sommarromantik på mitt sätt

sommaren är årets sämsta tid för mig. det har jag nog sagt förut, och jag kommer troligen att säga det igen, vid fler än ett tillfälle. det är varmt, det är kladdigt, jag påverkas av pollen i form av trötthet, hjärndimma osv. det är fullständigt vedervärdigt, och jag spenderar således flera månader med att i princp bara sitta av tid utan att få nånting vettigt gjort.

trots det märker jag att jag återkommande tenderar att använda blommor som mål för mitt fotograferande. helt galet, egentligen. fast jag gör det ju på mitt eget sätt, så det blir ju inte de typiska blomsterängarna i stora utsnitt i mängder med starka färger, kvällssol osv. i stället blir det svartvitt, ganska grova kontraster, numer gärna med icm och dubbelexponeringar.

just the way i like it.

så min verson av sommar-romantik blir nåt helt annat. also just the way i like it. skulle inte vilja ha det på nåt annat sätt, faktiskt.

fast jag måste också erkänna att jag verkligen, verkligen inte förstår vart den här fascinationen för just blommor kommer ifrån. jag måste vara mer tjejjig än jag vill erkänna, och det ligger troligen långt under ytan. det kanske är just för att jag blir så grötig i skallen sommartid, som det letar sig upp till ytan utan att jag märker det.

oavsett vad det beror på, så är det lite småkul. jag blir rätt nöjd med bilderna, även om det kanske inte är vad jag skulle sätta upp på väggen här hemma.

men alltså, ni ser ju här ovan - det ÄR faktiskt lite för gulligt för sitt eget bästa. 😄 nedanstående med, för den delen.