Tid

I dag är det sommarsolståndet, årets längsta dag hörde jag i morse, och det är också på dagen tre månader sedan Lena gick bort.

Tiden har ju inte stått stilla precis, men den går långsamt ändå. För att i någon mån skynda på tiden så försöker jag att hålla mig sysselsatt med något.

Lena och Doglas på uteplatsen 21 juni 2009

Gjorde ett besök på kyrkogården och placerade några blommor här i från trädgården, men det är ganska sent med blommor just nu.

På kyrkogården däremot så var det en fantastisk blomprakt med mägder av Prästkragar och många andra blommor också.

Tallbacken på Täby nya begravningsplats 2010

Lenas gravplats med namnskylt på muren

I fredags var jag hos min husläkare för lite hälsokontroll, och vi pratade naturligtvis även om min psykiska hälsa och jag måste ju erkänna att jag mår allt annat än bra. Så hon rådde mig att ta kontakt med en kurator för samtal. Nu har jag alldeles nyss bokat in en tid med henne om en vecka.  För övrigt så mådde jag bra fram till i går, då började jag få ont i halsen, det är ju inte så vidare roligt det heller. Men det är väl typiskt att man går till husläkaren något så när frisk, och när man kommer hem så blir man sjuk.

Vad beträffar bouppteckningen och huset så väntar vi på besked från Skattemyndigheten, och där har vi blivit förvarnade om att det kan ta tid.

Mina ambitioner att börja använda mina oldtimers (gamla kameror) har blivit åtskilligt försenat, mycket faktiskt på grund av allt som har haft med Lenas bortgång att göra. Men det får ta den tid det behövs, för jag kommer igen kanske till hösten. 

Nikon F Photomic är mitt senaste förvärv från Tradera men har tyvärr inte tagits i bruk ännu. Men den är laddad med TRI-X. Så vad väntar jag på? Kanske är det dåligt med inspiration, för jag kan inte skylla på ont om tid.

I en tidigare blogg skrev jag att har börjat leta fram bilder jag tagit på Lena under våra år tillsammans, och det har blivit några, både analoga och digitala.  Men det är väl en sorts terrapi och det tar lite tid att leta bland neg. och dior. Nu tycker ni kanske  att det här blir lite tjatigt. Har jag inget annat att skriva om? Svaret blir nog tyvärr så att det har jag inte just nu.

Här en bild på Lena vid ett vattenfall i Härjedalen från 1979  Vi bodde på ett hotell som jag vill minnas hette Gyllene Bocken och det var beläget i Ljusnedal.  Vi bodde där en vecka och spelade lite golf  varvat med utflykter till bl.a. Röros i Norge. Bilden är tagen med en  Canon FT obj. 50 mm. 1.8 och Neg 24X36 Fuji 100 ASA.

Det blir inte så många bloggar numera och de blir inte så långa heller, men jag vill ialla fall visa att jag fortfarande finns. Nu skall jag gå och knyta mig för timmen börjar bli sen.

Ha det gott

Stig

Urnsättningen

I går den 31 maj var det urnsättning i Tallbacken på Täby nya begravningsplats. Det var ett riktigt vackert försommarväder med omkring 20 gr. varmt.

Vi var ett litet sällskap som var nävarande vid urnsättningen, och det var Lenas barn Henrik och Christin, Lenas syster Ulla och jag.

Henrik, Ulla och Christin betraktar urnan med Lenas stoft som kyrkogårdsvaktmästaren håller i.

 Kykogårdsvaktmästaren ledsagade oss till platsen där urnan skulle placeras. Vi blev tillfrågade om någon av oss anhöriga ville sänka ned urnan i den förberedda graven.

Här sänks urnan med Lenas stoft ned i den förberedda graven av Henrik och vaktmästaren.

Efter det att urnan sänkts ned så läste vaktmästaren en dikt, och sedan lämnade han oss för att vi skulle få en liten stund med våra tankar.

Här bakom Tallbacken är graven placerad, och Tallbacken är ett forntida gravfält så den är fornlämningsskyddad berättade vaktmästaren för oss, så därför blev platsen för urngraven en bit nedanför. Den var smyckad med björklöv så det är det som syns i bildens högra nedre  hälft. 

