Några rader från Dennis

Hej igen. Kommer ni ihåg mig? Jag heter Dennis och bor hos min husse som är bosatt i Lindesberg, en liten stad i Bergslagen. Här har jag nu bott i drygt ett år och på det året har det hänt en del jag fyllde till exempel ett år den 5 april, och jag flyttade hit den 4 juni 2015.

Husse har ju varit väldigt upptagen av sitt duschrum så det har inte blivit så många bilder på mig den sista tiden. Men man gör ju allt för att få uppmärksamhet eller hur. När Husses son Peter var här med sin fru Trine och deras son August, då tog jag Augusts napp som föll i golvet, och den passade ju precis i min mun också.

Men under vintern och våren så har vi gått kortare eller längre promenader och det tycker jag är roligt, för då får jag ofta springa lös, det är inte så kul att jämt ha koppel på sig, men husse är lite harig för han tror att jag skall försvinna, och visst det händer väl att jag hittar en kompis som man kan leka med eller hur.

Här pulsar jag i snön på vår skogsväg vintern 2016

Här är det full fart på vår skogsväg 2016

Här har jag träffat en liten Chiwawafröken vid Lindesby Strandängar   

Här har jag har hittat en kompis som det var rolig att leka med.

Vi går ofta i skogen och här är vi på skogspromenad i vårt närområde

Andspaning vid Bottenån

När vintern hade givit upp så föreslog husse att vi skulle titta efter blåsippor.

Var finns blåsipporna husse

Här finns det Blåsippor

Och här växer det fullt med Vitsippor

Här står jag bland Vitsippor våren 2016

Det var bra husse nu har vi sett både blå och vita sippor

Se upp här kommer jag

Vad är det här då?

Det är herr och fru Gräsand vid vår skogsdamm, och de brukar komma hit varje år berättade husse.

Då får jag väl titta på änderna i skogsdammen

Det ser ganska kul ut när de stoppar ned huvudet i vattnet. Undrar vad de letar efter?

I bland blir det Kospaning. Nja det är inga riktiga kossor det är kalvar säger husse.

Under våren blev vi bjudna till Hemsjön på middag hos matte Margarets dotter Amie och hennes man Per det var kul så länge det varade för jag fick gå lös på deras tomt, men det visade sig att det fanns mycket som var intressant på andra sidan vägen också. Så jag drog iväg på en egen upptäcktsfärd.

Här får jag sitta bunden för att jag smet iväg

Nu är det snart sommar och förra sommaren var vi och hälsade på matte Margarets dotter Amie och hennes man Per på deras lantställe som heter Hemsjön och det ligger några mil hemifrån mellan Örebro och Karlskoga ungefär. Där fick jag se på när matte badade i sjön, då var jag kanske för liten att bada men kanske jag kan ta ett dopp där i år.

Här badar matte och Sofia sommaren 2015

Här är jag och Amie sommaren 2015

Här sitter jag och husse på altantrappan sommaren 2015

Husse ordnade med en liten hage av kompostgaller på gräsmattan där jag och Margaret kunde sitta och sola oss sommaren 2015

Jag och Nelly svalkar oss i skuggan sommaren 2015

Här tar husse ett självporträtt på oss på midsommarafton 2015 

Det var den midsommaren och snart kommer det en ny, och jag undrar hur den kommer att bli, oavsett hur den blir så har det varit ett händelserikt år i mitt liv. Nu börjar både jag och husse bli långhåriga så vi får nog beställa tid hos hårfrissorna. Min frissa heter Ida och hon brukar trimma mig och klippa klorna. Det brukar gå ganska bra det är inte så jättekul, men det är ju nödvändigt om man skall bli fin till midsommar.

Här är jag på trimning hos Ida

Det var lite blandat om mitt första år här hos husse i Lindesberg, det finns ju mycket mer som har hänt men det finns inte bilder på allt, men jag kan berätta att i höstas så gick jag och husse på en valpkurs, så vi har fått lite bildning också.

God natt

Nu har jag inte så mycket mer att berätta än att husse har tagit alla bilderna och hjälpt till att skriva den här bloggen så det får bli sista ordet för den här gången.

Jag säger som husse: Ha det gott

Dennis/Stig

Nu är mitt dusch och toalettrum återställt.

