Syns man inte så kanske man inte finns, eller..........................

En något krysstad rubrik kanhända. Var tog han vägen kanske någon undrar, för jag har inte synts till här på ett tag.                                                        

Men förklaringen är den att min dator gick sönder mycket självförvållat tyvärr. Historien i kortversion: det var svårt att komma ut på internet och jag kontaktar Telia-support som säger att det är bra signal till mitt modem. Men vad hjälper det när det inte fungerar  "Supportassistenten" som är ett tekniskt hjälpmedel kommer ständigt fram till att stänga av och sätta på modemet. Då fungerar det en  stund men ack  så lååååååååååååångsamt.  

Eller också så påstår "Supportassistenten"  att en nätverkskabel inte är ansluten. Så jag drar slutsattsen att det är något fel på anslutningen i moderkortet, och beställer ett nytt moderkort, som sedan monteras in. Sätter igång datorn igen och försöker starta i tron att allt skall fungera igen. Men ack vad jag bedrog mig, inte fungerade det som jag trodde, efter några fruktlösa försök med några olika startallternativ så kraschar datorn totalt.

        Mitt "defekta" moderkort

Men med hjälp av min goda granne Alf som är duktig på det mesta som handlar om datorer så löstes problemet, som troligtvis var modem och router, som eventuellt hade fått stryk av ett blixtnedslag.  

Nya nätverksenheter

Det blev en något längre kortversion, men nu är allt ordnat igen med ett nytt modem, en ny router och en ny hårddisk. Det kanske på något sätt visar hur beroende man (jag) blivit av att ha tillgång till en dator och internet, därav min rubrik. Nu har jag även skaffat mig en laptop, en Acer Aspire 7741 med 17,3" bildskärm, och med mobilt bredband, det beslutet tog jag när min stationära dator gick sönder, för jag vill inte hamna i samma situation igen.  

Så nu är jag tillbaka igen på bloggosfären, och när jag inte håller på med defekta datorer, så håller jag som bäst på med att packa och rensa bort allt onödigt som har lagrats här under 30 år.  I förra veckan körde jag ett lass skräp till Hagby sopstation, men jag lovar det finns mycket mer, så det blir säkert några vändor till. Nu har jag 4 veckor kvar till att flyttlasset går, och att sortera, packa och kasta allt gammalt som inte kanske kommer till andvändning tar tid.  

För ett par veckor sedan så beställde jag flytttransport efter lite koll på prisnivån hos olika flyttfirmor, och det varierade en hel del från 10-12-tusen kr. till 30-tusen kr., så det blev en flyttfirma som åtog sig jobbet för c:a 23-tusen kr.. Mycket pengar kanske men vad har jag för val, jag hoppas ändå att det kommer något gott ur allt det här till slut.

För en dryg vecka sedan var det ett halvt år sedan min Lena gick bort och det låter kanske som en lång tid, men för mig har väl tiden inte rört sig så fort, jag tycker att det inte var så länge sedan som hon fanns här hos mig. Kanske det kommer att bli annorlunda när jag har flyttat, det blir utan tvekan en ny miljö med många nya intryck som kommer att påverka mig.

Doglas vid mattes grav 22 september 2010

Lena klipper klorna på Doglas 3 oktober 2009 i dag för ett år sedan.

Nu blir det inte mer för denna gången, men jag kommer igen om inte förr så blir det från Lindesberg.

Ha det gott

Stig

Nu har jag sålt huset och köpt ett nytt.

I söndags för en vecka sedan, var det visning av mitt hus och det var ganska mycket folk som kom. Under måndagen så började buden komma in och det var spännande att följa. Varje gång det lades ett bud så fick jag ett SMS i min mobil. Sedan fortsatte budgivningen varje dag och på fredagmorgon kom det sista och slutliga budet. På eftermiddagen så skrev vi köpekontrakt med köparen, och nu har hon tio dagar på sig att med hjälp av en besiktningsman undersöka huset. 

Innan visningen så lät jag göra en besiktning, både en leveransbesiktning och så en energibesiktning som det numera är lag på. sedan kom det en fotograf som tog både interiörbilder och exteriörbilder, som dels lades ut på hemnet.se och som också trycktes upp i en brochyr som delades ut till spekulanter. Det var ganska intressant att följa med och se hur han arbetade.