Nu har vi kommit ytterligare en bit på väg och dagarna går med mer eller mindre fasta rutiner. Men det känns forfarande mycket tomt här hemma , framför allt att inte ha någon att prata med.

För två år sedan var vi och gratulerade min dotter Susanne i Lindesberg och då var det också ett strålande försommarväder. Då anade man inte mycket om vad som senare skulle komma. 

Lena och Ove skrattar gott åt något 31 maj 2008

Nu har jag skrivit färdigt  för denna  gången.

Ha det gott

Stig

Bo kvar, men till vilket pris

Ja, det är frågan. Skall jag bo kvar här även om det kommer att kosta en rejäl slant? Om jag summerar de 30 år som jag bott här så känns det som det varit en lång tid med mycket arbete men även en hel del av trivsel. Det har varit värt varenda krona som vi lagt ned här, och när jag nu ser resultatet av vår möda så kanske det är värt att satsa de pengar som det kommer att kosta.

I dag är det 2 månader sedan Lena gick bort, och det är ett stort tomrum efter henne, det var hon som var "chefen" här, och nu måste jag för första gången på många år fatta egna beslut. Det är kanske inte alldeles sant för vi var ofta ganska eniga om vad som behövdes göras.

Gökärtsvägen 66 sommaren 2009

Vi började göra om entrésidan på våren 2008 genom att ta bort alla gamla barrväxter som planterades på våren 1981. Lena skissade och jag byggde. först trädäcket sedan det lilla stenpartiet med ny brevlåda. På försommaren 2009 färdigställde jag grinden.

 Några år tidigare så beslöt vi oss för att lägga om taket med ny takpapp och nya takpannor. Det var ett ganska rejält jobb, så jag fick hjälp av några kompisar som ställde upp på pingsthelgen 2007, och vi klarade hela arbetet på 3 dagar. 

2004 var ett år då vi genomförde lite genomgripande renoveringar med bland annat byte av varmvattenberedare, garageport, ny asfalt på garageuppfarten och byte av panel på husets båda gavlar.

Gavelsidan som syns på bilden ovan höll på att ruttna sönder för ett antal år sedan, och det måste naturligtvis ordnas. Så på våren 2004 satte vi igång rev ned den gamla panelen och sågade till ny som sedan grundmålades och spikades upp på plats igen.

Här spikar Jonny och Lennart upp den grundmålade panelen.

Efter att panelen kommit på plats så var det dags för målning, och det gjordes från en ställning som först användes för byte av panelen ovanför dropplisten. 

Bytet av garageporten var nödvändigt för den hade redan gått sönder en gång tidigare, så det gjordes också under försommaren och det var en snabb affär som vi inte var helt belåtna med. Representanten/montören från Craford garageportar var här och tog mått och ett par veckor senare så gjordes montaget.

Här kapas den gammla porten i två delar för lättare transport till Täbys avfallsanläggning.

Monteringen av den nya porten gick bra ända till Lena kom hem och såg att porten inte satt mitt i dageröppningen. det blev back jobb för montörerna som fick kapa ned segmenten c:a 5 cm. Man hade alltså måttat fel. Men efter det så fungerade inte porten som utlovat utan den var tung att öppna och i bland spårade den ur. Så småning om så anlitade vi en annan representant från Craford som ställde allt till rätta och vi försåg då porten med motordrift med fjärrkontroll, och det var faktiskt ett stort lyft.

Samma år så lät vi asfaltera om garageuppfarten för den hade under årens lopp sjunkit ned där min bil stått parkerad under 14 år.

Efter det Lena gick i pension så skaffade vi oss en gemensam bil och den står alltid i garaget, så nu blir det inte samma slitage på asfalten.

Byte av markisväv 2003

Året innan var det dags för byte av markisväv för under årens lopp så började väven att släppa genom vatten när det regnade och den var ganska skör så vi  var oroade för att väven skulle brista någonstans.

Förra gången vi målade om huset var faktiskt 1997 och då var det säkert 6-7 år sedan vi målade om senast. 

Här målar Lena huset ovanför köket trots att hon var ganska höjdrädd.

Lena var mycket norgrann med allt hon företog sig så det blev inget fusk här inte.