Ja, nu har jag fått tillbaka min dusch och toalett igen och livet kan numera fortsätta som vanligt. Det tog ganska lång tid att få alla bitar att falla på plats, för det var inte lätt att få en golvfirma att börja med att återställa ett vattenskadat duschrum.

Det började i november 2015 att jag upptäckte att det droppade vatten från taket i min tvättstuga som ligger rakt under mitt dusch och toalettrum. Om detta berättade jag i bloggen "Återbesök på försök", men nu i maj så började det hända saker. En golvfirma här i Lindesberg åtog sig att återställa mitt duschrum och jag fick ett anbud på vad det skulle kosta och efter ett samtal med försäkringsbolaget så gav jag klartecken till att börja.

En rörfirma kom och tog bort den gamla golvbrunnen och monterade en ny.

Den nya avloppsbrunnen med nya rör till befintlig avlopp sett från tvättstugan.

Sedan så började golvfirman och lagade hålet runt golvbrunnen med snabbcement, och som synes så har det varit ett mosaikgolv tidigare, och därefter spacklades väggarna.

Efter detta så flytspacklades golvet.

Efter något dygn så lägger Patrik från golvföretaget in den nya våtrumsmattan.

Sedan sätts den nya våtrumstapeten på plats, och rörmokaren återkommer och återmonterar alla badrumsdetaljer som toalettstol, tvättställ, duschblandare och ett värmeelement med all rördragning. 

Min son Peter återställer tvättstugetaket med ny isolering

Sedan sätter Peter upp nya gipsskivor i tvättstugetaket.

Tvättstugetaket återställt igen, nu återstår bara ommålning av taket, men det tar vi i höst.

Toaletten , tvättstället och badrumsskåpet åter på plats. Nytt golv och ny våtrumstapet.

Duschplatsen

Den nya golvbrunnen är flyttad c:a 25 cm. in från högra duschdörren.

Efter nära 7 månader så har jag nu ett fungerande dusch och toalettrum igen. Nu när jag har facit så kan jag ju undra om det var så smart att begära kontantersättning och sköta allt på egen hand, kanske hade det gått fortare om försäkringsbolagets entreprenadföretag skulle ordnat det. Kanske det hade varit klart någon månad tidigare, men det får jag aldrig veta och det är lika skönt det.

Nu är det slut på denna bloggen men jag har några andra på gång som handlar om något helt annat.

Ha det gott.

Stig

Något om Drabo en liten gård i Hälsingland

En liten varning är kanske befogad, det blir mycket familjebilder i den här bloggen.

Nu blir det en berättelse om vår vistelse på gården Drabo. Efter några år på gården Lillåkern så flyttade vi till Drabo under försommaren 1970. Orsaken till det berättade jag om i min förra blogg "Om en annan kamera". Vi hade inte någon anknytning till Drabo, som vi hade till Lillåkern genom min faster Astrid, men vi hade lärt oss att tycka om trakten kring Färila, så därför valde vi att fortsätta vår sommarvistelse där ett tag till, och sammantaget blev det mer än 20 år.

Drabo en sommar på sjuttiotalet

Det var framför allt på somrarna under semestern, som vi vistades där, men vid några tillfällen var vi där under vinterlovet också. När mina föräldrar gick i pension så blev deras vistelse där från maj till september men för min och Lisbets del så blev det att vi åkte dit på semestern. Fast barnen hade möjlighet att få vara där med mina föräldrar under sommarlovet.

Bilderna är tagna med antingen dia eller negativ film, som är scannade i en Epson Scanner, i bland har jag scannat foton när jag inte hittat negativen. Apropå inte hittat så har jag letat i diamagasin och album men framför allt i fotokuvert efter bilderna till den här bloggen.  Min Minolta som var med från början på Drabo gick sönder då ett bländarblad lossnade och den gick inte att reparera, så jag blev tvungen att köpa mig en ny kamera. Valet blev då en Canon FT som jag köpte hos Molandes foto i Täby centrum. Detta har jag bloggat om tidigare l bloggen Återblick första delen 

                         Minolta                  Epson Perfection 4990 PHOTO                Canon FT

Pappa och Peter på  Drabo sommaren 1970

Nedre vänstra bilden ovan är ett exempel på slarvig hantering av ljuskänsligt material, när jag plockade ut filmen från kameran, kom det ljus på filmen,  jag har försökt återskapa färgerna men tyvärr har jag misslyckats. Den nedre högra bilden konverterade jag till svartvit istället och då blev det kanske acceptabelt. Men jag valde en senare bild i färg som öppningsbild i stället.