Bilden ovan har mäklarfirmans fotograf tagit.

Den här bilden har jag tagit med min Nikon D 90 av Gökärtsvägen 66

För två veckor sedan var jag på besök hos min dotter Susanne i Lindesberg och vi tittade på tre hus och det som jag föll för blev det som är här nedan.  Innan jag åkte till Lindesberg hade jag tagit kontakt med en mäklare som ordnade med visning på lördagen och det är ett ungefär lika stort hus som jag har men i rött fasadtegel.

I torsdags var det allmän visning på huset, och jag var väldigt spänd på om jag kunde hänga med i budgivningen.  Efter helgen skulle jag få veta om det kommit in något bud men det hade det inte, så jag lade ett bud på måndagen som stod sig till kvällen, då  kom det en annan budgivare som höjde budet. På tisdagen fortsatte budgivningen, och senare på kvällen fick jag veta att jag hade vunnit. Så nu på  lördag skall jag åka till Lindesberg på födelsekalas och på söndag skall jag  skriva kontrakt.

 Här står Susanne och mäklaren Erik framför mitt nya hus i Lindesberg.

Nya skriver jag, men det är inte alldeles nytt, för det är byggt 1964, men det är mycket välvårdat och det passar mig bra. Det är c:a tio minuters promenad till Lindesbergs centrum och strövområden finns det nästan direkt utanför dörren.

Någon gång i början av november kan jag flytta in så nu har jag c:a två månader på mig att packa och framför allt slänga en massa saker som har samlats under många år.

Det var allt för den här gången, men det var ändå något att berätta om, att lyckas både sälja och köpa hus på lite drygt en vecka.

Ha det gott

Stig

Vår semesterresa till Algarve 1982

Detta kommer att bli en ganska lång bloggpost, kanske inte vad gäller texten men det kommer att bli många bilder. När det gäller urvalet så har jag haft svårt att utesluta några bilder, för de fyller en funktion i berättelsen. Sedan kan man självklart diskutera bildkvallitén på vissa bilder. Men bakom varje bild finns en liten historia. När jag fyllde 50 år så fick jag en diaprojektor med filmduk och vad jag lärde mig då var att begränsa antalet bilder så att publiken inte somnade.  Därför så blir det inte fler bilder än så här.

Efter ett par besvärliga år med höga boenderäntor, jag tror vi betalade omkring 16-17 % i ränta på vårt bostadslån i SE-banken, beslöt vi oss ändå för att åka på en semesterresa någonstans. Vi började planera och valet föll på Algarvekusten i Portugal, och det var i mitten av juli 1982, exakt datum är svårt att minnas. Vi reste med Fritidsresor och bodde på en semesterort som heter Albufeira, och den hade inte hunnit exploaterats så mycket med turisthotell ännu, utan det fanns fortfarande mycket genuint kvar.

Det var ett ganska enkelt hotell, kanske tre stjärnor, och vårt rum hade vad man kallar begränsad havsutsikt , men vi hade å andra sidan en fin balkong där vi kunde äta frukost. Men vi var mycket glada och lyckliga att kunna åka hit, men om det var så smart att åka hit mitt i sommaren vet jag inte för det var ganska varmt men inte i vattnet så där kunnde man svalka av sig.

 Frukost på balkongen på hotellet i Albufeira. Nu kommer det att bli mycket bilder på Lena.

Som regel så åt vi vår lunch, som ofta bestod av vattenmelon och skinka, på stranden alldeles nedanför hotellet och solen gassade från en molnfri himmel.

När det blev för varmt, så släckte vi törsten med öl, här tillsammans med några glada och trevliga göteborgare på stranden.

Stranden är flera mil lång och vi fick tips om att vi kunde vandra och hitta en alldeles privat liten strand, vilket vi också gjorde. På förmiddagen kunde vi vandra efter sandstranden, men lite senare under eftermiddagen kom tidvattenfloden och fyllde stranden med vatten, och det kunde på vissa ställen vara ganska djupt, så vi fick ta en annan väg tillbaka och det blev att klättra upp på klipporna. Det blev ju en överaskning för oss.

