009, och då var Lena med.

Johanna håller på att trimma Doglas och Lena ser på.

I morgon skall jag spela golf med några vänner på Österåkers GK, det var flera år sedan jag spelade där senast, så det blir spännande att se hur det går. Lena var medlem på Arninge GK och jag är det fortfarande s.k. vardagsmedlem villket innebär att jag bara får spela fritt på vardagar, på helgerna får jag betala greenfee, och då kan jag ju lika gärna spela på någon annan bana.

Här står Lena på en utslagsplats(Tee) på Åkersbera GK året kan vara 1995.

Nu är det dags att krypa i säng för jag skall upp tidigt i mogon.

Ha det gott.

Stig

Inlagt 2010-05-14 23:23 | Läst 7353 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Det administrativa är nödvändigt, men jäkligt jobbigt. Hoppas att det löser sig till det bästa Stig.
Svar från Stican   2010-05-16 10:27
Tack Micke för din support, och jag håller med dig det är psykiskt jobbigt att inte riktigt veta hur det slutligen skall lösa sig. Men det kanske ändå kommer något gott ur den här processen.
Stig
Hej Stig!

Vad fint att du går ut i naturen med kameran igen, och särskilt nu när det är så vackert. Bouppteckning och arvsskifte är en prövning, i synnerhet om det finns barn eller andra som har anspråk. Vi hoppas att allt löser sig till det bästa. Du har i alla fall många vänner här på FS som tänker på dig!
Svar från Stican   2010-05-16 10:43
Hej och tack Ernst för dina uppmuntrade ord.
Det kändes mycket bra att ha min lilla lätta LX3:a runt halsen och ibland ta några bilder av den begynnade våren. Som jag nämnde i bloggen så är det ju inte så ofta man hamnar i en bouppteckningssituation, och mycket har förändrats på 15 år. Det är skönt att det finns vänner här på FS som bryr sig.
Stig
Att gå ut med kameran är en bra metod att skingra tankarna en stund Stig.
Bodelning och tankarna kring framtiden och hur den kommer att gestalta sig är en jobbig tid.
Fina bilder på Lena. Är med dig i tankarna Stig.
Hälsar /Claes
Svar från Stican   2010-05-16 10:57
Hej Claes.
Det är säkert bra terrapi att syssla med någt annat ibland och då är kameran ett bra hjälpmedel. Kan inte skryta med att jag tagit några Dogmabilder eller Lanskapsbilder som är värt att notera men jag har i allafall kommit igång igen.
För övrigt så håller jag på att sortera en del bilder från de gångna 30 åren och det lär nog ta ett tag. Uppskattar att du tyckte om bilderna i den här bloggen.
Stig
Tråkigt detta att det så ofta handlar om pengar när någon gått bort.
Men kanske kan det också bli en knuff in i ett nytt liv?

Kanske kan det vara rätt att byta miljö efter vad som hänt för att inte fastna i sina gamla rutiner och på sikt få lite distans till sina minnen? Svårt sådant här.

Jag valde själv att försöka sälja huset efter min far, som gick bort ungefär samtidigt som din fru, just för att inte fastna i vemodet. Om det kommer att kännas rätt får framtiden utvisa. Jag tänkte först behålla huset och lösa ut min brors barn, men kom till insikten att stället var så mycket Mor och Far att det för mig alltid skulle kännas tomt utan dem.

Hur som helst hoppas jag att allt löser sig till det bästa för dig.

-affe
Svar från Stican   2010-05-16 11:06
Hej Alf och tack för att du hörde av dig.
Har ofta tänkt i de tankebanorna att det kanske skulle var bra för själen att få ett miljöombyte, och det är väl kanske en bra lösning. Men å andra sidan så har ju detta varit mitt hem i 30 år och jag känner att jag inte har bott färdigt här ännu. Så om det finns en chans att nå en lösning ekonomiskt så får det nog bli några år till här.
Stig

Innehållskategorier

Låsta kvalitetsartiklar, Portfolio, obegränsat med bilder - nu får du 50% på PlusLäs mer