Vi flyttar till Drabo på vårvintern 1970

 På vårvintern 1970 så flyttade vi som sagt från Lillåkern till gården Drabo, som låg ett par kilometer bort på vägen som leder till Edsbyn. Men det blev en ny hyresvärd, som hette Karin Andersson och hon var svägerska till Erik Andersson, som vi hyrde av på Lillåkern. Båda är numera bortgångna sedan några år.

Gården Drabo har kanske anor från mitten av 1800-talet men jag vet inte säkert hur det förhåller sig, jag har googlat men har inte fått någon bekräftelse på det. Det finns kanhända andra sökvägar, men det är kanske av mindre intresse nu.

Pappa, Peter och Susanne på Drabo sommaren 1970

Vårt sommarhus på Drabo sommaren 1970

 Peter och Susanne i sandlådan på Drabo 1971

Sandlådan och gungorna fick vi ordna ganska omgående, så Susanne och Peter hade någon sysselsättning på dagarna materialet fick vi köpa på brädgården och gungorna på järnaffären.

Susanne och Peter på Drabo sommaren 1971 i bakgrunden ladugårdsbyggnaden

Min pappa hade två äldre bröder som jag aldrig träffat, och två systrar Astrid och Tyra, som vid några tillfällen hälsade på hos oss och Tyra här nedan med sin man Olle hade en liten gård som ligger i en liten by som heter Hovra och ligger på vägen mellan Färila och Kårböle, och Astrid bodde i Korskrogen som ligger några kilometer från Färila.

Tyra och Olle på Drabo 1970

Här får Susanne och Peter vara med om höbärgning på Drabo 1971

Och här åker Hölasset i väg på Drabo 1971

Grillning på Drabo sommaren 1971

En liten bit från vårt sommarhus fanns ett gammalt torp som hade förfallit och det var i stort bara skorstenen som fanns kvar, och vi tog tegelstenar från skorstenen det fick bli en grill som jag och min bror Lasse murade upp och som grillgaller hittade vi en gammal fotskrapa. Grillningen fungerade utmärkt som synes, och det är min mamma som övervakar det hela, min hustru Lisbet och våra barn Peter och Susanne tittar på.

I december föddes vårt tredje barn Heléne, och hon liksom Peter och Susanne kom naturligtvis att delvis växa upp på Drabo och jag tror att det var nog en lycklig tid att få vistas på landet med kossor och höbärgning bland annat.

Lisbet och Heléne på Drabo sommaren1971

 Helène, Lasse och flickvännen Gunilla vid köksbordet på Drabo 1971

Morgonkaffe på Drabo sommaren 1971, och runt bordet sitter från vänster, Lisbet och Heléne, min mamma, Lasse, Gunilla, Peter och Susanne. 

Lasse och Gunilla snickrar en kaninbur på Drabo sommaren1971

Här Beundras Lasses kaninbur av Peter, Susanne, Lisbet och Gunilla på Drabo sommaren 1971

I ladugården fanns en kammare där Karin Andersson hade en vävstol som inte användes, och Lisbet undrade om hon kunde få väva på den, och det fick hon naturligtvis. Men vävstolen måste ju först iordningställas med varp och det hjälpte min faster Astrid till med och där efter fick Lisbet en lektion i hur man väver t.ex. trasmattor. Så det blev till att skaffa fram mattrasor som vi rev i smala strimlor.

Lisbet får hjälp att trä varpen på vävstolen och min kusin John syns bakom på Drabo sommaren 1971

Astrid visar Lisbeth hur man väver på Drabo 1971.

Det fanns naturligtvis några kossor på Drabo, och det var Karin Andersson som var ägare till dem, och kossorna gick på sommarbete här. Karin kom och mjölkade dem morgnar och kvällar. Karin hade också sin egna gård som heter Springs och den ligger bara några minuters väg från Drabo.

Här är "Karin i Springs" framför ladugården med alla mjölkkärl på Drabo sommaren 1971

 Karin, mamma , pappa och Lisbet och dricker eftermiddagskaffe på Drabo sommaren 1971

Vid kortändan av huset så hade pappa, mamma och Lisbet anlagt ett trädgårdsland med allehanda grönsaker som sallad, rädisor, rödbetor, morötter m.m. och det blev naturligtvis tillbehör vid varje måltid. 