Oj vilka vågor det är i Algarve, här ser man stranden som den såg ut på förmiddagen, några timmar senare så var den borta

Årets utvikningspojke på Algarve. Ja det var inte svårt att få färg på kroppen, det svåra var nog att unvika att bli bränd, och det tänkte jag inte på första dagen och på kvällen då sved det ordentligt. Men man lär sig med tiden att ta det försiktigt. 

Men strandlivet blev i bland lite enahanda så vi gjorde både egna utflykter och andra som resebyrån arrangerade.

Vi väntar på en taxi utanför hotellet som skall ta oss till Albufeira den gamla staden.

Här gjorde vi flera stadsbesök dels för att besöka någon bank för att fylla på reskassan eller också för att bara gå runt och se på folklivet i stan. Här blickar Lena ut över den gamla delen av Albufeira.

En annan dag besökte vi marknaden i Albufeira och där kunde man göra fynd.  1982 var Portugal ett av de länder i Europa som var billigast att semestra i, och det var 20 år innan eurons genomförande 2002 då hette valutan escudo, och man fick bra betalt för den svenska kronan.  Det mesta var billigt, så vi passade på att shoppa. Men även mat, resturangbesök vin, öl och starksprit samt taxiresor var billigt efter svenska förhållanden. 

 Fritidsresor hade likt andra reseföretag en utflyktslista där man kunde anmäla sig och det gjorde vi naturligtvis. Så en  dag följde vi med på en busstur till Sagres som är Europas västligaste utpost. Det var härifrån som de stora upptäktsfärderna gjordes med Henrik Sjöfararen som inspiratör, själv gjorde han inte några upptäcksfärder. Men Christofer Columbus som kanhända är den mest uppmärksammade med upptäckten av Amerika, men det fanns fler t.ex. Ferdinand Magellan som upptäckte Asien och Sydamerika.

På vägen mot Sagres stannade vi i Portimao en  stad på Algarvekusten som är ett viktigt centrum för Portugals fiskeindustri, och här stannade vi för rundvandring och guidning i staden, och för att äta lunch. Den lunchen blev en dyrbar historia för mig för jag bet av en framtand, så resten av semestern lyste det en stor glugg i överkäken på mig.

Här kan vi beskåda några av alla fiskebåtar som låg i Portimaos hamn. Det här motivet försökte jag att måla i akvarell. När jag gick i pension så köpte jag ett litet målarskrin med vattenfärger och i brist på motiv tog jag fotografier som förlagor.

Så här ser min akvarell ut med med fiskebåtarna i  Portimao.

Här poserar Lena framför ett kakelmonument i Portimao. Portugal är ju välkänt för sin kakelindustri, och om det fanns någon fabrik här vet jag inte, men det fanns gott om liknande kakeldekorationer på fler platser i stan. Motivet på monumentet kan vara republiken USA.s tillkomst efter som det står den 4:e juli intill tavlan.

Man blev ganska törstig så rundvandringen avslutades med en kall öl på en hamnbar i Portimao,  sedan fortsatte resan till Sagres. Vid framkomsten fick vi besöka det gamla fyrtornet och se den mycket gamla Navigationsskolan från 1400-talet.

Fyrtornet på Sagres är byggt 1846 ovanpå ett gammalt kloster som heter Sankt Vicent.

Henrik Sjöfararens Navigationsskola på Sagres i Algarve. Cirkeln föreställer en kompassros som är 43 m. i diameter, och är sannolikt från 14-1500-talet.

Lena vid Sagres klippor i Portugal, höjden på klipporna varierar men det finns ställen där det är omkring 50 m. till vattenytan.

Höga och branta klippor vid Sagres kust.

Vår vistelse på Algarvekusten varade i 14 dagar, såvi gjorde  en tredagars utflykt till Lisabon med buss, det var en ganska lång resa genom landskapet Alentejo , som sommartid kan bli över 40 gr varmt .  Det var tur att bussen hade luftconditionering, men vi stannade någonstans halvvägs för kiss - och vätskepaus.

