miljöombyte

jag tog med mig hunden och kameran ner på stan idag. vi har alla (inklusive kameran) bara gått runt här hemma hela sommaren, och jag tyckte vi kunde behöva ett miljöombyte. min hund gillar inte att åka buss eller bil, så vi åker framför allt buss lite då och då så att han ska komma ihåg att det är ok. det går sådär. han föddes som stor, häftig schäfer, men det är ingen som har berättat det för honom. han är en stor, smält mjölkchoklad som är skitlöjlig när det gäller vissa saker. #facepalm

jag hade två mål idag, varav jag lyckades med det ena. jag ville fotografera i, på och ifrån ett av parkeringshusen nere på stan. det är rätt ruffig miljö, vilket jag gillar. utöver det ville jag också till vissa delar av stan där jag i princip aldrig har varit. jag är nästan aldrig på stan numer, till skillnad från när jag var tonåring. men den delen av dagens äventyr gick lite sisådär. jag har köpt nya skor, och fötterna är extremt ovana - tror inte jag behöver säga så mycket mer än så. 

ljusförhållandena i parkeringshuset var väldigt varierande, så det blev ett himla fipplande med slutartider - och iso, faktiskt. en viss slutartid blir rejält underexponerad på 200 iso, men funkar bra på 640 iso. 

vi växlade mellan två våningar i p-huset. först åkte vi upp till våning 5, därefter våning 8. det är många år sedan jag fotograferade i och från den här miljön. det var faktiskt himla kul. våningarna är öppna såtillvida att det inte finns fönster, men de lufthål som är, är såpass små och smala att ingen tar sig ut. de är däremot rätt kul att fotografera igenom. det blir en automatisk inramning som jag är rätt förtjust i.

sen är det ju lite kul att fotografera från ett fågelperspektiv, ned på gatan. jag fotograferade faktiskt lite folk i rörelse, men tyckte inte att det var så mycket att spara på så de fick flytta till papperskorgen.

just i p-huset fanns det drösvis med roliga detaljer. ovan och under är varianter på samma grej. har ingen aning om vad du tycker, men jag gillar dem en hel del, faktiskt.

det finns också en del utbyggnader ut mot gatan, på vissa ställen, våningen/arna under. här är taket på en sådan (ovan). jag känner mig lite överdrivet förtjust i plåten, faktiskt.

den här bilden är ett alldeles ypperligt exempel på hur ett fotografi INTE visar verkligheten. verkligheten såg nämligen inte alls ut såhär. den var till exempel mycket större och mer omfattande än den här bilden antyder och visar. 

jag noterar med viss fascination och förtjusning att det inte verkar spela nån särdeles roll VAD det är jag fotograferar. mitt seende verkar fungera på samma vis, oavsett vad som befinner sig framför kameran. 

ytterligare en detaljbild jag blev väldigt förtjust i redan vid exponeringen.

medan vi ändå befann oss på hög höjd, passade jag på att försöka få ihop några vybilder. det gick också sisådär - den här ovan blev helt ok, men det beror nog på att den mer eller mindre bara innehåller tak. miljöbilder eller större utsnitt är verkligen inte min starka sida.

men såhär tycker jag ändå att det kan funka. 

och här kommer några få bilder från marknivå, innan mina fötter gav upp och ville hem. 

förberedande bilder

ni anar inte vad jag är både glad och tacksam för de fotokurser som redan varit, de som komma skall, och de individer som valt att bli medlemmar i club passionista. innan jag träffade dem var det många år som jag knappt fotograferat öht, eftersom jag inte kunde jobba med det pga min psykiska ohälsa. och eftersom jag inte kunde jobba med det, hade jag svårt att se poängen med att fotografera överhuvudtaget.

men nu när det finns ett behov - inte nödvändigtvis av att sälja det jag gör, men att använda bilderna som exempel, att visa och förklara, så är det helt annorlunda. det är till stor del därför jag fotograferar; för att ha just exempel.