Mamma plockar grönsaker till någon sallad på Drabo sommaren1971

Pappa och jag målar huset på Drabo sommaren 1972

Huset var timrat från början men brädfodrades senare, och vi tog på oss att måla huset för färgen hade bleknat under åren, och vi skaffade Falu rödfärg från en färghandel i Färila.  

Min bror Lasse, Peter, Susanne och Heléne klappar en kossa på Drabo sommaren 1972 

Peter matar kossorna med nyslaget(med lie) hö på Drabo sommaren1972

Heléne två och ett halvt år matar kossorna på Drabo 1973

Lisbets pappa Ragnar kom och gästade oss under några dagar på sin semester och vi hade ganska fint väder den sommaren som synes.

Samling vid pumpen här har Heléne och Morfar Ragnar en pratstund på Drabo 1973

Heléne, Farfar och Morfar 1973

Under sommaren så inträffade det en händelse som senare kom att förändra mycket i vår familj. Tidigare så hade vi pratat om att köpa oss ett hus och vi letade efter något som skulle passa våra behov. Efter en tid så hittade vi vårt "Drömhus" som var ett radhus i Åkersberga och jag åkte hem från Drabo och träffade mäklaren och tittade på huset, och efter ett telefonsamtal med Lisbet så slog jag till.

Så sommaren 1973 blev nog den sista sommaren där vi tillbringade hela vår semester för under hösten det året så flyttade vi från vår lägenhet i Täby till vår nya bostad i Åkersberga, och följande somrar blev det bara någon vecka som vi kom att åka till Drabo. Heléne däremot fick vistas där med farmor och farfar, men hon längtade hem så vi hämtade hem henne efter ett par veckor.                              

Drabo vintern 1976

På vintersportlovet 1976 åkte vi till Drabo och hade en fin vecka med mycket skidåkning både i backar och på längden. Backar fanns på flera ställen i trakten, närmast var förstås i Färila på Vallåsen där det fanns lift och ett dagkort kostade ingen förmögenhet. Sedan fanns det en skidanläggning i Los som ligger några mil från Färila och dit åkte vi ett par gånger också, där fanns också fina längdskidspår. 

Heléne och jag åker skidor på Drabo 1976

1975 blev en annan s.k. milstolpe i vår familjs historia, Peter fick möjlighet att åka till USA, Susanne var på ridläger, Heléne var hos farmor och farfar igen och Lisbet och jag åkte till Spanien till en folklorefestval. Det blev väldigt mycket och det frestade en hel del på ekonomin så det var nog början till vår separation som slutade med skilsmässa 1977.  Om detta skrev jag i en bloggen "Återblick andra delen"  

Men jag fortsatte att åka till Drabo på somrarna oftast ensam men ibland hade jag med mig Susanne och Heléne och vid några andra tillfällen så följde Peter med. Under 1977 arbetade jag i Luleå men jag besökte Drabo under min semester.

Heléne och Lasses hund Lotta på Drabo 1978

Peter, pappa och Lasse plockar potatis en sensommar på Drabo 

I början av 1978 träffade jag Lena som kom att bli min livskamrat och hustru under drygt 30 år och hon följde ju med ett par gånger till Drabo men hon blev illa åtgången av mygg och knott som det tyvärr fanns gott om, så hon avstod att följa med i fortsättningen.

Lena på Drabo sommaren 1982

Heléne, Susanne och farfar på Drabo

Höstbild från Drabo

Dammen här ovan blev en fiskdamm där Karins svärson planterade in Regnbågslax, och de trivdes nog bra, för pappa matade dem dagligen, mest var det nog gammalt bröd, men det fanns säkert något fiskfoder som de fick också. Även Lena fick förtroendet att mata fiskarna.

Lena matar fiskarna på Drabo sommaren 1982

Under alla år så har vi naturligtvis tagit reda på "Norrlands Guld" eller naturens guld d.v.s. hjortron och så även detta år när Lena följde med till Drabo. Inte långt från Drabo ligger två myrar Lillmyren och Stormyren(det var vad vi kallade dem), och oftast så hittade vi hjortron där. Men det hände nog att vissa år blev det sämre med bär på grund av att hjortronblommorna frusit av frost. 