Rast på vägen till Lisabon. Efter rasten fortsatte färden mot Lisabon, och efter några timmar så kom vi fram till floden Tejo och åkte över en bro som är en snarlik kopia av "Golden Gatebron" i San Fransico, som heter 25 aprilbron, i länken finns bilder på bron som går att förstora.

Det var inte lätt att få en bild av bron från bussen, men väl en bild av Kristusstatyn som är belägen bredvid 25 aprilbron i Lisabon och är en kopia av  Kristusstatyn i Rio de Janeiro

Efter det att vi installerat os på hotellet så åkte vi på sightseeng i Lisabon.

 När sightseengturen var över så gick vi på egen rundvandring i stan tills fötterna inte orkade mer. Här promenerar vi på Avenida da Liberdade i Lisabon.

Efter ett tag så tog Lena och jag en paus med öl och kaffe  på en uteservering på Avenida da Liberdade.

Vi fortsatte in på smågator och märkte att Lisabon är en kuperad stad, den lär vara byggd på sju kullar, och här stötte vi på en kabelspårvagn, så det finns likheter med  San Fransico på fler sätt.

På vår promenad så träffar vi på reseledarna från Fritidsresor som bjuder in oss på en lättlunch på sniglar kryddade med "piri-piri" en vanlig portugisisk krydda, som används i många maträtter.

Vi passerade en delikatessaffär på vägen hem till hotellet och kunde inte motstå att köpa med oss något gott.

En del av resegruppen gick på en Fadoafton men Lena och jag var för trötta för att gå med så vi åt av våra inköpta delikatesser till ett par glas Rosévin på hotellrummet och sedan blev det gonatt.

Dagen efter var det en ny sightseengtur med buss och nu gick turen till en botanisk trädgård i Lisabon

Här besöker  vi den botaniska parken i Lisabon. Växten på bilden föreställer nog en sorts Bananplanta tror jag.

Efter lite rundvandring så blev det dags för en glasspaus.

Sedan fortsatte vi till floden Tejos strand där det ligger ett befästningsverk som heter Torre de Belém.

Ett monument över Henrik Sjöfararen i Lisabon

 Det är inte lätt att minnas i vilken ordning vi åkte runt i stan men vi hamnade så småningom uppe på Castelo de Sao Jorge, och därifrån har man en fantastisk utsikt över Liasbon och floden Tejo.

Vy över Lisabon från Castelo de Sao Jorge. Bilden är ett panorama sammansatt av två bilder, jag tog två bilder för att jag ägde inte någon vidvinkel på den tiden. Men då hade jag inte en aning om att jag 25 år senare kunde fixa ett panorama i Photo Shop. För övrigt så har jag skärpt bilden lite extra för det låg ett dis över stan som kanske berode på mycket avgaser. I bakgrunden kan man skymta 25 aprilbron och ana Kristusstatyn.

Därefter fortsatte vi ned och igenom de verkligt gamla delarna av Lisabon som heter Alfama och är mycket större än Gamla Stan i Stockholm. Det var många trånga gränder och det var nog lätt att gå vilse där, men vi hade som tur guider som hittade.

På väg ned från Castelo de Sao Jorge via en gränd i Alfama till bussen som väntade på oss och skulle ta oss vidare i Lisabon.

Det förekom försäljning av det mesta i matväg i Alfamas gränder och så även fisk , och det var en ganska stark stank, men fisken var säkert färsk får man förmoda.

Därefter fortsatte sightseengturen och jag tror att vi åkte ut till en berömd golf och badort som heter Cascais, om jag minns rätt så stannade vi nog där för lunch, men därefter så återvände vi till Albufeira på Algarvekusten. Det blev förståss en lika lång resa så jag tror att många sov större delen av resan.

Efter den utflykten yill Lisabon återstod det några dagar som vi tillbringade på stranden eller i Albufeira.

Alla bilder i den här reseskildringen har jag tagit med  Canon FT och med negtiv färgfilm, flertalet bilder är scannade från kopiorna.

 Det här var vår första semesterresa som vi gjorde tillsammans, och kanske var det den allra bästa. Vi åt mycket god mat, och en speciell rätt som jag minns var Cataplanapanna  som innehöll bland annat musslor och fläsk. Hemma försökte vi laga till egen variant på Cataplanapannan och det smakade väl ganska gott, men den äkta var nog bättre. Vi drack goda portugisiska viner också, bland annat Vinho Verde som betyder grönt vin (ungt vin) och Roséviner som till exempel Mateus och naturligtvis även Portviner.