nu på söndag är det teamsmöte med club passionista. då ska jag visa hur jag gör en (vad jag kallar) digital dubbelexponering = slår ihop två bilder för att ge effekt av en dubbelexponering.

en av bilderna ovan ska fungerar som bas i den sk dubbelexponeringen. jag har redan visat en bild med en sådan bas, men eftersom jag ännu inte fått hjälp med att förhoppningsvis rädda vad som rädda går på min gamla hårddisk, behövde jag nya bilder att använda i stället.

den här slank med, bara för att jag gillar den. tror dock inte att jag kommer att använda just den i detta lilla projekt.

här är det första alternativet till övre lager. vi får se vad det blir i slutänden - det beror på vad jag har lust med på söndag. här nedan kommer ett gäng varianter på tistlar. de är så vansinnigt vackra med sitt fluff.

ytterligare ett annat alternativ är rönnbären här nedanför.

sedan kom det med lite annat smått och gott som jag inte kunde låta bli när jag ändå var ute. allt som fotograferades idag blev långt ifrån bra. det var rätt skarpt solljus, trots att det var tidig kväll - jag gillar inte det, riktigt. just rönnbären här ovanför låg i skugga, men jag tog nån bild på andra som befann sig i direkt solljus. snudd på katastrof - HU!

här kommer de sista bilderna från idag. på just den här promenaden passerar vi en rad björkar, och jag såg sist vi var där att nån har roat sig med barken på en av dem. även om jag inte gillar det, så finns det bilder att plocka även där. 

ser du det jag ser?

i bilden här ovanför ser jag t ex en profil av en äldre, sur gubbe.

och som referens till mitt senaste gnälliga inlägg angående skärpan; här tror jag faktiskt att jag HAR skärpa - längst till vänster i bilden.😅

bilder från en kort hundpromenad

den här bilden såg jag redan i sökaren att den satt som en smäck.

dagens bildskörd blev inte alls som jag hade tänkt mig. gick ut med hund och kamera med.. inte den tydligaste av planer, men det var iaf tänkt att det skulle bli någon slags promenad. men inte ens 100 meter bort träffade vi på en granne några hus ner på gatan, och så blev vi stående rätt länge. jag och hunden tog sällskap med nämnda granne när han skulle hem, varpå vi sprang på en kompis till mig och hennes syster, och så blev det ytterligare långt prat. 

och när vi väl hade pratat klart för dagen, var jag så otroligt trött i fötterna att det blev en ytterst kort promenad. vi tog oss till skräpet uppe vid skogskanten igen, och där hittade jag de här bilderna. 

jag måste fundera över det här med skärpan. när jag tittar på mina råfiler, både i utforskaren och i bridge, så ser de skarpa ut. så fort jag öppnar dem i camera raw, däremot, så ser skärpan helt annorlunda ut. ni ser ju själva på bilden här ovanför; den är alldeles för oskarp för att ens vara i närheten av att ha någon som helst form av skärpa.

vet inte om det kanske beror på mitt objektiv. det har, som allt annat tekniskt, ett helt eget liv och alldeles egna åsikter om hur saker och ting ska fungera. vi är inte alltid överens.

här saknas det också tillräcklig skärpa för att vara ett digitalt objektiv. så jävla störigt. det vore en sak om slutartiderna var ngt längre så att jag inte kan hålla kameran still, men här pratar vi om minst 1/60, oftare 1/100. man tycker att det inte skulle behöva bli såhär oskarpt.

på den här tycker jag att det finns rätt bra skärpa på det främre blocket, men det är nästan mer ett undantag än skicklighet.

här finns det lite krispig skärpa på grenen bakom det oskarpa blocket i förgrunden.

