varför?

jag fick en fin kommentar på ett inlägg, angående hur/vad jag väljer att fotografera. jag fotograferar ju t ex inte ögonblicksbilder på det sätt som många gör - iaf inte sådär till vardags. jag fotograferar också sällan större utsnitt, utan tenderar att gå in mer på detaljer, och ägnar mycket uppmärksamhet på hur jag komponerar och i största allmänhet, bygger upp mina fotografier.

för mig är det skitviktigt. det är betydligt viktigare än vad innehållet "är".

jag har börjat kalla det jag ägnar mig åt, visuell poesi.

för mig finns det vissa saker som är otroligt viktiga i ett fotografi, oavsett om det är jag själv som fotograferat, eller någon annan.

jag vill t ex se rytm i ett fotografi. det kan låta bakvänt, men jag tycker att man kan se rytm och tempo i fotografi. jag vill också ha ett vackert ljus. för mig är ett vackert ljus, ett som smyger sig runt motivet. jag gillar ju hyfsat hårda kontraster (utan att gå till överdrift, dock), men jag vill fortfarande ha smygande övergångar mellan ljust och mörkt. sedan vill jag också ha innehållet fördelat i bildytan på ett sätt som gärna skapar någon form av spänning - och allra helst balans, samtidigt.

när det gäller VAD jag fotograferar, så vänder jag mig gärna efter det som är tillgängligt. det kan lika gärna vara de här nedhuggna trädstammarna som ligger på andra sidan gatan, som blommorna i rabatten längs huset, som betongsuggorna vid skogskanten, som en fin fasad på en tjusig byggnad någonstans, en hög bråte - eller något annat. jag kan inte riktigt sätta fingret på om jag söker något särskilt, men jag ser ju vart bilderna finns när jag passerar dem. vissa gånger får jag backa tillbaka några steg för att det låg en bild och väntade på att bli plockad.

jag har skrivit om det tidigare, men väljer att säga det igen. för mig är fotografi i det närmaste sakralt. det är i det närmaste en fetisch, eftersom min hjärna går igång på det så oerhört. när det gäller andras fotografier kan jag uppskatta mycket, men för att jag verkligen ska njuta av ett fotografi krävs det ganska mycket mer än att "bara" vara fint.

jag vill att mina fotografier ska vara eftertänksamma. det ska ta tid att ta dem till sig. jag vill att den som betraktar mina bilder ska TA sig tiden att faktiskt se dem, inte bara bläddra/scrolla förbi. det finns så många lättsmälta bilder som man glömmer så fort de försvunnit från skärmen eller vart man nu tittar på dem. jag vill inte vara en sådan fotograf. jag vill väcka känslor och tankar som går djupt in.

jag har inget behov av att mina fotografier ska visa någon slags verklighet. det är inte vad fotografi automatiskt eller nödvändigtvis "är" för mig. eftersom tekniken är som den är, så består ju mina fotografier av små, små utsnitt av verkligheten. men de behöver inte innehålla någon slags helhetsbild av vad verkligheten är just där och då.

en av fördelarna med att vara just JAG, är att jag har en förmåga att korsa olika intryck. jag kan se rytm, jag kan kliva in mellan tonerna i musik, jag kan höra färger, se smaker, osv i all oändlighet. jag tror att det påverkar hur jag väljer att fotografera. det jag.. jag vill egentligen inte säga söker, eftersom jag inte söker något särskilt - men jag ser, är.. jag tänker i princip alltid i kvadrat, och jag har en förmåga att skärma av det som befinner sig utanför min kvadrat. det jag ser är någon form av balans, eller stretande krafter, eller.. vad det nu är jag ser. jag märker att jag har svårt att sätta ord på det.

visuell poesi.

det är formen, ljuset, riktningar, störande element, reflektioner, som drar min blick till sig. jag tror att det är det enklaste sättet jag kan uttrycka det på. och allt det där finns att hitta i precis vad som helst. även de mest vardagliga saker man passerar varje dag utan att lägga märke till.