Under följande år så blev det resor till flera Medelhavsländer.  Även om det fanns mycket intressant att se så tycker jag att resan till Algarve och Lisabon var roligare, kanske just för att det var vår första riktiga utlandssemester tillsammans. Senare så åkte vi på en del golfresor också, men det var ju lite mer inriktat på just golf, så det blev inte så mycket andra utflykter även om det förekom någon enstaka. 

Nu har jag inte så mycket mer att berätta utan jag får tacka för mig och jag återkommer så småningom med en ny blogg och ett annat ämne. Vi får se.

Ha det gott

Stig

Vanja bor inte här längre

 "Vår" lilla solstråle bor inte här längre. I går kom de och hämtade hem henne. Vanja hade bott här hos oss i nästan ett år nu, den 26 juli 2009 flyttade hon in här och har under det gångna året varit en liten glädjespridare med sitt livliga temperament. Men Doglas är kanske inte av samma åsikt, han har fått se hur hon tagit över hans leksaker och liggplatser. Det är svårt att veta om han överhuvudtaget känner någon saknad, för det märks inte på honom ännu.

Lena och Vanja i Borlänge i juli 2009

Vanja nyss hemkommen till Vallatorp från Borlänge den 26 juli 2009

Vanja och Doglas lekte mycket och här har de dragkamp i trädgården 2009

Porträtt på Vanja 2009

I går var jag tvungen att besöka Arninge Djursjukhus igen för att hon hade fått något problem med luftrören och andningen för hon fick ibland svårt att andas normalt. En veterinär undersökte henne men kunde inte hitta något påtagligt fel utan förslog att göra en grundligare undersökning av luftvägarna, men då måste hon sövas. Vi kom överens om att jag skulle kontakta ägaren först och sedan återkomma.

Lena var mycket fäst vid Vanja och det var säkert ömsesidigt här en bild från januari 2010

 Sagt och gjort, jag ringde till Borlänge och informerade  ägaren om vad veterinären sagt och föreslagit. Då kom beskedet att de hämtar hem Vanja och därmed upphör "fodervärdsavtalet" med mig(avtalet var egentligen mellan Lena och ägaren). Det var naturligtvis ett hårt slag för mig som vid några tillfällen bett att få köpa henne, men Vanja var för värdefull för att säljas enligt ägaren. Hon skall antagligen paras i framtiden och få valpar som kan säljas. 

Vanja i Soffan januari 2010

Porträttstudie på Vanja vintern 2010

Vårpromenad med Doglas och Vanja 2010

Doglas och Vanja vid vinbärsbuskarna sommaren 2010

Vanja har under det här året vuxit upp och blivit en mycket snygg liten tik, så jag förstår att ägaren vill utnytja det för sina syften som uppfödare. Men för min del så är det bara sorgligt och det blir ett stort litet tomrum här efter henne. Nu återstår bara att tacka för den här tiden och önska att hon får det bra i Borlänge.

Vanja vid äppelträdet i juli 2010

I helgen så var jag i Lindesberg och hälsade på min dotter Susanne, och på söndagen så åkte vi runt och tittade på en del hus som jag har sett på hemnet.se, en bostadshemsida där många mäklare har sina annonser. Vi passade även på att titta runt lite i stan.

Lindesbergs kyrka en söndagmorgon 2010

Kungsgatan i Lindesberg en söndagmorgon 2010

I min förra blogg berättade jag att jag nu bestämt att sälja huset, och jag har kontaktat en mäklare som vi skall träffa i början av augusti. Sedan började jag att leta på "nätet" efter någonstans att bosätta mig och valet blev Lindesberg. Varför Lindesberg undrar ni kanske ?  Jo av två skäl, det ena är att min dotter Susanne bor här, och det andra är att jag kan få ett ganska bra hus till en överkommlig summa pengar. Att skaffa något nytt i Stockholmstrakten är inte att tänka på, för prisbilden är sådan att det räcker inte mina slantar till.