ännu mer oskärpa. yay! *ljuger mig knallblå i nyllet*

ett annat alternativ, om det inte har med objektivet att göra, är att det är jag som ser illa. jag har ju glasögon, men jag tycker att det är svårare att se MED dem i sökaren, än utan.

på den här bilden ovan ligger skärpan ganska nära, men inte tillräckligt för att jag ska tycka att den faktiskt är skarp. 

alltså, det här är vansinnigt irriterande.

inte är det mycket bättre här heller.

blesh.

jag har en av flera i rad, knepig dag idag. det är inte mycket som fungerar eller blir som det är tänkt. det är oerhört frustrerande. tur att det finns fler dagar, där saker kan funka bättre.

kaos och ofokus

min lägenhet genomgår ju en renovering just nu. elektriker var här i måndags, och i tisdags började det på allvar. först kom snickaren hit och pysslade lite, sen kom målaren, och det är han som är här mest just nu och väsnas. det ser förjävligt ut överallt, eftersom allt är undanstoppat så gott det går. nästa vecka blir det ännu värre, eftersom större delen av mitt hem kommer att befinna sig i vardagsrummet. inklusive jag själv, katten och hunden.

jag finner att jag har svårt att fokusera på det mesta, faktiskt. försökte läsa lite i en fotobok häromdagen, och det var knappt att jag förstod ett enda ord av vad jag läste. idag tog jag med mig kameran när jag var ute med hunden, och det blev sammanlagt 19 exponeringar, varav ni ser några stycken i det här inlägget.

fördelen är att det inte är långvarigt. det går ändå relativt fort - i morgon är det liksom fredag. nästa vecka sker skiftet att flytta över prylar från sovrum och kök in i v-rummet, så att målare och snickare har fritt spelrum för det som ska göras.

kul är dock att jag fick bokpaket från adlibris i morse. mina bokhyllor kommer så småningom att spricka - det är bara att inse. den här gången är det två fotoböcker (bildens retorik av roland barthes, what photography is av james elkins), och tre som har mer med filosofi och estetik att göra (aesthetics av michel foucault, selected writings on art and literature av charles baudelaire, och a philosophical enquiry into the origin of our ideas of the sublime and beautiful av edmund burke).

varför jag vill läsa filosofi/estetik och inte bara fotolitteratur?

för att jag upplever att det utvecklar mitt sätt att tänka, och därmed hur jag ser - både abstrakt och rent praktiskt, och därmed också hur jag fotograferar.

fördelen med att läsa den sorts litteratur jag gärna investerar i, är att det alltid finns referenser till andra författare och deras böcker. man kan alltså väldigt lätt expandera sin tankevärld genom att följa spår man intresserar sig för.

jag har under en period köpt på mig en hel drös spännande litteratur. jag ska bl a läsa immanuel kants bok om just det sublima - och jag vill nog läsa mer av honom, men en sak i taget. vill överlag läsa fler filosofer, eftersom jag råkar tycka att det är intressant. jag kanske inte håller med allihop, men det är förbannat kul att expandera sin tankevärld.

och jag ser VÄLDIGT mycket fram emot när renoveringen är klar, så att jag kan börja trycka in böcker i bokhyllorna igen, så det blir lite ordning och reda.  tja, ordning och reda i hela mitt hem, inte bara bokhyllorna. men jag kommer att njuta hejdlöst av att se alla mina nya böcker stå där och se lite sådär porrigt sexiga ut, i bokhyllorna - det ska icke förnekad. :D

.. och medan det här med renoveringen är rätt drygt och störigt, rörigt och i största allmänhet kaos, så är det inte det värsta jag varit med om. det finns betydligt värre saker här i världen, det här är trots allt tidsbegränsat och kommer att sluta med att jag har en nyrustad och fräsch lägenhet, med ny kyl OCH frys, dessutom.

men visst. det ska bli otroligt skönt när det blir klart - så är det.

varför?