Senare på hösten så var det dags för att plocka lingon, och det gjorde pappa nog varje år och mina föräldrar delade frikostigt med sig av färdig lingonsylt och inte minst hjortronsylt, jag var med vid några tillfällen och plockade lingon men inte varje år. 

Lena med dagens hjortronskörd på Drabo sommaren 1982

Mamma bakar en paj på  Drabo sommaren 1982

Min mamma trivdes bäst i köket av två skäl 1: hon älskade att laga mat och sylta och safta, 2: hon hatade mygg och knott, därför var det mest bekvämt att vara inomhus. Det fanns ett tredje skäl också och det var att hennes lymfkörtlar var bortopererade  i vänster arm efter en canceroperation, så hon hade besvärligt att sitta i allt för starkt solsken.

Lotta och Pappa på Drabo 1983

Mamma och pappa fortsatte att vistas på Drabo under somrarna och även under några jul och nyårshelger, men 1988 så bestämde de sig för att avsluta tiden på Drabo och hyresavtalet med Karin Andersson, för pappa tyckte att det var långt att köra från Stockholm bland annat, och det blev glesare mina med besök. Mina barn hade blivit "stora" nu, och det var inte lika roligt att vistas på landet längre. 

Det fanns naturligtvis en värld utanför Drabo också, men jag har inte tagit med några bilder om den världen i denna bloggen, av det skälet att det här skulle handla om vår vistelse på Drabo under nära två årtionden. Men det kanske blir i en annan blogg som kommer att handla om utflykter i Drabos närhet.

Efter nära 20 somrar så lämnar vi nu Drabo hösten 1988 och detta är  antagligen den sista bilden.

2007 gjorde jag och Lena ett besök på Drabo och då hade dottersonen till Karin Anderson flyttat dit för permanentboende, jag fick inte tillfälle att träffa honom men däremot hans fru och barn. Men jag tog några bilder på gården som jag publicerade under rubriken "Förr och Nu"

Det var allt jag hade att berätta om gården Drabo i Hälsingland.

Ha det gott

Stig

Mer sepia

Jag hakar på Björn Khalad och  Tommy von K:s bildidé med sepiabilder av blommor så här kommer en till fast något efter blomning.

Ha det gott/Stig

Om en annan kamera och några bilder från Hälsingland

Nu handlar det om min första småbildskamera en Minolta ER. Den köpte jag omkring 1965 och det blev av efter att jag tyckte att min gamla Zeiss var alltför omodern. Det blev för många misslyckade bilder på en rulle som bara innehöll 12 rutor.

                    Filmkänslighet                                      Bländare                                       Slutartider

Slutartider                                       Bländare

Det var ju inga hissnande skillnader mellan Zeiss och Minolta på bländare och slutartider. Men.......

Minoltan levererade 24 eller 36 bilder på en rulle så det fanns utrymme för att "slösa" med bilder. Minolta- ER, var en enögd spegelreflex med fast optik Rokkor TD 1:2,8 f=45 mm.  Slutartider 1/500 till 1/30 och B, Bländare 2,8 - 22, och så har den exponeringsmätare, snittbildmätare samt anslutning för blixt,  vilket underlättade fotograferingen, så förutsättningarna fanns för lyckade bilder. På objektivet ställde jag in från 10 till 400 ASA eller från 11 till 27 DIN.

Men visst blev det en del misslyckade bilder med Minoltan också, för det krävdes att ställa in skärpan och det blev väl lite si och så med att hantera snittbildmätning som var lite tidskrävande. Kameran var till en viss del halvautomatisk där det fanns ett läge A, då var det nog halvautomatiskt, eller också kunde jag göra olika val av bländare och slutartid. Minnet sviker lite men allt fungerade för 50 år sedan.  

I en av mina första bloggar "Återblick första delen"   skrev jag bland annat om min Minolta ER.

Kodachrome 64

Med min Zeisskamera fotade jag med olika filmsorter svartvitt, dia och negativ färgfilm, när det gällde filmvalet med Minoltan så blev det dia och negativ färgfilm, men aldrig svartvitt.

Under flera år fotade jag med Kodachrome och de bilderna håller fortfarande hög klass, men jag använde även andra filmsorter och det blev en blandning av dia och neg film. Det är ganska imponerande att bilderna håller så bra kvalité efter drygt 50 år, och de är fortfarande i sina original- ramar av papp.  Alla bilder är tagna med Minolta ER och nästan alla är tagna med Kodachrome, vilket ASA-tal kommer jag inte ihåg, men det fanns 25, 64 0ch 200 ASA att välja mellan. Bland övriga filmsorter var det kanske större valmöjlighet vad gäller ASA eller DIN. 