Nu har jag inte så mycket mer att tillägga för den här gången och livet får gå vidare utan Vanja.

Ha det gott.

Stig

Vår sista sommar

 Sommaren 2009 blev vår sista sommar tillsammans och det blev inte så mycket bilder tagna på grund av att jag drabbades av en hjärtinfarkt som tyvärr gjorde mig mindre aktiv med kameran för en tid. Men några bilder blev det ändå och här är några som jag inte publicerat tidigare. 

Den 11 juni åkte vi till Nykvarn för att uppvakta Giovanna på hennes studentmottagning.

Giovanna den 11 juni 2009

Lena låter sig väl smaka av den goda buffén på Giovannas studentmottagning

Midsommarafton firades här hemma tillsammans med Lenas dotter Christin. Först så satt vi  utomhus men det började regna så vi flyttade kalaset inomhus istället, och det gick ju bra det också.

Säg skål till fotografen, här serverades sill och potatis och en liten stänkare till.

På Midsommardagen tog vi en familjepromenad i Hagbyskogen

I slutet av juni  åkte jag själv in till Stockholm för att köpa en genomsiktssökare till min Lumix LX3 , det blev en Voigtländer som inhandlades på LP-foto och sedan fortsatte jag för att ta lite bilder från olika delar av stan.

Under min promenad genom det sommarvackra Stockholm så började jag känna av det som senare visade sig vara en hjärtinfarkt, en svidande känsla i bröstet och andfåddhet. Men jag avfärdade det med att det berodde nog på dålig kondition.

 Så småningom hamnade  jag på Monteliusvägen, som ligger ovanför Söder Mälarstrand, där  tog jag bilder till denna panoramabild.

Panorama över Riddarfjärden från Monteliusvägen på Söder i Stockholm 2009. För ungefär sex sju år tidigare så tog jag ett liknande panorama i sällskap med Lena.

Här blickar Lena ut över Riddarfjärden från Monteliusvägen på Söder i Stockholm 2003

Den 2 juli för ett år sedan tog jag några bilder på Lena när hon fick sin cytostatikabehandling. Då tyckte hon inte om att jag tog de bilderna men i dag är jag glad att jag ändå tog dem för de är ett sorts bild och tidsdokument över hur vår tillvaro såg ut då.  En gång i veckan i ett halvårs tid åkte vi till Danderyds Sjukhus för att få denna behandling.

På väg från Lenas behandling stötte vi på den här gamla godingen en Dodge Pickup från 1935. Efter den behandlingen så återstod två till och de förlades till Radiumhemmet på Karolinska Sjukhuset i Solna.

Vi promenerade ofta i omgivningarna runt Vallatorp, och här plockar Lena blåbär i Hagbyskogen och Doglas tittar på.

Här utanför Radiumhemmet i Solna sitter jag och Doglas  och väntar på Lena medan hon får sin sista cytostatikabehandling. De två sista behandlingarna fick lov att utföras här på grund av semestrar på Danderyd. Efter Lenas operation på Huddinge sjukhus hösten 2008, så kom vi att hamna här för information om efterbehandling med cytostatika, men huvuddelen av behandlingarna utfördes sedan på Danderyds sjukhus. Under hela behandlingsperioden så mådde Lena väldigt bra, och hade i stort sett inga biverkningar av cytostatikan. Så vi trodde att nu var krisen över och att läkarna hade fått bort eventuella metastaser.

I slutet av juli så åkte vi till Borlänge för att hämta hem en hundvalp, en liten tik, som skulle bli sällskapsdam till Doglas, och hon fick namnet Vanja. Från början var jag tveksam till att skaffa en hund till, jag tyckte att det räckte bra med Doglas. Men jag utsattes för en del övertalning från både Lena och hennes dotter Christin, och till slut så kapitulerade jag.

Vi fick inte köpa henne utan vi fick ta henne på ett så kallat foderavtal, vilket innebär att vi får låna henne under fem år mot att vi står för mat och veterinärkostnader. sedan skulle hon bli vår. Ägaren har däremot rätt att para henne kanske två gånger under femårsperioden.