jag fick en fin kommentar på ett inlägg, angående hur/vad jag väljer att fotografera. jag fotograferar ju t ex inte ögonblicksbilder på det sätt som många gör - iaf inte sådär till vardags. jag fotograferar också sällan större utsnitt, utan tenderar att gå in mer på detaljer, och ägnar mycket uppmärksamhet på hur jag komponerar och i största allmänhet, bygger upp mina fotografier.

för mig är det skitviktigt. det är betydligt viktigare än vad innehållet "är".

jag har börjat kalla det jag ägnar mig åt, visuell poesi.

för mig finns det vissa saker som är otroligt viktiga i ett fotografi, oavsett om det är jag själv som fotograferat, eller någon annan.

jag vill t ex se rytm i ett fotografi. det kan låta bakvänt, men jag tycker att man kan se rytm och tempo i fotografi. jag vill också ha ett vackert ljus. för mig är ett vackert ljus, ett som smyger sig runt motivet. jag gillar ju hyfsat hårda kontraster (utan att gå till överdrift, dock), men jag vill fortfarande ha smygande övergångar mellan ljust och mörkt. sedan vill jag också ha innehållet fördelat i bildytan på ett sätt som gärna skapar någon form av spänning - och allra helst balans, samtidigt.

när det gäller VAD jag fotograferar, så vänder jag mig gärna efter det som är tillgängligt. det kan lika gärna vara de här nedhuggna trädstammarna som ligger på andra sidan gatan, som blommorna i rabatten längs huset, som betongsuggorna vid skogskanten, som en fin fasad på en tjusig byggnad någonstans, en hög bråte - eller något annat. jag kan inte riktigt sätta fingret på om jag söker något särskilt, men jag ser ju vart bilderna finns när jag passerar dem. vissa gånger får jag backa tillbaka några steg för att det låg en bild och väntade på att bli plockad.

jag har skrivit om det tidigare, men väljer att säga det igen. för mig är fotografi i det närmaste sakralt. det är i det närmaste en fetisch, eftersom min hjärna går igång på det så oerhört. när det gäller andras fotografier kan jag uppskatta mycket, men för att jag verkligen ska njuta av ett fotografi krävs det ganska mycket mer än att "bara" vara fint.

jag vill att mina fotografier ska vara eftertänksamma. det ska ta tid att ta dem till sig. jag vill att den som betraktar mina bilder ska TA sig tiden att faktiskt se dem, inte bara bläddra/scrolla förbi. det finns så många lättsmälta bilder som man glömmer så fort de försvunnit från skärmen eller vart man nu tittar på dem. jag vill inte vara en sådan fotograf. jag vill väcka känslor och tankar som går djupt in.

jag har inget behov av att mina fotografier ska visa någon slags verklighet. det är inte vad fotografi automatiskt eller nödvändigtvis "är" för mig. eftersom tekniken är som den är, så består ju mina fotografier av små, små utsnitt av verkligheten. men de behöver inte innehålla någon slags helhetsbild av vad verkligheten är just där och då.

en av fördelarna med att vara just JAG, är att jag har en förmåga att korsa olika intryck. jag kan se rytm, jag kan kliva in mellan tonerna i musik, jag kan höra färger, se smaker, osv i all oändlighet. jag tror att det påverkar hur jag väljer att fotografera. det jag.. jag vill egentligen inte säga söker, eftersom jag inte söker något särskilt - men jag ser, är.. jag tänker i princip alltid i kvadrat, och jag har en förmåga att skärma av det som befinner sig utanför min kvadrat. det jag ser är någon form av balans, eller stretande krafter, eller.. vad det nu är jag ser. jag märker att jag har svårt att sätta ord på det.

visuell poesi.

det är formen, ljuset, riktningar, störande element, reflektioner, som drar min blick till sig. jag tror att det är det enklaste sättet jag kan uttrycka det på. och allt det där finns att hitta i precis vad som helst. även de mest vardagliga saker man passerar varje dag utan att lägga märke till.

...

vill du gå en fotokurs för mig (online)?

klicka här, så är det bara att sätta igång. :)