Stig fick ta de högre höjderna och trots att jag jobbat i hissbranchen i många år så pirrade det lite när jag stod på den lite rangliga ställningen. Som jag nämnde inledningsvis så har vi lagt ner både pengar och energi på att hålla huset i gott skick, och det kanske har lönat sig.

I måndags så kontaktade jag en mäklare för att få huset värderat, och på tisdagen så kom det en ung dam och tittade på huset och gjorde en värdering som skall komma skriftligt med posten så småningom. Med det som underlag kanske Lenas barn och jag kan komma överens om priset som jag skall lösa ut dem med.

Slånbärsblommor den 19 maj 2010

Det var allt för den här gången.

Ha det gott

Stig

Hågkomster och minnesbilder

 I morgon har det gått en månad sedan begravningen och det har varit dåligt med inspiration att blogga , men jag försöker att minnas tillbaka i tiden. 

Lena har skrivit dagboksanteckningar i en 10-årsdagbok från 2003-2012, och det hjälper till att minnas vad som hänt under de föregående 7 åren och att kanske kunna paras ihop med någon bild från en aktuell dag.  I dagarna för 4 år sedan vi var på en semesterresa till Gullholmen som ligger på Herrmanö i Bohuslän och det var sol och sommarvärme med +23 gr.

Motivet är Gullholmens stugby där vi bodde en vecka i maj 2006

Vägen genom Härmanö  maj 2006

Lena och Doglas två goa vänner på Gullholmen i maj 2006

I mitt förra blogginlägg skrev jag att det jag bland annat saknar är våra skogspromenader genom Hagbyskogen. Men nu har jag åter börjat gå där med mina hundar Doglas och Vanja, och med min LX3:a, jag måste börja använda mina kameror igen. Våren är nog en aning senare i år, men nu lyser det av vitsippor och blåsippor.
  

Vårpromenad i Hagbyskogen 4 maj 2010

Vårpromenad med Lena och Doglas 26 april 2007

På Valborgsmässoafton  hade vi bouppteckning  och den avlöpte utan några större sensationer. Lena och jag hade för flera år sedan upprättat både "Äktenskapsförord" och "Testamente" på grund av att vi båda har "Särkullbarn", detta för att just underlätta vid någons frånfälle. Vi anlitade begravningsbyråns egen jurist för att sköta det åt oss.

Bouppteckning är ju inte något som händer så ofta i ens liv, det var 16 år som det senast hände mig och då gällde det mina föräldrar. Då gjorde jag bouppteckningen själv med lite hjälp från Stockholms Tingsrätt, och det var inte så förtvivlat svårt, kanske på grund av att det var bara jag och min bror som var enda arvingar.

Kommer det att sättas en punkt eller blir det ett vägskäl här när bouppteckningen är klar? Blir det lättare att gå vidare sedan?  Vad kommer att bli kvar här när Lenas barn har tagit det de vill ha? Har jag överhuvud taget råd att bo kvar?  Det är några frågor som jag ställer mig ganska ofta. Svaret kommer väl när bouppteckningen är klar.

 När vi flyttade in här i Vallatorp för 30 år sedan ägde jag inte så mycket, alla möbler och husgeråd var Lenas. Men efter alla år så har vi undan för undan bytt ut en hel del av Lenas bohag til sådant som jag numera är hälftenägare till.

Lena, min svägerska Ulla och hennes man Bernt på julafton 1983 som vardagsrummet såg ut då.

Vårt vardagsrum 2008 och det ser lika dant ut i dag.

Träffade min bankman på Nordea i förra veckan och diskuterade att eventuellt låna pengar för att lösa ut Lenas barn. Men det var nedslående besked jag fick, för summan jag får låna räcker tyvärr inte. Så det får bli en annan lösning. Ett förslag var att skriva en skuldrevers på ett belopp som motsvarar halva marknadsvärdet på huset minus hälften av befintliga skulder , som sedan löses efter t.ex 3-4 år med en överenskommen ränta.