...

vill du gå en fotokurs för mig (online)?

klicka här, så är det bara att sätta igång. :)

jag träffade skogsfolket idag

trots att jag egentligen ska ägna mig åt att förbereda inför renoveringen, så tänkte jag redan igår att jag skulle gå upp i skogen med hunden idag - och ta med mig mina konstnärsdockor som jag köpte i höstas.

bortsett från ett par, tre bilder innan vi kom upp i skogen, så är dagens tema - skogsfolket.

men låt oss passera ett par, tre bilder först, innan vi kommer dit.

sådär, ja. nu har vi kommit förbi stället jag passerar varje gång vi ska upp i skogen, och det är oftast lika roligt varje gång.

men - upp i skogen kom vi, och jag hade onekligen rätt kul.

det jag tycker är så fantastiskt kul med dessa dockor är att trots att de faktiskt inte är mänskliga, och trots att de är rätt begränsade i hur man kan posera dem, så är de fullt kapabla att uttrycka mänskliga känslor.

det här är bilder jag har tänkt använda som exempel på just posering och miljö, inför porträttkursen som sätter igång om ett par veckor.

nu kommer mina kursdeltagare troligen uteslutande att fotografera EN människa i taget, men det känns ändå relevant att ha med bilder där det är två dockor. om inte annat för att kunna tipsa om hur man kan använda bländaren för att sätta fokus på en av två eller flera personer. jag vet att det är ett par, tre stycken av deltagarna från höstens kurs som kan ha nytta av det.

men alltså, kolla - på riktigt, hur coolt är inte det här? :o

och jag tycker verkligen det. helt otroligt hur mycket man kan uttrycka med en trädocka som det går att vrida, vända och bända på utan större problem.

jag är för övrigt lite fascinerad över mig själv, utifrån de här bilderna. vi var ju uppe i skogen här i närheten, och trots att jag inte hade tänkt så innan, så märkte jag att jag valde ställen för mina dockor, som ger åtminstone mig ungefär samma känsla som när jag fotograferar däruppe i vanliga fall. mao; tema barns fantasier om troll, tomtar och annat skrymt, och vart de bor. min egen upplevelse av flertalet av de här bilderna är just skogsfolk. inte nödvändigtvis tomtar och troll, men ändock. möjligen alver - jag tänker mig såsom i sagan om ringen, på ett ungefär.

ser ni lika tydligt som jag vilka bilder som andas mer feminint, och vilka som känns mer maskulina?

jag måste faktiskt erkänna att det här var riktigt kul. troligtvis kommer jag att fotografera de här dockorna vid fler tillfällen, fast olika miljöer.

ni ska få se en sista bild (som för övrigt får mig att tänka på jondalar i böckerna som följer efter grottbjörnens folk, om ni har läst dem). man går förbi den här trekantiga öppningen varje gång man går spåret, och jag har fotograferat den för många år sen - ett antal gånger. men idag när jag hade mina dockor med mig, blev det så uppenbart vad som måste hända. :D hence; min känsla av jondalar (det var min spontana tanke, direkt när jag såg det).

och nu när ni sett jondalar, är det dags för mig att dricka upp mitt te och återgå till min nedmontering av vardagsrummet. jag är rejält trött, så det blir nog en rätt dryg omgång - but it has to be done.

wish me luck.

jag är aldrig nöjd med ljuset :D

med tanke på att det bara är några dagar tills renoveringen av lägenheten sätter igång, och att jag har så sjukt jävla mycket prylar (böcker, bl a), så kör jag ett helt dygn vaken för att komma någonstans i förberedelserna inför tisdag när det hela kickar igång. har tömt nästan hela min största kallax-hylla, och har den i storleken mindre kvar. antalet papperskassar som går åt är.. imponerande.

när det var dags att gå ut med hunden på förmiddagen så passade jag på att ta med mig kameran ut. igår fotograferade jag två högar med gamla portar, och det fanns två till. dem tog jag mig en titt på idag.

och alltså, ursäkta språket (näh, inte egentligen - jag svär som en borstbindare), men fi satan i gatan vilket knepigt ljus det är ute idag. :o jag höll på att smälla av.

vintersol - fast utan snö (tack och lov). det är liksom en taklampa på.. 1000w eller nåt!?

jag är väldigt ljuskänslig, så jag störs enormt av överdriven sol. trots solglasögon OCH keps för att få nån hejd på insläppet av ljus i ögonen, såg jag knappt nånting alls i sökaren. jösses.