Här är det första mötet mellan Doglas och Vanja i Borlänge

Och här bekantar sig Lena och Vanja med varandra i Borlänge

Vi återvände hem igen med Vanja och jag kände mig trött och hade ont i bröstet så på måndagmorgon ringde jag till Sjukvårdsupplysningen och talade om hur jag kände mig. Det blev ganska uppenbart att jag måste ta mig till Danderyds akutmottagning snarast möjligt. Där vidtogs alla möjliga undersökningar och efter en kranskärlsröntgen där det konstaterades att det var stopp i tre kärl så skickades jag till Thoraxkliniken på Karolinska i Solna för operation. Dagen efter så gjordes en så kallad "Bypass Operation".

Någon dag senare kom Lena på besök och hon hade med sig min nesesär, min Lumix LX3 och mina tofflor.

Första bilden blev lite skakig på Lena av en ganska darrhänt fotograf på Thorax 

Självporträtt på en något uppsvälld fotograf på Thorax, det hade samlats en massa vätska i kroppen efter operationen så jag hade gått upp över tio kilo .

Min son Peter och hans dotter Giovanna besöker mig på Thorax

Min rehabilitering tog drygt tre månader från operationenvarav två veckor på ett patienthotell på Danderyds sjukhus. Patienthotellet ligger i direkt anslutning till Danderyds sjukhus, och där fick jag och ett antal andra hjärtopererade gubbar bo i eget rum och med tillgång till läkare, sjuksjöterska, sjukgymnast, dietist och kurator. Varje morgon efter frukost så hade vi morgongympa med sjukgymnasten. Efter en stunds vila så gick vi på en promenad i sjukhusparken med sjukgymnasten.

Förberedda på en promenad med sjukgymnasten, och som synes så var vi även förberedda på lite regn, och vi blev genomblöta trots regnkapporna.

Här går vi tillbaka genom kulverten mellan Danderyds sjukhus och Patienthotellet, efter promenaden.

 Man kan kanske tro att sommaren slutade här, men det gjorde den inte riktigt. Efter några veckor på sjukhus så återvände jag hem men i ett bedrövligt tillstånd. Ganska snart så började jag försöka fota igen och det blev några bilder på Vanja och Doglas ute i trädgården. 

Doglas och Vanja i trädgården 

En olycka kommer sällan ensam heter det, och Vanja har under några veckor varit sjuk, så vi har varit hos veterinär för undersökning och där konstaterade man att hon hade fått så kallad "kennelhosta", som kan liknas med influensa på mäniska. Nu mår hon bra igen men nu vill uppfödaren(ägaren) ha tillbaka henne.

I mitt förra blogginlägg talade jag om att jag hade bokat en tid hos en kurator. Nu har jag varit där och hade ett timslångt samtal med henne, och det gav mer än jag först trodde att det skulle göra. Vi kom att prata dels om sorgearbetet och om min bostadssituation. Att sorgen tar sin tid det förstår jag kanske lite bättre nu, för hon förklarade att de tre månader som gått sedan Lena gick bort är bara början. Det kommer med all säkerhet att kanske ta minst ett år innan jag kan helt lämna det bakom mig.

När det gäller min bostadssituation så bekräftade hon egentligen bara mina egna funderingar om att sälja huset och skaffa mig något nytt och inte dra på mig en låneskuld som jag kanske inte klarar av. Nu har jag tänkt över situationen och bestämt mig för att sälja huset. Det blir med all säkerhet en jobbig tid det också men det kanske får mig att tänka på en ny framtid i en ny bostad. Var det blir någonstans vet jag inte ännu men det skall säkert ordna sig.

Denna bloggen blev till skillnad mot de tidigare lite längre, men jag kände ett behov av att skriva av mig, det kanske beror på att jag var i kontakt med en kurator som öppnade ögonen på mig.

Vår sista sommar blev trots allt en fin sommar med många ljusa minnen som jag kommer att bära med mig, vart jag nu än tar vägen, så finns de på hårddisken i form av bilder som jag kan plocka fram när jag känner för det.

Här är en sådan minnesbild av Lena när vi ser ut över Sagres klippor i Portugal det var någon gång i juli 1982

Nu har jag skrivit färdigt för den här gången, men det kommer säkert en ny bloggpost om någon vecka.

Ha det gott

Stig