I söndags så var Lenas barn här för att börja hämta sitt arvegods och jag framförde min bankmans förslag till dem, men det förslaget föll inte ut till någon större belåtenhet. De kom med ett motförslag som går ut på en kombination av kontanter och en skuldrevers. Tydligen vill de ha ut pengar och jag ser nog ingen annan utväg än att sälja. Ringde och pratade med min bankman igen och han föreslog att jag skulle kontakta begravningsbyråns jurist igen som kanske kan ge råd. Det kommer säkert att bli många turer innan vi blir överens.

På Kristerhimmelfärdsdagen åkte jag och hundarna till Borlänge för att få den ena hunden (Doglas) trimmad. resan gick bra och nu är vi hemma igen. Senast vi var där i samma ärende var på hösten 2009, och då var Lena med.

Johanna håller på att trimma Doglas och Lena ser på.

I morgon skall jag spela golf med några vänner på Österåkers GK, det var flera år sedan jag spelade där senast, så det blir spännande att se hur det går. Lena var medlem på Arninge GK och jag är det fortfarande s.k. vardagsmedlem villket innebär att jag bara får spela fritt på vardagar, på helgerna får jag betala greenfee, och då kan jag ju lika gärna spela på någon annan bana.

Här står Lena på en utslagsplats(Tee) på Åkersbera GK året kan vara 1995.

Nu är det dags att krypa i säng för jag skall upp tidigt i mogon.

Ha det gott.

Stig

Nu har hon lämnat oss, men livet måste gå vidare

Det är idag en månad sedan min älskade Lena gick bort, och nu har begravningen varit. Det blev en vacker och ljus stund i Kapellet "Stillheten" ,   på Täbys nya begravningsplats. Men vad händer sedan?   Sätter vi kanske punkt där?  Kanske inte men livet måste ändå gå vidare.

Jo visst måste livet gå vidare trots allt, även om det känns svårt, och tiden läker alla sår sägs det, och det gör den säkert, men det känns också svårt, för det kommer kanske att ta tid.  Så jag undrar när har tiden läkt mina sår. Det kan nog ingen svara på. Efter en månad börjar jag ändå få lite distans till det som verkade så overkligt då.

Det börjar komma lite vårblommor i trädgården nu. Här är det Krokus som blommade i trädgården 1987 som rabatten såg ut då.  Men ute i naturen så börjar våren också visa sig, och i dag såg jag de första Blåsipporna och stora knoppar  fanns det även på Vitsippor.  Men det är ju aprilväder för det har även snöat.

Blåsippor från 2003, det börjar nog bli dags att ha kameran med nu. Det har dessvärre varit lite dåligt med det på sista tiden, men jag lovar bättring.

Det jag nu saknar  är våra promenader, särskilt nu om våren när allt slår ut. Det är bara en sak bland tusen ting som jag kommer att minnas när det grönskar. Lena föredrogvåren och försommaren framför hösten och vintern, just på grund av att våren ingav hopp om en bättre tid.

Lena och Doglas på vårpromenad den 4 april 2009

Skogspromenad på våren 2007, det var en fantastiskt fin vår det året, långt innan sjukdom och elände.

Dagarna går och den ena är den andra lik, inte riktigt kanske, för jag går upp en till en och en halv timme tidigare på mornarna, kanske beroende på att det ljusnar tidigare nu.  

 Vitsippor i Hagbyskogen 2008

För att få tiden att gå så försöker jag att aktivera mig med allt möjligt, i går så  krattade jag fram en massa fjolårslöv och en massa sand som låg vid tomtgränsen. I nästa vecka kommer en sopbil för att sopa upp sanden, men den gillar inte alla dessa höstlöv som har blandat sig med sanden. Så jag har separerat löven från sanden och tömt löven på komposthögen.

Lena och jag kopplar av med ett glas vin på vår uteplats i vårsolen 2009

Ett annat litet projekt jag sysslar med är att leta fram bilder på Lena, och det finns ju en hel del, förutom alla analoga bilder så finns det ganska många digitala. Trots att jag bara haft digitalkamror sedan 2003 så undrar jag om det inte finns fler bilder på Lena de här 7 åren, än vad jag fotade under de första 25 åren.

Nu skall jag sluta för i dag, i morgon skall jag lämna blodprover för ett kommande läkarbesök den 29 april.

Ha det gott

Stig