Min bror Lasse kommer gående från Lillåkern 1965

Gården Lillåkern ligger i Färila i mitten av Hälsingland, och har en särskild plats i mitt hjärta, för gården arrenderades av min faster Astrid Karlsson efter hennes mans bortgång 1950, och inför julen samma år beslöt min pappa att vi skulle hälsa på och det blev en vistelse som har etsat sig fast i mitt minne. Något år senare så åkte vi tillbaka på sommaren till faster Astrid,  för ett par veckors semester, och efter ytterligare några år, kanske 1957, så åkte jag till Lillåkern på motorcykel för en veckas semester. 

1965 fick jag och mina föräldrar hyra bostadshusets övervåning på somrarna 1965- 1969, av Erik Andersson, som nu var den nye ägaren av Lillåkern. Bottenvåningen disponerade Eriks son Sture med familj.  Efter en schism med sonhustrun Karin Andersson, så flyttade vi till en annan gård som heter Drabo, och den ligger i samma trakt, och där tillbringade jag och mina föräldrar somrarna fram till 1989. Senast jag besökte trakten var sommaren 2007.  Om jag uppbådar lite energi så kanske jag plitar ned några rader i en annan blogg om somrarna på Drabo. Vi får se hur det blir med det. 

Infarten till Lillåkern 1965

  Stortvätt på Lillåkern och Susanne hjälper till 1965

Mamma hänger tvätt på Lillåkern 1965

 Peter (i mitten) åker på hölasset på Lillåkern 1965  Minolta ER och Kodachrome 135 film.

Lisbet och Peter bärgar hö på Lillåkern 1965  tyvärr med en del skaknings eller rörelseoskärpa. 

Farbror Erik, Lasse och Peter 1965

 Höbärgning på Lillåkern 1965

  Det blev en del lata dagar under semestern och här äter vi lunch vid Sånghussjön 1969

Under påsklovet gjorde vi snögubbar och snögummor på Ranvall som ligger en bit från Lillåkern 1969

Susanne och jag tar en kaffepaus på Ranvall i närheten av Stocksbo 1969 Foto Lisbeth Cannermo

Ett dimstråk har bildats i sänkan mellan Lillåkern och Stocksbo en vintermorgon på Lillåkern 1969

Minoltan blev i första hand en kamera att ta familjebilder med, men det finns också en del bilder som man kan kalla dokumentära. Under tiden vi hade vårt sommarboende i Hälsingland så togs det en del miljöbilder också.

Skymningsbild av vedboden, hemlighuset och till höger står ett härbre på Lillåkern i bakgrunden syns Vallåsen 1965

Vägen till Stocksbo 1965

Utsikten över Färila är tagen  från ett utsiktstorn på Vallåsen 1965

Panorama av Ljusnan från Fönebron i Färila 1965,  Panoramabilden sydde jag ihop av 2 bilder i ett program som hetta ArcSoft Panorama Maker .

 Klara för hemfärd från Lillåkern 1967 Minolta ER och Dia 24X36 Perutz Color C18

Här var hela min familj samlad, mamma Eivor,  min bror Lasse, min fru Lisbet, pappa Emil, och mina barn Peter och Susanne. Bilarna var Opel Rekord och VW Karman Ghia, årsmodellerna har jag glömt. Minnet sviker även när det gäller bilderna från Lillåkern, så man får ta årtalen med en nypa salt. Det jag vet är att på Kodachromebilderna så är det instansat 1965 på pappramarna.

Det var historien om min andra kamera Minolta ER, och jag måste säga att utvecklingen har ju gått framåt på femtio år. Från en som jag då tyckte var en ganska modern småbildskamera, men jämfört med dagens fantastiska kompakta systemkameror så var den ganska så enkel. Men den fyllde vårt behov då.

Avslutningsvis vill jag berätta att jag läste en blogg härom dagen, och lärde mig ett nytt ord  "kameraanvändare", ett ord eller benämning jag aldrig hört tidigare. Kanske jag passar in i den kategorin i stället för amatörfotograf. Men jag undrar, är vi inte alla fotografer längre?

Med dessa ord så avslutar jag den här bloggen.

Ha det gott

Stig