Rödstrupig piplärka utan röd strupe

Jag har under flera års tid försökt få en bild på Rödstrupig piplärka. Störst chans har man där jag bor i mitten på september då kulmen på höstflytten passerar.  Det finns även chansen på våren men då har fåglarna bråttom till häckningsplatsen i norr och stannar inte och rastar några längre stunder.
En svårighet på hösten är att den röda färgen på strupen har försvunnit vilket gör den svår att skilja från den mycket vanligare Ängspiplärkan. Min plan var att lära mig kunna identifiera fågeln på dess läte först och främst. Jag valde att åka ut till Hornborgasjön för att leta i mitten på september 2014.
Det var en sommarvarm och solig dag så det var väldigt behagligt att promenera ut till sjön från parkeringen.Redan en bra bit innan jag kom fram till sjön så tyckte jag mig höra dess läte. För att bli säker så spelade jag upp lätet. Fågeln reagerade genom att börja flyga runt mig så då var det ingen tvekan längre.Jag fick både flygbilder samt fina bilder när den satt i en buske och på en stolpe.

Rödstrupiga lärkan när den flög runt mig

Rödstrupiga lärkan när den satt i busken

Rödstrupiga lärkan när den satte sig på en stolpe

Bild på Ängspiplärka (som jämförelse) tagen vid ett annat tillfälle

Myrsnäppa vid Hallandkusten

På min semester i Juli 2014 åkte jag och familjen, på besök, till min syster . Hon har en stuga vid västkusten.Då planerade jag att försöka få bättre bilder på Myrsnäppa innan hemresan. Mellan Varberg och Falkenberg finns det en grund havsvik som heter Morups Tånge. Där trivs rastande vadare som vid denna tid redan är på väg söderut. Vi åkte till den viken på kvällen och det var inte så svårt att hitta rastande vadare. Problemet var att hitta eventuella Myrsnäppor bland alla Kärrsnäppor, som är betydligt vanligare. 

Dom arterna är också ungefär lika stora och har ett likartat utseende, iallafall i mina ögon som bara hade sett Myrsnäppan vid några få tillfällen tidigare och dessutom på långt håll. Flocken med snäppor höll till på runt 30 meters håll och med hjälp av tubkikare lyckades jag hitta ett par Myrsnäppor. Därefter kunde jag ta ett antal bilder i bra ljus.

Natthäger på hemmaplan

Jag var påväg hem från jobbet i mitten på Juni 2014 då jag får ett SMS från en kompis. "Hej. Har precis fotat Nattskärra. Den är kvar men inte synlig just nu". Vad intressant med en Nattskärra på ljusan dan tänkte jag och åkte vidare hemåt. När jag sedan kom hem så läste jag SMS:et igen och då såg jag att jag sett fel. Det var en Natthäger som kompisen fotat och det är en mycket ovanlig art i Sverige. Jag började genast kolla larmen för att se vart den setts.
Det var bara någon mil hemifrån. I larmen kunde jag också se att den fortfarande inte var synlig. Jag bestämde mig då för att det var bäst att äta innan jag åkte dit. Det kunde ju dröja innan den visade sig igen. Mätt och belåten åkta jag till sjön där Natthägern hade setts. Det hade hunnit komma endel bilar när jag kom fram. En gäng skådare hade samlats vid en flytbrygga där den setts senast. Jag gick ut och ställde mig på bryggan då det inte fanns någon plats på land. Det var lite svajigt så jag var glad att ha antiskak på objektivet.Efter en tids vänta så vandrade natthäger ut från ett vassbälte och jag fick några bilder på ganska långt håll.

Efter att fotat från bryggan ett tag så började jag fundera på att förflytta mig och försöka få bilder på närmare håll. Jag gick tillbaka dit jag parkerade bilen för att se om man kunde se fågeln därifrån. Om det var möjligt så kunde jag mer än halvera avståndet. Det var flera andra som tänkt samma tanke före mig och de hade hittat en liten lucka bland snåren mot den plats där fågeln höll till. Fotoförhållandena var tyvärr besvärliga. Det var motljus och även skuggigt där fågeln var så det blev ganska höga ISO tal på de första bilderna jag tog. Jag hade återigen stor nytta av antiskak funktionen på mitt 500mm objektiv. Tack var det så kunde jag höja slutartiden till 1/200 sekund och ändå få bilder utan skaknings oskärpa. Visserligen så använde jag stativ men det är lätt att man rycker till lite när man trycker av. Ytterligare en anledning till att det fungerad att ha relativt lång slutartid var att Natthägern rörde sig väldigt långsamt. Det såg ut som den spelades upp i slowmotion när den rörde på sig. Jag lyckades få några bilder som jag blev väldigt nöjd med.

Det var roligt med en ovanlig fågel så nära där man bor. Vanligtvis brukar jag få åka ganska långt för att fota ovanliga arter

Jungfrutrana på långt håll vid Kvismaren

I mitten av Juni 2014 åkte jag tillsammans med en kompis till Kvismaren i Närke för att se och fota en Jungfrutrana som hade setts i området under några dagar.Vi startade tidigt på morgonon och var framme vid 8-tiden. Det var inga problem att hitta platsen där den befann sig för det är en ovanlig art i Sverige så det fanns många andra på plats när vi kom fram.Vi gick upp på en liten höjd där många hade samlats och försökte urskilja Jungfrutranan i en flock med vanliga tranor. Med lite hjälp från andra skådare så hittade vi den ganska snabbt.Tyvärr var avståndet ganska långt men turligt nog så höll den till längst fram i tranflocken. Det är med nöd och näppe man kan se att det är en Jungfrutrana som fotats.

Efter en stund så lyfte flocken. Jag försökte urskilja Jungfrutranan för att få en flygbild men såg den inte. Åkte sedan till en annan plats vid kvismaren där vi antog att flocken hade landat men vi såg den inte igen.

Nya bilder på Kärrsångare

En fågelskådarkompis till mig berättade att han hade tittat igenom mina fågelbilder på fotosidan och dom flesta var fina. Det fanns dock några artbilder som han inte var så säker på att det var rätt art på bilden. Bland annat så tyckte han inte att bilden på kärrsångar verkade rätt.Till att börja med så tyckte jag han hade fel men samtidigt så hade han sått ett frö av osäkerhet hos mig. Ju mer jag tittade på bilden desto mer tyckte jag att det var en sävsångare.

Gamla bilden

För att lösa detta så bestämde jag mig för att i början på juni ,när kärrsångarna anlänt, åka ut för att ta en ny bild på rätt art.Jag fick hjälp av min kompis som hade hört en kärrsångare ganska nära där jag bor och lagt in obsen på webben i rapportsystemet Svalan.Jag åkte ut till den platsen på kvällen och hörde dess sång ganska snart. Den var dock svårare att se och fota då den rörde sig lågt i vegetationen i ett dike.Det tog lite tid innan jag fick en bild och då hade det hunnit mörkna så det blev höga ISO tal.

Trots att det inte kändes mörkt så blev det ISO6400. Då hjälper det inte ens att brusreducera i datorn.

Morgonen därpå åkte jag till platsen igen för att fota den i bättre ljus. Jag hade också insett att det, på morgonen, var ganska god chans att få bra ljus på fågeln även om den höll till nere i diket.Nu var fågeln betydligt mer samarbetsvillig och jag fick några fina bilder i bra ljus.