det var länge sen jag upplevt ett så extremt dåligt ljus åt det här hållet. i höstas var det för lite ljus - nu är det alldeles, alldeles för mycket. :D det var liksom stört omöjligt att få till vad iaf jag själv tycker är ett bra och fint ljus. jag skrev i en kommentar i mitt förra inlägg att jag gärna vill att ljuset ska smyga sig runt det som avbildas - och så blir det inte riktigt här. nej, för här blir det kraftiga och skarpa kontraster, hårt och lite småtråkigt ljus, motljus lite här och där (inte i överdriven grad i någon av bilderna här i inlägget, dock), och bara.. bläh.

men det är ju ett alldeles ypperligt exempel på att vi inte alltid får som vi vill. vissa gånger är det bara att gilla läget och använda det ljus som finns, även om det smakar surt i käften av det.

jag tror att jag har varit vaken i runt 20 - 22 timmar nu, så jag börjar bli trött. tror att jag kanske ska göra ett litet ryck i vardagsrummet, innan jag måste ut med hunden igen vi går och sover. jag tycker att jag har förtjänat det, och jag kommer att sova väldigt ovaggad den här gången.

men innan dess - här har ni dagens sista bild! :)

ordning och reda i kaoset

hyresvärden där jag bor har en tendens att åtgärda saker på utsidan av fastigheterna. förra sommaren byggdes alla lekplatser på området om (till det sämre, är min personliga åsikt, men smaken är som baken), och i år är det min sida av gatan (fem hus med tre portar i varje) som ska få nya portar. andra sidan av gatan fick det för något år sen, och nu är det vår tur.

det arbetet påbörjades för en eller ett par veckor sen. det går sakta, men faktum är att de har rivit bort nästan alla gamla portar och satt in de nya - men det dröjer nog ett tag till innan det är helt klart. det ska installeras såna där blip-grejer, det ska dit lister osv.

medan vi väntar på att allt ska bli klart, så ligger våra gamla portar och skräpar på gräsmattorna mellan husen. jag har tänkt i flera dagar att jag ska ta med mig kameran ut och fotografera lite, och idag blev det äntligen av (eftersom jag satt vaken längre i morse, bland annat för att stirra på tapetprover i dagsljus).

jag tror att de flesta hyresgäster på området tycker att det här ser förjävligt ut. och det gör det - särskilt eftersom de gamla portarna inte har något syfte med att ligga där, annat än att bara ta plats och se illa ut.

och för det otränade ögat kan jag verkligen förstå att det "bara" ser ut som skräp.

med "otränat öga" menar jag ett öga som inte är vant att tänka/se i bild. när jag går förbi såna här ställen, oavsett om det är på gräsmattan framför mitt hus eller någon annanstans, ser jag jättemånga bilder som bara ligger där och väntar. men om man inte har tränat/lärt sitt öga och sin hjärna att titta efter annat än bara vår spontana tolkning (skräp/fult), så ser man det nog inte.

jag tycker att det kan vara oerhört givande att hitta ordning och reda i kaoset. när man slänger grejer på det här viset så är ju det spontana intrycket - kaos. det bara ligger där, kors och tvärs, det finns ingen uppenbar ordning eller symmetri, utan bara - kaos.

men tittar man, och jag menar tittar sådär ordentligt, så går det faktiskt att hitta jättemycket fint mitt i oredan.

jag märker att det här är ett sätt att fotografera på, som jag verkligen uppskattar. där det inte handlar så jättemycket om ett spännande eller supertjusigt innehåll, utan mer om att hitta skönhet i det fula, det förgängliga, det förkastade. när jag tänker närmare på saken så är det ett väldigt gotiskt sätt att se det, och helt plötsligt är jag inte förvånad. :D :D :D

sen finns det ju saker jag tycker gör sig oerhört bra i bild. metall är en sådan sak. rost är en annan, om än inte just här. betong är också oerhört vackert i bild.

en sak jag gillar hos mig själv i hur jag ställer mig till mitt eget fotograferande är att jag ser ALLT jag gör, som träning. jag må ha ett bildseende och förmåga till komposition, men jag ser inte mig själv som expert eller professionell. därför, när jag ställer mig själv framför vad-det-nu-är-jag-vill-fotografera-just-idag, så tittar jag rätt mycket, tar en bild, rycker på axlarna och tänker att tja, vi får se hur det där blev, och så går jag vidare till nästa bild. jag vill gärna vara i nån slags test-mode, så att jag inte går runt och tror att jag fotograferar mästerverk när det inte alls stämmer med verkligheten.

jag lär ju inte vara ensam om att komma hem, tömma ur kameran, titta igenom materialet, förkasta en del på en gång, titta på det i igen, välja ut si och så många att göra i ordning och när det är dags att faktiskt bestämma vilka bilder som ska visas, försvinner minst ett par, tre stycken till.

och av de som faktiskt hamnar i ett blogginlägg, ett inlägg på fb, instagram eller någon annanstans, så är det fortfarande ytterst få som är sådär faktiskt, på riktigt, bra.

jag fotograferade ju t ex rätt mycket i höstas, och av allt det materialet är det runt 4 - 5 bilder eller så, som verkligen står ut och som jag vill använda på något sätt. resten - iaf delar av det, är helt ok, men inget som känns sådär super-wow.

och med det sagt kan jag säga att det är oerhört skönt att inte fotografera mot betalning. jag uppskattar oerhört att kunna ägna mig åt det jag har lust, att inte behöva tänka på att möta någon annans förväntningar, att vara kommersiell osv.

att bara vara jag, är mer än gott nog för mig.

renoverings-stress

för ett tag sen begärde jag renovering av min lägenhet av min hyresvärd, eftersom det är precis 20 år sedan, nu i år. jag har inte velat göra det eftersom jag har djur, och det osvikligen blir slitage hur man än bär sig åt. men nu är det så slitet och nedgånget att det är pinsamt att bjuda hem folk.

alltså, renovering.

jag fick reda på att det skulle bli framåt sommaren, eftersom det står folk på kö. det kändes ju lite tradigt förstås, men - det är som det är.

döm därför om min förvåning när jag blev uppringd häromdagen och fick veta att det är dags - de kommer redan på tisdag!!! :o :o :o :o :o

fi fan.

så nu har jag att göra i några dagar. de ska börja i vardagsrummet, vilket innebär att jag bland annat behöver tömma mina bokhyllor på böcker så det går att flytta dem. för att inte tala om allt annat bråte därinne. jag blir både stressad och svettig bara av att tänka på eländet. det är liksom rätt mycket som ska till för att de ska få plats att göra det de ska.

dit jag vill komma med detta är att hela processen av att bestämma mig för vilka bilder jag vill ha på väggarna framöver, helt plötsligt blev lite mer NU än jag hade planerat för. jag hade tänkt att jag kanske skulle fotografera lite mer för ett större urval, men nu kommer jag inte riktigt att hinna med det.

fiolbilderna där ovanför är de jag bestämt mig för att sätta ihop i en triptyk (separata ramar, dock). det var INTE ett lätt val, och uttrycket kill your darlings kändes helt plötsligt väldigt sktuellt. nu har jag iofs två favoriter med, men ändock. allt funkar inte ihop, även om det är ur samma serie - så är det bara. men det här tror jag kan bli bra.

samma sak med kranierna härunder.

det finns många bra bilder ur den serien också, men återigen - allt funkar inte ihop. och eftersom jag inte kan bestämma mig för EN bild att göra en större förstoring av (ur endera serierna, faktiskt) så får det bli triptyker av mindre format.

fast jag tror att det kanske blir större bilder så småningom. bara inte just nu, eftersom jag är så velig och inte kan bestämma mig för vad jag gillar bäst. :D

dock.

jag måste faktiskt erkänna att jag är väldigt nöjd. jag tycker att både fiolserien och kranie-serien är väldigt bra, och att det finns många riktigt bra bilder ur båda serierna. det bådar gott för framtiden, även om den framtiden består av att pryda mina väggar.

det kommer att bli lite andra bilder också. jag ska bland annat ha en bild på min förra hund, ella, och nuvarande hunden, boyo. katterna ska också upp på väggen, men jag behöver hitta bra bilder på dem allihop först. sen har jag minst en bild från i höstas som jag också skulle vilja få upp på väggen.

men. ett steg i taget. jag börjar med dessa, så får vi se vart vi landar.

...

jag kom just på att jag kanske skulle ta och påminna om att det snart är 1 mars, vilket innebär att min onlinekurs i bildseende/bildkomposition snart återgår till sitt ordinarie pris. vill man gå kursen billigt bör man passa på typ NU!

grabba tag i intropriset innan det försvinner här >> Eye C